Skrivuppgift 36: text av Puhelin

Nattens storm med ett svart ursinnigt hav hade övergått i gryning, blåa rytande havsväggar med vitt skum syntes nerifrån vågdalarna. Fartyget kämpade sig framåt och sjön nådde rutorna på kommandobryggan när fören gick in i vattenväggen, lyftes av havet och klöv vågkammen på toppen. (0-1.06)

En fårad panna, ett par blåa ögen med bestämd blick, en krokig näsa och en vit skepparkrans. Ett ansikte präglat av hårt väder och decennier av nattvakter på kommandobryggan. Men också av ansvar, för fartygen, lasten men framför allt för besättning och passagerare. Under kriget hade han gått genom minfälten i Nordsjön, där dom dödsbringande järnkloten inte brydde sig om man gick under neutralitetsflagg.

Han var känd bland sjöfolket på den här rutten som ”Den gamle”, en hårding. Full maskin röt han till förstestyrman för att parera en vågdal. Förstestyrman var lite över 40 och skulle ta över efter Den Gamle om ett par veckor när han gick i pension.

Den Gamle hade tillslut insett, att det var dags för honom att gå iland. Visserligen skulle det bli svårt, efter ett långt yrkesliv till sjöss, men han det fanns något han inte gillade. Han hade varit uppe på rederiet och sett modeller av dom nya fartygen. ”Ser ut som plåtlådor” hade han fnyst.

”Var håller den nya tredjestyrman hus” frågade han sin förstestyrman.
”Var inte så hård mot honom”, blev svaret, ”det är hans första resa.”
Dörren slogs upp, en ung spinkig tredjestyrman som var likblek i ansiktet dök upp.
”Hur har natten varit” röt den gamle.
”Mår illa.”
”Ja ja, men fartyget?”
”Rätt stökigt, mest på grund av stormen, annars mest mindre skärskador, men ett benbrott.”
”Hörde det” muttrade Den Gamle tillbaka.

Ynglingen öppnade dörren och hävde sig ut, fick en kaskad vatten över sig och var snabbt inne igen.
”Ha ha skrockade den gamle, ”det blir nog sjöfolk av dig också, du har ju lärt dig grunderna, spy i medvind”
”Land i sikte” ropade förstestyrman och man kunde se bränningar bakom nästa vågkam.

Den Gamle tittade barskt på sin tredjestyrman och sa:
”Kontakta land så det finns transport för den där fyllskallen som ramlade i trappan vid baren till sjukhus. Stäng taxfreen och ta ett snack med pursern om indenturen. Det fanns bara Smirnof att köpa där nere all Finlandia (0-8.40) var slut.
Med van hand tog Den Gamle över rodret och styrde mot kajen i Mariehamn.
Bland besättningarna på Ålandsfärjorna, var han känd som en hårding.

Skriven av: Puhelin

Tags: ,

  1. Admin kommenterar: Jag skrev ju att ni kunde uppge vilken del av ”Finlandia” som ni var inspirerade av, och uppge minut och sekund inom parentes; den enda som hittills gjort detta är Puhelin!

    Så jag låter helt enkelt parenteserna stå kvar oredigerade i texten – om ni vill höra vad som inspirerat Puhelin. Okej?

    /sandra

    Svara

  2. Det är helt ok.

    Svara

  3. ”Nattens storm med ett svart ursinnigt hav hade övergått i gryning, blåa rytande havsväggar med vitt skum syntes nerifrån vågdalarna. Fartyget kämpade sig framåt och sjön nådde rutorna på kommandobryggan när fören gick in i vattenväggen, lyftes av havet och klöv vågkammen på toppen.!

    Så snyggt! Avis! 😉

    Svara

  4. Vilken härlig berättelse! Du fångar karaktären väldigt bra. En härdad man ämnad för stora ting men det finns inget stort kvar att göra så han får köra fyllelasset fram och tillbaka över Ålands hav. Tack för en jättebra text.

    Svara

  5. Ett suveränt samspel natur- människan och uttryckt i musiken, som till exempel ”spy i medvind” . En jättebra gestaltning av den gamle, man ser honom framför sig och hur han blivit formad av den miljö han levt i .
    En mycket bra text

    Svara

Reply to koira Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *