Skrivuppgift 14: text av SchlagerEfterfestGrannen

Okej, Pet peeves heter det, visste inte att jag led av det, men tydligen gör jag det. Har en alldeles egen. Ett beteende som andra bara rycker på axlarna åt, kan fullständigt få mig att gå i taket. Problemet är att när det inträffar, så tar ofta min sociala kompetens över och börjar föra en kamp med mitt temperament inombords. Vilket resulterar i att jag inte ångrar vad jag sa utan att jag inte sa det.

Mitt stora problem är besserwissrar, inte sådana i allmänhet, utan just den typen som är experter på vad andra skall göra, fast dom aldrig uträttat ett skit själva. Inspirationen hos dom brukar komma från något pysselprogram på TV som Ernst eller något annat. Sen hänvisar man till vad en granne, jobbarkompis, eller vad någon annan utnämnd förebild gjort.

Den här historien utspelar sig för några år sedan, jag hade bott i radhusområdet i ett år ungefär. Det var lördagsmorgon i Maj, knallblå himmel och lite småkylig luft. Jag var på väg till Morsan och Farsan för att låna en kratta.

När jag kom bort till dom, stod Farsan och målade nya vindskivor, som skulle upp på huset. Bredvid stod min Morbror Kjell.
”Du,” sa han till Farsan som är helfokuserad på sitt måleriarbete. ” Såg på Ernst i veckan, han fick till en vattenspegel av en rostig balja vore inte det något ?”
”Jasså”
”Sen skall du nog inte dra penseln åt det hållet, ser du ränderna, du vet när jag gick i slöjden fick vi lära oss att …. förresten jag har en kompis på jobbet, Sixten i Solna, han kan måla, du skulle se när han målade sin sommarstuga förra året.”
”Det flyter ut”
Jag sa hej, tog krattan och gick därifrån. Förstod inte hur Farsan kunde stå där helt lugn och bara lyssna på skiten. Morbror Kjell, som aldrig kommit närmare en målarburk än Martin Timells på TV, följde alltid samma mönster. Först hittade han ett fel, sen talade han om hur man skulle göra, sen dök Sixten i Solna upp, som säkert aldrig bett om att få vara förebild.

Kom hem igen, lagom till samfällighetens städning av allmänningen. Jag skulle försöka vara lite social och bli känd som något annat i än den där knäppa tjejen med den risigaste tomten i området . Nu skulle jag kratta löv, visserligen var jag med under den misslyckade lövkrattningen i höstas, som knappast var social. Jag hade stått med några andra tappra Michelingubbar i snöregnhaglet som kom på tvären, inkapslad i fleece med ett gult galonställ över och såg ut som någon jävla plastanka. Det enda som blev socialt var hon i nummer 46 som kom ut till oss med nybakade bullar och kaffe.

Men nu sken solen och arbetet var i full gång. Stod och pratade med granntanten när fru Fisförnäm i stövlar, grön Babourjacka och Burberryhalsduk dök upp.
”Här jobbas det” började hon, ”men hon i fyrtiosexan ser man inte till som vanligt.”
”Hon står där borta” svarade jag.
Fru Fisförnäm vände på stövelklackarna och gick därifrån.
”Skitkärring” mumlade grannen.
”Såg inte till henne i skitvädret när vi krattade i höstas” svarade jag.

Något annat tilldrog sig min uppmärksamhet, en bit därifrån låg en stor rund  betongrörsbit, en sådan  som man gräver  ned i gatan för avlopp. Ovanpå låg ett galler, den används bara till att grilla korv på av några dagistanter med ungar. Runt dom satt en grupp män på dom kluvna stockarna.
”Vad gör dom” frågade jag grannen.
”Jasså dom” suckade hon. ”Jag kallar dom för grillkommiten, dom sitter år efter år där och svamlar om hur dom skall snygga till grillplatsen. Men det hela utmynnar bara i en massa skryt över deras karriärer. Dom kunde ta mig fan hjälpa till och kratta istället så det blev något gjort.”

Jag blev nyfiken och krattade lite närmare för att kunna lyssna. En yngre näringlivswannabee hade en ide.
”Vi borde satsa på rostfritt, skitsnyggt. Jag var hembjuden till vår VD på jobbet i somras, stor villa på Lidingö, med sjöutsikt, bara jag och frugan alltså inga andra, han har en i rostfritt på altanen enormt stor. Men så har han ju hand om ett stort företag, sa jag förresten att det bara var jag och frugan som var bjudna.”

Efter att jag fått reda på att en av männen åkt hiss ihop med Riksbankschefen drog jag mig tillbaka. Nu var vårstädningen klar, partytälten hade rests med långbord under och det dök upp rostbiff, potatissallad bag i box och en plåttunna öl med lånad tappkran. Städkommiten i området fungerade i alla fall.

Jag satte mig vid bordet, armarna var som spagetti, men det var snyggt på allmänningen. Vi åt och drack och visst var det trevligt, ända tills näringslivswannabeen slog sig ned mitt emot mig. Det dröjde bara ett par minuter innan han var igång.
”Ni höll på att kratta såg jag, men ni har missat på en del ställen fast ni höll på så länge.”
Jag kände hur ilskan började rinna till, fan jag har ju krattat hela dagen, skall vi diskutera det också.
”Du vet, jag jobbar ju i det privata näringslivet, vi delar alltid in oss i små projektgrupper så vi kan ta tillvara på vår inhousekompetens, själv sitter jag ju rätt nära vår VD.”

Nu kokade jag inombords, skall det vara så svårt att bara säga kratta själv då din jävla idiot ifall du är så duktig, nej det bara låser sig.
”Det är ju ett stort företag, men vi kan ju se den här enkla frågan som en workshop. Först gäller det själva styrningen av projektet ………….”

Jag tog med mig en plastmugg vin när jag gick in och satte mig ensam i soffan. Det kändes jätteskönt, fast det låste sig och jag inte fick fram den där dräpande kommentaren. Tyvärr kommer jag nog att få fortsätta vara den där knäppa tjejen med den risiga radhustäppan, men jag såg att jag plockade rätt många poäng hos granntanten när jag hällde en stor stark över honom.

Skriven av: SchlagerEfterfestGrannen

Tags: ,

  1. Härligt kåseri! Eller härligt och härligt, jag blir skitlack när jag läser det för jag har också besserwissrar som en av mina pet peeves (pet peeve -listan bara växer…). Och när en text lyckas överföra så starka känslor hos läsaren har den lyckats.

    Tack och lov har du den fenomenala tvisten på slutet att jag kan andas ut, rättvisa har skipats. Gillar att du låter oss följa med hem och sen berättar att du hällt öl över skrytmånsen. Mycket mer effektfullt än om du skildrat själva händelsen.

    Om du vill kan du testa att stryka de två första styckena som bara förklarar. Jag tycker texten lyckas få fram det utan en förklarande inledning och början blir mer effektiv. Testa det om du har lust!

    Bra fajtat!

    Svara

  2. Håller med föregående om att stryka styckena! Mycket mera direkt och effektivt då. Rolig och elak bild! Ler!!! Bra driv i texten!

    Svara

  3. Slutet är fantastiskt. Det skulle nog inte göra något om en och annan radhusbesserwisser fick en öl över sig ibland. Just den här putten har jag själv inte stött på. Att någon skulle försöka imponera med repliker som ”Du vet, jag jobbar ju i det privata näringslivet, vi delar alltid in oss i små projektgrupper så vi kan ta tillvara på vår inhousekompetens, själv sitter jag ju rätt nära vår VD.” eller ”Först gäller det själva styrningen av projektet…” känns inte helt realistiskt. Å andra sidan om någon nyexad slipsnisse skulle låta så där kanske jag också skule hälla öl över honom.

    Svara

Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *