Skrivuppgift 35: text av Trandans

Får vårsolen rätt i ögonen, fan att jag satte mig på mina nya stora svarta solglasögon.

Sitter ensam på uteserveringen, lyckliga människor passerar ute på gatan, klädda i det allra senaste vårmodet, som sitter perfekt på kroppen. Dom blänger nedlåtande på min sunkiga outfit.

En blå himmel och en Aprilsol lyser över Biblioteksgatan, dom små gjutjärnsborden och gasolvärmarna har ställts ut utanför restaurangerna. Olivfärgade filtar ligger prydligt hopvikta på rottingstolarna, oavsett vad Stockholms Stads tillståndsmyndighet angående uteserveringar tycker. Vårsolen skickar sina reflexer i alla svindyra boutiquers skyltfönster. Bara magar på alla skyltdockor med äggskalsfärgade ärmlösa toppar. Bara magar på alla Paris Hiltonwannabees som springer in och ut ur affärerna iklädda solglasögon som täcker hela ansiktet. Nej, jag skall inte in där och shoppa. Inte som jag ser ut idag, släpandes på ett stort paraply och det är långt till löning.

Var håller alla snygga hunkar i t-shirt och slitna Levis hus idag ?

Men vad spelar det för roll och varför skulle dom märka mig i den här orättvisa världen. Det är ju inte mitt fel att det snöslaskregnhaglade på tvären, när jag skulle till jobbet klockan halv sex i morse och det var två grader varmt. I eftermiddags fick jag sådana där vårvibbar, tog ledigt efter lunch och stack direkt in till stan, utan att åka hem och byta om.

Nu sitter jag här i en brun oljerock ned till fotknölarna och skrapar med mina svarta Hunterstövlar i det torra gruset. Ser väl ut som en jävla countrynörd som skall ut och fiska. Jag tar nog upp min svarta fula mössa ur rockfickan och drar den över ansiktet så ingen känner igen mig. Kunde ju i alla fall lämnat paraplyet kvar på jobbet, men jag kanske får nytta av det i alla fall.

Man skulle ju kunna sätta krokben med det, på dom där vitvinspimplande bratskidsen vid bordet bredvid och deras fisförnäma olivfärgsinlindade blondiner med hästsvans. Nu tittar dom på mig, viskar och fnittrar
med sina perfekt rödmålade läppar..
”Visst skratta åt mig bara, smaka lite asfalt istället snorungar.”

Jag skulle ju kunna dra av mig rocken och kavla upp ärmarna på den allt för varma, vita, kabelstickade polotröjan morsan gav mig i julklapp. Ställa mig på bordet och skrika nu är det vår. Då får alla se den stora kaffefläcken mitt på magen som jag fick i morse, när jag hoppade till av dånet från snösjoket, som gled ner från taket.

Här skulle jag suttit nygaddad med en drake på ena armen, iklätt ett svart linne med en bar mage, brett nitskärp i midjan på ett par svarta jeans, så där lagom rockchick. När det kom in en hunk på uteserveringen, skulle jag dragit ned solglasögonen på nästippen och med en sexig blick studerat honom, så han märkte mig. Sen skulle jag pekat på den lediga stolen mitt emot, där han skulle sätta sig. Han skulle tänkt: Oj vilken attityd, vilken cool outfit och vilken sexig kropp. Jag skulle lagt huvudet på sned och tagit hans händer i mina så han bara rös.

Sen i Oktober har jag kört stenhårda gympass med min mage, tre eller var det två, eller blev det gång i veckan eller … ? Skit samma jag fick träningsvärk, men den där förbannade valken sitter kvar. När jag lutar mig framåt så glider den över linningen på jeansen. Sen bokade jag tid på East Street Tatto, men då kom elräkningen. Sen kom våren alldeles för tidigt, jag hinner ju för fan inte med.

Okej, jag är en kvinna i kroppsligt förfall, men det skall bli jävligt kul att se hur dom där Hiltonkopiorna fixar det om tio år, med alla lattar dom häver i sig.

Usch, det börjar bli kyligt också,vart tog solen vägen ? Nu föll en tung droppe rätt ned i ölglaset, holy shit vilka mörka moln, fattades bara det. Vilken helvetes jävla skitdag, det räcker inte med att man släpat runt på oväderskittet i solen hela eftermiddagen. Nu skall man tydligen bli plaskvåt in på bara kroppen och få lunginflammation också.

HUR FAN TÄNKTE JAG NU? MÅSTE SLUTA VÅRDEPPA JAG ÄR JU PATETISK.
*
Det brakar loss, får ett hagelkorn i ögat, vilket tur att jag kan fälla upp ett stort svart paraply.

Sitter kvar vid bordet, stänger igen oljerocken och fäller upp kragen. Huttrande människor trängs under allt som kan skydda dom och sticker ut över gatan. Det senaste vårmodet hänger plaskvått ända in på bara kroppen. Dom blänger avundsjukt på min klockrena ovädersoutfit. Aprilvädret ändrar sig snabbt, love it.

Den blåsvarta himmelen över Biblioteksgatan är hänsynslös. Haglet studsar smattrande över gjutjärnsborden, gasolvärmarna fräser när det iskalla snöblandade slagregnet träffar dom. Vindbyarna slänger ut rottingstolarna på gatan, oavsett vad Stockholms Stads tillståndsmyndighet angående uteserveringar tycker. Vattenfallen över alla svindyra boutiquers skyltfönster, döljer skyltdockornas bara magar. Alla Paris Hiltonwannabees flyr in där i igenimmade solglasögon och dränkta frisyrer som täcker hela ansiktet.

Går nog in där sen jag också. Skall stänka ned alla skyltdockornas äggskalsfärgade ärmlösa toppar när jag fäller ihop paraplyet, titta runt lite rycka på axlarna och konstatera:
”Äsch, det verkar inte bli vår än på ett tag, jag återkommer till lönen.”

Tycker hela världen känns rättvis idag, bara för min skull vräker den kolsvarta himlen ner snöblandat iskallt vatten så det dånar i markisen och dränker hela Stockholms City

Vilken tur att jag inte lämnade paraplyet på jobbet och stack hem och bytte om innan. Riktigt mysigt att sitta under paraplysmattret, dra upp hakan ur den stora kragen på den varma mjuka kabelstickade vita tröjan och smutta lite på ölen. Studera snöslasket som rinner nedför knät på den vadlånga bruna oljerocken, ut på Hunterstövlarna för att blandas med det blöta gruset. Nu ser jag så där oberört skitcool ut i min sköna svarta mössa med Bandit Rockloggan som jag dragit ned över öronen. Känns som i morse men nu njuter jag av ovädret.

Jag fick nytta av paraplyet, var snabbt framme och höll det över brickan, med dom stackars Östermalmskidsens vinglas, när dom flydde från bordet in under markisen. Sen gick jag elegant utan att spä ut vinet genom markisvattenfallet och serverade den till dom. Fick ett tack och ett varmt leende, från några blåfrusna läppar tillbaka. Den ena olivgröna wettexduken med slokande hästsvans som stod och huttrade, sa lite avundsjukt att hon fick crawings, när hon såg min grymt urläckra ”vill ha” rock. Hon ville också ha en till sina Hunterstövlar. Jag berättade var jag köpt den och sa åt dom att gå in i baren och värma sig. Sen satte jag mig ned igen så det plaskade om rottingstolen.

Miss Rockchick bangar inte för lite bad weather och håller ölglaset högt. Dyker det upp någon hunk, så skall jag spana in honom under mösskanten och dra ut mitt långa röda hår ur den uppfällda kragen på rocken. Sen går jag fram till honom och sjunger på den där Rihannalåten.

You can stay under my umbrellla ella ella e e e

Eftersom jag stängt igen rocken syns inte min magvalk. Han kommer att tänka:
Oj vilken omtänksam attityd. Vilken urläcker ovädersoutfit, finns en sexig Miss Matrix under kanske.

Sen flyr vi in på något fik och kurar ihop oss. Han kan inte slita sig från i mina ögon och ser inte kaffefläcken. Jag lägger huvudet på sned och värmer hans frusna händer i mina, så han bara ryser.

Dom närmaste tre veckorna skall jag leva på Nutrilett och köra stenhårt på gymmet. Mage fem dagar i veckan, fuck träningsvärken. I kväll lånar jag 3000 av morsan till gaddningen. Om tre veckor är det vår och då skall alla tjugoåriga Hiltonmagar få se vem det är som äger.

Jag är en mogen erfaren kvinna, som vet hur man sköter sin kropp och väntar ut mina byten. Hiltonkopiorna får väl latta runt i tio år till, innan dom lär sig.

”Du där borta, kan jag få beställa en öl till” ….. ”Javisst, självklart skall jag ha den här ute, skjut in den under paraplyet så den inte blir utspädd”. ….. ”Okej, stå kvar under markisen, så hämtar jag den. Ja jag är också skyddsombud på jobbet, klart vi måste tänka på arbetsmiljön.”

Vad fan är det med folk egentligen, hajar dom ingenting, nej nu ställer jag mig på bordet, kaffefläcken syns ju inte under rocken.

HALLÅ HÖR NI MIG ALLIHOPA ? NU ÄR DET VÅR!

Skriven av: Trandans

Tags: ,

  1. ”Jag är en mogen erfaren kvinna, som vet hur man sköter sin kropp och väntar ut mina byten. Hiltonkopiorna får väl latta runt i tio år till, innan dom lär sig.” Den och flera meningar har något visst! 🙂

    Svara

  2. På något sätt känner jag igen stilen på ditt sätt att skriva och jag har alltid roligt, skrattar och njuter av att få lära mig nya ord t.ex. ”sunkiga outfit”, ”hiltonwannabees”, ”hunkar”, ”vårwibbar”, ”bratskidsen” (förstår inte riktigt vad det är), ”nygaddad”, ”snöslaskregnhaglande” (börjar närma sig record). Hela berättelsen har en stil, en helhet som är verkligen perfekt. Den mogna, erfarna kvinnogestalten övertygar och har ett djup som gör att den känns precis som en ny modern kvinna, arbetande och dessutom skyddsombud. Svårt att finna något att kritisera.
    Mycket bra fajt.

    Svara

Reply to nässelfjäril Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *