Skrivuppgift 1: text skriven av Chèvre

Jag är en ganska tjock uggla och jag sitter i en tätvuxen gran. Barren är korta, tjocka, bedrägligt mörkgröna. Det är den tiden på året, sedan blir de torra och liksom ljusgrönare. Jag är inte förtjust i detta.

Min roll i allt detta. Det är lampor, starka lampor, många av dem, de tänds och släcks på någons kommando. Och tusen miljarder små människor som springer omkring som råttor. Precis som råttor brukar se ut innan jag hugger dem, i mitt vanliga liv. Min roll är: uggla. Jag är här bara på grund av att jag en gång kläcktes och blev just det: uggla. Jag är inte helt bekväm med det.

För jag har övat. Jag har verkligen repeterat, ingen kan säga att jag inte ansträngt mig. Jag kan: spärra upp ögonen och sett sådär förvånad och samtidigt sträng ut, som ni förväntar er av en så praktfull uggla som jag. Jag kan: hoa så att blodet fryser till is oavsett blodtryck. Jag kan: flaxa med vingarna på dramatiskt vis. Ända ut i vingspetsarna; jag mäter en och tjugo i vingbredd. Jag menar, herregud, det är inte lite! Det är mäktigt!

Men det är inte det denna berömda regissör vill att jag ska göra. Det jag ska göra, som uggla i denna märkliga produktion, är att sitta och hoa. Hoa, helt vanligt, jag får inte ens utnyttja hela mitt register eftersom det här är en så klassisk uggleroll. Jag tror de ska ta någon klippbild sedan, på den sträng-förvånade blicken och flaxet, men jag tvivlar på att de kommer att ta med den sekvensen i TV-serien. Det känns som om de gör den för min skull, för att jag ska få känna mig fin.

De ropar nu.

The owls are not what they seem.

Skriven av: Chèvre

Tags: ,

  1. * Jag tycker att det är en bra och enkel beskrivning av berättaren. Ofta kan det vara tjurigt att ge en bild av berättaren, men här känns det naturligt.

    * Fint med detaljerna ”barren är korta, tjocka, bedrägligt mörkgröna”. Jag ser det framför mig.

    * Jag tycker om etableringen av berättarens sinnesstämning. ”Jag är inte förtjust i detta”. Läsaren känner avogheten.

    * Att rikta sig till läsaren är en svår risk att ta, det måste vara värt att bryta illusionen, men jag tycker att det fungerar i ”som ni förväntar er av en så praktfull uggla som jag.” Det blockerade inte flödet för mig.

    * Det är roligt att lyssna på ugglans resonemang och ordval. ”Jag menar, herregud, det är inte lite!” Det är ordet ”herregud” som gör att det blir roligt, för mig i alla fall.

    * ”The owls are not what they seem” – här tyckte jag det blev problematiskt. Visst kan man använda engelska meningar, men eftersom det här är en nyckelfras – det är det enda, såvitt jag ser, som avslöjar vilken TV-serie det handlar om – så får meningen bära dubbla bördor. Jag ska spekulera vilt nu, och säga att jag tror att det var den meningen som inspirerade dig till hela berättelsen. Nästa steg i min spekulation, som ju kan vara helt fel, är att det är därför du har haft svårt att ta bort den. Jag tycker att den sticker ut för mycket och den skriver mig på näsan. Kanske skulle du fundera över om det finns något annat sätt att berätta samma sak.
    Du skulle t ex kunna byta ut det mot:
    ”Jag föreslog nyss att jag skulle sitta på Laura Palmers axel i en flashback, men regissören glodde bara på mig och sa åt sin assistent att han inte kunde tänka när den ”där jäkla pippin” hoade i hans öra.
    Jag behöver ett samtal med min agent.

    Fint att du pennfajtas
    /Augustin

    Svara

  2. Augustin!

    Chèvre visste inte om texten skulle ha en titel eller inte, och skrev ett extra mail med The owls are not what they seem och nämnde att det var titeln. Och det var jag som la in den på slutet! Jag hade lika gärna kunnat lägga in den som start.

    Intressant dock att höra din åsikt om hur du läser meningen. Hur tror du att du hade upplevt texten om The owls are not what they seem inte hade varit med alls? Hade man då förstått vilken serie som avsågs? Det kanske inte spelar någon roll!

    /Sandra

    PS! Hoa hoa!

    Svara

  3. Jag tycker om det där med råttorna. Det är konkret och drastiskt. Och så passar det väl bra ihop med det där andra som jag tycker särskilt bra: Det genomgående temat med ugglan som liksom är lite för mer. Jo, till inte obetydligt är den rättmätigt stukad över sin diminutiva roll men där finns en stor vilja att höja sig över allt detta praktiska. Ugglan är den stora konstnären som ser ned på sin gren över mindre värda ljud- och ljustekniker. Men själv hålls kvar av futtiga konventioner och begränsningarna hos en berömd – men är han inte väl överskattad? – regissör. Även naturen är emot honom! Ingen förstår att uppskatta en hårt arbetande konstnär.

    Själv har jag upptäckt hur dålig jag är på tv-serier och mina försthandsgissningar medan jag läste texten var ”fablernas värld” respektive ”Från A till Ö”. (Ok, de passade ganska uselt till temat men det var det mest ugglespäckade jag kunde hitta på.) Jag har däremot haft roligt när jag har googlat upp serierna,

    Själv läste jag ”the owls etc” som repliken som ropas på slutet, men det där var ju tydligen en ickefråga så det släpper vi.

    U.J.

    Svara

Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *