sommarprat2

You are currently browsing articles tagged sommarprat2.

Det var Boulevard of Broken Dreams med Greenday. Nu hoppar vi fram några år. Låttitteln passar bra in på det som jag tänkte berätta om nu. Vi lyssnade mycket på Greenday den sommaren, men det var plattan Dockie med hiten Basket Case.
Det var sommarlov, jag var 16 år, hormonerna rullade fortfarande runt i min kropp. Antingen var det allt uppåt eller åt andra hållet. Jag minns en kväll nere vid stranden, med en flaska vin som en A-lagare langat åt oss, mot en mindre summa pengar.

Hon hade dykt upp i slitna jeans sneakers och ett vitt linne, snyggaste tjejen i parallellklassen. Vi satt runt en eld flera ungdomar och drack. Jag rös när jag såg in i dom blåa ögonen.  Hennes långa blonda hår, som fladdrade i den ljumma kvällsbrisen, fick mitt hjärta att slå frivolter.

Jag hade varit kär i henne hela vårterminen och berättat det för min bästa kompis. Men hade bara fått till svar att den där tjejen kan du glömma, hon är inte intresserad av sådana som oss.
Just nu hade jag ingen bästa kompis, för min före detta bästa kompis, satt stupfull bredvid mig och hånglade för fullt med henne.

Hur fan kunde någon göra så mot mig och samtidigt veta hur kär jag var i henne. Satt med huvudet framåtlutat, och grät ville bara bort, ville inte finnas till längre. Funderade på att slänga mig ut från klipporna längre bort, drunkna i havet och sedan flyta iland här på sandstranden. Där skulle jag ligga vid min före detta bästa kompis fötter död och vilken ångest jag skulle skapa, men det skulle vara försent att ….

”Hur är det med dig” hörde jag en röst säga.

Jag tittade upp, ett par bruna ögon med mörkt hår och hästsvans syntes mellan mina tårar. Jag hade hört klinkandet, Metallicas Nothing Else Matters från gitarren som hängde på den vältränade kroppen, men inte brytt mig.

Shit vad snygg han var !

Han torkade försiktigt bort mina tårar från kinden och kysste mig.

Som jag sa hormonerna i mig rusade runt okontrollerat den sommaren och det var nu jag insåg att bara för att Marie var lesbisk, så var inte jag det.

Den kvällen slutade underbart jag blev förälskat och fick dessutom en till bästa kompis. Dom hänger fortfarande ihop, jag brukar ta barnen med mig och vinka åt dom i Stockholm Prideparaden.

Själv hängde jag med dom bruna ögonen enda fram till sommaren efter, då jag stack till England på språkresa.
Berättar mer om det efter nästa låt. Några andra av mina tonårshjältar The Offspring har  just släppt den perfekta sommarlåten. Dom kan fortfarande, även om sångaren Dexter Hollands hårfäste åker allt längre upp och gitaristen Noodles, som upptäckte mediaglasögonen redan i mitten på 90-talet, fyller 50 nästa år.

Vi lyssnar på den först.

Skriven av: Luxor

Tags: ,

Vi står i korridoren mellan lektionssalarna i trä och metallslöjd, vi lyssnar, försöker stänga ute alla ljud från skräniga elever på skolgården, nu hör vi dem, små svaga återkommande ljud, blupp, blupp, blupp.

Snart skall vi sluta nionde klass och ljuden kommer från en 25 liters dunk mäsk, varför förvarar vi den på vinden ovanför metallslöjden? jo inga föräldrar tillåter oss att förvara den i våra hem. Nu behöver vi bara klättra upp med jämna mellanrum och fylla på vatten i jäsröret, så att inte skadliga ämnen tränger ner och förstör jäsningen.

Vi har byggt en brännare av en fotogenkanna, i tappröret har vi satt ner en termometer, av en 20 liters hink har vi tillverkat en kylanläggning, böjt till kopparrör i en spiralform, borrat ett hål längst ner, dragit ut änden och tätatät noga, den andra änden har vi tryckt ner genom en kork och tryckt in i fotogenkannans topp.

Nu skall vi tillbringa kommande helg i en koja, vi byggde den för några år sen, den är stabil, byggd av bräder och rejäla spikar, mellan fyra granar, långt ut i skogen, så den har fått stå kvar. Här skall vi producera vår egen sprit, den skall vi ha på avslutningsfesten i bygdegården. Nu kan inget gå fel, precis ingenting!

(Musik = Livet är en fest, håll med om det, håll med om det)

Skriven av: Bang&Olufsen

Tags: ,

[”Sommar, sommar, sommar”]

Hej, jag heter Sven Penn. Mitt sommarprogram kommer inte att handla om min barndom, mina föräldrar eller mäniskor som har betytt mycket för mig.

[”Sommartider”, Gyllene tider]

Det är lite märkligt, kan jag tycka, att de som får möjlighet att prata nittio minuter i radio nästan allihop gör samma typ av program. Jag har kollat runt lite och det stora flertalet av sommarpratarna berättar om vad de gjorde på sommaren när de var små. Varför denna likformighet?

[”Vad skall du bli?”, Ebba Grön]

Jag tänker alltså ta chansen att prata om något annat än mig själv. Jag ska återberätta några av de insikter jag drabbats av på senare tid. Det kommer att handla om skolan, om politik och kultur.

[”I Don’t Like Mondays”, Boomtown Rats]

Vet ni att skolan inte verkar se det som sin uppgift att lära ut så mycket som möjligt? Istället ser den som sin uppgift att lära ut exakt samma saker till alla. Det är den enda rimliga slutsaten. Tag matematik som ett exempel. I lågstadiet läggs det massor av möda på att lära ut plus och minus. När man sedan kommer till mellanstadiet börjar matteböckerna med en rejäl omgång plus och minus. EFter att ha traglat sig igenom ytterligare tre år av snigeltempo kommer man till högstadiet. Där tror de att vi antagligen inte har lyckats lära oss så mycket . Så det börjar om med plus och minus igen. Efter nio år i grundskolan tror man att gymnasiet kan börja på en hyfsad nivå, men inte då; plus och minus, igen.

[”School’s Out”, Alice Cooper]

Om man hela tiden utgår ifrån att det som lärts ut på en lägre nivå inte fastnat eller att man helt enkelt inte litar på att föregående lärare har gjort sitt jobb så blir det förstås svårt att hålla något vidare tempo. Exemplen är otaliga. Taktiken är alltid densamma; bromsa ner den som kommit före, låt normen sättas av den sämste eller den långsammaste. Det finns uppenbarligen en skräck för att någon skulle råka vara duktig.

[”Tomorrow Belongs To Me”, Cabaret Soundtrack]

Många skulle nog säga att det här med att alla ska vara lika är en socialdemokartisk idé. Jag tror tyvär att det är värre än så. Politiker i Sveriga har åsikter som ligger väldigt nära varandras. Vi hade en borgerlig regering från 1976 till 1982. Märkte någon skillnaden?

[”Standardiserad värld”, Docent Död]

På lokal nivå gör Socialdemokraterna och Moderaterna ständigt upp och de debatter som försöker ge sken av ideologisk skillnad handlar mest om symbolfrågor. I majoriteten av alla frågor som avgörs politiskt råder konsensus. Det är inte så konstigt Det alla politiker har gemensamt är att de vill bli återvalda och att de inte har speciellt djupa kunskaper om något. Att ha experter i den politiska ledningen är det heller ingen som vill eftersom svenskar i allmänhet är övertygade om att någon som faktiskt lärt sig något därmed berövats allt sunt förnuft och förmåga att se saker ur olika perspektiv.

[”Den ena handen vet vad den andra gör”, Blå tåget]

En annan sak som är otroligt likriktad i Sverige är kulturutbudet. Sedan vi fick lite fler TV-kanaler än de två statskontrollerade har utbudet bara blivit mer enkelspårigt. Det påstås att när TV-2 startade en gång i världen hade kanalen en tydlig vänsterlinje. Numera går det ju inte att märka vilken kanal man tittar på. Alla är så rädda för att sticka ut att de nervöst kikar på varandra och apar efter.

[”Vad jag är bra”, Euskefeurat]

Nu är det dags för mig att avsluta. Jag hoppas att jag sått några tankefrön om faran med för mycket likriktning och medelmåttighet. Till slut ska vi lyssna på en låt som inte verkar ha lockats att låta precis som alla andra. Hej då.

[”Bohemian Rhapsody”, Queen]

Skriven av: Grundig

Tags: ,

Förra sommaren hade vi en skrivuppgift som gick ut på att det skulle pennfajtas ett sommarprat. Alldeles sådär som sommarpratarna låter i radio. Våra skrivuppgifter brukar ju ha en egen twist, och därför tänkte vi att vi kan ha en sommarprataruppgift i år igen … för vi kör ändå inte samma twist!

Du vet hur sommarpratarna brukar ha helt fria händer att babbla på om lite vad som helst – ibland har de ett tema (Bergman pratade om musik), ibland har de en egen agenda (Patrik Sjöberg koncentrerade sig förra sommaren på samma saker som hans uppmärksammande bok handlade om), ibland pratar de barndomsminnen (ca 97% gör det), ibland beskriver de formen på sommarmolnen som kukar (växeln blev nerringd, skämmes Måns Herngren!)

Vi ska även låta dig skriva ditt sommarprat precis som du vill – men inte som den person du är idag, just nu, utan som den person du var när du var tonåring.

Ta nu några minuters (plågsam? bitterljuv?) kontemplation och tänk tillbaka till hur du var mellan 13-19 år (om du är i det åldersspannet fortfarande, får du tänka dig ytterligare några år bakåt) och försök komma ihåg hur du tänkte som tonåring, samt fundera på hur ditt valfria sommarprat hade sett ut då.

I övrigt är formen på ditt sommarprat helt fritt!

Uppgiften sträcker sig från onsdag 13 juni till onsdag 20 juni

När du mailar in uppgiften till pennfajten ( @ ) gmail com märker du kuvertet med Sommarprat – igen

Veckans pseudonym kommer att bli olika teknikmärken på radioapparater
Veckans tag på texterna blir sommarprat2

Tags: , ,