Skrivuppgift 15: text av Alexander

Står i badrummet. Tänker: Det är för hans skull, det är för fan för hans skull.

Kaklet är kallt. Golvvärmen är avstängd. Spar el med avstängd golvvärme. Kaklet var kallt mot knäna första tiden. Ja, för fan, för hans skull.

Tror inte jag vill det här. Har aldrig velat. Men velar nu. Skrattar till. Gör en grimas. Ser ner på magen. Fy fan. Ett monster.

Tvångstankarna kommer. Förut var det ögonen. Att jag skulle plocka ut mina ögonglober. Ta tag i ögat och dra ut det. Gröpa ur med sked. Nu tänker jag på Charles Mason. Skära upp som Sharon Tate. Har alltid tänkt på det. Sedan jag var liten. Men speciellt nu. Varje natt kallt kakel under fötterna och då tänker jag: Här inne är det lätt att städa upp sedan.

Det är inte logiskt. Hur ska fostret annars komma ut. Det är inte logiskt att samma smala slida som svider när tampongen hamnar snett ska öppna upp sig för ett huvud. Axlar. Knä och tå. Knä och tå.

Fy fan. Han sover. Trynar. Jag tänker: För hans skull vankar jag på kallt kakel.

Skriven av: Alexander

Tags: ,

  1. ”ska öppna upp sig för ett huvud. Axlar. Knä och tå. Knä och tå.” Först obehag och sedan barnramsa – effektivt obehagligt.

    Svara

  2. Det är en snygg och naturlig återkoppling mellan det kalla kaklet och att det är lätt att göra rent. Det där med axlar, knä och tå är lite gungande och lekfullt på ett sätt som kontrasterar snyggt mot det svarta innehållet.

    Väl fajtat!

    Svara

  3. Jag håller med tidigare respons om barnramsan. Huhhh, det ger kalla kårar!

    Graviditeten känns pykotisk och obehaglig men ändå med vissa logiska resonemang och det är de logiska resonemangen (lätt att tvätta kaklet, hur ska barnet kunna komma ut genom springan) som gör det verklighetsförankrat. Den balansen skapar bra kuslighet.

    Om du vill utveckla texten är jag lite nyfiken på varför den gravida personen känner såhär? Vad gick snett? Vid ”befruktningen” eller efteråt? Svek från en närstående eller från sig själv? Ja det finns många tankar att leka med.

    Bra text!

    Svara

  4. Tack så mycket Romeos Julia, Alice och Lucky Luke!

    Den här texten kom så snabbt och jag trodde inte att jag skulle få ihop en Pennfajt den här veckan … blev helt förvånad när jag plötsligt satt och skrev den ändå. Det är roligt! Så helt klart att jag känner att dina frågor, Julia, som man vill veta mer om – är något jag själv skulle vilja utveckla texten med. Tack för att du formulerar dem åt mig.

    Och roligt att ni tyckte om effekten mellan ramsan och obehaget.

    Svara

Reply to Romeos Julia Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *