Skrivuppgift 37: text av Rolex

När Elsa slog upp ögonen på sin 90-års dag kände hon frid i själen. Det var en känsla som hon längtat efter hela sitt liv. Hon hade så många gånger trott att hon skulle erövra den känslan om hon bara…bara klarade studentexamen, hittades av en rik man, fick två barn, fick deltidsjobbet som sekreterare, inredde klart sommarhuset, blev befordrad till kontorschef, fick minst tre barnbarn och till sist äntligen kunde gå i pension.

Men nej, det var först idag hon hade lyckats, så nu jävlar tänkte hon aldrig släppa taget om den känslan igen.

Det rasslade till i ytterdörren. Kvickt slöt Elsa ögonen och vände sig i sängen mot väggen.
”Med en enkel tulipan, får vi gra….”
”Nej tack, kom tillbaka om en timme”, muttrade Elsa inifrån kudden.
Födelsedagståget från Fagerstas hemtjänst kom av sig.
”Men Elsa, vi kommer med tårta och..”
”Om en timme tack.”
Undersköterskan som höll i brickan med tårta och flagga suckade djupt.
”Elsa, du vet att vi har många som vi ska gå till idag och att..”
”Fagerstas värdighetsgaranti punkt fem. Adjö”, klippte Elsa av.

Kommunalrådet blinkade nervöst med ögonen medan han bläddrade i dokumentet som äldreförvaltningens chef just räckt honom.
”Nog måste det finnas ett kryphål, detta är ju löjligt!” utbrast han.
Stadsjuristen mumlade och fumlade med sin ipad. Han skakade på huvudet.
”Det är visserligen mer som en policy, än ett juridiskt bindande avtal, men sen har vi ju den här ersättningsklausulen som är svår att komma runt och…
”För att inte tala om vilka konsekvenser det här får när lokalblaskan får nys om det ”. Kommunikationsstrategen var högröd i ansiktet. ”Då kanske alla vill kunna välja mellan sommartid och vintertid!”
”Ska vi göra ett ärende till nämnden av detta…eller ska vi kanske ta upp det i kommunfullmäktige?” frågade äldrechefen och torkade bort en svettdroppe ur pannan.
Kommunalrådet drog ett djupt andetag och pressade fram orden mellan tänderna.
”Vi ska inte göra någonting. Ingen, och jag menar ingen ska skriva ett ord om det här i något dokument, eller mail eller nått som kan tänkas hamna i allmänhetens händer. Och allt som har sagts idag stannar i det här rummet.”
”Men, men vad ska jag säga till personalen då?” stammade äldrechefen.
Kommunalrådet sträckte på sig och kände för en sekund strykan från den gamla goda tiden strömma genom musklerna.
”Du ska bara säga business as usual. Låt henne få som hon vill, men det råder fullständig sekretess i ärendet. Och jag menar fullständig.”
Stadsjuristen lyste upp. ”Det här med sekretess är faktiskt mitt specialområde och….”
”Tack, jag tror att alla förstår”, avbröt kommunalrådet. Han vände sig till kommunikationsstrategen.” Det här är prio ett. Du är ansvarig för att ingen, och jag menar igen får nys om detta. Hela den kommunala budgeten står på spel och med den allas våra jobb. Capice?”

Den lilla gruppen undersköterskor tittade storögt på sin långe ståtlige äldrechef. Han hade aldrig tidigare varit i deras grupplokal och det kändes som om de var med om någonting stort.
”Har ni alla förstått?”
Undersköterskan som också var gruppledare reste sig upp.
”Jag talar för alla, vi kommer se till att tanten får som hon vill, men att det råder absolut total jättemycket sekretess runt detta ärende.”
Äldrechefen nickade lättat. Hon var söt den där undersköterskan tänkte han, kanske kunde man hitta ett jobb centralt på förvaltningen, det skulle pigga upp kontoret lite med en sån….

Elsa satt nöjd redo för lunch vid sitt favoritbord i den tomma matsalen. Nu var det höst och bara ett par dagar kvar av hennes tid, hennes alldeles egna tid, som skiljde sig en timma från alla andra vårdtagares i Fagersta kommun.

Skriven av: Rolex

Tags: ,

  1. Ah, jag älskar tanter och särskilt tanter som spjärnar emot! Och det gör Elsa, på ett underbart sätt 🙂

    Tycker att du lyckades få ett bra driv i dialogen och med enkla medel lyckas du mejsla fram de olika karaktärerna. Bravo, jag ser dem tydligt framför mig. Ta en mening som denna till exempel:
    Stadsjuristen lyste upp. ”Det här med sekretess är faktiskt mitt specialområde och….”
    Hans glädje över att få bidra med sitt specialområde är komisk.

    För att få ännu smidigare läsning skulle du kunna ta en vända kring titlarna, det finns både chefsjurist, stadsjurist, äldrechef… Kan man bearbeta titlarna så att de inte riskerar sammanblandning vid en snabb läsning?

    En kul historia som lämnar mig med ett leende på läpparna där jag ser Elsa i Fagersta framför mig.

    Svara

  2. Tack. Jag har nog inte en stil som riktigt passar snabb genom läsning

    Svara

  3. Det jag menade med ”snabb genomläsning” var att du har ett driv i text och dialog som manar till snabb läsning, i positiv mening! Jag vill veta mer om hur handlingen utvecklar sig helt enkelt och då är det skönt att inte fastna i småsaker som att till exempel titlar eller namn (inte i din text, utan i allmänhet) kan låta för lika.
    En kul fajt var det i alla fall!

    Svara

  4. Dubbelt roligt med just alla fåniga titlar ner till självaste kommunikationsstrategen! Egentligen helt onödiga för storyn, men blinkar åt de absurda berättelser från äldrefronten vi fått oss till livs de senaste året.

    Skoj! 🙂

    Svara

  5. Vi skulle nog behöva fler sådana motvalls tanter i äldrevården. Härlig satir på ett rätt allvarligt ämne. Förövrigt har jag inte så mycket att tillägga utan instämmer i Gabriellas kommentar. Kommunikationsstrategen som är en väldigt rolig titel ( ser blädderblocket och tuschpennan framför mig ) borde kanske dykt upp som första ord i ett stycke och försetts med ett par floskler. För att stärka upp den personligheten och få oss läsare att skratta högre.
    En kul underfundig fajt i alla fall.

    Svara

  6. Tack för alla kommentarer, för övrigt kan kan tillägga att ni som skrattat gott åt alla ”roliga”, ”fåniga” titlar ska veta att inte ens jag har fantasi nog att hitta på dem, de är helt tagna ur verkligheten, liksom hela scenen, förutom att det inte rörde sig om sommartid utan om något mycket allvarligare. Verkligheten överträffar dikten, men ingen skulle tro mig om jag berättade det….ibland funderar jag på om jag ska göra en Bo Balderson med svensk äldreomsorg som fond, men det kanske blir mer sorgligt och skrämmande än roligt.

    Svara

  7. Det är egentligen en verkligt sorglig historia, men skriven med humor som gör att jag känner sorgglädje och tänker bättre sent än aldrig. För mig som läsare flimrar Elsas liv förbi, ett helt vanlgt liv utan en tanke på om hon har eller inte frid i själen. Sedan kommer vetskapen att frid i själen kände hon först när allt är nästan slut. Det är vad jag kallar den sorgglädje man känner. Du har verkligen uttryckt detta bra ”hon hade lyckats, så nu jävlar tänkte hon aldrig släppa taget om den känslan”. Elsa har dessutom något alla borde ha, helst tidigare, vilket är vetskapen om hur hon kan försvara sin ”frid i själen” genom att känna till vilka rättigheter hon har och speciellt ” fagerstas värdighetsgaranti punkt fem”. Dialogen på kommunalkontoret är jättebra och mycket verklighetstrogen. Konflikten blir tydlig och alla karaktärerna får sin personliga tuch. Alla underordnas och pengarna styr. Där finns lokalblaskan…. ”När” skulle jag vilja byta ur mot ”Om” , detta för att strategin man lägger upp är att det råder ”absolut total jättemycket sekretess runt detta ärende”.
    Under tiden jag läst och kommenterat din text har jag kommit att tänka på
    att din text har så mycket mer och djupare att säga om temat än många experter. Varför inte ordna en ”tänkarkvall” på något kommunalt hem för de gamla, läsa upp vad du skrivit och sedan diskutera livet. Där skulle jag vilja vara.

    Svara

Reply to rolex Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *