Skrivuppgift 1: text av Grevé

När pressinformationen för den nya säsongen av Solsidan delas ut är
det ingen av de närvarande journalisterna som reagerar över att Hovets
logga finns bland sponsorerna.

Kanske är det den kylda, sponsrade champagnen eller ett stort
dagligvaruföretags lansering av en dillfylld delikatesskorv som
distraherar reportrarna. Nöjesjournalisterna balanserar sina
champagneglas med vänsterhanden, proppar i sig korv med högern och
mellan tuggorna skvallrar de om de kollegor som står utom hörhåll.

Felix Herngren höjer rösten, dämpar ljuset och startar projektorn för
den exklusiva förhandstitten. Motvilligt tystnar reporterskaran.

Det är grillfest hos Ove i Solsidan. Fredde, Alex, Mickan och Anna
står en bit ifrån grillen, med sammabitna miner. Fredde tittar
oavbrutet på sin klocka, klockan klipps in regelbundet så att även de
reportrar som druckit två flaskor champagne uppfattar vilket
klockmärke Fredde bär.

Anna sparkar regelbundet Alex på smalbenet.

”Det var ju inte mitt fel”, säger Alex skamset och med låg röst. ”Man
kan inte vara hur oartig som helst.”

Ove har en vit kockmössa på sig där det med små röda bokstäver står
namnet på en snabbmatskedja. Han rullar runt de dillfyllda
delikatesskorvarna på grillen han lånat av Alex.

”Det måste vara en rätt märkvärdig granne som flyttat hit, om Ove
bjuder på mat”, säger Fredde.

Alex skrapar med foten.

”Han bjuder väl?”

”Eh…jag lovade att vi skulle chippa in lite”, säger Alex. ”Aj!”

Han flyttar sig utom räckhåll för Annas fot.

Ove rättar till sin vita mössa och fäller armarna längs sidorna. ”Nu
kommer han!”

Bilden startar ur fokus, men när skärpan så infinner sig kliver en
drygt sextioårig man med omoderna glasögon och grånat hår in i
trädgården. Några av reportrarna knuffar på varandra, börjar viska.
Någon höjer rösten: ”Det är väl inte…”

”HYSCH!” ropar Felix Herngren.

”Jaha, kära medborgare på Solliden”, säger mannen och niger lätt. ”Ni
kan kalla mig CeGe.”

”Solsidan, menar du”, säger Fredde när han räcker fram handen.

”Ja…eh…jag kommer väl inte för sent till kaffet.”

Den grånade mannen vänder sig mot Mickan: ”Det är väl du som serverar det.”

Då kommer de första fnissen från publiken.

”Vad jobbar du med?” frågar Fredde.

”Eh”, mannen flackar med blicken och den hamnar rakt in i kameran.
Mannen glor in i kameran med ett jagat uttryck i ansiktet, som om han
visste att han absolut, absolut inte borde titta ditåt. Med en synbar
ansträngning vänder han blicken mot Fredde:

”Låt oss säga att jag behövde lite miljöombyte, jag har, som man visst
säger nuförtiden, vänt blad.”

Skratten ekar genom visningsrummet och Hovets informationschef Bertil
Ternert nickar för sig själv. Monarkin är räddad. För den här gången.

Skriven av: Grevé

Tags: ,

  1. Jag tyckte hela texten var oerhört roande och framkallade en del skratt på slutet. Jag gillar hur man redan från början vid ” ingen av de närvarande journalisterna som reagerar över att Hovets logga finns bland sponsorerna” kan börja ana sig till vem den nya Solsidan-karaktären handlar om. Det är roande att läsa om hur drastiska åtgärder Hovet dratt till med och hur utflippat det hela lyckats bli.

    Jag gillar bäst formuleringen när kungen först presenteras: ”Eh”, mannen flackar med blicken och den hamnar rakt in i kameran. Mannen glor in i kameran med ett jagat uttryck i ansiktet, som om han visste att han absolut, absolut inte borde titta ditåt.” Jag tyckte det här var en bra och målande bild som fick mig att skratta högt.

    Jag gillar dessutom den uppenbara gliringen med ”vänt blad” och slutklämmen på slutet: ”Skratten ekar genom visningsrummet och Hovets informationschef Bertil Ternert nickar för sig själv. Monarkin är räddad. För den här gången.” Dessa är också väldigt humorisktiska och bra formulerade.

    Jag tyckte att Annas sparkande i texten gick lite till överdrivt. På något sätt kändes detta inte jätterealistiskt med ett frenetiskt sparkande ifrån hennes sida. Beskrivningarna av dessa hade kunnat tonats ned en aning, det hade räckt med ett nämnade i förbigående för att man skulle ha uppfattat bilden av att hon var irriterad.

    Svara

  2. Jag tycker det var en rolig text fast jag antagligen bara förstår hälften eftersom jag tillhör de fem personer som ännu inte följer Solsidan.

    Jag vill särskilt framhålla en detalj jag tänkte på först andra läsningen men då gillade desto mer: Att mannen inte bara säger fel om var han befinner sig (Hej Örebro) men att han också ”niger lätt”. Så gör kanske en man som inte är vidare van vid att visa ödmjukhet mot andra?

    U.J.

    Svara

  3. Tack för utmärkta kommentarer. Helt rätt med sparkandet. Nu när jag läser i texten igen så ser jag att det där ”sparkade regelbundet” är onödigt. Det hade räckt att sparka två gånger i texten så funkar den tredje sparken utan att den skrivs ut.
    Och vad glad jag blev att du, Urban, uppfattade nigandet.
    Er Grevé

    Svara

Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *