Skrivuppgift 25: text av Götgatsbacken

Vi satt fem man runt bordet och stirrade på den ofungerande prototypen. På bordet blandades urdruckna kaffekoppar med drivor av ritningar, kretsschemor och kodlistningar. Vi hade försökt sedan dagen innan att begripa vad som var fel. Ena kortsidan i rumet upptogs av en stor white board. Överst hade jag textat: ”Document current situation”. Därunder hängde några gula post-it-lappar. Intill stod det: ”Root cause candidates”, i papperskorgen låg ett antal hopknycklade lappar, vilka alla en kort stund framstått som giltiga kandidater. Våra idéer var slut och stämningen hade nått tidernas lågvattenmärke. Då öppnades dörren och Håkan klev in.

– Jag hörde att ni har ett problem!
Ögonen lyste, håret stod på ända och rösten var full av entusiasm. Jag hade bara sett honom på avstånd tidigare, men kände väl till hans rykte. Håkan hade varit länge på firman. Hans roll var oklar för de flesta, men han ansågs helt oumbärlig.

Nu stod han där vid bordet i sin labrock. Han betraktade nyfiket prototypen. Han tog upp den, vände på den, tog av sig glasögonen och petade lite här och var på den.
– Vad gör den?
Hans röst var fylld av önskan att veta och inte det minsta ironisk. Här stod företagets skarpaste hjärna och han hade verkligen ingen aning om vad vår prototyp förvänatdes göra. Vi började förklara lite trevande hur det var tänkt, hur vi hade simulerat, testat delsystem och till slut gjort en prototyp.

– Men nu gör den alltså inte det där och ni fattar inte varför, avbröt han oss till slut.
– Ja precis och vi har liksom kört fast på steg två i problemlösningsmetoden, förklarade jag.
Han log, kliade sig i skägget och bet på sina glasögon. Det hade blivit tyst igen.
– Varför är den grön?
– Eh, ja alltså…
– Jag menar kunde den inte lika gärna vara blå?
– Jo det kunde den väl…
– Är det här toppsammanställningen?

Han hade i en rörelse rest sig, greppat ett papper ur röran på bordet, viftat ner våra post-it lappar och satt upp en ritning på tavlan med två magneter.
– Ja just det, kom det lite osäkert från konstruktören.
Håkan hade redan börjat rita på tavlan runt ritningen. Han formulerade fem frågor ingen av oss tänkt på. vi försökte samla oss för att börja svara då han plötsligt utbrast:
– Vet ni vad, jag tror ni ska kolla om det här interna nätet har råkat bli trippelterminerat, och så borde ni verkligen fundera på det där med färgen. Ursäkta, jag måste rusa.

Han försvann ut genom dörren.
– Det var som, kom det från Petter som slitit fram en multimeter.
Nätet var trippelterminerat. När vi väl rättat till det tickade prototypen igång. De fem frågorna Håkan lämnade efter sig visade sig hjälpa oss hitta flera allvarliga misstag i konstruktionen och ge oss idéer till nästa generation.

Igår meddelade chefen att Håkan bett att få jobba i mitt projekt att ta fram en raket för att resa till Mars. På måndag ska den utökade projektgruppen träffas för första gången. För säkerhets skull har jag gjort motorn blå i min presentation.

Skriven av: Götgatsbacken

Tags: ,

Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *