typografi

You are currently browsing articles tagged typografi.

Robert vände ryggen mot henne. Tankarna rusade så snabbt genom huvudet att det var omöjligt att få stopp på dem. Han hörde enbart sin egen andning, ut och in, ut och in genom näsan.

”Vänd dig inte om nu. Det minsta du kan göra är väl ändå att se mig i ögonen?” Frustrationen växte när han fortsatte att tala, vänd mot henne.
”Kan du inte bara.. ta det lugnt? Försök att se det från mitt perspektiv. Jag menade aldrig att du skulle bli arg eller sårad..”
”Men vad fan väntade du dig när behandlade mig såhär? Jag förstår att du skäms. För det är väl därför du inte kan titta på mig?
”Men kan du inte bara släppa det?”
”Du tittar fortfarande inte rätt på mig. Det spelar ingen roll vad du säger, jag vet att du skäms. Och det kan du fan ha. Jag litade på dig, jag trodde faktiskt att du inte var som de andra. Och nej, det spelar ingen som helst roll i min värld om du inte menade att jag skulle bli ledsen. För det var det jag blev. Du är inte dum i huvudet, du fattade väl att det här skulle hända. Hur trodde du att jag skulle reagera?”
”Jag trodde inte att du skulle få reda på det.”
”Du trodde inte att jag skulle få reda på det? På riktigt? Tänkte du bara undvika mig? Du har visat dig vara någon helt annan än jag trodde från början. Kanske är mitt eget fel att jag inte vet bättre än att utsätta mig för sådana som du.”

Robert kunde fortfarande inte vända sig om riktigt helt. Inte se in i ögonen som han tidigare bara sett utstråla glädje nu vara helt kalla mot honom. Varje ord hon spottade ur sig sved. Han kunde inte beskylla henne för att överdriva. Han skulle kunna göra det, för att fortsätta utbrottet mot honom. Låta ilskan rinna över honom, det förtjänade han. Kanske skulle hon ta i såpass mycket att han kunde intala sig att hon överdrev alltihop?

”Jag skiter i det här.” Roberts tankar avbröts av hennes röst, om möjligt ännu kyligare än innan. ”Jag skiter i dig. Jag orkar inte ens. Det är inte värt det.” Hennes ammunition hade tagit slut. Hon trodde att det skulle hjälpa att skälla, att det skulle göra allt lättare om hon slängde all skit som hade byggts upp. Men det hjälpte inte. Hon blev bara … trött. Hon reste sig tungt upp. Det var dags att lämna det här bakom sig och gå vidare.

Skriven av: Courier New

Tags: ,

Robert vände ryggen mot henne. Tankarna rusade så snabbt genom huvudet att det var omöjligt att få stopp på dem. Han hörde enbart sin egen andning, ut och in, ut och in genom näsan.Hans tankar avbröts av en flämtande röst bakom honom ”nice tribal” tatueringen på hans vänstra skuldra fick en kyss.

Vem var hon, en liten tjej med långt rött hår, han stött på på Oliver Twist inne på Söder två timmar tidigare. Var sin stor stark senare hade dom suttit på tunnelbanan mitt emot varandra. Spänningen mellan dom låg tät i vagnen, men det blev knappast någon konversation. Själv hade han erbjudit sig att betala en Taxi, men hon var bestämd hon ville åka tunnelbana. Man längtar så bra i den hade hon sagt.

Han studerade henne uppifrån och ned, kraftigt sminkad svart dunjacka svart tröja och stretchjeans, allt kändes bara konstigt han försökte få igång en konversation.
”Hur är det med dig” frågade han.
”Jag fokuserar” svarade hon lite frånvarande.
”På vad då?”
”Dig naturligtvis”
”Oj är jag så intressant ?”
”Har du badkar i lägenheten”
”Javisst varför undrar du det?”
”Jag fokuserar och längtar”

Dom passerade Svedmyra.
Stureby: Hennes andning ökade.
Bandhagen: Hon reste sig upp och satte sig bredvid honom, ”är vi inte framme snart, orkar inte längta längre”
Högdalen: Dom satt fast i varandra, deras läppar kämpade om vem som skulle bli uppäten först.
Rågsved: Hon gnydde, hans puls gick upp, deras händer letade sig allt djupare in under kläderna.
Hagsätra: Dom hade förenats till ett i kropp och känslor. För att komma hem lyfte han tillslut upp henne i sina armar och bar henne genom spärren.

Nu stod dom tillsammans i badrummet i det slitna repiga badkaret i hans än icke stambytta hyrestvåa. Vattnet ångade, det var hett där inne. Det kondenserades mot dom vita kakelplattorna och letade sig genom dom smutsgulgråa foglabyrinterna ned mot golvet.

Hon hade utsatt honom för en sensuell helkroppstvätt förutom på ett ställe, han undrade vad händer nu.
Han hoppade till, en löddrig hand med långa sylvassa svarta naglar letade sig ned mellan hans ben.
”Lugn ingen fara” viskade hon, ”vill bara du skall lukta lite gott.”

Medan den mjuka handen försiktigt tvättade, märkte han hur det stelnade till där nere. Fem nya svarta naglar dök upp på hans mage, lekte lite försiktigt i hans navel och gled uppför hans bröstkorg, nöp honom sen lite retfullt i ena bröstvårtan.

”Min tur nu viskade hon, jag vill inte ha några lösa skott här inne.” Hon tog tag i honom, vände på honom och gav honom duschslangen, jag är redan intvålad, men måste sköljas av.
Hon lade sin hand över hans och förde den strilande duschslangen ned mellan sina ben.
”Visar bara”, flämtade hon, ”du fixar själv sen.”

Hon verkade nöjd med hur han höll den, hennes fötter plaskade runt i badkaret medan huvudet kastades fram och tillbaka. Sen slog hon armarna runt honom, han tappade slangen som landade på botten i badkaret upp och ned . Hennes schamposmakande läppar mötte hans i en kaskad av vatten heta tungor blandades med kallsupar.

”Kom” sa hon, ”det är dags.”
”Sängen ?”
”Nej nej, för långt borta jorden kanske hinner gå under innan vi hinner dit. Här här.”
Hennes blick var förväntansfull, när dom stod inlindade i ett badlakan tätt tillsammans. Han fick en djup kyss, sen vandrade hennes läppar nedför hans nakna fuktiga kropp. Hon gjorde halt vid hans ena bröstvårta, dom små vattendropparna runt den blev uppslickade och hon nafsade lite.

”Nu du” fnittrade hon medan hennes läppar fortsatte nedför hans mage. Han såg en röd kalufs mellan sina ben, sen kom den pirrande känslan när hennes läppar omfamnade och andningen fick hans hår att vaja. Vägen tillbaka fick honom att skaka av vällust, hon drog sakta med spända läppar.
”Färdig” flämtade hon, han tittade ned på sin gummibeklädnad och en tanke slog honom, var hade hon haft den gömd?

Sen hoppade hon upp, satte sig på tvättmaskinen och med en dimmig blick visade hon att det var dags.
Han trädde in i henne, kände hennes handflator ta ett fast tag om hans skinkor, höftrörelserna var mjuka, långsamma, han höll henne bakom ryggen i ett fast grepp.

Fortare gnydde hon, dom ökade takten, tvättmaskinen slog mot väggen, grannen började dunka tillbaka.
Svetten rann nedför hennes panna ”skit i det, låt dom banka snabbare hårdare”. Hennes huvud började åter slänga fram och tillbaka, händerna vandrade uppför hans rygg.

Så kände han den rakbladsvassa känslan, när hans lavaström vällde in i henne. Hon kom sekunden efter, skrek rätt ut och dom långa svarta långa naglarna borrade sig in i hans skulderblad.
Hon satt kvar och han var inne i henne fortfarande.
”Fan vad skönt” snyftade hon, ”stå kvar jag vill känna hur den sjunker ihop.”

Deras hjärtslag som stångades genom deras tätt hoppressade kroppar gick långsamt ned i takt, tillslut slog hon benen runt hans midja och hängde i hans famn.
”Det var bara så himla underbart, sängen nästa tack.”

Han vaknade av att någon ruskade på honom, såg att väckarklockan stod på sex. Hon log mot honom och sa
”Robert jag måste iväg och jobba, tack för en underbar natt”
”Öh jasså, tack själv svarade han sömndrucket, men vad heter du egentligen”
”Du kan väl ringa försäkringsbolaget och fråga”, fnissade hon, ”jag är känd där efter alla vattenskador.”

Sen strök hon honom ömt genom hans hår, med dom långa svarta naglarna och gav honom en sista kyss.
Hon reste sig tungt upp. Det var dags att lämna det här bakom sig och gå vidare.

Skriven av: Palatino

Tags: ,

Robert vände ryggen mot henne. Tankarna rusade så snabbt genom huvudet att det var omöjligt att få stopp på dem. Han hörde enbart sin egen andning, ut och in, ut och in genom näsan. Det hade ju verkat som en så bra idé det här; en mixad boxningsmatch. Massvis av uppmärksamhet och en enkel seger efter ett par ronder. Nu höll det i stället på att urarta till hans värsta fight någonsin. En tjej hade golvat honom i femte ronden. Det var ett rent under att han kommit upp på nio och nu kunde vackla bort mot sin ringhörna.

– Vad pysslar du med? Nita henne för tusan!
Hans tränare var både upprörd och orolig.
– Det går inte, jag kommer inte åt henne, flämtade Robert.
– Du boxas för rent, du måste ta till något trick. Tänk på att domaren är skyldig dig en del sen tidigare.

I den andra ringhörnan var tongångarna lite mer positiva.
– Det är bra, fortsätt så här så har du honom.
Helenas tränare var exalterad. Hon hade varit emot idén från början men nu var hon närmast euforisk. Helena själv kände att hon hade segern inom räckhåll. Hon var förvånad att Robert kunnat resa sig i tid. Ett par sådana träffar till och så skulle det vara klart.

Publiken tjöt av entusiasm när klockan ringde och de båda boxarna närmade sig varandra. Sjätte ronden började lite avvaktande, båda två studsade runt och sökte en öppning. Helena tyckte sig se en blotta och drog till med vänstern. Robert flyttade vikten till högerfoten, sänkte huvudet och kastade sig fram. Effekten var den önskade hans panna träffade hennes haka och huvudet kastades bakåt så han kunde slå ett hårt slag mot hennes struphuvud. Hon backade och sänkte garden säker på att domaren skulle varna Robert för skallningen. Men det kom ingen avblåsning istället kom en svärm av slag emot henne. Han slog kroppslag från nära håll. Hon försökte få upp garden men kände plötsligt ett knä i mellangärdet. Hon vek sig och mötte en stenhård upper cut. Hon gick ner. Domarens räknande överröstades av publikens buande och visslingar. När Roberts hand sträcktes mot taket möttes han av förolämpningar och kastade ölglas.

Låt dem skrika, tänkte Robert, jag slapp i alla fall få stryk av en tjej.

Samtidigt kvickande Helena till. Hon reste sig tungt upp. Det var dags att lämna det här bakom sig och gå vidare.

Skriven av: Times New Roman

Tags: ,

Robert vände ryggen mot henne. Tankarna rusade så snabbt genom huvudet
att det var omöjligt att få stopp på dem. Han hörde enbart sin egen
andning, ut och in, ut och in genom näsan.
”Jag håller på göra slut”, sa hon. ”Måste du yoga-andas till och med då?”
Han andades in ännu långsammare, hennes röst lät avlägsen. Utandningen
levererade han så perfekt att den inte hördes. Fast hon var någon
meter bakom hans rygg kände han inte längre hennes närvaro. Allt som
behövdes nu var två veckors fasta, tre nässköljningar och en
tarmsköljning och han skulle vara säker på att ha fått henne ur
kroppen.
Hon reste sig tungt upp. Det var dags att lämna det här bakom sig och gå vidare.

Skriven av: Comic Sans

Tags: ,

Robert vände ryggen mot henne. Tankarna rusade så snabbt genom huvudet att det var omöjligt att få stopp på dem. Han hörde enbart sin egen inandning ut och in, ut och in genom näsan.

Med en kraftansträngning, som fick adrenalinet att gå mot strömmen och fungera som broms, lyckades han få stopp på tankarna, ordna anletsdragen och lugna ner sin andningsrytm. Någorlunda samlad vände han sig och stirrade på henne. Menar hon verkligen vad hon sagt, tänkte han, eller driver hon med mig. Ingenting i hennes ansikte gav några ledtrådar. Möjligen fanns det ett allvar han inte sett förut.

Hon bara satt där som om ingenting hade hänt, utan att förstå hur hennes ord hade rört om i hans planer. Utan planering var han förlorad, utan fotfäste. Och ingenting sa människan. Återigen lurade paniken i bakhuvudet. Men aldrig skulle han erkänna hur utsatt han kände sig.

Han såg ut genom fönstret. För ett ögonblick fick han fast mark under fötterna. Lugn utan störande element. Möjligen måste gräsmattan klippas. Han älskade vad han såg. En harmonisk helhet. Allt tillfredsställde honom.

Skulle han lämna detta? Bara tanken fick honom att rysa. Eller hade han missförstått henne. Tänkte hon lämna honom?

Han hade trott att de var helt överens. Att hans planer också var hennes. Hon hade varit en del i det han hade planerat. Ett ögonblick, några få ord och allt hade fallit sönder. Något var totalt fel, men vad? Man kan väl inte komma så där utan avisering och meddela att man vill flytta. Hade han varit blind? Dessutom utan en logisk planering. Bara vaga tankar om Karibien, Söderhavet och annat han inte ville komma ihåg. Hon längtade efter värme, äventyr och något nytt. Han förstod ingenting. Var inte hans kärlek värme nog? Var inte hans planeringar berömvärda? Ekonomin fungerade. De kunde faktiskt kosta på sig ett litet äventyr nån gång då och då. Vad hade gått åt henne?

– Nu får du väl ändå ta reson, sa han. Kände hur ilskan steg, vilken jävla otacksam varelse. Han började gå hit och dit i rummet. Såg in i sitt inre, allt var kaos. Mellan verkligheten och kaoset fanns bara ett blanksteg. Snubblade, stötte omkull en vas och föll.

Helvetes, skrek han.

Hon reste sig tungt upp. Det var dags att lämna det bakom sig och gå vidare.

Skriven av: Helvetica

Tags: ,