Skrivuppgift 12: text av Avenue C

”Jim, du måste snygga till slipsknuten.”
”Tack Jenny, jag är jättenervös. Första dagen på nya jobbet, tänk dig, tjugonde våningen i World Trade Center, dessutom tiotusen dollar mer per år i lön. Vi behöver det nu när vi levt på en lön så länge.”
”Jim, jag skall träffa läkaren i morgon, han tror att jag börjar bli frisk och kan jobba snart.”
”Du tog väl nervtabletterna , du vet hur viktigt det är.”
”Klart jag har, jag minns ju hur hispig jag blev sist när jag slarvade, vill inte min underbara man skall få uppleva det igen. Speciellt inte idag, kommer du ihåg vad det är för dag.”
”Öhhh,va ?”
”Det är vår bröllopsdag dummer, den 11 September 1991, du kanske minns att vi gifte oss då, det är tio år sedan. Jag passar Kate idag, hon har feber och är hemma från skolan. Fixar lite god mat tills du kommer hem, kan du köpa med dig en flaska vin. ”
”Visst, men det kan bli sent.”
”Jag väntar älskling, åk iväg nu. ”

Den här förmiddagen verkar gå hur långsamt som helst, slår på TVn. Där är ju skyskrapan varför … nej, det är inte sant. Vad händer ? Måste ringa.

”Jim hör du mig ?”
”Ja, jag hör dig, sitter fast i hissen, skall ju ha ett möte om en timma, börjar bli bråttom.
”Jim, du måste …..”

Nej, det bröts, får kolla TVn, gud vilket av tornen skulle han jobba i, han sitter nog i det andra, det blev naturligtvis strömavbrott när planet kraschade, måste vara så, snälla Gud, se till att det är så, han får inte dö ……. Nej, inte det, bägge tornen brinner !

Ring

”Hej, det är jag igen älskling, sitter fortfarande fast i hissen, det börjar lukta rök och det är ett jävla oväsen, om en kvart börjar mötet, fan vilket liv det är här.”
”Jim, Jim, du måste ta dig ut, du får inte dö, kommer du ihåg den där filmen, luckan i taket på hissen, försök att få upp den.”
”Herregud, visst är mötet viktigt, men jag är inte Bruce Willis, tog du tabletterna i morse?”
”Jim skynda dig, du får inte dö ifrån mig, försök öppna luckan. Klättra ut medan du fortfarande har en chans.”
”Jenny, ta en tablett till, du får ta två, det sa läkaren. Sen lägger du dig på sängen en stund och ……”

Nej det bröts igen, Jim, skynda dig, du måste klara det här för min och Kates skull. Bara att vänta.
Herregud, nu rasar tornen, varför, varför, vad skall jag säga till Kate, jag klarar inte det här.

”Hallå, hallå, vem är det, Jim sitter fast i World Trade Center, hjälp honom.”
”Vad skriker du om ? Jag sitter i trafikkaoset nere på Manhattan, det brinner visst någonstans.”
” Jim lever du !”
”Varför skulle jag inte göra det, fastna i en hiss dör man väl inte av. Tyckte jag hade gott om tid och stack upp till gamla jobbet för att hämta några saker jag glömt. Tror du inte hissfan fastnar på vägen ned. Dom höll på att borra för bredband och borrade in i en kabel så det blev kortis, kabelbrand och hissen stannade. Men dom bara fortsatte borra, jävla hantverkare. Jag är lomhörd och kostymen luktar bränt gummi.”
”Jim kom hem till mig, jag mår inte bra, du kan ringa ditt gamla jobb i morgon, dom tar säkert tillbaks dig. Ditt nya jobb finns inte längre. ”
”Förstår det, har dom ringt, vi skulle träffa deras viktigaste kund på förmiddagen, vad fan hade jag på gamla stället att göra, några jävla pärmar.”
”Jim vänd och åk hem, jag och Kate älskar dig.”
”Jag ger upp, det är kört, redan eftermiddag, kommer så fort jag kan, försöker vända här. Men jag kan inte förstå att du älskar mig.”
”Men Jim, varför säger du så till mig?”
”Visst sure, karriär och The American Dream, Jag har ju bara otur och klantar till det.”

Skriven av: Avenue C

Tags: ,

  1. Det är en bra idé att ha en person som inte förstår vad som händer i kontakt med en person som förstår. Jim är korkad (eller chockad) och Jenny har helhetsbilden. Det blir en intressant kontrast och konflikt mellan deras världsbilder det fina i dialogen är just brytningen mellan dem.

    ”Hallå, hallå vem är det Jim sitter fast ….”
    ”Vad skriker du om? Jag sitter i trafikkaoset…”

    Det tycker jag fungerar bra.

    Däremot tycker jag att du har ett problem med det som kallas exposition i dialog. Du använder dialogen för att vidarebefodra information till läsaren om vad som hänt tidigare och det tycker jag inte fungerar.

    Du gör det på flera ställen, men låt mig ta ett exempel för att visa vad jag menar.
    ””Tack Jenny, jag är jättenervös. Första dagen på nya jobbet, tänk dig, tjugonde våningen i WTC, dessutom tiotusen dollar mer per år i lön. Vi behöver det nu när vi levt på en lön så länge.”
    Här ger du läsaren en massa information: Nytt jobb, jobb i WTC, tjugonde våningen, 10.000 dollar i lön, de har levt på en lön.

    Problemet med den sortens informationsöverlämnande är att det inte känns trovärdigt. Jim skulle aldrig säga de här sakerna, eftersom Jenny redan känner till dem. Hur man ska informera läsaren om sådant som karaktärerna redan känner till är ett evigt problem för författaren och det är ofta därför personer i filmer får hjälp eller besök av en person utanför polisstationen/rymdstationen/kompisgänget.

    Om man har en nykomling med sig kan man säga ”Det här, kära prinsessan Leia är vårt nyaste vapen. Det kan förinta en hel planet.” Har man inte prinsessan Leia där, då trycker man ju bara på knappen och pulverisera Alderaan.

    Om du kollar på en sitcom kan du se att dialog som har för mycket information och är orealistisk ofta förekommer efter reklampausen, och det är för att de som zappat in sig ska kunna hänga med: där kan man hitta formuleringar som ”Men snälla Joey, bara för att du har haft på dig alla Chandlers kläder så tror jag inte att du har vunnit er larviga strid om vem som har rätt att kyssa Rachel mest.”

    Hur ska du då komma runt det här? Jag har redan gett ett förslag och det är att Jim eller Jenny måste berätta vad som händer för någon annan.

    ”Hej har jag kommit till brandkåren? Det bryts hela tiden. Nej, koppla inte bort mig. Min man Jim, han sitter fast i WTC. Han kanske inte kommer ut (snyft) Ni måste rädda honom. Det var hans första dag. Han ska inte ens vara där. Snälla koppla inte bort mig. Vad ska jag säga till vår dotter?”

    eller så kan du göra så här och lita på att läsaren fattar ändå:

    ”Har du träffat chefen än?”
    ”Jag är på väg upp darling. Det tar längre tid än man tror att åka tjugo våningar”
    ”Glöm inte att handla mat.”
    ”Älskling, vi behöver aldrig mer handla mat. Från och med idag har vi råd att äta ute varenda jävla dag. Nu är kampen slut.”
    ”Jag skulle ändå vilja att vi äter hemma idag. Det är ändå en särskild dag.”
    ”Du är så fin som vill fira min första dag på jobbet så här rejält.”
    ”Det är vår bröllopsdag idag, dumsnut.”
    ”Förlåt. Älskling. Förlåt. Jag glömmer den jämt.”
    ”Jag älskar dig. Strunt i det. Första dan på nya jobbet. Snart tiotusen dollar i lönekuvertet. Vem som helst kan tappa huvudet av det.”
    ”De där nervtabletterna gör verkligen mirakel med ditt humör.”

    Men det är, förstås, bara förslag.
    Bra pennfajtat
    +Augustin

    Svara

  2. Tack för tipsen, du slår huvudet på spiken. Försökte skriva i realtid utifrån Jenny, det vår jättesvårt. Satt och brottades med just det problemet du beskriver när jag skrev detta. Tycker den formen är bra, när man skall skildra människor med nerverna utanpå kroppen i stressade situationer. Men formen är svår och jag behöver nog öva mer på den.
    Hur får man dialogen trovärdig samtidigt som läsarna skall förstå ? Gillar iden med brandkåren, ett bra sätt att flika in lite bakgrund.
    Dessutom är det ju helt ologiskt att ringa dom , samtidigt som nyheterna kablas ut över världen. Det är just det som man kan tänka sig att en människa som är i panik gör i den situationen. Meningen var att jag ville skildra just paniken hos Jenny mot Jims kolugna svärande över alltings jävlighet. Brandkåren hade passat in bra. Jag strök inte mindre än tre ”herregud” innan jag skickade det här. Frasen blev för tjatig.

    Svara

  3. Jag håller överlag med Austustin. Tycker att det är bra men alldeles för mycket information i dialogen i början. Att notera är att det inte är fel att ge någon av de där bitarna info i dialogen:
    – Snälla Jimmy, sådär får du faktiskt inte se ut första dagen på jobbet!
    Men att trycka in all den där infon i dialogen på ett trovärdigt sätt kräver nog att den sväller alldeles för mycket. Den ska ju dessutom för trovärdighetens skull helst handla om något annat.

    Augustins exempel var mycket belysande: Nu när jag tänker på saken känns det som att varje akt i Seinfeld börjar med att våra hjältar förflyttats till någon annans lägenhet där en av de som inte är med i den aktuella intrigen börjar med att säga ”You what?!?!?”
    Måste tänka på det nästa gång jag ser på Seinfeld. (Skulle inte förvåna mig ett dugg ifall Seinfeld är rätt mycket mer välsmitt än Vänner i det avseendet.)

    I övrigt har jag väl inte så mycket att säga utan nöjer mig med att tacka för en bra text.

    U.J.

    Svara

Reply to Avenue C Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *