Skrivuppgift 6: text av Njuren

– Men alltså, du kan inte säga sådär.
– Säga vadå?
– Att kärlek inte finns.
– Nähä.
– Den gör det.
– Jaha.
– Jag har ju känt den.
– Mm, du säger det.
– Hur kan man känna något som inte finns?
– Måste jag dra det här en gång till? Det är ju en illusion alltihop. Påhitt av människan. Av Hollywood.
– Människan har hittat på det där med bilar också. Kom inte och säg att bilar inte finns.
– Äsch, du fattar ju inte.
– Sluta.
– Med vad?
– Att kalla mig dum.
– Det gjorde jag inte.
– Nähä. Men jag känner det i alla fall.
– Pratar du om den där kärleksskiten nu igen?
– Ja. Jag känner det, säger jag ju. Jag känner det nu.
– Va?
– Äsch, du fattar ändå inte.

Skriven av: Njuren

Tags: ,

  1. Hej,
    Det här är ett bra försök. Det som fungerar i den här dialogen är att det är kort och effektivt. Du har också lyckats ge den ena personen en bra agenda, att vilja prata om kärlek.
    Det som är problemet med den här dialogen är att du använder den andra personen för att skapa framåtrörelse, men det är ingen äkta framåtrörelse. I en tidigare kommentar till en annan skribent(? anonymiteten gör att jag inte vet som det är samma) så hade den skribenten skapat en fejkad spänning genomatt försöka ladda en övergång från stad och land som något dramatiskt. Problemet var att det inte fanns något dramatiskt i den övergången.
    Det här är samma sorts problem. Du använder den andra personen för att du som författare vill få den första personen att säga vissa saker. Du vill förklara och därför har du gett person två repliker som ”Säga vadå?” (så person ett ska få förklara) eller ”Med vad?” eller ”Va?”.
    Så vad du har är egentligen en monolog som du har gjort om till dialog. Det positiva är att det är lätt att fixa. Antingen stryker du ut person två. Eller så ger du person 2 en egen agenda.
    Låt mig visa:
    ”Du får inte säga att kärlek inte finns”
    ”Har du sett, de har lakrits- och limesmak här”
    ”Jag är kär. Och det finns ju”
    ”Åååååh, nu blev det hopplöst. Jag hade ju redan bestämt mig för jordgubbsglassen. Nej, det blir jordgubbsglass. Nej. Lime. ”
    ”Du fattar ingenting. Du lyssnar inte ens på mig”
    ”Lime. Det måste bli lime. Hoppas det är saltlakrits”
    /Augustin

    Svara

  2. Tycker du fått till en kort och rapp dialog. Den ena driver på och den andra är totalt ointresserad. Den sätter fantasin i rörelse, skall den ena förklara sin kärlek till den andre som inte verkar förstå den personens känslor. Det är tyvärr en liten svaghet i dialogen. Jag förstår att du försökt komprimera men det känns som det saknas något och den lämnar för mycket att tolka in av läsaren. Om jag förstått det rätt, så tycker jag personen som pratar om kärlek borde börjat lite mer förklarande, så läsaren kommer in på rätt spår. Då hade dialogen stått mer förr sig själv och inte känts urplockad ur något. Det uppgivna slutet gillar jag, det är inledningen som behöver trimmas lite.

    Svara

  3. Rolig och djup. Skulle kunna vara en inre dialog.

    Av någon anledning blir jag osäker på vem som säger vad när jag hamnar på ”Sluta”. Då känner jag mig lite dum som läsare och måste backa. Det kanske är ett tecken på att texten lyckas simulera den förvirring jag själv brukar känna när jag låtit förnuft och känsla resonera.

    Svara

Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *