Skrivuppgift 25: text av Hornsgatan

Den headbangande ensamstående tvåbarnsmorsan Linda är nog den karaktär som står mig närmast. Ibland hänger hon med mig ut i cyberrymden och gör bloggosfären osäker på rockkonserter och annat. En hårdrocksvariant av Viktoria Silvstedt som kör gaffeltruck på ett lager, hur det fungerar på en helt mansdominerad arbetsplats har jag aldrig begripit, men tydligen så har hon satt sig i respekt.

Precis som många andra starka personligheter som Batman och Spindelmannen lever hon ett dubbelliv. Det ena som går ut på att laga mat, hämta ungar på dagis.

Men varannan söndagskväll packar hon stövlar, bävernylonoveraller mössor och annat i två små ryggsäckar med Iron Maidenmotiv och lämnar över barnen till sin ex. Det är då själva förvandlingen sker.

I ytterfacken på ryggsäckarna har hon packat ned alla mentala spärrar, så hon vet var hon har dom när hon hämtar Anders och Amanda nästa söndag.

Däremot byter hon aldrig skepnad. Hon går alltid klädd i utslitna jeans eller skinnbyxor till sin skinnpaj och svarta basker. Kreationen toppas med hennes kraftiga blonda hårsvall som under dom nästan 30 åren jag känt henne aldrig varit uppsatt. Naturligtvis bär hon sina stora dödskalleörhängen till, som alltid gör succe på föräldramöten.

Förutom hårdrockskonserter är hennes stora intresse killar. En bra metafor för hur hon beter sig är motorsåg, hon fäller dom en efter en.

Ser man till hennes yta så kan man missförstå henne som hård och kall. Men bakom finns det en människa som är väldigt mjuk och känslig. Dom sidorna hos henne delar jag exklusivt med hennes två barn. Mitt förhållande till henne har hamnat på någon konstig fjortisnivå, sen vi bägge blev singlar. Bland dom mysigaste stunder vi har ihop är efter en sen utekväll. Vi kryper ihop tillsammans i en busskur i väntan på nattbussen, hon lägger armen om mig och tar upp en burk Buddington ur handväskan som vi delar på. Sen har vi dom mest förtroliga samtal, som i och för sig blir rätt skruvade, för så är hon.

Tänkte beskriva en situation med henne som är rätt ovanlig, normalt tappar hon aldrig ansiktet, men under den här shoppingrundan blev det så.

Linda blev avbruten av ett telefonsamtal, hon drog åt sig sin stora svarta handväska och rafsade upp mobilen, samtidigt som det kom ut en tjej och fyllde det minimala bordet med koppar och fat. Det här var början på en serie händelser som skulle sluta i total katastrof.

Nu gick det snabbt, telefonsamtalet var från Amanda som bara var nyfiken på vad hennes morsa hade för sig. När dom pratat klart skulle Linda lägga tillbaka mobilen, men hon tittade ned i handväskan lite frånvarande, för att studera sitt inköp som låg där. Själv hann jag bara tänka nej gör det inte, innan hon tog upp den med samma loja frånvarande uttryck som folk har, när dom leker med sina mobiler på allmän plats.

”Stoppa ner den” väste jag.
Linda hörde mig inte, utan lyckades slå på den, sen tappade hon den på sockerskålen, glad över sin nyvunna frihet åkte Herr Framtidskanin runt på bordet och sprätte iväg sockerbitar med klitoriskittlaren. Både Linda och jag satt som förstenade, situationen drog uppmärksamhet till sig, det blev tyst i lokalen, allt som hördes var framtidskaninens surrande. Tillslut drog Linda av sig baskern och fångade in den, sen lade hon armarna över alltihop och dök ner med ansiktet mot bordet.
”Jag vill gå härifrån” mumlade hon under sitt blonda hårsvall.
Ett spontant fnitter började höras i lokalen, jag ville just nu också befinna mig någon annanstans, men plötsligt dök …….. 3.0 upp och räddade situationen.
”Vi spelar bara coola och dricker kaffe i lugn och ro” viskade jag till henne, ”man får ta sånt här helt enkelt, ser det som en del i att öka min självkänsla.”
Linda reste på huvudet och försökte få sitt röda ansikte att se så coolt ut som möjligt. En äldre dam vid bordet bakom knackade henne på ryggen.

”Den gick väl inte sönder”
Linda vände sig om ”Va !”
”Jo” fortsätter tanten, ”mina barnbarn ser också dom där tecknade pang-pang serierna på reklamkanalerna, sen vill dom att man skall köpa dom där leksaksrobotarna som är med där på Toys Are Us. Dom är ju jättedyra, hoppas den inte gick sönder.”
Linda lyfte på baskern, slog snabbt på och av framtidskaninen, sen åkte den ned i handväskan igen. ”Nej” sade hon leende tillbaka, ”den höll, tur det, min grabb har tjatat om en sån här jättelänge, inte klokt vad dom lurar på oss föräldrar och barn nu för tiden.” Tanten log och nickade tillbaka.

Skriven av: Hornsgatan

Tags: ,

Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *