Skrivuppgift 16: text av Vädermannen

Jamie got a gun
Jamie got a gun…

Texten från låten for runt i hennes huvud, nej hon hette inte Jamie utan något helt annat, men resten stämde.
Hon mindes videon, hur gammal kunde hon varit, sex eller sju kanske. Hon stod i vardagsrummet och sjöng medan hennes älskade pappa filmade henne. Men det var då, medan han fortfarande fanns, på den tiden hon hörde bilen och sprang ut på garageuppfarten, för att krama honom välkommen hem från jobbet.
Den lyckliga barndomen, då han var en riktig pappa och hade ett jobb. Några år innan han tog med sig mamma och henne på resan ned i helvetet. Det helvete som stavades kokain och han hade suttit i förarsätet. Mammas skrik, slagen, misshandeln, bortförklaringarna när polisen dök upp för att grannarna ringt. Nej mamma hade bara ramlat i trappan, eller skurit sig på en flaska eller …. Till slut blev hon utsatt själv, knuffad in i bokhyllan, hennes ärr i pannan efter att hon landat i glasbordet i vardagsrummet.
Det var inte samma pappa längre, vredesutbrotten kom oftare, för ett halvår sedan fick han sparken från jobbet, hade tydligen slagit en kollega på käften. Men fasaden skulle upprätthållas till varje pris, på med försäljarkostymen och ut i bilen varje morgon. Grannarna i den typiska amerikanska medelklassförorten skulle inte misstänka något. Men hela familjen var trasig och dom hade lämnat den amerikanska drömmen bakom sig.
Två saker gjorde att hon stod här mellan godsvagnarna och såg ut i duggregnet över den stora godsbangården, två händelser som hade lett fram till hennes beslut.
Hon hade varit i skolan i förra veckan, en tjej som av hennes klasskamrater uppfattades som tuff och streetsmart, men av lärarna som bråkig och besvärlig. Hon hade mått dåligt, fått feber och sagt åt läraren att hon skulle gå hem, därefter ringt mamma. När hon går över skolgården får hon plötsligt se sin pappas svarta SUV komma åkande på gatan utanför. Hade mamma ringt honom, kom han för att hämta henne, hoppet tändes, brydde han sig, klart han gjorde, hon var ju ändå hans älskade dotter.
Två killar i hennes klass springer ut på gatan, han bromsar in och vevar ned rutan. På avstånd kan hon se hur några skrynkliga dollarsedlar, byts mot ett par påsar vitt pulver. Ena killen stoppar snabbt ner påsarna i fickan, bilen rivstartar och dom går in på skolgården igen.
Hon gick hela vägen hem, hon grät hela vägen hem.

Senare samma vecka, hon ligger ensam hemma i influensa, hennes mamma är på sitt kvällspass på hamburgerkedjan. Pengarna räcker inte till mycket men dom kan äta sig mätta. Dörren slås upp, han står i dörröppningen och verkar frånvarande, med sig har han en äcklig gubbe hon aldrig sett tidigare. Hennes pappa sätter sig i soffan och gapskrattar, gubben som verkar lika påtänd går fram till henne, håller fast henne och trycker ned sin äckliga skitiga hand innanför hennes trosor. Hon skriker på hjälp, men ingen hör henne, det enda svar hon får är ett tomt gapskratt från soffan.

Hon hade inga tankar på hämnd, hon tänkte bara på befrielse, skulle befria sig själv och mamma, det handlade bara om att kunna överleva. Hon hade studerat hans rutiner, det var här nere han köpte kokainet av sin langare, hans slitna armyjacka hade hängt framme, det var signalen. Han klädde ner sig när han skulle hit, däremot tog han aldrig med revolvern som låg i lådan i sängbordet. Den hade hon nu gömd under jackan.

Två skuggor dyker upp bara några meter framför henne, hon kan nästan höra prasslet från sedlarna som byter ägare. Den ena skuggan rör sig bortåt, ett slamrande godståg skiljer skuggorna åt. Skuggan som står kvar bär en armyjacka. Läget är perfekt framför honom rullar tåget sakta fram, i samma hastighet som dimbankarna rör sig över bangården. Hon lyfter upp vapnet som är alldeles för stort för en liten 16-årig tjej, men tillräckligt kraftigt för att slita sänder det mesta i en människokropp, även om man inte träffar perfekt. Hon håller revolvern så stadigt hon kan med bägge händerna.
Första skottet missar, han vänder sig om och ser förvånat på sin dotter.
Andra skottet träffar i bröstkorgen han vinglar till.
Tredje skottet går in precis mellan ögonen och han faller framåt.
Nu känner hon rädslan komma, innan var det som i en dröm. Utgångshålet i nacken gör att hon knappast behöver känna någon tvekan över att han är död. Men nu börjar paniken komma, hon skjuter tre skott i ryggen på honom, sen är magasinet tomt.
Lugnet återkommer, medan dom sista godsvagnarna långsamt rasslar förbi, torkar hon av kolven mot den fuktiga jackan och slänger upp revolvern på en liten plattform på sista vagnen. Den är tillräckligt stor för att den skall ligga kvar i den här hastigheten och tillräckligt liten för att den skall ramla av långt borta i ödemarken, för att sen rosta bort någonstans där ute i ingenting.

En lodis med fickorna fulla av kokain, vem kommer att bry sig, en intern uppgörelse, fallet kommer att läggas ned. Hon känner sig helt lugn nu, en känsla hon inte haft på många år. Hennes mamma är befriad, hon är befriad och hennes en gång älskade pappa är befriad från den hemska kropp vars överdel snart är täckt med en blandning av blod utspätt av regnet.
En skugga försvinner sakta bort och bangården blir åter tyst och stilla.

Skriven av: Vädermannen

Tags: ,

  1. Du inleder så himla starkt men liksom förlorar det i en amerikansk teveserie. Kanske det ska vara så men jag tappar bort mig i knarket och … det händer liksom för mycket.

    Många bra textpassager!

    Svara

Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *