Skrivuppgift 12: text av Park Avenue

Det brinner överallt. Eller jag tror det brinner. Något exploderade och nu väller det upp svart rök överallt och det går inte att se någonting. Det går inte att andas längre.

Jag har alltid trott att jag skulle vara en av dom som klarade sig.

Skriven av: Park Avenue

Tags: ,

  1. Den här var genial i sin korthet. Jag funderade mycket på varför jag tyckte att det kändes så bra. Jag tror att det är identifikationen. För _jag_ tror också att jag skulle vara en av de som klarade sig. Kanske är det en allmänmänsklig känsla, vad vet jag. Men kollisionen mellan vår mänskliga inbillade trygghet (det ordnar sig alltid) och insikten om att det är slut (realismen), som i en flygkrasch varar i någon minut eller två, här är det en längre tid och det är fruktansvärt. Men det är den längre tiden som ger oss möjligheten att en person verkligen tänkte så här eller skrev ner det här eller vad det nu är som gör att vi får ta del av det.
    Den här sitter kvar i huvudet ett bra tag.

    Svara

  2. Gillar den här, första meningen blir nästan i nyhetsform. Får mig att tänka på den gamla journalfilmen om Hindenburgkatastrofen. Med reporterns upphetsade röst.
    http://www.youtube.com/watch?v=F54rqDh2mWA
    I nästa mening så förstår man att det är en av offren. Om jag har några invändningar så är det väl att den är så kort, men det är ju samtidigt hela iden med den.

    Svara

  3. Ja, jag säger samma sak som Wall Street om den här!

    Och sedan så tycker jag det är en intressant tankeövning att fundera på om denna text hade varit lika EFFEKTIV om den hade varit längre. Jag kommer bara fram till att den nog inte hade varit det. Men varför?

    Svara

Reply to Avenue C Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *