Skrivuppgift 3: text av Storspov

Hon vaknar tidigt på morgonen. Alldeles för tidigt. Hon ligger stilla
i sängen för att inte väcka han som sover bredvid. Hon rynkar pannan
och får en oroskänsla i magen, hon behöver sova ut, det är en lång dag
som väntar. Hon vet inte vad som ryckte henne ur sömnen, men genom det
öppna fönstret hör hon fåglarnas kvitter.

Hon kan inte låta bli att le. Kvittret stiger till ett crescendo och
sjunker sedan igen. En humla surrar, någonstans i huset susar ett
vattenrör och solen letar sig in i rummet, smyger över golvet, tar sig
upp i sängen och lägger sig över hennes ben.

Hoppas det inte blir för varmt idag, tänker hon. Det är så jobbigt när
strumpbyxorna känns som om de ska brännas fast i huden. Fast kanske
jag kan gå barbent? Jag fyller ändå trettiofyra! Då borde man väl kunna
strunta i konvenansen?

Hon älskar att vara i sommarhuset på sin födelsedag. Hon älskar att
veta att hela familjen är där. Hon älskar att han sover bredvid henne,
att veta att han är hennes nu, det senaste året tillsammans har varit
underbart.

Hon sträcker lite på sig och vänder sig försiktigt mot hans rygg.
Kryper ihop och lägger näsan mot honom, drar in hans lukt, snusar,
somnar om.

* * *

En diskret knackning på dörren väcker henne. Alldeles för tidigt att
gå upp, suckar hon för sig själv, men kliver genast ur sängen och drar
en morgonrock över pyjamasen. Golvet är kallt och hon hör regnet mot
fönstret, inte ens någon idé att dra upp rullgardinen och se ut.

”Jag är vaken”, säger hon i mörkret och fotsteg försvinner bort i
hotellkorridoren.

Precis just där och då saknar hon honom extra mycket, men ibland tar
ju jobbet dem till olika platser, det är bara att acceptera. Hon ska
ringa honom så fort hon har duschat, blåst håret, ätit, hittat rätt
kläder, sminkat sig, pratat igenom dagen, kanske har hon en lucka
någon gång vid lunch. Eller efter.

En diskret knackning på dörren avbryter hennes tankar. Det är
frukosten och morgontidningarna och dagens schema som anländer. Hon
tar ett djupt andetag. Är det möjligt att känna doften av kaffe genom
en stängd dörr? Hon stretchar nacken, höger och vänster, öppnar dörren
och ler.

* * *

Hon vaknade av att mensen hade börjat. Den kommer alldeles för tidigt.
Varför kommer den alls? Hon sitter vid sitt skrivbord, ännu inte
påklädd, har inte lust att klä på sig, har inte lust med något. Just
idag också, en av de viktigaste jobbdagarna på året. Typiskt. Det blir
till att ta på the brave face hela dagen, sitta rak i ryggen i många
timmar, skratta på beställning. Det finns ju alltid någon som ser och
söker fel.

Hon hör hur han duschar och hon tänker på hans nakna kropp under den
varma vattenstrålen. Vältränad såklart, med det lilla ärret ovanför
ljumsken som håller på att blekna bort. Det är väl inte så att hans
hälsotillstånd är skälet varför det går så trögt för dem? Nej, det kan
inte vara så! Läkarna har sagt att det kommer att hända, hon måste
bara sluta stressa över det.

Han är färdig i badrummet och kommer in arbetsrummet. Hon känner
doften av både duschtvål och Aqua di Gio.
”Jag tror att det kanske kommer snö idag”, säger hon med ryggen mot
honom och blickar ut genom glasrutan. Det handblåsta glaset gör att
träden ser ut som förvrängda människosilhuetter. Eller så är det
människor där utanför, i parken, i det stålgråa morgonljuset.

Han går fram till fönstret, öppnar det på vid gavel och de känner hur
kylan strömmar in i rummet.
”Jo, nog doftar det snö alltid”, säger han.
”Ja, ni från norr om Dalälven kan ju lukta er till sånt”, säger hon
och båda ler.

”Vi försöker igen”, säger han. ”Ska vi stanna hemma idag och försöka
hela dagen?”
”Dom skulle må då! Om dom visste om skälet till varför vi inte dyker
upp”, skrattar hon.
”Jo, det förstås … och jag försöker ju fortfarande göra gott intryck
på din mamma”, skrattar han. ”Kanske lika bra att vi går ändå?”
”Men tack för att du klurar på en alternativ plan”, säger hon och
kysser honom på kinden, innan hon går in i badrummet.

* * *

Hon vaknar långt in på förmiddagen. Egentligen alldeles försent, men
hon förtjänar en sovmorgon. Fåglarna har börjat sjunga igen, snön har
smält bort, det knoppas, växer och gror. Hon stryker över sin mage och
när ett försiktigt hopp om att det ska funka den här gången. Tänk att
den beräknade dagen är samma som födelsedagen för några år äldre
bryllingen i Danmark! Mitten på oktober.

Hon går upp ur sängen och han har lämnat en lapp åt henne. Han är iväg
med polarna, något event som hennes bror också är på. Han var så
uppspelt och pratade om det igår när de åt middag. Hon tror det var
något om Carrera Cup Scandinavia och en motor med massiva hästkrafter
och hon skrattade åt honom. Med honom.

Siktade en citronfjäril vid södra husgaveln, står det på lappen. Årets
första fjäriln vingad har synts på Haga.

Skriven av: Storspov

Tags: ,

  1. Hej Storspov,

    * Det här var en fin berättelse tycker jag, där du har låtit karaktärerna få ett eget liv. Att skriva om kärlek och närhet tycker jag själv är svårt, men du har fått till det med meningen ”lägger näsan mot honom, drar in hans lukt, snusar, somnar om.” Mycket bättre än att skriva ”mysigt” eller något annat platt. Bra gestaltning av kärlek och närhet.

    * Du får med dig läsaren här tycker jag. Vi upptäcker i samma takt som hon att hon inte kommer hinna höra av sig. ”Hon ska
    ringa honom så fort hon har duschat, blåst håret, ätit, hittat rätt
    kläder, sminkat sig, pratat igenom dagen, kanske har hon en lucka
    någon gång vid lunch. Eller efter.”
    Jag gillar när berättelsen och läsningen är synkad. Det måste inte vara så hela tiden, men här förstärker det hetsen i hennes liv.

    * Hon lever ett hårt liv, tycker jag, ”sitta rak i ryggen i många timmar, skratta på beställning”. Det fungerar utmärkt. Det funkar så bra att du kanske kan stryka ”brave face hela dagen” för att jag fattar det ändå.

    * Och så var det kärleksfullt och fint med ”skrattade åt honom. Med honom.” Punkten däremellan tyckte jag blev en bra förstärkande rytm.

    * Det var först vid andra läsningen som jag fattade vem det handlade om. Och när jag läste om texten en tredje gång såg jag alla ledtrådarna. Jag skriver inte min slutsats, eftersom jag inte vill störa de andra läsarna, men apropå vår pågående diskussion här på pennfajten om övertydlighet och dess motsats vore det roligt om ni andra som kommenterar kunde tala om när ni fattar vem det handlar om.
    Väl fajtat
    /Augustin

    Svara

  2. Hej Storspov
    Nu när Augustin satte mig på spåret kan jag också se vem det är, vilket förklarar en del rader i texten. Någon övertydlighet var det däremot verkligen inte – jag tänkte på dem som vilket hårt arbetande par i yngre medelåldern som helst som ska vara alla till lags och helst sätta barn till världen innan tiden rinner ut.
    Magen är faktiskt i centrum i alla fyra delarna (nåja, i viss mån genom frukosten åtminstone) vilket jag tycker är bra i det här fallet.
    En rolig detalj är att det där sättet att svara på morgonknackningen påminner lite om hur jag läst att man blir väckt på fängelser.

    U.J.

    Svara

  3. Men! Jag har ju HELT glömt bort att tacka för feedbacken!

    Tackar så jättemycket och måste tillstå att jag är mycket glad över att jag lyckades hålla balansgången mellan att ge iväg information och att hålla på den.

    Augustin, vad det gäller ”the brave face” så håller jag med. Kunde ha tagits bort. Eller något av de andra sakerna som jag skrev för att öka känslan av hårt jobb. Mitt skäl till att överhuvudtaget lägga in några ord på engelska var dock medvetet – du förstod VILKEN tillställning kvinnan skulle på just den dagen? Det var en mycket subtil ledtråd.

    UJ, fängelsedetaljen –> roligt! Inte medvetet från min sida! Tänk vad man kan få till det.

    Svara

Reply to Augustin Erba Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *