Skrivuppgift 29: text av Elallergikern

Jag hatar att vara sjuk!
Man skulle kunna tro att vårt oerhört utvecklade samhälle skulle kunna utrota alla sjukdomar en gång för alla. Inte då! Istället framförs argument av typen att vi behöver utsättas för en del virus och bakterier för att våra imunsystem inte ska förtvina. För tusan, i den här automatiserade skräptidsåldern borde vi väl kunna fixa sånt på syntetisk väg.

Nu är jag alltså sjuk igen. Hälsoövervakningssystemet lyste rött när jag gick ut i badrumet. Jag förutsägs vara arbetsför igen om ett par dygn. Tills dess är jag instängd här. Den mat jag äter är speciellt utvald och modifierad för att kurera mig. Inga besökare tillåts på grund av smittorisken. Inkommande meddelanden blockeras och ett automatsvar går ut till den som eventuellt försöker kontakta mig. Till och med de media jag kommer åt har begränsats för att undvika ”onödig upphetsning eller stress som skulle kunna förlänga sjukdomstiden”. Så här har det varit ända sedan hälsovårdsmyndigheten gjorde någon sorts uppgörelse med försäkringsbolagen . Teknikleverantörerna var förstås inte sena att haka på. Numera går i princip alla ”frivilligt” med på det här förbannade inlåsningssystemet. Det finns inte längre några försäkringar som gäller om man inte accepterar sådana villkor och det är obligatoriskt att teckna en försäkring.

Några ljushuvuden har gjort diverse studier om vad som förkortar sjuktiden respektive minimerar smittspridningen och systemet hat succesivt finslipats vad det gäller kost, underhållning, besökare och så vidare. Besök är nu för tiden helt förbjudet om det inte handlar om vårdpersonal, men eftersom det finns robotar till allting så behövs det i princip aldrig. En studie har i och för sig visat att sex har viss positiv inverkan på tillfrisknandet i vissa fall men det bedöms inte ge mer än den smittorisk sådana kontakter skulle innebära.

Så här sitter jag och läser en bok som jag lyckats gömma undan. Att äga böcker anses som subversiv verksamhet. Det är inte straffbart att ha en bok men man förväntas lämna in dem man råkar få tag på för destruktion. Jag har bara den här så det blir lite tjatigt men det är i alla fall bättre än den urvattande hjärndöda så kallade underhållning jag förväntas titta på.

Den inbillade sjuke.
Akt 1.
Scen 1 – Argan (sitter vid ett bord, sumerar sin apotekarräkning med en kulram)

Skriven av: Elallergikern

Tags: ,

  1. Älskar din twist! Jag tycker om att du har hittat på något helt nytt, det ökar i alla fall min lust att fortsätta läsa! Jag vill under hela din text veta mer och mer om det här nya systemet! Snyggt gjort!

    Svara

  2. Gillar verkligen storyn! Jag funderar dock på om det första stycket är nödvändigt, eller skulle kunna placeras i en annan ordning, för det är i stycke två som mitt intresse verkligen väcks. Men det är som sagt verkligen en historia man blir nyfiken på att läsa mer om 🙂

    Svara

  3. Det jag tycker om med den här historien är att den börjar i det som är bra. Sjukdomar tas på allvar, det finns botemedel, mänskligheten ska skonas. Men, som i alla bra SF-historier har det som var bra, skett på bekostnad av vår mänsklighet och, naturligtvis, så har myndigheterna passat på att utnyttja vår rädsla för sjukdom. Precis som terror-lagarna har missbrukats har sjukdomslagarna utnyttjats. Alla dessa tankar dyker upp i huvudet medan jag läser. Bra gjort! SF ska väcka fantasin. Snyggt hur problemen med det ”fina” systemet smygs in i texten i långsam stegring. Försäkringbolagen har gjort upp med staten och det kan ju var och en förstå hur det slutar…
    Håller dock med ”Hej” om att första stycket kunde strykas.
    Fin fajt./Augustin

    Svara

Reply to SHYY Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *