Skrivuppgift 16: text av Nyhetspresentatören

Leave me now, return tonight
The tide will show you the way
– Björk

Rösten studsade mellan ravinens väggar och försvann i klanger upp i
atmosfären. Han visste så väl vem som talade och just därför kunde det
inte vara på riktigt. Han måste ha inbillat sig.

Klippavsatsen skar i handflatorna. Joshua tog ett djupt andetag,
hämtade krafter från en källa bortom hans medvetande. Med ett vrål
hävde han sig uppåt, vek kroppen över klippan, fällde över ett ben och
rullade utmattad ner på den fasta marken. Ravinen flimrade i ögonvrån
och i rännan allra längst ner störtade en flod fram. Hade han hört en
röst där nere?

”Snyggt! Det blir dagens sista tagning” kameraansvarige Bruce gjorde
tummen upp och bet provocerande i en flottig burgare.
Joshua kände adrenalinet pumpa. Det var tredje inspelningsveckan av
”Vildmarksträning” och Joshua demonstrerade klättring i
olika miljöer. Han borstade av talken från händerna och började
stretcha. Kvällssolen värmde fortfarande, snart skulle den försvinna.

”Vi tänkte åka ner till stan och ta en öl senare” Amir lastade upp en
slev potatismos på tallriken ”Du kan väl hänga med? Det är vackert
här, men fan det finns inte mycket att göra. Vi har nog redan druckit
för lokalpubens årsomsättning.”
Det var lågsäsong i den svåråtkomliga ravinen, en spricka som skapats
när kontinentplattorna glidit isär för miljontals år sen. Joshua
funderade en stund men tackade sedan nej till inbjudan. Rösten ville
inte lämna honom. Efter middagen drog han sig undan till sitt rum på
det lilla hotellet.

Trots succén med sin träningsblogg och nu ett eget teve-program var
han ändå obeskrivligt tom. Det värkte i själen som en gymnasiepoet
skulle sagt. Om han inte grälat den kvällen då hade Cornelia inte
rusat iväg i raseri och kört iväg. Om han hade
missat bussen som han brukade hade han inte kommit hem och upptäckt
vad hon höll på med och inget hade hänt. Detta om jagade honom.
Huvudet och musklerna smärtade. Solen hade mörknat hans bara armar. I
ett svep svalde Joshua två alvedon, släckte lampan och hoppades på en
någorlunda sömn. Imorgon behövde han som tur var inte klättra det var
vilodag och rekning inför nästa avsnitt, forsränningen.

Ögonlocken var tunga, tankarna började sväva bort när något fick honom
att sätta sig klarvaken i sängen. Det luktade starkt.
Joshua sprang fram till fönstret, parkering utanför låg öde. Nu
luktade det igen. Liljekonvalj. Cornelias parfym. Han yrade. Det
måste vara sömnbristen. Men nu hörde han rösten igen. ”…kom tillbaka
ikväll. Tidvattnet visar dig vägen” Joshua stirrade maktlöst
ut genom fönstret, försökte rensa huvudet. Då såg han hur ljust det
var ute, trots att det var midnatt. Månen lyste hel och gul. Precis
som den gjort den natten Cornelia kört iväg i ilska, väjt för ett
rådjur och sladdat ner i vattnet. Hade det varit ebb hade hon
överlevt.

Han tittade ner på floden nere i ravinen. Joshua ville bli ett med
Cornelia. Följa med tidvattnet ut och bort. Han hade vågat klättra
upp,
då skulle han väl våga klättra ner? Pulsen dunkade i tinningarna. Han
kände en hand på axeln och hoppade till. Bruce flinade mot honom, han
luktade öl. Resten av fimteamet stod bakom honom.
”Fan du är ett geni Joshua! Vi såg dig när vi svängde runt krönet”
Bruce började montera upp kamera och mikrofon. Amir drog sladdar.
”Vi ska ju göra ett nattavsnitt! Du ser ut som en gud i det här
månskenet. Dina muskler spelar Chopin. Mmmm!”
Joshua proteseterade lamt. Han stoppade impulsen att berätta om
rösten. Hade han drömt? Blicken for på Bruce, på Amir och han kände
sin kropp. Kände varje ben och muskelfiber tala till honom. Ett djupt
skratt undslapp honom. Han insåg att det är livet var här och nu. Det
var dags att släppa skuldkänslorna kring Cornelia. Hon hade smygsupit
och kört berusad. Han levde här och nu. Han spände musklerna och log
stort. Kameran rullade.

Skriven av: Nyhetspresentatören

Tags: ,

  1. Har läst och tycker om men blir lite lost när det ”bara var” smygsupandet han kom på ”Om han inte grälat den kvällen då hade Cornelia inte rusat iväg i raseri och kört iväg. Om han hade missat bussen som han brukade hade han inte kommit hem och upptäckt vad hon höll på med och inget hade hänt. Detta som jagade honom.”

    Jag är barnslig och vill ha större gester, värre problem! Knäppt eller hur!

    Svara

Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *