Skrivuppgift 1: text av Camembert

Länge hade jag drömt om dagen jag skulle göra min debut. Tisslet och tasslet bland oss jämnåriga, hur kommer det att vara? Hårt och brutalt? Spricka i tre? Luckras upp i smetig sörja för att därefter sköljas ner? Kommer det kännas som att drunkna i det där doppet?

Mitt i det kompakta mörkret hörs ljudet av dämpade röster. Mumlande stämmor, kuvade röster ledda av en ljus och len stämma. Här, där jag är, blir alla ljud förvrängda, plåtiga, ihåliga.

Så plötsligt.

Mörkret bryts och jag blickar ut över vad jag tror är ett magasin. Trasmattor täcker de nakna obehandlade träplankorna som utgör golvet för de kantstötta möbler som står utplacerade utan större eftertanke.

Men vänta.. det där är inte en möbel, det ser ut som en hund och det är inte koppel som hunden har runt halsen utan ett rep. Det jag trodde var en möbel kallas upprepade gånger för Hugo.

Hugo själv förblir tyst.

Så den där lena förrädiska rösten igen.

”Åh, här ska det smakas kaka, Snigel.”

Trevande händer som rotar runt. Letar efter något som är helt. Plirande svarta ögon granskar det tassen tar på. Den oformliga kroppen skakar lite när de döda garnögonen fastnar på mig.

Jag förstår att jag inte kommer att åtnjutas med vare sig glögg eller mjölk. Jag kommer inte vara den som rundar av måltiden med kaffe som stått alldeles för länge på bryggaren. Jag kommer inte heller att känna hur jag luckras upp av munfull te och sakta sköljas ner i en rosa strupe. Mitt öde blev ett annat. Jag smulas sönder i tygtassarna av en narcissistisk björn, krossas av textilkäkar på en av svensk medias största egoist. Min debut och mitt slut blir i Björnes magasin och för första gången önskar jag att jag inte fötts till en förbannad pepparkaka.

Skriven av: Camembert

Tags: ,

  1. Jag blev lite full i skratt flera gånger när jag läste. För det första är jag uppväxt med Björnes magasin och som liten var Björne min absoluta favorit. Det var Hugo och Snigel som först fick mig att förstå.

    Jag tycker det var roligt att du var en kaka i det hela och jag gillade din beskrivning av livet som just en sådan, kaka.
    Sedan gillar jag din beskrivning av Björne själv och hur tråkigt det kan vara att vara kaka och ämnad för en sak, en sak du som kaka aldrig får uppleva. Lite sorligt komiskt.

    Kul läsning!

    Svara

  2. Jag tycker om miljöbeskrivningen med de obehandlade brädorna, trasmattorna med mera. Det är möjligt att effekten förstärks av att jag vet hur det ser ut ”på riktigt” och att det är där polletten börjar ramla ned men jag tycker det är effektfullt.

    Och så tror jag att jag tycker om de döda garnögonen. Det för förstås in ett element av skräck som de flesta nog inte upplevde hos Björne (det blir lite Coraline) men det ger en fin vändning när vi ser vartåt det barkar.

    Lite knepigare är detta med ”svensk medias största egoist”. Man kan fråga sig hur ett medvetande som tillbringat sitt liv i en kakburk kan ha en färdig åsikt om stora egoister i svenska medier. Å andra sidan skulle väl en kaka ha ganska begränsad uppfattning om möbler, mattor med mera också så det där är möjligen hårklyverier. Och en naturalistisk återgivning av en kakas tankar skulle nog bli ganska svårläst- det är nog bättre att kalla en bänk en bänk fast kakan inte sett så många.

    Jag hade hursomhelst mycket roligt när jag läste

    Pepparkakor är väl för övrigt rätt goda med Camenbert.

    U.J.

    Svara

Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *