MTV

You are currently browsing articles tagged MTV.

No more dreaming about tomorrow
Forget the loneliness and the sorrow
– Kylie & Jason

Så länge jag har sökt, men ej funnit. Med vidöppna ögon har jag rest i livet, men kanske hjärtat har haft stängt. Oändliga timmar pendeltågsresor, årstiderna byts utanför fönstret. På andra sidan perrongen går tåget mot Södertälje, när jag åker mot Märsta. Kanske har du sett mot mitt fönster, men imman och Metro har skiljt oss åt. Nu har jag nått den åldern, då den vita springaren tagits till veterinären. Jag drömmer inte längre om morgondagen, och därmed är jag heller inte ensam och ledsen.

Skriven av: Bildproducenten

Tags: ,

One day, I found a big book buried deep in the ground
I opened it, but all the pages were blank
– Björk

Hey, förresten, du Peter! Jag måste berätta en sak för dig! Jag mötte Natalie förra veckan, ja precis, Natalie från gymnasiet. Anyway, vi hamnade mittemot varandra på tunnelbanan och hade redan suttit ett tag när jag plötsligt hör ett skratt och hon säger, ”Men Gud, Olle, visst är det du! Jag kände knappt igen dig! Det är ju hur länge som helst! Haha, kommer du ihåg, inte? Det var festen hemma hos Markus, strax innan vi tog studenten. Shit, så bisarrt, han skickade mig ett mail bara i förra veckan. Vänta så ska jag ta fram det på mobilen. Ah. Vänta. Ja, här, jag läser: Hej Natalie! Jag vet inte om du kommer ihåg mig, vi gick i parallellklasser i högstadiet och hade samma franska och matte. Du visste inte vem jag var då, men jag såg alltid till att sitta så jag såg dig. Jag var rätt så kär i dig , sådär som man är när man är 15 typ. Jag tänkte alltid att jag skulle säga något, men så hamnade vi på olika gymnasieskolor och enda andra gången vi sågs var på min fest innan studenten och då hade du pojkvän. Hursomhelst. Av någon anledning så satt jag och pratade med min vän Linn om gamla kärlekar, och rätt som det är så säger hon “Markus, du är ju inte över henne! Vet du något om henne idag, har du kollat facebook? Inte, men du har hennes mail? Här. Nu öppnar du laptopen och skriver exakt så här.”

Skriven av: Hallåan

Tags: ,

Jamie got a gun
Jamie got a gun…

Texten från låten for runt i hennes huvud, nej hon hette inte Jamie utan något helt annat, men resten stämde.
Hon mindes videon, hur gammal kunde hon varit, sex eller sju kanske. Hon stod i vardagsrummet och sjöng medan hennes älskade pappa filmade henne. Men det var då, medan han fortfarande fanns, på den tiden hon hörde bilen och sprang ut på garageuppfarten, för att krama honom välkommen hem från jobbet.
Den lyckliga barndomen, då han var en riktig pappa och hade ett jobb. Några år innan han tog med sig mamma och henne på resan ned i helvetet. Det helvete som stavades kokain och han hade suttit i förarsätet. Mammas skrik, slagen, misshandeln, bortförklaringarna när polisen dök upp för att grannarna ringt. Nej mamma hade bara ramlat i trappan, eller skurit sig på en flaska eller …. Till slut blev hon utsatt själv, knuffad in i bokhyllan, hennes ärr i pannan efter att hon landat i glasbordet i vardagsrummet.
Det var inte samma pappa längre, vredesutbrotten kom oftare, för ett halvår sedan fick han sparken från jobbet, hade tydligen slagit en kollega på käften. Men fasaden skulle upprätthållas till varje pris, på med försäljarkostymen och ut i bilen varje morgon. Grannarna i den typiska amerikanska medelklassförorten skulle inte misstänka något. Men hela familjen var trasig och dom hade lämnat den amerikanska drömmen bakom sig.
Två saker gjorde att hon stod här mellan godsvagnarna och såg ut i duggregnet över den stora godsbangården, två händelser som hade lett fram till hennes beslut.
Hon hade varit i skolan i förra veckan, en tjej som av hennes klasskamrater uppfattades som tuff och streetsmart, men av lärarna som bråkig och besvärlig. Hon hade mått dåligt, fått feber och sagt åt läraren att hon skulle gå hem, därefter ringt mamma. När hon går över skolgården får hon plötsligt se sin pappas svarta SUV komma åkande på gatan utanför. Hade mamma ringt honom, kom han för att hämta henne, hoppet tändes, brydde han sig, klart han gjorde, hon var ju ändå hans älskade dotter.
Två killar i hennes klass springer ut på gatan, han bromsar in och vevar ned rutan. På avstånd kan hon se hur några skrynkliga dollarsedlar, byts mot ett par påsar vitt pulver. Ena killen stoppar snabbt ner påsarna i fickan, bilen rivstartar och dom går in på skolgården igen.
Hon gick hela vägen hem, hon grät hela vägen hem.

Senare samma vecka, hon ligger ensam hemma i influensa, hennes mamma är på sitt kvällspass på hamburgerkedjan. Pengarna räcker inte till mycket men dom kan äta sig mätta. Dörren slås upp, han står i dörröppningen och verkar frånvarande, med sig har han en äcklig gubbe hon aldrig sett tidigare. Hennes pappa sätter sig i soffan och gapskrattar, gubben som verkar lika påtänd går fram till henne, håller fast henne och trycker ned sin äckliga skitiga hand innanför hennes trosor. Hon skriker på hjälp, men ingen hör henne, det enda svar hon får är ett tomt gapskratt från soffan.

Hon hade inga tankar på hämnd, hon tänkte bara på befrielse, skulle befria sig själv och mamma, det handlade bara om att kunna överleva. Hon hade studerat hans rutiner, det var här nere han köpte kokainet av sin langare, hans slitna armyjacka hade hängt framme, det var signalen. Han klädde ner sig när han skulle hit, däremot tog han aldrig med revolvern som låg i lådan i sängbordet. Den hade hon nu gömd under jackan.

Två skuggor dyker upp bara några meter framför henne, hon kan nästan höra prasslet från sedlarna som byter ägare. Den ena skuggan rör sig bortåt, ett slamrande godståg skiljer skuggorna åt. Skuggan som står kvar bär en armyjacka. Läget är perfekt framför honom rullar tåget sakta fram, i samma hastighet som dimbankarna rör sig över bangården. Hon lyfter upp vapnet som är alldeles för stort för en liten 16-årig tjej, men tillräckligt kraftigt för att slita sänder det mesta i en människokropp, även om man inte träffar perfekt. Hon håller revolvern så stadigt hon kan med bägge händerna.
Första skottet missar, han vänder sig om och ser förvånat på sin dotter.
Andra skottet träffar i bröstkorgen han vinglar till.
Tredje skottet går in precis mellan ögonen och han faller framåt.
Nu känner hon rädslan komma, innan var det som i en dröm. Utgångshålet i nacken gör att hon knappast behöver känna någon tvekan över att han är död. Men nu börjar paniken komma, hon skjuter tre skott i ryggen på honom, sen är magasinet tomt.
Lugnet återkommer, medan dom sista godsvagnarna långsamt rasslar förbi, torkar hon av kolven mot den fuktiga jackan och slänger upp revolvern på en liten plattform på sista vagnen. Den är tillräckligt stor för att den skall ligga kvar i den här hastigheten och tillräckligt liten för att den skall ramla av långt borta i ödemarken, för att sen rosta bort någonstans där ute i ingenting.

En lodis med fickorna fulla av kokain, vem kommer att bry sig, en intern uppgörelse, fallet kommer att läggas ned. Hon känner sig helt lugn nu, en känsla hon inte haft på många år. Hennes mamma är befriad, hon är befriad och hennes en gång älskade pappa är befriad från den hemska kropp vars överdel snart är täckt med en blandning av blod utspätt av regnet.
En skugga försvinner sakta bort och bangården blir åter tyst och stilla.

Skriven av: Vädermannen

Tags: ,

Leave me now, return tonight
The tide will show you the way
– Björk

Rösten studsade mellan ravinens väggar och försvann i klanger upp i
atmosfären. Han visste så väl vem som talade och just därför kunde det
inte vara på riktigt. Han måste ha inbillat sig.

Klippavsatsen skar i handflatorna. Joshua tog ett djupt andetag,
hämtade krafter från en källa bortom hans medvetande. Med ett vrål
hävde han sig uppåt, vek kroppen över klippan, fällde över ett ben och
rullade utmattad ner på den fasta marken. Ravinen flimrade i ögonvrån
och i rännan allra längst ner störtade en flod fram. Hade han hört en
röst där nere?

”Snyggt! Det blir dagens sista tagning” kameraansvarige Bruce gjorde
tummen upp och bet provocerande i en flottig burgare.
Joshua kände adrenalinet pumpa. Det var tredje inspelningsveckan av
”Vildmarksträning” och Joshua demonstrerade klättring i
olika miljöer. Han borstade av talken från händerna och började
stretcha. Kvällssolen värmde fortfarande, snart skulle den försvinna.

”Vi tänkte åka ner till stan och ta en öl senare” Amir lastade upp en
slev potatismos på tallriken ”Du kan väl hänga med? Det är vackert
här, men fan det finns inte mycket att göra. Vi har nog redan druckit
för lokalpubens årsomsättning.”
Det var lågsäsong i den svåråtkomliga ravinen, en spricka som skapats
när kontinentplattorna glidit isär för miljontals år sen. Joshua
funderade en stund men tackade sedan nej till inbjudan. Rösten ville
inte lämna honom. Efter middagen drog han sig undan till sitt rum på
det lilla hotellet.

Trots succén med sin träningsblogg och nu ett eget teve-program var
han ändå obeskrivligt tom. Det värkte i själen som en gymnasiepoet
skulle sagt. Om han inte grälat den kvällen då hade Cornelia inte
rusat iväg i raseri och kört iväg. Om han hade
missat bussen som han brukade hade han inte kommit hem och upptäckt
vad hon höll på med och inget hade hänt. Detta om jagade honom.
Huvudet och musklerna smärtade. Solen hade mörknat hans bara armar. I
ett svep svalde Joshua två alvedon, släckte lampan och hoppades på en
någorlunda sömn. Imorgon behövde han som tur var inte klättra det var
vilodag och rekning inför nästa avsnitt, forsränningen.

Ögonlocken var tunga, tankarna började sväva bort när något fick honom
att sätta sig klarvaken i sängen. Det luktade starkt.
Joshua sprang fram till fönstret, parkering utanför låg öde. Nu
luktade det igen. Liljekonvalj. Cornelias parfym. Han yrade. Det
måste vara sömnbristen. Men nu hörde han rösten igen. ”…kom tillbaka
ikväll. Tidvattnet visar dig vägen” Joshua stirrade maktlöst
ut genom fönstret, försökte rensa huvudet. Då såg han hur ljust det
var ute, trots att det var midnatt. Månen lyste hel och gul. Precis
som den gjort den natten Cornelia kört iväg i ilska, väjt för ett
rådjur och sladdat ner i vattnet. Hade det varit ebb hade hon
överlevt.

Han tittade ner på floden nere i ravinen. Joshua ville bli ett med
Cornelia. Följa med tidvattnet ut och bort. Han hade vågat klättra
upp,
då skulle han väl våga klättra ner? Pulsen dunkade i tinningarna. Han
kände en hand på axeln och hoppade till. Bruce flinade mot honom, han
luktade öl. Resten av fimteamet stod bakom honom.
”Fan du är ett geni Joshua! Vi såg dig när vi svängde runt krönet”
Bruce började montera upp kamera och mikrofon. Amir drog sladdar.
”Vi ska ju göra ett nattavsnitt! Du ser ut som en gud i det här
månskenet. Dina muskler spelar Chopin. Mmmm!”
Joshua proteseterade lamt. Han stoppade impulsen att berätta om
rösten. Hade han drömt? Blicken for på Bruce, på Amir och han kände
sin kropp. Kände varje ben och muskelfiber tala till honom. Ett djupt
skratt undslapp honom. Han insåg att det är livet var här och nu. Det
var dags att släppa skuldkänslorna kring Cornelia. Hon hade smygsupit
och kört berusad. Han levde här och nu. Han spände musklerna och log
stort. Kameran rullade.

Skriven av: Nyhetspresentatören

Tags: ,

One day, I found a big book buried deep in the ground
– Björk

En gång fann jag en tjock bok begravd i marken under en yvig gran. Redan innan jag vänt på den anade jag vad den innehöll men jag la ner den igen och sprang och hämtade min bästa vän Monika för att kunna dela fyndet med någon annan. Hon blev lika ivrig som jag och vi gav oss av för att titta på innehållet. Vi höll andan och äcklades samtidigt lite när vi tittade på sida efter sida av tanter och farbröder som var nästan nakna. De var aldrig helt nakna; visade de framstjärten hade de behån eller en hatt på sig över tuttarna och visade en farbror sin stora pille – hade han också någon kroppsdel dold eller så vände han helt sonika bort ansiktet så att man inte såg vem det var. Hu, sa vi! vad är det här för äckligt. Vem har grävt ner den?

Vi bestämde oss snabbt för att boken var vår skatt och först tänkte vi ta hem den men vid närmare eftertanke var det ingen av oss som vågade ha den hemma. Men vi kunde ju lägga den i en låda för att skydda den och för att göra den till en riktig skatt. Det blev en skokartong som min lillebrors nya sandaler legat i. På den skrev vi omsorgsfullt att skatten tillhörde Maja och Monika. Vi kände oss fulla av pirr när vi såg på lådan och tänkte på vad den innehöll. Varje dag blev det en ritual att gå upp i skogen och sitta och dricka choklad och titta i vår skatt och ju mera vi tittade desto mera började vi undra vems den var och av alla som bodde i husen på vår gata trodde vi till sist att det var polisens bok och vi fantiserade om hur ful hans fru var, och arg, och att hon aldrig skulle tillåta honom att ha den boken.

Vi tyckte oss förstå att ingen mamma skulle vilja ha en man som hade den här boken hemma hos sig och vi förstod absolut varför. Nakna tanter var det näst värsta som fanns och nakna farbröder hade vi aldrig sett, bortsett från jag som ofta såg min pappa strutta omkring naken mellan sovrummet och toaletten men det vågade jag inte säga, för det var så pinsamt. Och ändå kunde vi inte sluta titta i skatten. Den liksom sög oss in och ville inte släppa taget och vi funderade mycket över att de hade låtit någon annan vara med när de lät någon sticka in en pille i kussan. Tänk när killarna gjorde rusningar in i omklädningsrummet på gympan. Vad vi skrek och var arga och skylde oss och tänk då om någon skulle fotografera oss! Gud vilka konstiga tanter det fanns.

Ju mer vi tittade desto mera ville vi se och till sist ville vi verkligen veta vems bok det var och Kalle Blomkvisten i oss vaknade. Ett visste vi och det var att vi inte hade sett en enda person i närheten av gömstället under den tid vi känt till det och vi tänkte också att det borde vara så att den som gick hit för att titta eller hämta boken visste att det var ganska säkert oavsett tid på dagen. Precis när vi lagt upp ett vaktschema såg vi någon närma sig och vi slängde oss ner bakom stenen vi suttit på. Ingen av oss vågade kika på vem det var för vi hade förstått så mycket att det inte var något bra att titta i boken och att den som kom nog skulle bli ursinnig på oss. Nerfallna grenar knakade under stegen som närmade sig och våra hjärtan pickade som ivriga gråsparvar. Jag höll andan så gott det gick när vi hörde spadtaget i jorden och ett förvånat utrop. Just ja, den låg ju fortfarande i skolådan! Den hade vi tänkt ta bort när vi skulle spana men inte hunnit.

”Är det någon här?” hördes en mansröst säga. Jag höll på att svara nej men såg desperationen i Monikas ögon samtidigt som jag kände igen hennes pappas röst. Vi sa inget till varandra om saken men några dagar senare berättade hon att de skulle flytta för att hennes pappa hade fått ett nytt jobb. Flyttlasset gick två veckor senare.

Skriven av: Kameramannen

Tags: ,

One day, I found a big book buried deep in the ground
– Björk

– Så det här så här de ser ut.

Jag har aldrig sett en förut. Efter timmar av grävande i björkskogen har jag hittat den, omsorgsfullt inslagen i vaxduk. Det känns väldigt rätt att den är inslagen i ett så ålderdomligt material.

Jag har aldrig träffat någon av dem som håller liv i böckerna, och jag har heller aldrig förstått hur jag skulle orka lyssna på någon som ur minnet återger en så lång berättelse. Efter vad jag förstår tog det åtskilliga timmar att läsa en bok. Trots det har jag alltid kännt en enorm lockelse att någon gång få göra det. Kanske är det bara det förbjudna som lockar, jag vet inte. När jag fick höra talas om att det skulle finnas en gömma här började jag i alla fall genast planera för hur jag skulle kunna komma hit och leta efter den.

Jag har lyckats slå i myndigheterna jag letar efter en metallåder. Tillgången på sällsynta jordartsmetaller är så löjligt låg och efterfrågan lika löjligt hög att bara lösa rykten gör att man kan få ett prospekteringstillstånd. Annars är det inte lätt att få ett utresevisum beviljat. Att det är så svårt ses av många som det yttersta beviset på att det faktiskt finns andra människor utanför de enorma stadsstaterna. Den officiella linjen är annars att här bara finns vilda djur, farligt avfall och patrullerande robotar.

Efter att ha hittat boken är jag beredd att tro på historierna om små kolonier av fria människor som gömmer sig i vildmarken. Jag har velat tro att de finns så länge jag kan minnas men inte riktigt vågat hoppas. Den gamle mannen jag träffat på en bar sent en kväll som talat om en bokgömma hade på något sätt övertygat mig. I alla fall så mycket att jag letade igenom alla källor jag kunde hitta om böcker och vad som hänt när de förbjöds. Jag snubblade över en gammal inspelning som någon måste ha glömt att radera där det berättades om vad som hänt; hur en del hade tagit sina älsklingsböcker med sig och flytt ut från städerna. Det talades om gömmorna också och hur några hade placerat ut ledtrådar för att det skulle gå att hitta böckerna.

Till slut hade jag bestämt mig för att resa till koordinaterna som mannen gett mig. När jag kom hit förstod jag att resan inte varit förgäves eftersom jag hittade en sten med en bokstav inristad. Det är lite märkligt kan man tycka, att det aldrig varit förbjudet att läsa eller skriva. Det är bara böcker som ansetts för farliga för att få finnas. Avsikten bakom påstås vara att mängden tankar och idéer som ryms i en bok är för stor. Det ska leda till någon sorts berusning att översköljas av så mycket tankegods på en gång.

Själv tycker jag det låter för bra för att vara sant. Den ultimata drogen helt enkelt. Det är märkligt att de lyckats upprätthålla förbudet. Någon borde ju ha kunnat skapa en elektronisk text med samma informationsinnehåll som i en bok. De automatiska system som utvecklats för att detta skall bli i princip omöjligt anses vara vår tids största ingenjörsbedrift. Fast en ingenjör jag pratade med en gång spottade när jag nämnde det. Han hävdade att riktig ingenjörskonst handlar om att skapa saker, inte hindra andra från att skapa.

Utmattad efter allt grävande, ovan som jag är har jag dessutom fått blåsor i händerna, fumlar jag med tältet och spritköket. Till slut lyckas jag få ihop en dålig ursäkt för middag, som jag äter med glupande aptit. Det är något märkligt tillfredställande med att vara så här trött och sliten. Plötsligt prasslar det någonstans i närheten, jag rycker till och vrider mig fram och tillbaka för att se vad det är. Jag ser inget och just som jag tänker sätta mig till rätta kommer ljudet igen, fast från ett annat håll och närmare. Jag springer upp och ropar: ”Vem där?”

Inget svar. Jag går ett varv runt mitt lilla läger och försöker se något i skymningen. När jag är tillbaka där jag började står två kvinnor framför mig. De är smala, lätt muskulösa och har något vilt över sig.

– Vem är du? frågar den ene.
– Äh, vilka är ni och vad vill ni mig?
– Vi vill dig inget illa. Det är bara det att…
– Att vadå?
– Ja alltså, det är inte ofta det kommer någon hit.
– Så, vi undrar varför du är här.
– Letar du efter något?
– Ja, det kan man kanske säga, hurså?
– Vi, tror att det kanske finns något värt att leta efter här.
– Varför tror ni det?
– Tja, det pratas en del.
– Pratas, men betyder det att det finns fler människor här i närheten?
– Du är från staden va?
– Ja, jo.
– Hur slapp du ut?
– Jag, eh, sa att jag skulle leta metaller.
– Ha, ha, och det gick de på?
– Bor ni här ute?
– Ja, visst.
– Fantastiskt, kan jag få stanna hos er?
– Det går säkert att ordna, följ med till vår by vet jag.
– OK

Jag fattar inte vad som händer. Här dyker det upp två amazoner och jag ska bara följa med dem. Jag har inte känt mig så här levande, på jag vet inte hur länge. Jag samlar ihop mina ägodelar och gör mig reda att följa dem.

-Klar? Bra, kom då!

Vi vandrar en halvtimme under tystnad. Sedan uppenbarar sig några hyddor i en glänta. Enstaka människor sticker ut sina huvuden och stirrar nyfiket på mig. Vi stannar på en öppen plats framför hyddorna. En högrest man närmar sig.

– Varför har ni tagit hit honom? frågar han mina följeslagare.
– Han har grävt i björkskogen, vi tror att han hittat något.
– Har du hittat något? frågar mannen mig med en blandning av iver och nyfikenhet.
Jag tvekar ett ögonblick och sväljer: – Ja, den här.

Jag tar fram paketet jag hittat och vecklar försiktigt upp vaxduken. Mannen visslar svagt och ett upphetsat mummel hörs från den lilla folksamling som bildats runt omkring oss.

– Du hittade den här i björkskogen?
– Ja, just det, nedgrävd, ganska djupt.
– Fantastiskt, efter all denna tid…
– Eh, hur menar du?
– Vi har sökt efter den här boken, vi visste att den skulle finnas gömd här någonstans. Äntligen kan vi få läsa en.
– Ni har alltså inga andra böcker?
– Nej, tråkigt nog.
– Det påstås att det ska finnas de som minns hela böcker.
– Jo, det påstås många saker. Jag har då aldrig träffat någon sådan människa. Eftersom du hittat boken är det inte mer än rätt att du börjar läsa. Läs högt så alla kan höra!

Det har samlats ett femtontal människor runt omkring mig. De är alla smala men ser välmående ut. Nu tittar de förväntansfullt på mig. Jag känner mig lite nervös när jag öppnar boken, den enda boken någon av oss har sett, och börjar läsa:

– Det var ett nöje att bränna. Det var en speciell glädje att se saker ätas, att se saker svärtade och förändrade.

Skriven av: Programledaren

Tags: ,

Run away, run away from the pain
– Aerosmith

Precis som i låten var det alltid hennes första tanke. Run away from the pain var en utopi för hur sprang man bort från sig själv? Om det fanns en möjlighet hade hon mer än gärna satt det långa framför det korta. Snabbaste skorna på, upp och iväg. Det var att springa ifrån sin smärta. En omöjlighet. En dröm.

Hon hade nog försökt om hon bara hade lite mer ork, men tröttheten var överväldigande. Den åt på henne. Tärde, slet och drog, som ett vilt djur försökte den förgöra henne. I kombination med den eviga smärtan orkade hon knappt tänka än mindre springa. Ibland ville hon ingenting annat än att ge upp.

Fast det var nog inte bokstavligt talat. To run away from the pain. Det fanns andra sätt att springa på. Att fly. Hon försökte förgäves stänga ute. Blunda. Låta bli att se det mörka och onda som hela tiden gnagde henne i bakhuvudet och hotade med att övermanna henne i vilket ögonblick som helst. Hon försökte inbilla sig att allt var bra. Tänka bra tankar. Alla sa alltid åt henne att tänka på de bra sakerna i livet. De förstod aldrig att hon inte säkert visste vilka de bra sakerna i livet var. Korrelationen mellan tankar och känslor var rubbad. Svart kunde kännas som vitt. Lycka kunde bli smärta och ångest. Precis som tankar på de hemskaste av saker kunde te sig saliga och vackra. Himmelska.

Hon suckade djupt och kom på sig själv med att varken se eller blunda. Världen kom tillbaka till henne som en olycksalig blandning av glädje och oro. Bitter Sweet. Hon tog upp sin mp3-spelare och letade snabbt fram en annan låt. Tryckte på play och höjde ljudet i en handvändning.

’Cause it’s a bittersweet symphony this life…

Skriven av: Scriptan

Tags: ,

Janie’s got a gun
Janie’s got a gun
– Aerosmith

”Janie har ett vapen! Janie har ett vapen!”
Hans röst lät ansträngd, som om han hade sprungit och nu ansträngde
sig för att inte flämta i luren. Som om han var rädd att bli upptäckt.
”Hon förlorade hela sin värld när hon stirrade rakt mot solen”, sa jag
med lugn och pedagogisk röst.
Det är ett välkänt faktum att man bör undvika att stirra rakt mot
solen eftersom man riskerar att förstöra synen, vilket drabbade Janie.
Och nu hade hon tydligen, sin dåliga syn till trots, beväpnat sig.
Inte att undra på att hennes omgivning blev nervös. Blind och beväpnad
är en dålig kombination.
”Vad gjorde hennes farsa?” hördes det från luren. Han verkade prata
med ytterligare någon i närheten. Jag tyckte inte om sättet de pratade
om hennes far. Ja, jag vet att han var slarvig med att låsa
vapenskåpet, men just nu var det väl den blinda kvinnan med vapnet som
var problemet.
”Vad har han gjort dig?” sa jag. Det hördes prassel och ljud som om de
i andra änden av telefonen reste sig ur en lövhög.
”De säger att Janie är häktad.”

Skriven av: Ljudteknikern

Tags: ,

Texten:

One day, I found a big book buried deep in the ground
I opened it, but all the pages were blank
And to my surprise, it started writing itself
One day, I found a big book buried deep in the ground

I’m a fountain of blood
In the shape of a girl
You’re the bird on the brim
Hypnotized by the whirl

Drink me, make me feel real
Wet your beak in the stream
The game we’re playing is life
Love is a two way dream

Leave me now, return tonight
The tide will show you the way
If you forget my name you will go astray
Like a killer whale trapped in a bay

I’m a path of cinders
Burning under your feet
You’re the one who walks me
I’m your one way street

I’m a whisper in water
A secret for you to hear
You are the one who grows distant
When i beckon you near

Leave me now, return tonight
The tide will show you the way
If you forget my name you will go astray
Like a killer whale trapped in a bay

Tags: ,

Texten:

(* Jason singing)
(+ both Kylie and Jason singing)

1a: Especially for you
I wanna let you know what I was going through
All the time we were apart I thought of you

You were in my heart
My love never changed
I still feel the same

1b: *Especially for you
*I wanna tell you I was feeling that way too
*And if dreams were wings, you know
*I would have flown to you
*To be where you are
No matter how far
+And now that I’m next to you

1c: *No more dreaming about tomorrow
*Forget the loneliness and the sorrow
I’ve got to say
+It’s all because of you

CHORUS: +And now we’re back together, together
+I wanna show you my heart is oh so true
+And all the love I have is +Especially for you

2: Especially for you
I wanna tell you, you mean all the world to me
*How I’m certain that our love was meant to be
*You changed my life
You showed me the way
+And now that I’m next to you

*I’ve waited long enough to find you
*I wanna put all the hurt behind you Oh,
+And I wanna bring out all the love inside you, +Oh

CHORUS

You were in my heart
My love never changed

1c: CHORUS: (repeat & fade)

Tags: ,

Texten:

Dum, dum, dum, honey what have you done?
Dum, dum, dum it’s the sound of my gun.
Dum, dum, dum, honey what have you done?
Dum, dum, dum it’s the sound

Janie’s got a gun
Janie’s got a gun
Her whole world’s come undone
From lookin’ straight at the sun
What did her daddy do?
What did he put you through?
They said when Janie was arrested
they found him underneath a train
But man, he had it comin’ Now that Janie’s got a gun
she ain’t never gonna be the same.

Janie’s got a gun
Janie’s got a gun
Her dog day’s just begun
Now everybody is on the run
Tell me now it’s untrue.
What did her daddy do?
He jacked a little bitty baby
The man has got to be insane
They say the spell that he was under the lightning and the
thunder knew that someone had to stop the rain

Run away, run away from the pain yeah, yeah yeah yeah
Run away run away from the pain yeah yeah
yeah yeah yeah yeah yeah
Run away, run away, run, run away

Janie’s got a gun
Janie’s got a gun
Her dog day’s just begun
Now everybody is on the run
What did her daddy do?
It’s Janie’s last I.O.U.
She had to take him down easy and put a bullet in his brain
She said ’cause nobody believes me. The man was such a sleeze.
He ain’t never gonna be the same.

Run away, run away from the pain yeah, yeah
yeah yeah yeah
Run away run away from the pain yeah yeah
yeah yeah yeah yeah yeah
Run away, run away, run, run away

Janie’s got a gun
Janie’s got a gun
Janie’s got a gun
Everybody is on the run

Janie’s got a gun
Her dog day’s just begun
Now everybody is on the run
Because Janie’s got a gun
Janie’s got a gun
Her dog day’s just begun
Now everybody is on the run
Janie’s got a gun

Tags: ,

Denna vecka blir det en blandning av både stränga regler och helt fritt skrivande. Inspirationen till veckans uppgift får du hämta från en av tre musikvideor/låtar (se länkar nedan).

Du är fri att skriva precis vad du vill – dikt, prosa, tweet, vad som helst. Du får inspireras av antingen det du ser i musikvideon, hela texten, en eller två textrader. Inspireras du av artisternas kläder? Storyn i videon? De första fem sekunderna? De sista fem sekunderna? Det är helt och hållet upp till dig.

Den stränga regeln är att du ska börja din text med en strof ur texten till den video/låt du skriver om. Denna strof kommer vi att kursivera, precis som i en flådig roman, och det blir starten på din text. Förstår du hur vi menar? Inte! Så här:

You were in my heart.
Kylie&Jason

Jag hade längtat efter det hela livet, och nu hade det äntligen hänt. Jag måste erkänna att det faktiskt inte var helt obekvämt, även om det gav mig några extra kilon att bära omkring på dig i mitt hjärta.

Och här är videorna. Hoppas nu att det finns något i någon av dem som kickar igång skrivlusten!

PS! Om du känner att din engelska är knackig så kan du översätta texten via Google Translate och inspireras av vad helst som dyker upp i översättningen.

Uppgiften sträcker sig från onsdag 28 september till onsdag 5 oktober

När du mailar in uppgiften till pennfajten ( @ ) gmail com märker du kuvertet med MTV

Veckans pseudonym kommer att bli olika yrken som finns på TV
Veckans tag på texterna blir MTV

Tags: ,