Skrivuppgift 29: text av Creutzfeldt-Jakobs sjukdom

Jag kommer aldrig härifrån. Det är det som skrämmer mig mest just nu.
Smärtan kan jag lära mig att leva med, stanken lika så, det är tanken
på att jag för alltid kommer att ligga utslagen med näsan snuddande
vid den solkiga silikonlisten vid toalettens golvfäste, som gör min
situation outhärdlig. Att jag för alltid kommer att befinna mig med
krampande mage på restaurang Aubergines kaklade badrumsgolv. Det
kommer aldrig att gå över, det vet jag nu.

Mitt nuvarande tillstånd, det kom så fort. Först en känsla av att
blodet dränerades från mitt ansikte. Sedan illamåendet. Jag tror inte
att mitt middagssällskap märkte något. Jag tystnade bara, kunde inte
hänga med i det tidigare så intressanta samtalet, lät de andra
fortsätta med sina kvickheter. Jag sökte febrilt en reträttväg,
någonstans att fly. Minuterna senare hade jag låst dörren om mig och
sekunderna senare var jag tömd: på magens innehåll, på livslust, på
värdighet.

Någonstans ur djupet av mitt medvetande försöker en tanke tränga sig
upp. Något jag läst en gång, att kräksjuka drabbar snabbt och
skoningslöst, men går över inom ett par dagar. Nu vet jag med hela min
själ, hela mitt varande, att det inte är sant. Jag kommer aldrig
härifrån.

Om jag ändå bara hade varit noggrannare med handhygienen.

Skriven av: Creutzfeldt-Jakobs sjukdom

Tags: ,

  1. Åh! Det är ju precis så här det känns! Jag tycker om att du inte körde på standard stripit-hår-mycket-spya utan tog det verkligen ur vinkeln man brukar ha där nere: det-är-så-jävla-synd-om-mig. Jag gillar hur du ger din text karaktär, bakgrund och detalj. Kul att läsa!

    Svara

  2. Känslan av total uppgivenhet,” tömd på livslust, på värdighet” är verkligen bra uttryckt. Samtidigt får läsaren möjlighet att deltagande tänka – jag förstår hur hemskt du har det i detta ögonblick men om två dagar mår du battre.

    Svara

  3. Älskar att jag får bilden av hur en väldigt värdig och stilig person sjunker till botten. Som om kungen skulle göra ett uttalande om sin senaste sjukdom. Vackert språk. Den sista meningen tycker jag dock är något överflödig. Annars, bra jobbat!

    Svara

  4. Det här är tajt skrivet, tycker jag. Med några väl valda detaljer får scenen liv.

    ”den solkiga silikonlisten vid toalettens golvfäste” – finfint. Vi är ser aldrig så mycket av en toalett som när vi är magsjuka.

    ”en känsla av att blodet dränerades från mitt ansikte” – bra. Det är så det börjar. Bra att plocka upp den känslan.

    Och så gillar jag slutet – det är lite avvikande, medges, men det finns en bitterhet, en ånger i ”Om jag ändå bara hade varit noggrannare med handhygienen.” Och det tycker jag om.
    Det som gör slutet avvikande är att jag undrar hur du vet att det är din handhygien som gjort dig sjuk. Hur vet du att det inte är maten? Eller ett luftburet virus?
    Fin fajt.
    /Augustin

    Svara

Reply to gula febern Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *