Skrivuppgift 6: text av Örsnibben

”Alltså, värsta festen igår. Det var helt löjligt.”

”Okej? Vadådå?”

”Helt sjukt snygga tjejer. Vi blev skitfulla allihopa och jag låg med två stycken.”

”Shit! Fan, vad nice!”

 

*Ljudet av två händer som slås mot varandra i en high-five*

 

”Ja, du skulle varit där.”

”Ah, fan, jag vet, men jag hade plugg.”

”Surt, men du måste haka på till nästa gång.”

 

*Det blir tyst en stund*

 

”Men du?”

”Ja?”

”Varför låtsas vi såhär, egentligen?”

”… Jag vet inte.”

”Jag var ju inte på fest igår. Det vet du ju.”

”Jo, jag vet, men det var en fin historia.”

”Tack, men jag låg bara hemma. Jag vill inte ens gå på fester längre.”

”Inte jag heller.

”Jag vill ju bara kramas. Med dig.”

”Jag med. Ska vi gå?”

”Ja, jag ska bara plocka med mig gymväskan.”

 

Skriven av: Örsnibben

Tags: ,

  1. Tycker att det här sätter fingret på något. Kanske invanda mönster, och beteenden, och en rutintristess och hur lätt det är att bete sig så som man sett att andra beter sig. Klockren iakttagelse.

    Är dock lite osäker på det där ”Jag vill ju bara kramas. Med dig.”. Det känns som en ytterligare (och mycket större) handling (där den första är vändningen), som kanske inte riktigt får plats på denna begränsade yta. Det blir lite mycket. Kan tycka att det hade räckt med:

    ”Jag vill egentligen bara ta det lugnt, och kanske se en bra film.”
    ”Jag med.”
    ”Ska vi dra hem till mig?”
    ”Ja. Forrest Gump?”
    ”Låter som ett bra val. Ska bara hämta gymväskan.”

    Då lämnar man historien vid något vänskapligt, och det blir inte för många frågetecken i luften, samtidigt som fokus hamnar på just den där känslan av ”Varför håller vi på och fånar oss såhär egentligen?” – för det är vad jag tycker att den här dialogen uttryckte väldigt väl.

    Svara

  2. Låter som ung radioteater. En trovärdig dialog där det är lätt att se scen och karaktärer.

    Vändningen vid ”Varför låtsas vi…” är befriande – då spricker den förutsägbara ytan och vi kommer nära en ny sanning.

    Jag tycker att texten skulle klara sig lika bra utan orden inom ”*”. Och jag kanske skulle ha gillat den ännu mer om den slutat vid ”Jag med”. Nu för ”Ska vi gå” in en rörelse som är en motsats till den stillhet/intimitet vi just landat i. Å andra sidan kanske det är vitsen – att den här typen av karaktärer inte vågar komma nära.

    Svara

Reply to njuren Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *