Skrivuppgift 16: text av Scriptan

Run away, run away from the pain
– Aerosmith

Precis som i låten var det alltid hennes första tanke. Run away from the pain var en utopi för hur sprang man bort från sig själv? Om det fanns en möjlighet hade hon mer än gärna satt det långa framför det korta. Snabbaste skorna på, upp och iväg. Det var att springa ifrån sin smärta. En omöjlighet. En dröm.

Hon hade nog försökt om hon bara hade lite mer ork, men tröttheten var överväldigande. Den åt på henne. Tärde, slet och drog, som ett vilt djur försökte den förgöra henne. I kombination med den eviga smärtan orkade hon knappt tänka än mindre springa. Ibland ville hon ingenting annat än att ge upp.

Fast det var nog inte bokstavligt talat. To run away from the pain. Det fanns andra sätt att springa på. Att fly. Hon försökte förgäves stänga ute. Blunda. Låta bli att se det mörka och onda som hela tiden gnagde henne i bakhuvudet och hotade med att övermanna henne i vilket ögonblick som helst. Hon försökte inbilla sig att allt var bra. Tänka bra tankar. Alla sa alltid åt henne att tänka på de bra sakerna i livet. De förstod aldrig att hon inte säkert visste vilka de bra sakerna i livet var. Korrelationen mellan tankar och känslor var rubbad. Svart kunde kännas som vitt. Lycka kunde bli smärta och ångest. Precis som tankar på de hemskaste av saker kunde te sig saliga och vackra. Himmelska.

Hon suckade djupt och kom på sig själv med att varken se eller blunda. Världen kom tillbaka till henne som en olycksalig blandning av glädje och oro. Bitter Sweet. Hon tog upp sin mp3-spelare och letade snabbt fram en annan låt. Tryckte på play och höjde ljudet i en handvändning.

’Cause it’s a bittersweet symphony this life…

Skriven av: Scriptan

Tags: ,

Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *