madrass

You are currently browsing articles tagged madrass.

Solen hade gått upp och de brännande strålarna letade sig in i en dröm
om en gymnastiklektion. Gymnastikfröken Ingrid, i knallturkos
plyschoverall, ljusrosa läppstift och med en cigarett i mungipan, inte
likt henne alls för övrigt, cyklade efter mig runt, runt på en
löparbana som straff för att jag hade glömt mina gymnastikshorts
hemma. Nu tvingade hon mig att springa i bara trosorna i den stekande
solen och struntade fullkomligt i mina böner om att få stanna och
dricka vatten. På läktaren satt mina klasskamrater och fnissade.

Här någonstans vaknade jag. Mitt hår klibbade mot pannan och lakanet
var blött av svett. Jag kastade av mig täcket och tumlade ur sängen
för att öppna fönstret. Smått klaustrofobisk slet jag av mig
nattlinnet och torkade mig med det i ansiktet, i nacken och på insidan
av benen. När jag skulle hänga det över ryggen på skrivbordsstolen såg
jag en ny färg bland de små blåa blommorna. Blod. Jag såg ner över min
kropp och av de intorkade spåren på insidan av mina lår förstod jag
snart var det kom ifrån. Jag hade fått mens, min första i livet . Tolv
år gammal och först med allt hela jävla tiden, jävla skit.

Nu kan man ju tycka att det inte borde vara så farligt att upptäcka
att man fått mens, en del flickor i klassen skulle säkert ha dött av
stolthet och varit noga med att se till att paketet med bindor stack
fram ur ryggsäcken. Men är man tolv år gammal, har haft bh sedan man
var tio, är 1,71 lång och har 41 i skor, då har man haft sin beskärda
del av tidig utveckling. Har man sedan femte klass fått utstå blickar
och kommentarer bakom ryggen i skolans korridorer, från pubertetsvilda
pojkar, manliga lärare och jämnåriga flickor, då vill man mycket
hellre kunna ha vita tajts med spetskant nertill och se gullig ut i
stället för att bli kallad för tjackhora. Det ligger så jävla mycket
högre upp på önskelistan än att ”bli kvinna”.

Men det blev förstås värre. När jag tittade mot sängen fick jag syn på
blodfläcken mitt på lakanet. Just då tyckte jag fläcken var formad som
ett hånfullt flinande ansikte. Jag slet bort lakanet, knölade ihop det
under sängen och började dra madrassen mot badrummet där jag
frenetiskt gnuggade på fläcken med min systers rosafluffiga
tvättsvamp. Självklart kom hon in i badrummet just då. Min ett år
äldre syster som är precis lagom lång, lagom söt, har lagom putiga
trettonåringsbröst och är lagom smart.

– Vad gör du, har du fått mens?! ropade hon.
Jag svarade inte utan gnuggade ännu hårdare på fläcken. Då uppenbarade
sig min pappa i dörröppningen. Han flinade.
– Åh fan, tur att det inte var en tempurmadrass.
– Kom och kolla, Lisa har fått mens!, ropade min syster ut i trappen
medan fläcken på madrassen inte försvann av mitt förtvivlade gnuggande
utan i stället spred sig som ett brunrött utslag och blev ännu större
och äckligare än förut. I trappan kunde jag höra mina tre andra
systrar och min mamma på väg upp. Pappa försvann, bara för att komma
tillbaka med kameran.
– Klart man måste föreviga när lillflickan blev stor, kom vi går ut i
trädgården.

Jag kommer nog aldrig förlåta min pappa för den där bilden, som sitter
i familjealbumet som om det vore ett trevligt minne precis som resan
till Kanarieöarna och julafton hos farmor. På bilden är jag lång,
kutryggig och obekväm och varje gång jag ser fotot minns jag precis
hur ful och äcklig jag kände mig den dagen, och hela högstadiet.

Skriven av: Madame Bovary

Tags: ,

Det finns inte så mycket att göra här på hemmet idag. Bingolotto på Söndagar, melodikrysset på Lördagar. Jag får väl titta lite i mina gamla fotoalbum.

Den här bilden betyder något speciellt för mig. Åh fan, tur det inte var en tempurmadrass, står det under, det är mitt barnbarn som skrivit det efter att min dotter blev arg på henne för att hon hade hällt ut en hel cola i hennes säng. Men det är länge sedan och sådana madrasser fanns inte då.

Sommaren 1943 Det är jag som står längst till vänster, sen har vi Britta på bruket, Nelly på näset, Moa på mon, Märtha på myren och under Brittas blodiga madrass tittar Gudrun i gropen ut. Det är högsommar, varmt ute och alla vi flickor är glada och lyckliga, nu är alla borta utom jag.  Den här historien börjar några veckor tidigare.

Det var afton, vi hade alla flickorna varit nere vid ån och tvättat vår byk. På grusvägen som gick upp till Direktörsvillan såg vi någon som kom cyklande så det bildades ett dammoln bakom honom. Han kom närmare, det var en ung gårdfarihandlare, vacker var han, med små blonda lockar i pannan. Han stannade till och vi blev alla intresserade eftersom allt karlfolk låg inne under beredskapen, det var ont om unga män på bruket den sommaren, man hade blivit tvungna att stänga av halva dansbanan.
” Vad är det i det där stora platta paketet du har på pakethållaren” frågade Moa på mon.
”En säng som jag försöker sälja” svarade han.
Vi borde förstått det eftersom det låg en madrass hoprullad ovanpå paketet. När han klev av cykeln ramlade det ur en bok ur hans ränsel, som han snabbt tog upp och stoppade tillbaka.
”Var inte det där Mein Kampf” frågade jag.
”Nej,” svarade han förläget, ”den ligger hemma, det är Kamp Rad.”
”Jag behöver faktiskt en ny säng” började Britta, ”hur mycket kostar den ?”
”Trettionio kronor” svarade han.
”Det var billigt, tyvärr har jag bara trettiofyra kronor hemma, men om du får sova över hos mig så slipper du höskullen.”
Solen var på väg ned, han accepterade, tillsammans gick dom bort mot konsumbutiken där Britta hade ett rum i våningen ovanför affären. Vi andra flickor stod kvar på vägen, i våra tunna bomullsklänningar som fladdrade i den milda kvällsbrisen. Vi hade köpt dom tillsammans på postorder från Åhléns, för att spara på frakten.

Morgonen efter kom hon gående bort mot bruket och jag mötte henne. Hon såg så lycklig ut.
”Sängen var trasig log hon, när jag öppnade paketet så hade alla delar ramlat isär. Men det gjorde inget vi sov på madrassen på golvet och hade tjo fadderittan.”
”Hade du tjo fadderittan med honom första kvällen” utbrast jag, ”det kan man få barn av har jag hört.”
”Oj då, vi är ju inte gifta kan man få det i alla fall. Nu blev jag orolig.”
”Vad sa han när han åkte, ska ni träffas igen ?”
”Han sa bara använd nyckeln,” hon höll fram en konstig nyckel med sex kanter. ”Jag har prövat den i vedboden, ytterdörren och kistan med linnet, men den passade ingenstans” Sen tog hon upp boken, ”han glömde den här”

Vi tittade bägge i Kamp-Rad, den påminde om Åhléns postorderkatalog, men innehöll möbler som kom från fjärran länder och gått sönder i kartongerna.

”Sicken toker” utbrast hon ”borde inte bokhyllan heta Fritz.”
Den här sommaren trodde vi fortfarande Hitler skulle vinna, ingen trodde på Engelsmännen.

Hon fick aldrig återse sin gårdfarihandlare, men hon glömde honom aldrig. För ett par år sedan, bara några veckor innan hon gick bort, skulle vi köpa ett par handdukar. Vi satt och drack kaffe på IKEA.
”Undrar vad han blev av”frågade hon. ”Jag har aldrig kunnat glömma dom där vackra lockarna i pannan.”

Men den där högsommardagen några veckor senare, när Britta kom släpande på sin blodiga madrass, ner mot ån var hon så lycklig.
”Titta” sa hon, ”det blev inga barn fast vi hade tjo fadderittan”
Dom smidiga gravtesterna fanns inte på apoteken, på den tiden, men en madrass fungerade ju lika bra.

”Klart det inte blev barn” påpekade Nelly på näset, ”det var ju det jag sa, ni är ju inte gifta.”
Tillsammans gick vi i våra tunna sommarklänningar inköpta på Åhléns postorder skrattande ner mot ån. Vi hjälpte Britta att tvätta hennes madrass ihop med vår egen byk.

Skriven av: Jane Eyre

Tags: ,

Eva-Lena log mot kameran, precis som den unge mannen med det slängiga
håret  och baskern sagt åt dem.
”Vad är det som tar bort alla fläckar?” ropade han.
”Surf!” skrek kvinnorna och dansade runt madrassen.
”Och det är inte vilken fläck som helst”, sa Eva-Lena, ”helt enligt manus.”
”Surf tar bort gräs, läppstift och kaffe”, sa någon annan.
Fotografen såg nöjd ut och viftade fram nästa replik med handen,
samtidigt som han stod kvar bakom kameran.
”Blodet”, ropar Eva-Lena, ”till och med blodet från min man, som jag
nyss slaktat i en uppgörelse, bortom orden, i den spegel som var jag.
Till och med det blodet tvättas bort av – Surf.”

”Bryt”, ropade den unge mannen bakom kameran och andades ut.
Det hade känts bra. Det hade funnits energi. Det gav mersmak. Han
anade att reklamfilmsbolaget inte skulle gilla den. Kanske skulle de
avsky den, de hade inte varit förtjusta i idén. Men så var de futtiga
byråkrater utan visioner. Men han fick åtminstone stå bakom en kamera.
”Ingmar?” ropade Eva- Lena, ”Är vi klara?”
Han skakade på huvudet. Det hade bara börjat.

Skriven av: Pippi Långstrump

Tags: ,

–       Shit alltså, den har inte bleknat ett dugg. Du sa den skulle bli
snygg om den bara fick hänga i solen en stund.
–       Skyll inte på mig. Det var åtminstone inte jag som lämnade en hel
flaska vin liggande.
–       Gud alltså, det här var sista gången jag låter någon av er ens hålla
i en flaska. Nu får ni börja dricka ur tvålkoppar och tandborstfodral
igen.
–       Håll käft, hade du tagit vitt vin istället hade det här inte gjort något.
–       Så himla onödigt. Här har vi klätt oss vintage och tränat in en
massa käcka fraser för att verka som reko töser och så ska Bea paja
det på en sån här grej.
–       Asså Andersson blir inte glad. Vi kommer aldrig få låna stugan igen
när han begriper att vi dricker.
–       Är det ingen som kommer på nåt? Hur fasen gjorde de förr? Hårolja?
–       Jag vet! Vi lägger en kudde över! Sen kan han tro att det var nån annan!
–       Lägg av, den är för liten.
–       Det är den inte alls.
–       Det är den visst!
–       Det är den inte all.. okej det är den tydligen.
–       Kan vi ta två kuddar?
–       Tror du inte det ser konstigt ut med två kuddar som ligger på längden?
–       Fan, tänk nu. Vi ska lämna nycklarna om tio minuter.
–       Kan vi pudra över alltihop?
–       Via direkt?
–       Alltså, det skulle vi tänkt på innan vi gömde våra telefoner i
bilen. Jag har ju bara den här åttiotalsklumpen. Inte en chans att den
klarar att sitta i telefonkö.
–       Du grabbar!
–       Käften Bea. Du har gjort tillräckligt.
–       Joj, vet ni vad jag har kommit på?
–       Nej.
–       Jo, vinet har inte gått igenom hela vägen och madrassen har likadana
knappar på undersidan. Så vi vänder på åbäket helt enkelt. Så är det
bara att gå och hämta sjaletterna, flickor så går vi ned och tackar
gubben och säger att det har varit alla tiders.

Vi stod alldeles tysta. Sedan öppnade Cecilia munnen och sa långsamt:
–       Åh fan. Tur att det inte var en tempurmadrass.

Skriven av: Mrs Dalloway

Tags: ,

Vi gjorde skrivövningar på mellanstadiet – och det var riktigt intressant att se hur olika klasskamraterna tänkte när vi skulle lösa uppgiften. Vi fick nämligen alla se samma bild (urklippt ur Året Runt) och med utgångspunkt från bilden fick vi sedan skriva en historia.

Några brukade vara fantasifulla och hittade på historier om hemliga agenter, bomber och granater. Andra tolkade bilden bokstavligt och beskrev bara vad de såg. Någon skrev en dikt på rim. Någon berättade om oss i klassen och lät oss åka till en spännande exotisk plats. Och allt detta med inspiration utifrån en och samma bild.

Därför tänkte vi att denna vecka ska vi inspireras utav följande bild och hitta på en berättelse utifrån den – prosa eller poem, the choice is yours.

Följande regler gäller dock:

  • Texten ska vara skriven i dåtid (eller imperfekt som vi fick lära oss att det hette i skolan)
  • Däremot behöver inte handlingen utspela sig i dåtid bara för att bilden är något antik.
  • Berättelsen måste någonstans innehålla följande replik/mening: ”Åh, fan. Tur att det inte var en tempurmadrass.” (om du bestämmer dig för att t ex skriva en limerick kan du skriva om meningen så att den passar formatet)

För dig som känner dig blockerad och inte vet hur du ska börja! Här är tre tips:

  • Hellre kort och kärnfullt än långt och svävande.
  • Välj en av töserna på bilden och försök känna vad hon funderade på precis när bilden blev tagen. Hur kändes hennes kläder mot huden, vad för slags väder var det, vad åt hon till frukost just den här dagen, och vad skulle hon göra en timme senare?
  • Bolla några olika idéer i huvudet medan du duschar/åker buss/sover och när du sedan ska bestämma dig för att skriva väljer du den idé som får dig att fnittra mest.

Uppgiften sträcker sig från onsdag 24 augusti till onsdag 31 augusti

När du mailar in uppgiften till pennfajten ( @ ) gmail com märker du kuvertet med Madrass

Veckans pseudonym kommer att bli kända litterära damer
Veckans tag på texterna blir madrass

(PS! Om du är nyfiken och vill se andra konstiga, gamla bilder från samma samling så är det här länken för dig)

 

Tags: ,