Skrivuppgift 29: text av Gula febern

Restaurangen var utsökt inrett. Stämningsfulla tavlor på väggarna. Små koketta bord med ljus och en liten blomvas. En behaglig doft som smekte doftkörtlarna. Kliniskt rent, ingenstans fanns något störande. Helheten förberedde alla sinnen för en perfekt kväll av kulinarisk njutning. Ett paradis för matälskare.

Kvällen förlöpte som planerat. Maten bars in som om den varit guld värd, vilket även syntes i notan som presenterades. Allt smakade gott. Räkorna, majonäsen, entrecot, små grillade potatisarna, svampsåsen, salladsblad upplagt så att varje tallrik var ett mindre konstverk. Unikt. En fröjd för ögat.

Men skenet bedrog. I detta paradis fanns en orm. En mikroskopisk, för blotta ögat osynlig, orm. En orm som förpassade matälskaren djupt ner i helvetet. Inte ens Dantes helvetesbeskrivning ger en bra bild av nattens och följande dags kval. Likt en eld invaderade febern kroppen. Alla befintliga öppningar en människa har sprutade först ut den dyra maten, som förvandlats till en illaluktande massa. Därefter följde en grönaktig, illasmakande vätska. Smärtan var olidlig. Av detta dör jag, var den enda vettiga tanken som hjärnan kunde ta till sig, dimmig som den var av feber. 24 timmar av lidande. Endast långsamt, droppvis började kroppen acceptera vattenintag som förhindrade en total uttorkning. Lika långsamt sjönk febern. Till sist slocknade en utslagen matälskare utan den minsta tanke på mat eller andra aktiviteter.

I gryningen den andra dagen drömde hjärnan om en liten geigermätare för restaurangbesök. Inte en mätare av radioaktiviteten utan en som ger utslag när små osynliga ormar finns i maten.

Skriven av: Gula febern

Tags: ,

  1. jag gillade berg och dalbanan, den överdådiga början motsvaras väl av sjukdomens bråddjup. De sista radens har kunnat följa med vågrörelsen i texten upp mot tillfrisknandet, nu tappade texten lite på slutet.

    Svara

  2. Jag gillar hur du sättet identitet på sjukdomen. Jag kan starkare relatera till den här fina maten när du sätter just ordet orm. Det blir som en vändning från det otroligt snygga och mäktiga till en äcklan. Snyggt gjort!

    Svara

  3. Helt överens med dig hypokondriker. Ska fundera mer på ett bättre slut.

    Svara

  4. Man flyter med lätt i texten, mjukt och korrekt språk. Fina beskrivningar som gör att man enkelt kan måla upp bilder i huvudet av inredning, lukter osv. Men jag saknar också en liten extra punchline i slutet. Bra jobbat!

    Svara

  5. Bra grepp att göra sjukdomen till en orm. Ormen i paradiset. Och det är bra att hålla fast vid ormen hela vägen till slutet. Ända fram till att du längtar efter en Orm-mätare.

    Det här var en bra beskrivning:
    ”Alla befintliga öppningar en människa har sprutade först ut den dyra maten, som förvandlats till en illaluktande massa. Därefter följde en grönaktig, illasmakande vätska.”

    Det är särskilt bra att fortfarande kalla det för mat, fast det kommer ”utsprutande” ur fel ände. Bra med ”grönaktig”. Inte grön, utan ”grönaktig”. Det förstärker vidrigheten, tycker jag, att inte ens färgen är renodlad.

    Vad jag saknar i den här texten är några beskrivningar. Jag tycker, men det är bara en åsikt, att du har lagt dig en abstraktionsnivå för högt upp. Låt mig ta två exempel: ”Stämningsfulla tavlor” Jag skulle vilja veta hur sådana ser ut. Är det tavlor som föreställer en fruktmarknad längs Seine? Är det en tavlor som föreställer ett frostigt vinterlandskap, med en räv som strosar längs vägen? Är det tavlor med tjocka guldramar, som föreställer olika frukter och ostar?

    Jag tror att du kan ta ett steg till i beskrivningarna. Ta ”räkorna, majonäsen, entrecot, små grillade potatisarna, svampsåsen, salladsblad upplagt så att varje tallrik var ett mindre konstverk”. Här skulle jag vilja att du beskrev det så att jag ser konstverket framför mig.
    Till exempel så här:
    ”Räkorna var uppsatta på toppen av små pinnar som var nedtryckta i någon slags knäckebrödsrutor. Det såg ut som räkorna simmade runt ett litet slott av staplade potatiskuber, där salladen var klippt i form av träden som omgav vallgraven.”

    Det är fint, det där att kroppen endast droppvis kan acceptera vattenintag. Bra fajt. /Augustin

    Svara

  6. Hej Agustin. Egentligen tänkte jag att läsaren själv skulle få skapa det stämningsfulla i tavlorna och konstverket på tallriken. Någonstans har jag läst att författaren skriver hälften och läsaren den andra. Du har verkligen gjort det och dessutom fantastiskt roligt. Kanske hade min syn på stämningsfulla tavlor varit störande. Men utan tvekan något att tänka på. Går det verkligen att sätta små pinnar i knäckebrödsrutor utan att de spricker?Jag har dessutom ingen kubmaskin varför jag aldrig kom att tänka på något slott och skära kuber av potatis verkar vara tidskrävande. en ideen är bra. Troligtvis går mina tankar mer åt det modernistiska hållet, en grön tråd med såsinslag eller något ditåt. Mycken tack nu har jag en hel del att tänka på.

    Svara

  7. Jag brukar ta ditt resonemang längre och säga att att det varken skrivs några romaner eller noveller utan enbart manualer för läsaren att skapa dem i sitt eget huvud. Det är därför man oftast är missnöjd med filmen, för den bygger ju på regissörens roman och inte sin egen. Många olika tavlor blir det alltså. Men det här är ju frågan om en balansgång, som uppfattas väldigt olika individuellt
    Att du valde en prettorestaurang var bra, oftast förknippar man ju magsjuka med billiga hak med skitiga kök. Inte något exklusivt ställe. Du får ju även fram kontrasten bättre.
    Bra fajtat.

    Svara

Reply to Amanda Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *