Skrivuppgift 15: text av Julia

Det var Elins förslag att åka till Indien. Jag hade som mest åkt ner
till Medelhavet på en sommarveckas charter. Visst hade det varit skönt
att bada i turkost vatten och sippa fruktdrinkar i den varma
kvällsbrisen, men jag tyckte utlandet var överskattat. Det stod inget
i turistbroschyrerna om klibbande värme, påträngande strandförsäljare,
turistdiarre eller det som skulle hända mig.

Jag förstår inte varför Elin frågade just mig. Och det är ett ännu
större mysterium att jag sa ja.

”Det finns en vacker helgedom på en klippa bortom stranden. Om vi går
strandvägen slipper vi betala inträde” Elin highlightade en mening i
reseboken. Boken var full av färgglada postit-lappar som ropade
äventyr, kultur, mat, strand. Jag torkade mig i pannan, svettades
trots att jag nyss duschat. Receptionisten Nadir som visade sig vara
både vaktmästare, guide och skräddare på vandrarhemmet hade med ett
flin viftat bort min fråga om airconditioning.
”Om vi går på en gång hinner vi innan solen står som högst. Är du
klar?” Elin drog på sig en flätad hatt och hängde solglasögonen i
linnets urringning. Jag nickade, tog min vattenflaska och vi gick ut.

Det var fem dagar sedan vi lämnat Bombay i ett gnisslande tåg.
Färgerna chockade mig fortfarande, kontrasterna sved på näthinnan.
Elin gick före, zickzackade mellan matstånd, motorcyklar och människor
som om hon var en del i en välregisserad dans. Jag kunde inte
dansstegen och stötte hela tiden i axlar och trottoarkanter.

”Nä men lägg av” sa jag och tittade upp på den lodräta klippväggen.
Saften från mangon jag ätit på vägen klibbade i handflatan. Elin gick
runt, letade efter
något. Den ljusa tunikan lyste starkt mot hennes solbruna hud. Själv
var jag mest röd och huden fjällade och kliade. Händer och fötter hade
svullnat i värmen.
”Det ska finnas en ingång norr om, där det är lättare att klättra” hon
rundade klippan hojtade till några sekunder senare. Jag suckade och
följde efter. Det visade sig vara lättare än jag trott att ta sig upp
på toppen. Stenar var lagda som en trappa.

”Frisk luft” Elin satte sig på ett klippblock, kisade ut över havet
och drack ur vattenflaskan. Hon hade rätt, stadens avgaser och kryddor
nådde inte upp hit. Hon räckte mig vattenflaskan men stannade mitt i
rörelsen. Spärrade upp ögonen.
”Vad är det?” jag tittade bakom mig, men såg ingenting. Då såg jag att
hon stirrade på mig.
”Vad har hänt med din mage?”
Jag kände med handen över magen som var långt ifrån platt som jag
mindes den. Klänningen spände över kulan. Fan hade jag fått någon
tropisk sjukdom nu? Jävla skitland, jag skulle stannat hemma.
”Hur mår du?” hon la en hand på min axel. Det snurrade i huvudet.
Sedan spydde jag i en klippskreva. Jag hörde röster. Elin hade lyckats
vinka till sig ett gäng engelsmän som verkade tillhöra en turistbuss.
”My friend, she is not feeling well!”
Två snaggade män i rugbytröja drog upp mig i sittande ställning och
bar iväg mig till bussen. Min lama protest hördes inte utan jag
somnade när bussen skumpade iväg.

”Har ni druckit?”
”Nej vi har inte druckit!” svarade Elin irriterat. ”Hon har blivit
magsjuk, finns det nån doktor här eller?”
Jag blinkade, såg ett golv. Min kropp hängde över ett par orangea
plastsitsar som var monterade i golvet i en rad. Ett inhemskt barn
mittemot tittade storögt på mig. Huvudvärken var borta.
Jag kändde mig pigg, stark och glad. Glatt gick jag fram till disken
där Elin stod och grälade med en sköterska.
”Vad gör vi här?” frågade jag.
”Ja du.. du spydde och yrade..” Elin sneglade på sköterskan. ”Men
nu…ser du fantastisk ut! Din hy strålar.”
”Det hjälpte väl att spy…” försökte jag.
”Men din mage är fortfarande alldeles uppsvälld”
Då såg jag mig i spegeln vid ingången till väntrummet. Magen var
enorm. Sömmen på klänningens ena sida hade spruckit. En fladdrande
känsla for igenom mig, sedan en duns. Det var något som rörde sig där
inne.
”Jag tror jag kissar på mig” pep jag och tittade ner. Mina flipflops
badade i en liten vattenpöl. En smärta spreds från ländryggen ut i
kroppen. Sen övergick allt i en dimma.

”Du visste inte om att hon var gravid?” en kvinna i vit rock pratade med Elin.
”Det här fotot tog vi på stranden igår. Kan du se en antydan till
mage?” Elin höll upp sin digitalkamera. Vad hade hon sagt? Gravid? Jag
hörde hur ett ljud skar genom luften, ett bylte las på min mage. Sen
ett till.
”Grattis!” ett läkarteam stod runt omkring mig. ”Det blev tvillingar”

Skriven av: Julia

Tags: ,

  1. ”Receptionisten Nadir som visade sig vara
    både vaktmästare, guide och skräddare på vandrarhemmet hade med ett
    flin viftat bort min fråga om airconditioning.” Små detaljer som skapar en viss trovärdighet.

    Känner till två kvinnor som åkt till Huddinge och trott att de hade cancer etc. men födde barn. Ett dock – inte tvillingar. 🙂

    Svara

  2. Vad kallas egentligen den här genren? Spökhistorier utan skräck (även om jag kan tänka mig att en tvåtimmarsgraviditet kan vara nog så skrämmande).
    När jag gick på högstadiet kallade jag det surrealism men det vågar jag nog inte använda numera då jag har lite för många poäng i litteraturvetenskap för det. Magisk realism är ett kärt begrepp som kommer ganska nära men här är magin ett avbrott från realismen så det är nog inte heller någon fullträff.
    Jag tycker hursomhelst bra om berättelser i den här stilen, för att komma till poängen med denna inledning.

    Jag gjorde också en anteckning vid Nadir. Det är en bra detalj, i synnerhet som sysslorna är såpass specialiserade.
    Språket och handlingen flyter fint.

    Vad jag däremot har klagomål på är att det saknas en pusselbit. Jag får helt enkelt inte själva poängen – vad det är som orsakar denna magiska grossess. Som jag tolkar det är det något övernaturligt som får hjältinnan att gå igenom en hel graviditet på några timmar. (Man kan tolka det som att det tar något längre tid – hon klagar på svett i textens början – men i vilket fall som helst går det extremt fort.)
    (Visst, gåtfullheten har också en plats men åtminstone när något tar upp en så här stor del av texten tycker jag att det behövs åtminstone en ledtråd, annars blir det för mycket opiedröm av det hela.)
    Det mest vetenskapliga sättet att lösa frågan jag kan komma på är att jämföra vad de båda kvinnorna gör för att besvara frågan varför hjältinnan blir dräktig medan Elin verkar klara sig. Det blir inte mycket att gå på: Hjältinnan äter en mango (vilket möjligen Elin också gör) och är sämre på att ta sig fram i trafiken.

    Min gissning är att det har något med helgedomen att göra. Fast att man automatiskt skulle bli gravid för att man går dit motbevisas av Elin och dessutom står ju vägen faktiskt utmärkt i guideboken så de kan knappast vara de första som går den.

    Min teori är att helgedomen är ett tempel tillägnat gudinnan yada-yada och att kvinnor som är ofruktsamma traditionellt har vallfärdat dit och blivit botade. Fast då borde vi nog fått veta att huvudpersonen har p-stav.

    (Eller blir det buskis av allt då? Vad tycker ni?)

    En fin fajt hursomhelst

    Svara

  3. Tack för era fantastiska responser! Texten har fått ett helt nytt perspektiv.

    Alice: det som du påpekar om att jag missat att plantera något som sen leder till själva havandeskapet kan jag bara hålla med om. Jag kände själv att något saknades i texten men fick inte till det. Nu när du har bjudit in mig att läsa texten med dina glasögon går det upp ett A-ha-ljus.

    Tusen tack för responsen! Uppskattas mycket och lärdom tas med!

    Svara

  4. Roligt att hjälpa till.
    Nu har jag tänkt ett varv till. Jag står fast vid min kritik men lägger till ett lite mer postmodernt synsätt:
    Kan man vara säker på orsakssambandet? Nej, det kan man givetvis inte, i synnerhet inte när själva grejen är att graviditeten är abnorm (eller om man så vill: övernaturlig). Däremot är människan benägen att se orsakssamband – vi vill av naturen förstå vår omvärld och därför förstår vi den utifrån vad vi har att tillgå. Hade du skrivit det där om gudinnan Yada-Yada och p-staven hade vi antagligen alla trott på det – helt enkelt eftersom vi vill ha samband och det är vad vi hade haft att gå på.
    Exemplet är lite orätt vist – det här är litteratur och då kan det mesta hända – men faktum är att vår folktro har flera sätt att förklara oväntade (om än inte fullt så drastiska graviditeter). Idag ser vi dem kanske mest som en skyddsbarriär: ”Jo, Greta är på tjocken men det är inte för att hon gjort något fuffens utan för att hon hörde årets första gök på fastande mage i våras.” Men föreställningarna har kommit till för att förklara det oförklarliga (eller de förklaringar man helst inte vill använda).

    Därför skulle en sådan här text faktiskt kunna byggas med flera förklaringsspår som motsäger varann. Det kan finnas en övernaturlig förklaring som läsaren tillåts tro på ändå tills den falsifieras i slutet (Yada-Yada? Nej, hon hjälper bara dem som kommer gående från andra hållet.) Och det förekommer faktiskt att graviditeter förnekas av modern ända fram tills hon överraskas av förlossningen.

    Jag tyckte jag var riktigt fiffig när jag kommit på det här. När jag sedan fick lite distans till det insåg jag att det är typ det som väldigt mycket modern litteratur håller på med. Sanningen, lögnen, minnets bedräglighet, språkets förmåga att skapa en egen logik etc. Så det kanske inte blir så originellt som man kan tro.

    Men sammanfattningsvis: det måste finnas förklaringar till att något sådant här händer men om man gör ett gott hantverk är det inte förbjudet att göra det lite krångligare än så.

    Svara

Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *