Klockan var två på eftermiddagen och hon tände lampan i hörnet. Hon tände lampan vid sängen. Hon tände lampan i fönstret. Hon stod kvar en stund vid fönstret och värmde händerna mot elementet, lät det bränna mot låren. Sedan såg hon sig snabbt omkring, som om hon skulle göra något hon inte ville ertappas med, och vände sig om och värmde rumpan en stund också.

Skriven av: Elljusstaken

”Jo, jag har hört att hela pepparkorn ska hjälpa”, sa pappan vid dagishämtningen.
”Vilka pepparkorn som helst?” frågade den andra pappan och stängde dörren till torkskåpet för strumpa nummer två hade hittats.
”Hur menar du nu?”
”Det finns ju många olika pepparkorn? Svartpeppar, vitpeppar, grönpeppar … finns det inte rosa peppar också?”
”Åh, fan!” sa den första pappan och kämpade med dragkedjan till bävernylonsoverallen.
”Vi frågar Maj-Lis!”
”Hördu, Maj-Lis! Vad sa du att ni åt för att slippa kräkssjukan?”
”Vitpepparkorn var det.”
”Och ni sväljer dom hela?”
”Jo, Carina brukar svälja en hel näve på morgonen. Jag brukar ta två i timmen ungefär. Har inte varit sjuk på flera år i kräkisen. Peppar, peppar!”
”Peppar, peppar!”

Skriven av: Glöggen

”Bussarna går inte längre, dom har ställt in allihop.”
”Taxi?”
”Verkar vara hur lång kö som helst, och jag tror i vilket fall inte dom kör särskilt länge till heller.”

Peter tittade ut genom fönstret och sen ner på sina svarta lågskor. Det hade varit en visserligen kall, men klar novembermorgon med blå himmel och sol.

Det var sex kilometer promenad kortaste vägen hem.

Skriven av: Pudersnön

Vi ser på skidorna och tar några stavtag. Ett stilla snöfall. Hon är vacker när hon är rädd. Läppar som skälver. Vi kan höra hundskallen närma sig. Hjärtslag, stavtag.

Skriven av: Staven