Skrivuppgift 3: text av Talgoxe

Det står en gunga på lekplatsen. Det står en gunga och barnen som gungar i den skriker i hissnande förtjusning. Solen ler varmt ned mot dem och mot de fåglarna som sjungit i träden hela morgonen och som nu givit sig ut för att söka mat till sina små. På samma sätt sitter föräldrarna till barnen redo omkring lekplatsen, redo med smörgåsar, saft och bananer till sina små då de blir hungriga. Föräldrarna som tagit ut handsfreen ur öronen och bytt latten mot lemonad, där de sträcker ut sig i gräset. De har semester. Äntligen.

Det står en gunga på lekplatsen. Det står en gunga och de få barnen som är ute i sina galonbyxor och bygger vattenkanaler i sandlådan struntar helt i den. Sitsen är blöt av regnet som forsar ned från himlen. Förbi lekplatsen skyndar det förbi människor under sina paraplyer, pratande i mobiltelefoner, drickande kaffe och suckande över vädret. ”Om vi ändå kunde få lite sol” säger de och har totalt glömt bort solen som sken för bara några veckor sedan. Somliga är aldrig nöjda.

Det står en gunga på lekplatsen. Det står en gunga och den är täckt av snö och ingen har gungat på den på flera veckor. Ingen leker på lekplatsen. Istället är barnen hemma och tittar på Disneydags eller Buffy & Vampyrerna med varm choklad och kakor i högsta hugg. Människorna som går förbi lekplatsen drar sina ytterrockar omkring sig och drömmer om solsemestrar i Thailand eller på Kanarieöarna. Men snart är det dags att baka pepparkakor och samla familjen för att klä granen. Alltid något.

Det står en gunga på lekplatsen. Det står en gunga och den har precis väckts ur sin dvala av barnen som gungar i sina jackor. Knopparna har slagit ut på träden och fåglarna börjar skymtas igen på himlen. Än så länge håller de dock tyst. Förbi spatserar chica tjejer och coola killar i de senaste modena, med latte i handen och trängtan i blicken. Och ”snart” tänker de alla. ”Snart”.

Skriven av: Talgoxe

Tags: ,

  1. fint val av gungan på lekplatsen, lätt att se det framför sig, som en film, väcker mycket känslor i alla fall i mig, tack för det, finstämt och lätt flyt, när jag läser den känns den som en dikt.

    Svara

  2. ja, jag instämmer! jag upptäcker att jag läser din text som en dikt, som ett flöde, med snabbt nedskissade bilder. som en textvariant av sådana där fina moleskine skissböcker som jag sett på nätet.

    googla orden: moleskine art

    så förstår du hur jag menar!

    Svara

  3. En detalj som jag tycker om och gärna framhåller är den där latten som återkopplas på slutet. Dels är det väl en bild av säsongen men kan också läsas som en åldersfasgrej – något man lägger av med när man kommer till livets sommar.

    U.J.

    Svara

Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *