Skrivuppgift 29: text av Njurstenen

Det tog inte många tag med knytnävarna innan den sköna känslan av att svara på kli impulserna övergick till en bultande smärta. Jag satte mig upp i sängen och vevade med armarna i luften. Att planlöst famla med de övre extremiteterna var det enda min kropp kunde komma på att göra innan hjärnan hade vaknat till. Efter några ytterligare förvirrade sekunder började hjärnan och kroppen synkroniseras och starta felsökningen. Det tog så lång tid att inse vad som var fel att jag hann bli generad över hur trögtänkt jag var denna ljumma midsommaraftonsmorgon. De grå hjärncellerna övertalade till slut mina fingertoppar att försiktigt treva över ögonlocken. Inget smet som klistrade igen dem kunde upptäckas. Jag spände olika muskler i hela ansiktet för att hitta dem som styrde över ögonens öppna och stäng funktion. Till slut drog jag helt sonika ner huden under ögonen och lyckades på så sätt få in en strimma ljus till ögonen. Det gick nästan att urskilja påslakanet jag låg under. Tårarna svämmade snabbt igen öppningen och det blev nästintill mörkt igen. Fingrarna sökte sig automatiskt vidare över min kropp och kliade mig frenetiskt längs smalben och runt vristerna. Tack vare den lite konspiratoriska läggningen i min personlighet, den som får mig att klarsynt sammanbinda olika företeelser i tillvaron, förstod jag att jag hade blivit myggbiten såväl på benen som på samtliga ögonlock. Symtomen var identiska på kroppspartierna. Efter en snabb sannolikhetsberäkning insåg jag att svullnaderna som insekterna orsakat inte skulle hinna lägga sig till kvällens stora fest och att detta troligen skulle bli min mest misslyckade midsommar någonsin.

”Nathalie!”
Det var en ny upplevelse för mig att inte kunna avgöra hur högt jag ropat eftersom jag inte såg något.
”Men herregud, vad har du gjort?”
Nathalies röst lät gäll och inte särskilt sympatiskt, det hade jag aldrig märkt förut under alla år vi varit bästisar. Medan jag försjönk i tankar över det dunsade Nathalie ner i sängen och tittade närgånget på mig. Jag såg inte att hon gjorde det, men jag kände en varm och lite frän andedräkt omsluta mitt ansikte.
”Du ser helt sjuk ut”, sa hon efter en stunds granskande.
”Jag tycker att man kan kräva lite mer empati av någon som fyllde trettio år förra veckan”, muttrade jag surt.

Kanske uppfattade jag också lite skadeglädje i hennes tonfall. Nathalie hade alltid varit avundsjuk på mina djupblå ögon i mitt näpna ansikte som ramades in av ljusa lockar. Hon själv såg mer manhaftig ut med en kraftigt markerad haka och kortklippt rött hår.
”Allvarlig, du måste typ åka till sjukhus, det ser jätte otäckt ut”.
Nu var jag säker på den lilla efterklangen i hennes röst, sann skadeglädje. Med några korta meningar förklarade jag att det rörde sig om enkla myggbett och att svullnaden säkert skulle lägga sig om en dag eller två.
”Ska ´ru med på festen i kväll då, jag menar det kanske inte blir så kul, du ser ju lite konstig ut faktiskt.”
Jag sträckte ut handen och grep henne i armen, riktigt hårt.
”I nöden prövas vänskap, eller hur? Nu går vi och fixar frukost.”

Det gick inte att ta miste på sucken som slank ur Nathalie. Men hon lät mig hålla i henne medan jag snubblade fram genom den lilla sommarstugan från 1800-talet, en stuga som igår hade varit både pittoresk och charmig men som idag blev min fiende. Vi tog oss inte förbi en enda tröskel utan att jag slog i tårna. Till och med mitt älskade morgonkaffe blev en besvikelse eftersom jag började med att bränna tungan och tappade känsel och smak.

När klockan närmade sig nio på kvällen och huset myllrade av gäster satt jag uppkrupen i en fönsternisch och tyckte våldsamt synd om mig själv. Jag kände att min småblommiga klänning satt illa, det hade den redan gjort i affären, men då hade jag bara skakat på lockarna och fyrat av ett leende mot spegeln som fick vilken trasa som helst att stråla tillbaka. Då hade jag varit säker på att den här midsommaren skulle jag hitta Honom.

Från köket kom stoj och skrän av halvfulla trettioplussare som försökte öppna sillburkar, värma köttbullar och dekorera ägghalvor. Inget som jag skulle få se, och inget jag skulle känna smaken av. När jag någon timme tidigare hade mumlat att jag skulle gå och lägga mig eftersom jag ändå inte kunde se något, hade en svärm av ytliga bekanta genast engagerat sig och satt mig i fönstret med en burk starköl.

Så jag stannade kvar för deras skull, så de inte skulle känna ångest över att jag låg där i sängen, ensam ful och oälskad. Nu när jag satt där som ett kolli brydde de sig inte. Inte ens Nathalie hade jag sett röken av på flera timmar. Eller snarare inte hört. Viskande röster runt mig skvallrade om Nathalie och den nye på kvällspromenad som aldrig tog slut, hon och han, läkaren, med bruna varma ögon och en kropp som en grekisk gud.

Jag hasade mig ur fönsternischen och trevade mig fram emot ytterdörren. På vägen tappade jag min öl, men jag brydde mig inte, det kunde någon av de seende röja upp.

Vågorna från skärgårdens vatten brusade när de kröp upp på stranden. Jag tog av mig mina sandaler. Från huset bakom mig ekade de första sångerna.
”Tag mig till havet, och gör mig till kung…”
Mina tår grävde sig ner, jag försökte se havet som jag sett under hela min uppväxt, drog in djupa munnar av kvällningen. Ingen visste var jag var, ingen saknade mig, jag var ingen längre. Jag kunde lika gärna försvinna, på riktigt.
”Hej, är det du som är Nathalies bästis?”
Rösten var mörk men vänlig, och kom så oväntat att jag vacklade till och sträckte ut armarna framför mig.
Stora varma händer fångade upp mig.

Skriven av: Njurstenen

Tags: ,

  1. Veckans favorit för mig. Jag blir väldigt nyfiken av texten, läste i hundranitti för att få reda på vilken sjukdom som drabbat henne. Den känns som ett kapitel ur en bok, man vill ha mer. Vill veta vad som händer sen. Fin användning av språket, väldigt målande. Riktigt bra!

    Svara

  2. Jag tycker att det finns flera bra moment i den här texten. Bra, precis som Amanda skrev, att sjukdomen väcker intresse, att vi inte får veta direkt vad som har hänt. Bra upplägg med midsommarfest, med Natalie, med stugan, med läkaren och hoppet om kärlek.

    Det finns flera fina detaljer, t ex ”dekorera ägghalvor”. Det ger en hel bild, inte bara av ägghalvan, utan av skeendet.

    Det jag tycker att du behöver fundera på är i vilken ordning du presenterar saker. Som du gör nu så presenterar du saker när du behöver dem och det skapar känslan av att du hittar på allteftersom (det gör vi väl allesammans, men sen bör vi skriva om). Ett exempel:
    ”Mina tår grävde sig ner, jag försökte se havet som jag sett under hela min uppväxt, ”

    Informationen, ”som jag sett under hela min uppväxt”, stör berättelsen när du presenterar den i det här skedet för läsaren är ena ögonblicket på väg längs stranden med dig och har fullt upp med det, och så, med en bisats, försöker du få läsaren att tänka på uppväxten… Vad sägs om det här:
    ”Utanför hördes havets vågor. Jag behövde inte se det för att veta hur det såg ut. Har man växt upp vid havet, då vet man att det ljusa suset från vågorna, tjoandet, plasken, betyder att vattnet är som sammet, och minst tjugo grader varmt. ” och så… ”Jag gick ner. Tårna grävde i sanden. Jag försökte få en glimt av mitt älskade hav.”

    Jag vill veta hur det går, jag vill veta mer om huvudpersonen och varför hon tycker att hon är så ful, något säger mig att hon inte alls är det. Och jag vill att den där själviska apan Natalie ska få sitt rättmätiga straff. Det är fina karaktärer, när man som läsare blir engagerad.
    Fin fajt.
    /Augustin

    Svara

  3. Tack för läsning mycket bra skrivråd!

    Svara

  4. Jag tänkte genast på en helvetes massa myggbett i den svenska sommarnatten, speciellt den lappländska. Möjligen en viss allergi. Total identifiering med huvudpersonen och det som händer. Det är en mycket bra beskrivning du ger och man blir verkligen engagerad. Vill också veta mer, hurän om ”de stora varma händerna som fångar upp mig ” kan få vem som helst att glömma till och med Natalie. Bra fajtat, som de flesta säger.

    Svara

Reply to Augustin Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *