harlequin

You are currently browsing articles tagged harlequin.

Taxin försvann uppför Kungsgatan, fram satt Marie och bak låg AnnaLena och snarkade. Vi såg den försvinna vid rödljusen i korsningen Sveavägen. Vår lilla tjeträff hade havererat totalt. Kunde nästan förstått det, när vi satt hemma hos mig och grundade.
AnnaLena den perfekta fitnesstjejen blir alltid tvärt om när hon dricker sprit. Jag hade burit ut henne från restaurangen i benen medan Marie och Linda tog varsin arm. Hon är vältrimmad, men fan vad muskler väger när man är full och har högklackade stövlar.

”Hoppas Marie inte ljög,” sa jag till Linda, ”att hon verkligen skulle upp tidigt på hantverkskurs i morgon. Känns lite taskigt.”
”Ingen fara,” svarade Linda, ”hon nämnde det hemma hos dig, du och jag får väl fortsätta kvällen.”
”Några förslag ?”
”Jo, du det är en sak som jag måste berätta.”

Hon hade velat prata med mig om något, men avbrutit hemma hos mig. Om det var för att hon var nyktrare då eller för att vi inte var ensamma visste jag inte.
”Du måste hjälpa mig att bli av med oskulden,” började hon
”Va!”
”Jo men det är så liksom, jag är oskuld.”

Jag begrep inte ett skit av vad hon menade, Linda och jag har känt varandra sen dagis. En väldigt välutrustad blondin som är ett huvud längre än mig. Under tonårstiden avverkade hon killar så det liknade ett kalhygge efter henne. Sen träffade hon Uffe som hon har två barn med, för ett halvår sedan blev hon precis som jag dumpad.

”Kan du förklara hur du menar” frågade jag.
”Jo, i somras satt ju du och jag i soffan hemma hos dig och storgrät över våra förlorade kärlekar. Men tiden går, jag vill inte bli den där tjejen, som skaffar en enkelsäng inskjuten mot väggen där jag ligger och läser Harlequinromaner i väntan på döden. Det är dags att starta från ruta ett igen, börja om från början, så nu är jag alltså oskuld igen. Du har ju redan fixat det.”

Linda syftade på ett veckolångt förhållande jag haft med en frånskild farsa i scoutgruppen jag ledde.
”Okej, men jag har fortfarande kvar känslan att inte lita på killar även om min så kallade oskuld är tagen, vänta dig inte att du träffar ditt livs stora kärlek, du kan bli besviken.”
”Oskulden räcker för i kväll.”
”Anchor, vi är ju klädda för det.”
”Jättebra ide vi sticker dit på en gång.”

Jag tog min 28-åriga oskuldskompis Linda, blondinen alla killarna vänder sig om efter under armen och vi började gå uppför Kungsgatan. Det är bra när man tar hem sina kompisar på några glas vin och man tar emot nyduschad i badrock. Man tänker aldrig, shit vad snyggt, det skulle jag tagit på mig. Jag hade haft tre alternativ. AnnaLenas svarta kavaj med kort snäv kjol och röd sidenblus som satt så där oförskämt snyggt på henne. Maries vintageklänning, lite småromantisk, eller Lindas hårdrocksstil. Det blev Linda. Vi hade bägge slitna jeans med nitskärp nedstoppade i höga stövlar. Under min jeansjacka hade jag en Danko Joneshoddie och under Lindas MC-jacka satt motsvarande med Motorheadlogga. Eftersom det var i mitten på Februari hade vi våra vadlånga oljerockar över. Det var inte kallt, ett par plusgrader, några enstaka blaskflingor svävade genom luften och jag uppskattade att det inte var halt med dom här höga klackarna.

Vi fortsatte på Sveavägen och gled in på Anchor. Inget band på scenen ikväll, men Burn it to the ground med Nickelback dånade ut genom högtalaranläggningen. Det fanns ett ledigt bord som Linda blixtsnabbt lade beslag på.
”Det vanliga” frågade jag henne och hon nickade. Gick fram till baren där Ozzy hängde på en tavla ovanför spritflaskorna, han höll ett vakande öga och verkade trivas.
När jag kom tillbaka till bordet var Linda inte ensam längre, mitt emot henne satt en skitsnygg Nikki Sixxkopia med mörka ögon svart halvlångt hår och skäggrand på hakan. Linda märkte inte ens att jag sköt över hennes Buddington till henne.
”Din kompis sa att det var okej att vi slog oss ned”
Jag tittade upp och såg rätt in i ett par otroligt vackra blå ögon. Dom tillhörde en kille med långt ljust hår och ett litet bockskägg. Han satt där bredvid Nikki Sixxkopian och jag hade inte märkt honom. Nu upptäckte Linda att jag var tillbaka hon vände sig mot mig med en frånvarande blick och sa  ”kolla tröjorna”. Bägge hade svarta T-shirts med ett pentagram och en knuten näve. Satans Fist stod det under.
”Har ni varit på konsert” frågade jag.
”Dom spelar ju i ett dödsmetallband för i helvete” utbrast Linda i något som liknade extas.
Nikki Sixxkopian skrattade och presenterade sig som trummisen Steve.
”Du sitter just nu mitt emot världens bästa hårdrocksbasist Mike” fortsatte han och Mike rodnade.
Efter att vi suttit en bra stund och pratat förbi varandra om olika hårdrockband med Satans Fists rytmsektion och hällt i oss ännu mer öl tyckte Linda det var en utmärkt ide att vi skulle ta en taxi upp till Steves tvåa på Söder.
Vi hittade en utanför på Sveavägen, Mike satt fram och jag lutade mig framåt för att småprata lite under färden. Bredvid mig i baksätet halvlåg Steve och Linda upptagna med att helt ogenerat försöka äta upp varandra. Taxin stannade på Ringvägen, vi gick in genom en port och upp en trappa till Steves lägenhet. När vi kommit in i hallen, tog Steve tag i min arm och drog in mig i vardagsrummet. Jag undrade vad han sysslade med, men sen viskade han i mitt öra.

”Var rädd om honom, i kväll. Tror du är rätt tjej för honom, han har lite problem, så ta det försiktigt.”
Sen återgick han till att försöka äta upp Linda, vi såg inget mer av dom under kvällen efter att dom försvunnit in i sovrummet. Själv begrep jag inte vad han menade.

Nu satt jag i soffan med Mike och drack te, medan jag drunknade i hans blåa ögon så lekte han försiktigt med mina fingertoppar, vårt småpratande avbröts av ett rytmiskt dunkande när sänggaveln i sovrummet slog mot väggen. Jag kunde inte låta bli att fnittra.

”Dom verkar ha roligt,” sa Mike och rodnade.
”Hon håller just på att förlora sin oskuld”
”Oskuld den tjejen ?”

Jag förklarade fnittrande hennes situation och tillade att hon tydligen blivit sjutton år igen. Sen sa jag att det var alltid hon som valde först när vi var tonåringar. Det var då han stötte dolken rätt i mitt hjärta med den helt oväntade frågan.
”Har du haft cancer ?”
”Cancer, nej vaddå varför tror du det ?”
”Jag har ett jobb vid sidan om, för bandet är inte så känt, sjuksköterska på Radiumhemmet. När jag träffat dom som mot alla odds blivit friska, så har många av dom en speciell utstrålning. Dom har fått livet tillbaka och på det viset lyser det även om dig. Dessutom dina gröna ögon och ditt vackra röda hår, av er två så är det du som är stjärnan. Tro inget annat.”

Jag har aldrig känt mig så smickrad, kände hur pulsen ökade, mitt skärpedjup bara försvann och det enda jag kunde se klart var hans underbara blå ögon i ett ansikte inramat av långt ljust hår och ett litet skägg som delvis dolde en kraftfull sexig haka.

”Öh liksom jag har ju haft lite svårt, blivit dumpad ….. inte mått så bra, börjat resa mig igen…”

Jag kom inte längre förrän vi satt fast i varandra. Våra läppar möttes och genom våra öppna munnar virvlade tungorna. Mina händer åkte upp innanför hans T-shirt och jag kände hans hårda hjärtslag mot mina bröst. Det var då det hände, han rykte till.

”Skit också.”
”Vad hände.”

Han blev tyst en lång stund, tittade generat ned och svarade med gråten i halsen.
”Jag har lite problem med tjejer, det är inte första gången. Det kom i brallan”

Jag förstod att han drabbats av en tidig utlösning, det var det Steve menade. Kanske han blivit dumpad precis som jag för det. Jag var precis på väg att säga det gör inget, men jag hejdade mig. Lät så fånigt, precis som jag inte hade några förväntningar alls. Dom hjärnceller som fortfarande inte raglade runt alkoholpåverkade innanför pannbenet arbetade på en lösning. Men tillslut fick mina känslor direktkontakt igen, och jag svarade.

”Vi har alla våra öppna sår, dom gör ont, men tillslut förvandlas dom till ärr och man lär sig leva med dom, det var det du såg hos mig. Jag vill du skall leva med dina. Varför skall jag bry mig om en sån liten detalj när du har världen bästa basfingrar. Dom vill jag smaka på. Men kom ihåg att det inte är stålsträngat där nere.”

Jag sög på hans långfinger och lade sen försiktig ned hans hand mellan mina ben, kände hur mitt nitskårp drogs upp och gylfen  åkte ned.  Något varmt mjukt och försiktigt började massera mig.
Vår puls gick upp igen och våra läppar möttes.

Skriven av: Blåsippa

Tags: ,

Evelyns kinder blossade. Det var ju inte så här hon hade tänkt sig att
hennes första dag på jobbet skulle börja.

Alla på redaktionen tystnade och vände blickarna mot henne. De såg en
brunett i kjol ned till knät och håret uppsatt i knut. Ostyriga
korkskruvslockar letade sig ner längs hennes släta kinder. Hennes
smala händer letade runt i handväskan. Hon rotade bland makeupen,
hårsprayen, läppstiftet och …

”Oh, baby, hit me, baby, one more time”, ekade det skrälligt ut på
redaktionen. Hon hade tyckt att det var en så ironisk telefonsignal.
Nu skämdes hon bara. Var sjutton hade hon lagt telefonen?

Där fick hon tag på den. Hon fick ryckte upp den med sån kraft att den
for iväg på golvet, där den fortsatte att vibrera och spela ”hit me,
baby”. Men den var inte ensam. När hon ryckt upp den hade även den
där olycksaliga kondomen som hon stoppat ner i väskan för evigheter
sedan följt med. Så där låg de nu, mitt på redaktionsgolvet. En iPhone
med ljusgrönt fodral och en kondom av märket ”Okeido”. Hon hade ju
inte ens velat ha kondomen i väskan. Det var Peppy som sagt åt henne
att det var dags att komma över Chip’s otrohet, dags att ta revansch
och att hon alltid borde vara redo. Hon hade förstås svarat att hon
aldrig skulle hänga med en kille som inte har med sig egna kondomer,
men hon hade ändå stoppat ner den. Varför hade hon alltid så svårt att
säga nej till Peppy? Det var också Peppy som mer eller mindre
övertygat henne om att Chip var den rätte.

Hon kastade sig framåt för att få upp pinsamheten från golvet och hon
gjorde det så häftigt att hon krockade med mannen som precis hade böjt
sig ner för att göra samma sak.

Hon dunkade huvudet i hans bröstkorg och uppfattade en mild doft av
mysk och – kan det ha varit tigerbalsam – innan hon satte sig tvärt på
golvet. Mannen, upptäckte hon snabbt, var stjärnreportern Anthony
Blanche, och han var ännu mer bredaxlad i verkligheten än han var i
TV-rutan.

”Du tappade de här”, sa han med den perfekta baryton som varje kväll
klockan nio satte kvinnors hjärtan i dallring över hela nationen. Hon
mötte hans blick, den var inte alls lika bestämd och avståndstagande
som när han sände nyheter. De bruna ögonen var varma och det syntes
skrattrynkor runt dem.

”Tack”, sa hon och tog telefon och kondom i var sin hand. Och nu
kunde hon inte komma upp. Kjolen var för snäv. Anthony tog tag i
hennes arm, hårt, men ändå utan att göra illa henne, och fick upp
henne på fötter.

”Tack”, mumlade hon igen och hon kände hur hon blev ännu rödare i
ansiktet. Åh, denna eviga rodnad. Denna förbannelse som följt henne
sedan hon var fem år. Så fort det hände något så rodnade hon. Det var
som att ha en stor text i pannan som avslöjade vad man kände.

Redaktionschefen, som demonstrativt hade tittat ut i luften medan han
väntat, sköt återigen ner glasögonen på näsan.
”Och som jag just skulle säga så har vi fått en ny medarbetare på
redaktionen. Hon har tydligen valt att presentera sig själv och sin
telefon och sitt… sällskapsliv. Det här är Evelyn Winterstocking som
kommer att vara hos oss på prov en vecka. Och sen får vi se.”

Skriven av: Prästkrage

Tags: ,

Spegeln i den stora garderoben visade inte sanningen. Hon såg riktigt
bra ut i den. Blusen Lollo just lånat henne hängde löst över höfterna,
precis som i höstens modetidningar.

”Kom så går vi ut till killarna”, sa Lollo och puttade henne lätt i
ryggen.

Hon svalde. Det var bara Lollos kille Claes hon träffat förut.
De stod runt barbordet i köket och smuttade på whiskey. En söndag
klockan tre. Anne hade inte vant sig vid de här rika typernas vanor än,
fast hon umgåtts med Lollo sedan i somras.

”Pierre”, sa en av dem och räckte henne sin hand.

Minst fem år äldre, säkert trettio, tänkte hon, presenterade sig
alldeles för tyst och rodnade genast. Claes log och ställde ett glas
framför henne.

Killarna hängde världsvant vid bordet. Själv fick hon verkligen sträcka
på sig för att kunna lägga underarmen på ett någorlunda avslappnat sätt
på bordskivan och greppa glaset. Kanske höll hon det för hårt.

Lollo skrattade till på det där hysteriska sättet som fick killarna att
komma av sig och tystna. När skrattet klingat av vände hon sig mot Anne.
”Anne, berätta om när du vann tävlingen i simhopp!”

”Jo, det var i Paris…” började hon.

”Paris! Pierre är fransman”, sa en av killarna och Pierre log stort,
slog ut med händerna och sa ”Mais oui”.

Lollo tog över och berättade, med mycket större dramatik än Anne skulle
ha lyckats åstadkomma, hur Anne vann den där gången, mot alla odds. Hon
bubblade på om hur Anne ägnat hela sitt liv åt sporten och försakat både
vänner och relationer. Sen berättade hon om skadan.

Pierre slog ut med armarna igen. Helt oväntat slöt han dem omkring Anne,
tryckte henne lätt mot sin överkropp och sa ”Ma petite suedoise” med en
beskyddande röst.

Värmen från honom trängde in i henne.

En av de andra killarna började berätta om när han åkte vattenskidor
alldeles intill klipporna. Pierre släppte taget om henne och la sig i
berättelsen. På något sätt fick han den att handla om bilar, dyra bilar.
Claes utbrast ”Pierre! Nu får du ge dig. När är du redo att ha en
relation med en schyst tjej istället för med bilarna i ditt garage?”

Anne tittade ner i whiskeyglaset och kände hur det hettade på kinderna.
Lollo sparkade henne lätt på smalbenet. Hon ignorerade det, tog en klunk
och fokuserade på händerna på bordet. Hon försvann i sina egna tankar,
hörde inte längre vad någon sa. Plötsligt var de på väg, bort, det var
tydligen något som var planerat.

Lollo ryckte tag i hennes arm. ”Vi skulle ju gå på bio, du och jag”, sa
hon.

Anne tittade på ryggen som just gick ut genom dörröppningen. Hon visste
att skjortans tyg var lent och tunt, exklusivt. Ryggen under den var
bred och stark. Precis som hennes.

Skriven av: Gullviva

Tags: ,

Sandra stod med pennan i handen framför en nästan fullklottrad tavla. Det var något som inte stämde. Hon tvinnade omedvetet en blond hårtest.

– Du tror inte att det är fel där i början? frågade en lätt grånad kollega.
– Ha ha, Sandra skrattade sitt medryckande skratt. När hon skrattade guppade hennes glasögon i takt med skrattet på ett sätt som alla runt henne uppfattade som mycket charmigt. Det var nog därför hennes skratt var så medryckande. De flesta män brukade också lägga märke till att hennes fasta och toppiga bröst också guppade i takt. Själv var hon omedveten om den förtrollning det här guppandet kunde försätta män i.

– Nej du, där i början är det allt rätt men jag måste kolla upp en annan sak.
Hon lämnade seminarierummet med den vita rocken fladdrande efter sig och började gå genom den vita korridoren bort mot sitt kontor. På vägen ångrade hon att hon inte suddat tavlan innan hon gick. Hon tänkte på svinet hon haft som handledare i Stockholm. Inte nog med att han tafsat på henne på julfesten. Dessutom hade han snott några av hennes bästa resultat. Män,hon skulle aldrig lita på någon av dem igen.

Trots problemen med handledaren hade hon disputerat bara 26 år gammal. Nu var hon halvvägs in på sin post-doc vid CERN och om hon bara fick ihop det som inte stämt på tavlan skulle hon få in en artikel i Nature. Hon visste att på hennes skrivbord låg resultaten från de senaste två veckornas körningar. Om hon stoppade in den anpassade exponeneten i potentialen och sedan löste Schrödingerekvationen numeriskt så kanske…

Augustin kände sig nöjd. Han hade städat ur kontoret som beställt. Nu borde han kunna avsluta för dagen och kila lite tidigare. Ett par liftar hade öppnat och han ville vara i bra form om två veckor när säsongen skulle börja. Vaktmästarjobbet på CERN var bara för att betala mat och hyra under sommaren. När snön och turisterna kommer kan han leva gott på att ge privatlektioner i backarna. Hans kunder är till största del kvinnor.

En gång, när han var ny i svängen blev han lurad. En fantastiskt vacker kvinna bokade honom en hel vecka. Det var en underbar vecka. Hon flirtade hela tiden och han trodde att de var förälskade. När veckan var slut var hon försvunnen och några pengar såg han aldrig till. Efter den betan visste han att kvinnor inte var att lita på. Han tog alltid betalt i förskott och ville någon någon träffa honom ”after ski” aktade han sig noga för att engagera sig känslomässigt. Han hade hunnit bli 35 men hade ett utseende som bäst kan beskrivas som evig ungdom. Något hans lite äldre kunder fann oerhört fascinerande.

Sandra svepte in på sitt kontor samtidigt som en välbyggd lockig vaktmästare baxade ut en stor kartong genom dörren. Skrivbordet var tomt.

– Vad i hela… Var är mina saker? sa hon med rösten fylld av förvåning och ilska.
– Nedpackat precis som överenskommet, svarade han glatt.
– Vadå överenskommet? Vem har sagt åt dig att packa ner mina saker?
Nu var hon inte förvånad längre utan bara arg.
– Det står ju här på min arbetsorder: ”Töm kontor 3:47”
En viss osäkerhet hade smugit sig in i hans röst.
– Idiot! Det här är kontor 2:47.
– Åh nej, stönade han.
– Det kan man lugnt säga.
Hennes svar kom som en pisksnärt.
– Nu måste jag städa ur ett kontor till.

Augustin kände hur dagens skidåkning höll på att glida ifrån honom när han började gå mot trappan.
– Men hallå! Du måste ju packa upp igen!

Han baxade tillbaka den stora kartongen. Hans skidåkarmuskler kom i alla fall till någon användning idag. Han började efter bästa förmåga återställa det kreativa kaos som hade rått på skrivbordet. Hon bläddrade stressad bland pappersbuntarna, orolig att viktiga data hade försvunnit. När han böjde sig ner efter nästa laddning råkade han välta omkull den hög han
just staplat upp och alltsammans hamnade på golvet.

– Åh förlåt jag försökte bara, länge kom han inte.
– Försökte och försökte, finns det något du kan göra istället för att bara försöka?
Hon var så arg att hon knappt visste vad hon sa.

– Jo, jag kan åka skidor. De första liftarna har precis öppnat. Jag kan bjuda på en privatlektion imorgon, som kompensation menar jag.
Han ångrade sig redan medan han sa det. Varför skulle han bry sig om den här unga, arga, blonda forskaren i vit rock?
– En skidlektion? För att kompensera två veckors arbete? Är du inte riktigt klok?
– Kanske inte, men om två veckor när säsongen är igång kommer det finnas en strid ström av kvinnor som vill att jag lär dem åka och då behöver jag inte stå ut med lynniga forskare som aldrig ser dagsljus och inte vet vad snö är.
– Så jag vet inte vad snö är? OK, vi ses vid liften imorgon.

Skriven av: Ringblomma

Tags: ,

Även denna vecka säger vi: bestseller! Och nu är det banne mig dags att bita tag i kärleksromanen!

Detta är kanske den mest bespottade genren som finns inom litteraturen. En genre med hårt formaterade hjärta-och-smärta-berättelser och parodiska personporträtt (och om män visste hur ångande en del sexscener är skrivna; CHOCKEN!) Men vi vill inte här och nu väcka en diskussion huruvida kärleksromanen är den mest bespottade genren, eller varför den skulle vara det – istället vill vi leka med formatet som kärleksromanen har.

Skrivuppgiften består av att skriva början på en typisk lättläst Harlequin-roman. Du behöver inte göra research för att klara av denna uppgift, däremot så kommer vi presentera en mängd regler som du måste följa. Det är upp till dig att lösa texten utifrån dessa regler! Kom ihåg: ibland kan många regler väcka inspirationen, snarare än att det förtar all din fantasi.

Kärleksregler:

  • Vi ska träffa din kvinnliga hjältinna först. Hon är dösnygg, men förstår det inte själv.
  • Din hjältinna är mellan 20-28 år gammal och har ett särskilt personlighetsdrag som gör henne charmig. Vilket?
  • Hon har svårt att lita på män. Varför?
  • Sedan ska vi få möta din hjältinnas prince charming. Han är också väldigt snygg, men bryr sig inte så mycket om det. På vilket sätt är din manliga hjälte snygg?
  • Din manliga hjälte är 32-38 år gammal och han har också svårt att lita på kvinnor. Varför?
  • Din manliga hjälte är rik eller framgångsrik inom ett visst gebit (sakerna kan hänga ihop). Vad jobbar han med?
  • Så är det då dags för ditt par att träffa varandra för första gången. Hur går det till? Går mötet bra? Dåligt? Drabbas den ena av dem av kärlek vid första ögonkastet och den andra bara typ hatar, ex ”hela Henrys machostil”?
  • Skriv ett cliffhanger-slut på din text!

Snabbt exempel på hur du kan skissa upp din hjältinna:

23-åriga Sara snubblade in i bokhandeln. Typiskt också! Just idag när hon hade flipflops på sig. Hennes stortå skulle nog snart anta en blålila ton, exakt samma färg som hennes ögon. En färg så unik att den stoppade trafiken. Ja, trafiken till och från kassan i bokhandeln – som hennes faster ägde och där Sara jobbade. Tur att hon inte hade ett jobb som krävde mer fysisk precision, Sara hade snubblat sig ut och in i rum hela sitt liv. Till stor glädje för hennes kamrater.

Du kan skriva en romantisk text om du vill eller så kan du välja att lösa uppgiften med humor. Du kanske hellre vill försöka skriva en ”finare” litterär text, men använda dig av Harlequin-romanens regler? Huvudsaken är att du försöker hålla dig till reglerna!

Uppgiften sträcker sig från onsdag 16 november till onsdag 23 november

När du mailar in uppgiften till pennfajten ( @ ) gmail com märker du kuvertet med Jag läser Harlequin i smyg

Veckans pseudonym kommer att bli olika blommor
Veckans tag på texterna blir harlequin

Tags: ,