badguygoodguy

You are currently browsing articles tagged badguygoodguy.

”Varför tror du att drömmen återkommer”, frågade analytikern.

”Jag tycker inte det är relevant”, sa hon och tog ett djupt andetag.

”I drömmen fick du träffa din lille pojke igen. Vad säger det dig?”

”Inget.”

”Det låter som att du är arg på mig. Vem är du egentligen arg på?”

Hon valde att inte svara. Blicken fastnade på gardinens rand och hon
stirrade på den till den upplöstes.

*

”Ska lillskiten ha mat nu igen?” frågade Thommy och slängde ett tomt
cigarettpaket på köksgolvet.

Hon valde mellan de olika matburkarna hon fått honom att snatta. Nallen
var med på alla. Frukt borde väl vara bra tänkte hon och vred av locket
på en burk med päron intill nallen. Hon tog en gaffel. Skedar hade de
inte hittat i ödetorpet.

Pojken satt på madrassen på golvet och tittade mot väggen. Han kramade
filten hårt. Hon försökte lossa hans händer och få dem att greppa
gaffeln men det gick inte. Istället pressade hon in maten mellan hans
stängda läppar. Snart öppnade han munnen och tog emot gaffel efter
gaffel. Samtidigt började tårarna rinna nedför kinderna igen.

”Trodde du verkligen att det skulle funka att sno en unge?” frågade
Thommy.

Skriven av: 31415

Tags: ,

Casper tittade ned på sin hand. Den darrade nästan okontrollerat när han försökte föra in den lilla metallpinnen i låset. Sofia slog till honom i bakhuvudet. Det var ett löst slag, kärleksfullt, hur det nu var möjligt.

”Lugna ned dig, för helvete”, väste hon fram mellan sammanbitna tänder. ”Det är inte som att du inte gjort det här förut.”

”Förlåt”, svarade Casper ynkligt. ”Men jag är helt skakis efter att den där tokstollen halade upp sin pistol. Vem fan använder vapen nuförtiden?”

”Talanglösa puckon som inte kan göra jobben på något annat sätt. Jag tror han redan blivit gripen.” Hon böjde sig fram och kysste honom på kinden. ”Kom igen, älskling, du kan göra det här, jag tror på dig.”

Casper tog ett djupt andetag och tvingade handen att vara stadig samtidigt som han vred om pinnen. Bildörren gick upp med ett högt klick.

”Sa ju det”, sade Sofia och kysste honom igen, en kyss med löfte om mer vid ett mer passande tillfälle. Hon satte sig bakom ratten och började tjuvkoppla bilen medan Caspar skyndade runt och satte sig i passagerarsätet. Bilen startade med ett dovt muller och Sofia började diskret köra ut från parkeringen. Hon väntade vid utfarten och släppte förbi ett par polisbilar som kom körande med tjutande sirener. De åkte iväg åt andra hållet.

 

Eivor började som vanligt sin morgon med att dricka kaffe och läsa igenom Svenska Dagbladet. ”Inbrottsförsök i bank i Karlstad” löd rubriken och hon började intresserat läsa vidare.

”Igår kväll vid 22:30 upptäcktes minst tre inbrottstjuvar vid en bank i centrala Karlstad av en förbipasserande väktare. Tjuvarna hade tagit sig in via ventilationstrumman och öppnat valvet när väktaren fick syn på en av dem som stod vid dörren. Tjuven drog upp ett handeldvapen och avfyrade flera skott mot väktaren som dock klarade sig undan utan att bli träffad. Polisen kunde gripa skytten men minst två andra sågs försvinna från platsen till fots. Området spärrades av snabbt men man kunde sedan konstatera att de försvunnit. Polisen misstänker nu att inbrottstjuvarna kan ha tagit sig till en väntande bil och vill be allmänheten rapportera alla misstänkta händelser under natten.”

Eivor suckade. Samhället var onekligen på väg utför och det kändes lite obehagligt att tänka på att hennes barnbarn skulle växa upp på en såpass våldsam plats. Hon sneglade uppgivet ut genom fönstret och fick syn på sin tomma parkeringsplats där hennes bil borde ha stått. Eivor sträckte sig efter telefonen och slog numret till polisen.

Skriven av: 21

Tags: ,

Det var på baksidan av hyreshuset, ett trevåningshus med gul putsfasad. Innanför dom öppna gröna garageportarna i bottenplanet stod två män i 30 årsåldern, som säkert fanns representerade i polisens belastningsregister.. Dom hängde över den öppna motorhuven på en gammal Volvo. Den ene klädd i skinnjacka och träningsbyxor, den andre i jeansjacka och jeans med hål på benen.

”För i helvete” röt skinnjackan, ”du skulle ju fixa det här, så kommer du dragande med något som man kan använda som huggkubbe.”
”Fan, kunde väl inte jag veta,” svarade jeansjackan ”har du testat startkablar ?”
”Du, jag lade ut Volvon på blocket, blev bjuden 7000 för den bara den startade. Killen kommer om en timme, kan ju inte stå och strula med startkablar för fan !”
”Ja men fixa ett annat själv då.”
”Fixa nytt, klockan fem kommer juggen och skall ha 5000 av mig för amfetaminet, tror du jag vill ha  fingrarna avbrutna.”
”Jag skiter i dina jävla deal med juggarna, du tryckte ju i dig skiten själv för fan, istället för att sälja, det är väl för i helvete inte mitt fel.”
”Hajar du vilken sits jag är i ?”
”Du det enda jag hajar är att jag försökt hjälpa en gammal kompis, jag har fått byxorna förstörda, det svider om benen och du står och skriker. Dra åt helvete.”

 

Det knastrade om gruset under fötterna på jeansjackan när han lufsade därifrån över gårdsplanen.

 

Det taktfasta mullret från brorsans Honda Shadow hördes utanför fönstret. Jag gick ut för att möta honom.
”Jag har ju sagt åt dig att åka ned till macken och köpa ett nytt syrran,” började han. ”Lägg huvudet på sned och se så där hjälplös ut som du brukar göra, så byter dom det säkert åt dig också.”
”Jo, jag vet, jag borde gjort det, men det är ett nytt fel nu. Förut lät den ju njö, njö, njöööö klick. Nu låter det liksom inte alls.”

Brorsan satte sig i Toyotan och vred på startnyckeln.
”Okej syrran, den är stendöd. Inte ens lamporna lyser ju, jordfel kanske.”
Han lyfte på huven och började gapskratta.
”Vad är det,” frågade jag oroligt.
”Du har ju inget batteri, någon har snott det.”
”Jaha, då förstår jag, grannen var över och sa att han sett någon skum typ i jeansjacka, komma springande från min tomt i natt. Bärande på något svart och fyrkantigt.. Men jag sa att jag inte kunde förstå vad det var.”
Brorsan började skratta igen. ”Det här är för jävla bra, någon har snott ditt gamla batteri, sprungit iväg och säkert spillt batterisyra över sig, fan vad han måste känt sig blåst. Nu slipper du ju köra det till återvinningen.”

Jag tittade på den nyputsade Hondan, den röda och antikvita lacken, den kromade motorn som glänste och dom vita däcksidorna. Nu blev jag åksugen.

”Snälla brorsan, det var så länge sedan du bjöd din syrra på en tur med hojen, kan vi inte åka hem till dig, hämta din bil och så åker vi och köper ett batteri, jag bjuder på kaffe och bullar sen.”
Brorsan suckade och nickade, sen tog han fram hjälmen ur sadelväskan och satte på mig den. Jag hoppade upp bak och brorsan drog igång Hondan.

”Du brorsan, visst var det en snäll tjuv som forslade undan batteriet och såg till att jag fick åka bakpå din hoj.”
”Ha ha, det har du ju rätt i.”
”Det gör inget om vi tar en liten omväg va.”
Brorsan suckade. ”Okej då.”
Ibland kan man göra folk björntjänster, men samtidigt någon annan lycklig.

Skriven av: 1066

Tags: ,

Han steg in på banken med tveksamma och darriga ben, precis efter lunch. Han kunde fortfarande känna smaken av den billiga soppan han köpt på hörnet en timme tidigare. Men Minestrone var det sista han tänkte på, för nu skulle han ordna allt. Lösa alla problem för sin familj, kasta bort en av stenarna som tyngde hans axlar. Eller lägga på en ännu större.

Pistolen värkte tung i fickan, lika tung som samvetet, innan han sakta plockade upp den och skrek att alla skulle lägga sig ner på golvet. ”LIGG NER, SA JAG! LIGG NER OCH HÅLL KÄFTEN!” Han förstod knappt själv hur övertygande han lät, hur säker han var på sin sak. Allt gick fort, det svåraste han gjort, det var över på fem minuter.

Pistolen och sedelbuntarna värkte tunga i fickan, lika tungt som tårarna värkte i hans ögon. ”Hur kunde jag?” tänkte han för sig själv medan han rusade genom bakgator och sprang mellan taxibilar. ”Men nu blir allt bra, det har jag lovat”

 

Hon gick sakta tillbaka till sitt skrivbord efter lunchen, på jobbet som bara skulle vara en mellangrej innan hon hade pengar nog att åka till Afrika. Hon hatade det där skrivbordet lika mycket som hon hatade det där jobbet. Tre år. I tre långsamma år hade hon klätt sig i pennkjol och kavaj bara för att sitta vid det där förbannade skrivbordet.

Innan datorn slagit om från viloläge såg hon honom komma in. En man med förtvivlan och hat i ögonen. ”Helvete” tänkte hon innan kinden kände det kalla stengolvet. ”Varför är jag fortfarande här?” Allt gick långsamt, det mest spännande som hänt sen studenten, det kändes som en evighet innan hon kunde resa sig och sätta sig vid skrivbordet igen. Rädd och svettig men upphetsad av spänningen. Hjärtat bultade vilt i hennes bröst. ”Det här är sista gången jag sätter mig här. Sista jävla gången”

Skriven av: 666

Tags: ,