Skrivuppgift 29: text av Neuroblastoma

Letade febrilt efter min högervante i SL:s backar för tappade vantar. Det var varmt och sjalen kliade mot halsen och jag drog av mig baskern, knäppte upp kappan och fortsatte letandet. Den lätta yrseln och ett krypande illamående tilltog och rummets väggar kröp allt närmre. När jag var djupt nere i decembers fjärde låda var känslan av instängdhet bedövande och jag tvingades fly ut i kylan. Tänkte en enda tanke: Jag måste hem! Snabbt! Slängde tanken på Taxi i papperskorgen med resterna av en Dajm, som jag hittat i väskan. Mådde lite bättre.

Rulltrappan ner mot perrongen var oändligt lång och företaget med att lägga locket på en vulkan kändes övermäktigt, men puh. Det gick. Tåget kom och jag satte mig inte ens. Var beredd på att kasta mig ut i Gamla stan – och det var exakt vad jag gjorde.

Tittade efter tåg och sedan hann jag inte ens böja mig framåt för, styrkan i eruptionen var enorm. Hela kroppen spändes och drogs ihop och innehållet i magsäcken kom ut i ofrivilliga kaskader. Tio minuter, kanske mera stod jag där helt i vinterkräksjukans våld, för att sedan sjunka ihop som en plätt. En förare frågade om det blivit för mycket och honom bevärdigade jag inte ens med en nick utan önskade att alla kräksjukor i världen skulle ta honom i besittning.

Ringde dottern, som jobbar i Gamla stan och hon kom med sin cykel och tillsammans tog vi oss hem till mig. Vissa avbrott för fortsatta fontänkaskader och dottern som är sällsynt känslig, sympatikräktes en gång av purt äckel.

Hemma var jag utpumpad, både bildligt och bokstavligt. Dottern droppade av med ens. Rädd att kontamineras. Jag somnade och vaknade på natten av att magen knorrade, och mindes flikar av en dröm om en vante.

Skriven av: Neuroblastoma

Tags: ,

  1. vinterkräksjuka är ett tacksamt ämne, man får omedelbart sympati för den drabbade.
    Jag börjar själv må lite illa känner jag medan jag skriver kommentaren…det är väl en av hemligheterna med en bra story, få läsaren att nästan uppleva händelserna själv?

    Svara

  2. Förlåt, förlåt – och ändå cencurerade jag bort det värsta. 😉

    Svara

  3. Slängde tanken på Taxi i papperskorgen med resterna av en Dajm, som jag hittat i väskan, företaget med att lägga locket på en vulkan kändes övermäktigt, stod jag där helt i vinterkräksjukans våld, mindes flikar av en dröm om en vante. Alla de ovanstående är de allra mest extraordinära formuleringarna. Jag saknar lite ord för den här texten. Den är så finurligt berättad och har sånt fint flyt. Dina liknelser och dina meningar håller toppklass hela vägen igenom. Jag skulle nog läsa vad som helst som du skrev om du skriver allt såhär. Jag bryr mig inte om vad det handlar om, för sättet du behandlar språket på är helt galet fantastiskt.

    Svara

  4. Trots ivrigt handtvättande åkte jag på en släng i helgen …

    Svara

Reply to SHYY Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *