Skrivuppgift 35: text av Motorcykel

Det var en solig vårdag. De gick tillsammans genom skogen. Resterna av en gammal väg väckte deras intresse. Den ledde till en glänta där några gamla förfallna byggnader stod.

Han fylldes av glädje när han såg hur naturen höll på att ta tillbaka platsen. Murgröna täckte en stor del av tegelfasaden. Mitt för det som en gång måste ha varit lastkajen sköt ett träd upp mot den blå himlen. En fågel höll på att bygga bo i den sedan länge obrukbara skorstenen. Solstrålarna lekte bland vackert rostbrunt järn och enstaka glasbitar. Han fantiserade om hur platsen skulle se ut om hundra år. Då borde så gott som alla spår av fabriken vara borta. Naturen vinner alltid, tänkte han, fylld av vårkänslor. Till tonerna från fåglarnas sång skuttade han in bland husen på jakt efter fler tecken på återerövringen.

Hon såg nedstämd på resterna av alla goda föresatser och ambitioner. Här jobbade säkert hundratals människor, tänkte hon. Vart tog de vägen sedan? Framtidstron flög väl ut genom ett av de trasiga fönstren. Hon såg några sönderrostade maskindelar ligga där i solen. Tanken på den förspillda ingenjörskonsten och det bortrostande hantverket gjorde henne nedstämd. Hon såg för sitt inre hur en lastbil hade backat upp mot lastkajen, hur röken hade stigit upp ur skorstenen och hur lysande röd fasaden en gång varit. Nu fanns där bara förfall och misär. Vad var det som blev fel, frågade hon sig, fylld av vårdepression. Hon suckade och följde honom långsamt. Någonstans hörde hon ett bankande. Hon ville gärna tro att det var någon som byggde nåt och att platsen skulle myllra av aktivitet igen en dag.

– Vilket ställe, tänk hur det kan se ut här om några år.
– Ja vi får hoppas på det bästa.

Skriven av: Motorcykel

Tags: ,

  1. En kul och en tråkig sak, tar den roliga först. En suverän miljöbeskrivning av kampen mellan naturen och människan, även om du missade den fuktiga mossan i betongsprickorna.
    Det tråkiga är att jag är jävig här, bara älskar sådana miljöer. Känner igen mig i bägge sinnesstämningarna, kan till och med gå in på en sådan plats och uppleva dom samtidigt.
    Funderade på om den inte blivit bättre som dialog mellan dom två personerna. Men då hade den i och för sig inte hållit sig till reglerna.
    Ifall du gillar sådana här miljöer och bor i närheten av Stockholm, kan jag rekommendera Beckholmen. Spårvagnen ut på Djurgården, gå av vid Skansens huvudentre, gå ner till vattnet genom Djurgårdsstaden bakom Gröna Lund och över träbron. Glöm inte kameran.
    Små båtvarv med mycket rost som kämpar mot grönskan och det positiva är att ingen av dom vill ge upp, det är en arbetsplats fortfarande.
    Har inte varit där i år, såg förra året en massa lastbilar, som körde bort miljöfarliga fyllnadsmassor. Faran finns att platsen går ett tredje otäckare öde tillmötes.
    Blir någon anpassad parkaktig Svenne Banannatur.
    Just det, en bra fajt.

    Svara

  2. Ett jättefint uttryck för två olika sätt att betrakta en miljö. Du har verkligen fått fram på ett övertygande sätt den positiva synen på naturens kapacitet och den sorgsna synen som blickar tillbaka på mänsklig aktivitet som det bara finns rester av. Jag tycker om att du uttryckt det genom tankar och känslor som var och en har och är inte så säker på att berättelsen skulle vunnit på att uttrycka samma sak i en dialog. Det känns som om det är den eviga kampen att bevara naturen och ändå ge plats för mänsklig verksamhet. Om jag sedan lägger till Trandans kommentar blir bilden fullständig, en parkeringsplats vore en ännu större katastrof.
    Mycket bra fajt

    Svara

Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *