Skrivuppgift 3: text av Domherre

Där strosade han omkring, med några 5-öreskolor i fickan och vattenkammat hår. I Folkhemmets hoppfulla hage, bland grönbete, nyknoppad tussilago och flicka. I kölvattnet av semesterdagar och ATP, där frodades den aningslösa optimismen.

Där gick han, med uppknäppt murarskjorta och pressade gabardinbyxor. På Gärdet, ackompanjerat av Träd, Gräs och Stenar liksom Solen Skiner. Till förgrunden av studentrevolter och dödsfallens Vietnam, där införlivades också viljestyrkan.

Där lunkade han, med regnrock i galosch och döende fackla. I led av plakat vid nerfallna löv och liv, i närheten utav storbanker, Handels och bibliotek. I tider av politikermord och finanskriser, där drogs svångremmen utan pardon.

Där pölsade han, med dunjacka och inpluggad, smart telefon. Bland stelfrusna betongkomplex och frostbitna Coca Cola-automater. Något var annorlunda från förr, i skuggan av funktionsprivatisering och främlingsfientlighet där udden riktades mot de svaga.

Skriven av: Domherre

Tags: ,

  1. Hej Domherre,

    * En politisk text. We love politiska texter här på Pennfajten. Åtminstone jag. Det skrivs för få sådana texter utanför blogosfären.

    * Det är en fin risk du tar där med uppräkningen ”Där strosade han omkring, med några 5-öreskolor i fickan och vattenkammat hår. I Folkhemmets hoppfulla hage, bland grönbete, nyknoppad tussilago och flicka.” Vid ordet flicka så studsar jag till, eftersom att placera henne på det sättet är en tydlig objektifiering – hon är en i raden av objekt eller attribut. Å andra sidan var det så det var i folkhemmet, tycker jag, kvinnor objektifierades och därför fungerar det. Bra med risktagning, tycker jag, pennfajten är rätt ställe för sådant.

    * Bra med kläderna – ”uppknäppt murarskjorta och pressade gabardinbyxor”. Vi glömmer ofta att berätta hur människor är klädda. Kläder kan säga mycket om våra karaktärer.

    * Det är fint med ”döende fackla”. Det ger en föraning om hur det kommer gå, att det inte bara är facklan som kommer att dö, utan också engagemanget. Den sortens ”planteringar” tycker jag om.

    * Jag tycker du blir övertydlig på slutet: ”funktionsprivatisering och främlingsfientlighet där udden riktades mot de svaga”.
    Du har gjort motsvarande med de första tre och där fungerade det: ”där frodades den aningslösa optimismen”, ”där införlivades också viljestyrkan”, ”där drogs svångremmen utan pardon”. Jag tror att anledningen till att jag tycker att det blir övertydligt är att 1. ”funktionsprivatisering” är ett så tungt och otympligt ord att det stannar upp flytet i läsningen. 2. Du har valt att säga två olika saker, nej tre olika saker, i slutmeningen. Du har funktionsprivatisering, främlingsfientlighet och dessutom ”udden riktades mot de svaga.”. Jag har redan snubblat till inför den frostbitna Coca-Cola automaten (står de utomhus?) och då blir det för svårt här.
    Åh, du som skriver politiskt, du vill säkert säga många saker, men jag tror att du vinner på att välja en enda sak.
    Vad tror du om: ”Något var annorlunda från förr, nu när udden riktades mot de svaga.” Eller ”Något var annorlunda från förr, nu när varje främling blivit en fiende.”

    Kampen för bättre texter går vidare. Bra kämpat.
    /Augustin

    Svara

  2. Tack för responsen! Jag uppskattar den för den var ”spot on” och jag känner verkligen att jag kan ta till mig allt av kritiken som du riktade mot texten, vilket man faktiskt inte alltid kan.

    Angående flickan i texten så är det mest för att symbolisera att det var i protagonistens unga dar stycket utspelade sig i. Därav ”nyknoppad” tussilago och flicka, sådär halvtydligt och prepubertalt… Sen kanske ”nyknoppad” var fel val av ord, för en tussilago ”blommar” nog snarare. Men åter, en flicka kan inte blomma på samma sätt… Nåväl.

    Rörande sista stycket med ”funktionsprivatisering och främlingsfientlighet där udden riktades mot de svaga” så håller jag helt och hållet med. Det med tidigare meningar i stycket ger ett alldeles för överlastat och vilset intryck. Gillar din alternativa slutkläm, borde definitivt skrivit något i den stilen istället.

    Angående sista stycket så blir min bortförklaring att jag skrev det först utan att riktigt veta vad jag ville med min text. Ytterligare lade jag ner allt för lite tid på min text. Vidare har jag flera gånger tidigare hört att mina produktioner är allt för överlastade, vilket jag i mångt och mycket kan hålla med om. Däremot står jag fast vid att det finns någon slags charm i att vrida och vända på meningar, men då skall man ju givetvis lyckas alla gånger vilket inte är mitt fall.

    Nåväl. Jag skall ta mig i kragen och lägga ner mer tid i fortsättningen. Tack åter.

    /Domherre i egenskap utav Antidoto

    Svara

    1. Intressant att du skrev den där biten först. Det har jag varit med om själv. Först har jag skrivit det som är idén eller ”själen i stycket” och sedan, när texten växt fram ur idén har jag inte fattat att jag kan stryka ursprunget. Det behövdes för att texten skulle skrivas, men inte när den skulle läsas.
      /Augustin

      Svara

    2. Domherre!

      När jag läser din kommentar om kommentaren, så tänker jag spontant att det skulle vara jätteintressant om du INTE la mer tid till nästa skrivuppgift, utan liksom utmanade dig själv och bara skrev nästan rakt på utan att tänka (något som jag själv har svårt för, så jag har stor förståelse om du inte skulle vilja ).

      Skulle vara intressant att se vad som hände för dig i mötet mellan ”överlastade meningar” och ”flow of consciousness” … Pennfajten känns ju som rätt arena att gå emot sig själv helt och bara prova något nytt – även om resultatet skulle bli förkastligt så har man provat! Tänk om du upptäcker något magiskt i processen?

      Svara

Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *