Skrivuppgift 40: text av Biggest Loser

Jag riktigt känner hur benen darrar när jag barfota klättrar upp för trappan. Vaderna darrar. Låren darrar.

Förlåt, dallrar.

Jag ställer mig på vågen. Det är nu det gäller. Om jag inte har gått ner tillräckligt i vikt kommer det blå laget förlora veckans invägning och om jag gått ner minst av alla i laget kommer jag bli hemskickad av de andra. Om jag har gått ner i vikt. Tänk om jag har gått upp i vikt!

Jag börjar svettas. Mitt blå linne blir mörkblått under brösten. Jag vet inte om det är svettpärlor eller tårar i mitt ansikte. Jag vågar inte se på de andra i laget, som står där nere med förhoppningen, den som lyser i ögonen.

Det är nu det gäller. Det är nu jag ska få siffran. Alison tittar på tavlan bakom min rygg. Alla tittar på tavlan bakom min rygg. Jag tittar rakt fram.

”Du har … förlorat … ETT HALVT KILO sedan förra veckans invägning! Grattis! Du väger nu 66.5 kilo! Tack, du kan gå ner till de andra.”

Skriven av: Biggest Loser

Tags: ,

  1. Tycker du får till hur någon som upplever det här, så det känns verkligt, men 66,5 kilo det måste vara i slutet av serien.
    Sista stycket är kul om man lever sig in i texten, men i verkligheten hade det nog legat en reklampaus mellan förlorat och ETT
    Kul fajt

    Svara

  2. Ja, jag missade reklampausen!

    Och 66,5 kilo var min tanke när jag levde mig in i rollen själv. Hur man, även om man inte är direkt överviktig, stretar med några kilon hit eller dit – och så ser man Biggest Loser och lever sig in i det och ser sig själv i programmet. Fastän man skulle gå ner mer än halva sig om man gick ner lika mycket som dom gör.

    Svara

Reply to Biggest Loser Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *