Skrivuppgift 15: text av William

Äntligen hände det mig också, efter 538 år blev jag gravid, dom andra två föräldrarna blev också jätteglada.
Tycker ni det låter underligt ?
Ja, jag förstår det, ni på Jorden är ju lite trångsynta. Typ ”Jag var i Thailand på semester, gud vad långt bort jag var.”

Jag är alltså Trian och bor i Andromedagalaxen på planeten fyra, ut från stjärnan G-12014-87.B8. Okej, den heter ju något helt annat, men jag tar det namnet era egna astronomer använder, så dom kan peka ut den åt er.

Nej, det är inget underlig med tre kön, i universum existerar alla varianter och läggningar parallellt. På grannplaneten har dom bara ett. Förr i tiden använde dom fingrarna när dom gjorde barn med sig själva, nu har dom batteridrivna lysande vibrerande stavar. Dom ser ut som Jeddariddarnas svärd i Starwars ungefär, men används bara i fredliga syften. Men nu pratar vi inte mer om dom , var där på semester förra året. Inåtvända och osociala varelser, sa knappt ett skit.

Tre kön alltså, män kvinnor och adaptinnor. Vi ser ut precis som er, men våra könsorgan är lite annorlunda. Om ni tänker er att ni åker från Sverige till London, tar in på ett hotell och upptäcker att ni behöver ladda mobilen, nej det går inte, två stift på laddaren och tre hål i väggen, ni måste alltså springa ned till receptionen och låna en adapter. Det är så det fungerar hos oss, det där med stiften och hålen var bara en metafor som skulle förklara sammanhanget. Verkligheten är vackrare och mer komplicerad.

Som adaptinna har jag levt ett underbart liv. Dom sista 459 åren har jag raggat ”one nights stands” på krogen nästan varje helg och på vår planet har vi tre helger i veckan. Bägge könen är ju beroende av mig, eftersom dom inte kan ha sex med varandra. Jag tar ett kön i veckan så jag kan köra säkert sex, släpa runt på två olika preventivmedel är bara jobbigt.

Att ha gravsex med två kön är det underbaraste en adaptinna kan uppleva. Har haft det en gång tidigare, men fick missfall. Jag hukade mig inte tillräckligt när jag skulle värpa, så ägget sprack när det slog i golvet. Men den här gången så hade jag bestämt mig för att stadga mig och göra det ordentligt.

Efter att jag nätdejtat en underbar man och en otroligt vacker kvinna så var det klart. Vi har stora kärleksnät på planeten, som man kan klättra runt i och leta efter partners. Vi stack hem till mig och drack te. Efter lite trekant så lade sig kvinnan på rygg i min säng, jag ovanpå och mannen överst. Bägge jobbade frenetiskt, jag låg still och bara njöt. Först kom mannen (precis som på er planet alltså), hans säd flöt in i mig som en varm lavaström, sen den rakbladsvassa känslan när kvinnan sköt in ägget från andra hållet. Jag flämtade skruvade på mig och bara njöt, men väntade på finalen.

Det här hade jag ju upplevt tre gånger i veckan i över 400 år, men en gång tidigare och den här gången som troligen skulle bli den sista i mitt liv skulle jag få uppleva något som slog allt.
Ägget och säden träffades i mig, det var som en explosion som fortplantade elektriska stötar ut i alla mina nervbanor, jag skrek, grät och skakade, efter att det svartnat för ögonen sjönk jag utmattad ihop.

Jag var öm i bägge könsorganen, låg kvar en stund och kände hur mannens sjönk ihop i mitt och hur mitt sjönk ihop i kvinnans. Något hårt blev mjukt och mysigt, varmt och behagligt. Kände hur pulsen på oss tre gick ned i hastighet, hennes dunkade hjärta mot min bröstkorg och mannens mot min rygg.

Jag känner nu hur ägget växer i mig och jag skall huka mig ordentligt den är gången. Mannen kommer att fortsätta gå till jobbet och kvinnan att ruva på ägget några månader. Min uppgift blir att förse det nyfödda barnet med näring, men jag kommer inte att amma. Tyvärr har denna enorma njutning ett pris.

Jag har satt mig själv på gödning i väntan på att bli uppäten.

Skriven av: William

Tags: ,

  1. Bilden av det tredje könet!: upptäcker att ni behöver ladda mobilen, nej det går inte, två stift på laddaren och tre hål i väggen, ni måste alltså springa ned till receptionen och låna en adapter. Det är så det fungerar hos os …”

    Svara

  2. Det här var roligt. Och bor man i Andromeda kan det ju vara på sin plats att håna de kosmopolitiska jordborna. Jämförelserna med jorden blir förstås lite märkliga men man kan ju tänka sig att varelser som lever så väldigt länge gärna fördriver tiden med att studera livet i andra världar. Det ges ju också viss komisk avlastning genom det lite misslyckade försöket till populärkulturella anspelningar.

    Det är också en rolig tanke att varelser som parar sig själva är asociala. Missfall i betydelsen ett krossat ägg är också finurligt även om det inte gör mig riktigt lika förtjust.

    Efterhand som texten går blir varelserna allt mindre mänskliga. De lägger ägg, ruvar etc – vilket jag är osäker på om man kan göra samtidigt som man är till förväxling lik en vanlig människa.

    Fast varför det skulle behövas två preventivmedel förstår jag inte. Det räcker väl med att skydda sig från den ena parten? Möjligtvis kanske det leder till svartsjuka om man behandlar dem olika.

    Särskild guldstjärna för slutklämmen. Det höll precis på att bli lite väl gulligt och dyka upp lite sådana där kärnfamiljevärden som från gammal amerikansk sf.

    Det där innebär iochförsig ett av textens logiska problem. Till att börja med måste det finnas många fler adaptinnor eftersom de bara lägger ett ägg var samtidigt som varje ”familj” måste generera tre barn för att upprätthålla befolkningen (att de lever väldigt länge spelar ingen roll så länge de överhuvudtaget är dödliga – hur vet vi förresten hur långt ett år är på den planeten?). Och om en adaptinna ska dö för varje ägg som läggs så kommer ju befolkningen oundvikligt att minska eftersom hen bara ersätter sin egen plats i systemet.

    Det finns givetvis en hjälphypotes – som jag inte tycker du behöver tynga ned din text med men som kan vara bra att ha tänkt på: det ligger givetvis flera embryon i varje ägg. 2-4 st. Antalet är beroende av de inblandades njutning. Därav all denna frenetiska passion.

    Snyggt fajtat!

    PS
    Jag har på något sätt fått för mig att detta med flerkönsfamiljer förekommit vid tidigare tillfällen i SF men känner inte till några exempel och Sam J Lundwall är ju tyvärr inte så språksam längre. Om någon av er känner till några exempel och har lust att föreläsa om dem lyssnar jag gärna.

    PPS För den som tyckte det var skruvat med flera kön än två vill jag påminna om den där nobelpristagaren häromåret som talade om mikroskopiska varelser där hon anade ett fantastiskt nattliv – de hade nämligen sju kön.

    Svara

  3. Kul att du presenterar en helt ny värld, en galax långt borta. Även om allt verkar urknasigt till en början så köper jag konceptet. Varför gör jag det? Jo för att språket och förklaringarna funkar bra! Sexet med adaptinnan är tillräckligt udda för att passa på en annan galax men inte så knasigt att vi inte kan ta oss till det.

    För det är en balansgång i att skriva utomjordisk science fiction (och mycket annat som inte representar vår värld) är att hålla sig till sånt som vi läsare känner till och förstår men ändå tvista till det. Fin balansgång du lyckas bra med.

    Men varför ser inte jaget till att ägget hamnar på sniskan och går sönder igen? På så sätt kan jaget ha galet sex utan preventivmedel fler gånger. Det funkade första gången även om det var ett misstag.

    Kul text!

    Svara

Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *