bilar

You are currently browsing articles tagged bilar.

Idag var jag med om något konstigt, en helt främmande kvinna kom fram till mig och pratade. Hon ställde några allmänna frågor, jag vet inte riktigt vad hon ville. Hon log och skrattade, jag förstod inte vad som var så roligt, hon var konstig.

När jag tänker på det så kanske det är nått fel på min personlighet, att jag inte förstår mig på kvinnor eller att jag inte tycker om att prata med dem. Jag är ju inte blyg egentligen, jag gillar bara inte att prata.

Jag minns första gången, eller då det nästan blev första gången, kanske var det 25 år sedan. Jag var full på en fest, mötte en kvinna som var betydligt mer alkoholpåverkad än jag. Vi pratade och jag följde med henne hem. När vi väl var där hände inget för hon somnade.

Efter detta kom jag liksom aldrig till skott igen. Och nu vet jag inte ens vart jag ska börja.

Jag vill träffa någon! Men vad skulle vi prata om? Vad skulle vi egentligen göra?

Bio är i och för sig bra, då kan man vara tyst och titta på filmen. Men hur många sådana träffar kan man göra utan att någon tappar intresset? Förresten vill hon säkert se någon sliskig film med Jennifer Lopez eller liknande, äh, då kan jag lika gärna gå ensam och se det som intresserar mig.

Jag är ju nöjd med att fatta beslut över mitt eget liv, se det jag vill se och äta det jag vill äta. Jag har ju hört skräckexempel på jobbet av kollegor, hur deras fruar eller flickvänner bara gnäller, rent av skriker om meningslösa saker som ”plocka upp strumporna” eller ” fäll ner toalettsitsen”, nej det kan jag gott vara utan.

Dock skulle det vara trevligt med sällskap när man äter, det är ju fruktansvärt tyst och tråkigt att äta ensam. Plus att det där med att dö ensam känns ju heller inte som en hit.

Mamma ringde idag frågade mig ”ska du ta med dig en vän till festen?”

Det blir färre och färre mellan gångerna som hon frågar. Jag önskar dock att jag kunde ge min mamma barnbarn i framtiden, men det har hon slutat tjata om för länge sen, hon har väl gett upp. Helt ärligt det har väl jag också.

Jag lägger ifrån mig den blåa bläckpennan, lägger ner den brunt skinnklädda dagboken i översta skrivbordslådan. Jag knäpper på datorn. Kvinnorna på internet, de kan i alla fall sin sak och inte behöver jag snacka med dem heller.

Skriven av: Volvo

Tags: ,

Som du säkert vet så baserade sig Skrivuppgift 2 på en sann berättelse som vi hittade i nätforumet reddit, i deras subreddit-grupp IAmA, där olika människor presenterar sina case – och sedan får redditanvändarna ställa vilka frågor som helst till dem.

Om du vill och är nyfiken kan du surfa in på originaltråden och läsa alla frågor till Steve och hans svar där.

Tags: , , , ,

I fyra decennier av sitt liv

tänkte killen som heter Steve:

”Det är en tillfällig grej

att jag håller på mig.”

Kanske dags för ett nytt perspektiv?

Tags: ,

Han scrollar snabbt ner, letar efter något nytt, men har redan sett
allt som ligger ute. Han var inne på sajten för tre timmar sedan och
har hållit sig från att gå in och trycka reload, men till slut kunde
han inte stå emot. Han vet att det är något på gränsen till perverst
att vilja ha uppdateringar hela tiden, men han är ju bara människa,
och han kan bara stå emot sina drifter så länge. Han skrattar till, åh
den ironin, att just han inte skulle kunna stå emot sina drifter.

Han tycker att sidan borde ha uppdaterats på tre timmar, men inte, han
kommer uppenbarligen att få vänta på något nytt ett tag till. Det
kanske beror på tidzonerna eller något annat utom hans kontroll,
kanske hela internet ligger nere i Europa, kanske moderatorn är ute
och svirar, vad vet man.

Han svär, fan, det är ju nu han vill ha något nytt, det är ju nu han
har avsatt tid till lite slösurfning. Senare ska han gå över ett par
gamla pc han fått av grannen, njuka hårddiskarna, sedan ska grannen
och han sälja datorerna på nätet, under begagnat, och splitta pengen.
Men senare är senare och nu är nu, och det har inte lagts ut något
nytt. Han scrollar snabbt upp, och i brist på fantasi klickar han på
samma länk som för tre timmar sedan.

Hon är rödhårig och har stora bröst, med ljust rosa bröstvårtor, och
mattan matchar gardinen, det gillar han. Det gillade han för tre
timmar sedan också. Bildserien är inte komplett, det är sällan det när
man kör gratisvarianten, men han är ju jävlar i mig inte så dum att
han knappar in sina kontokortsuppgifter på den här sajten. Han skakar
på huvudet och lutar sig närmare skärmen. Nätet är fyllt av gratis och
så mycket drifter är det inte som behöver stillas att han känner att
han måste betala för det.

Hårbusken är brinnande röd. Vit hud. Rosa fukt. Det dunkar i venerna.
Det drar i ljumskarna. Nu är nu. Han flämtar. Rött hår är fint. Det
funkar. För andra gången. På samma dag. Nu. Är. Nu.

Han lutar sig tillbaka i stolen och gäspar, sträcker på sig, tittar
ner på sin lem. Han känner sig lugn, tillfreds, han vet vad resten av
dagen kommer innehålla, inga överraskningar, precis som han vill ha
det. Vem behöver en brud när allt det här är gratis, och inga
kompromisser behöver göras.

Han sträcker sig efter en näsduk och torkar upp, innan han går på dass
och senare är det dags att njuka en hårddisk.

Skriven av: Lada

Tags: ,

Hej du okända som just kikat in på min profil här på hittaenpartner.se

Du har tur. Senaste gången jag var riktigt nära en kvinna är exakt 40
år sedan. Jag har sparat mig, hållit tillbaka. Jag har väntat
tålmodigt på att just du, fröken Rätt, skulle hitta mig. Ja, vi vet
ännu inte om du är fröken Rätt. Det märker jag när vi träffas. Jag
tänkte att jag här skulle förklara några saker som du bör veta innan
vi ses.

Jag tror på en allsmäktig Gud som vakar över alla människor. Det bör
du också göra. Vi bör frukta Herren och leva enligt Hans ord.
Du bör ha ett högavlönat jobb. Men du har sparat dina pengar i
händelse av äktenskap. Du är naturligtvis beredd att hoppa av ditt
jobb. Vi vet båda två att ditt jobb mer var som en hobby i väntan på
mig.

Om du inte tränar yoga fyra-fem gånger i veckan behöver du inte höra
av dig. Och, nej, Pilates ger inte alls samma effekt. Att du är
vältränad och inte har ett uns överflödigt fett på din kropp, hindrar
inte att du bör vara en C eller D-kupa. Och om du-vet-vad är olika
stora eller pekar åt olika håll – strunt i att höra av dig.

Jag tycker om intelligenta samtal, så du bör ha en dokumenterad IQ
över 135. Helst över 150, men jag har förstått att det är lite för
höga krav att ha på en kvinna. Du kan kompensera det med att ha läst
många intressanta böcker. Själv är jag väldigt förtjust i Nittsche.

Du måste ha lätt för att skratta. Jag kommer ha med mig min laminerade
låda med exempel på saker som borde få dig att skratta. Humor är
mycket viktigt i en relation. Har jag läst.

Du bör, som jag, vara oskuld. Det är också viktigt att du vet hur du
ska föra dig i sängen. Jag förväntar mig att du, liksom jag, har
dubbla examina – varav en är en högskoleutbildning i sexologi, så vi
tillsammans kan utforska sexualitetens alla möjligheter. Har man
väntat så här länge finns det mycket att upptäcka.
Jag har fler funderingar, men det tar vi när vi ses. För det gör vi väl? Snälla?

Skriven av: Toyota

Tags: ,

Jag bestämmer för att ta ett bord vid fönstret, så långt ifrån baren som möjligt tills arbetskamraterna dyker upp. Tycker alltid att det är skitjobbigt att komma till Kilkennys först för jag vet aldrig vad jag ska titta någonstans för att inte skapa ögonkontakt med någon. Jag bestämmer mig för att titta ner i bordskivan och öppnar den nyinköpta ölen med hjälp av kindtänderna.

”Det där är väl manligt gjort?” Tänker jag samtidigt som jag spottar ut kapsylen på bordet.

”Öppna ölen med tänderna är det väl inte alla som kan? I och för sig så såg jag häromdagen en tjej göra det här på Kilkennys så det kanske inte räknas som manlighet utan mer som ganska osexigt. För då hade det sett ut som om tjejen skulle bli tandlös på sekunden. Antagligen blir hon det snart också om hon håller på så.” Jag bestämmer mig för att inte öppna ölen mer med tänderna. I alla fall offentligt.

Helt plötsligt kommer det in ett tjejgäng genom dörren och tittar sig genast om kring. Jag undrar lite lätt om det är så här djuren på zoo känner sig. För jag har så svårt att förstå det här med uppraggning på krogen. Vad säger de till varandra efter att de har sagt hej? Vad skulle jag säga? Hur skulle jag bete mig och framför allt, vad fan pratar man med tjejer om? Om en tjej kommer fram till en kille ute på krogen så är hon ju garanterat intresserad av sex eller i alla fall kanske lite hångel för kvällen. Det måste väl vara väldigt sällan som en tjej kommer upp till en kille och bara vill snacka lite. Men vad fan gör man? Ska man bara luta sig fram och hångla? Fast nej, det verkar ju lite för aggressivt. Om inte tjejen sticker in tungan först det vill säga.

Kanske ska jag börja prata om mitt jobb? Fast nu har ju jag ett av de tråkigaste jobben i världen som man kan prata om så då skulle hon säkert gå direkt.

En av grabbarna sa en gång att tjejer gillar att man frågar dem saker som gäller dem själva, så jag skulle nog göra det. Fråga henne om vad hon jobbar med och sådana saker. Undvika att prata om mig själv och köpa en hel del drinkar så vi både hinner bli fulla och inte registrera vad vi pratar om.

”Tänk om man kanske skulle prata lite med någon av dem ikväll?” Säger jag halvhögt och känner modet komma. Jag höjer blicken från bordet och spanar ut över rummet.

Några meter från mig står en tjej som samtidigt tittar upp och möter min blick. Snabbt tittar jag ner i bordet igen. Ikväll kommer inte vara kvällen som jag pratar med en tjej. Absolut inte.

Skriven av: Citroën

Tags: ,

Husets största Mårbackapelargon dignar under sina rosa blomklasar på
fönsterbänken bredvid mig. Min mamma ställer ifrån sig pajformen med
en bryskhet som är ovanlig för henne. Formen slår emot gräddskålen och
korgbordet som hon dukat fram eftermiddagsfikat på, vinglar till. En
mörk droppe kaffe faller från pipen på perkulatorn och tränger in i
den bländvita linneduken.

”Självklart kommer Steve att hitta en passande flicka att slå sig till
ro med, men dagens unga kvinnor är bortskämda och minsann inte så
lätta att tas med”, säger hon.

Jag vänder blicken mot mammas trogna väninna som med sin fråga
passerat en osynlig gräns.

”Jag, jag menade bara att det kanske är på tiden att…, alltså Steve
är inte precis jätteung längre, han fyller faktiskt fyrtio år
imorgon…”

Mamma tar mig genast i försvar och fräser att mäns ålder inte är så
viktig och att många kvinnor uppskattar en man med livserfarenhet och
god position. Hennes missbelåtna min visar tydligt att ämnet är
färdigdiskuterat och de övergår till att utbyta erfarenheter om hur
pelargoner bäst övervintras. Hon serverar oss mer nymalet kaffe i de
nätta Blå Blom kopparna och utanför punschverandans fönster faller ett
stilla sommarregn.

Jag tar en tredje bit rabarberpaj med en rejäl slev vispad grädde och
lyssnar på de välbekanta rösterna. När jag skrapat upp den sista
smulan reser jag mig tungt från bordet och tackar för maten. Jag har
lite programmeringsjobb att göra och går hem till mig, nerför trappan
till lägenheten som finns på bottenvåningen i mammas hus.

Grosshandlarvillan från 1905 stoltserar på en kulle längst ut på
Värmdölandet med vidsträckt utsikt över Mörtfjärden. Jag sätter mig
ner vid skrivbordet som står vid fönstret i mitt vardagsrum. Oavsett
väder brukar jag alltid känna ett lugn när jag på avstånd betraktar
ängarna och skogen som omger vattnet. Nu fastnar min blick på
bebyggelsen på andra sidan viken. I mitt minne står de små
sommartorpen glest med utedassen gömda bland träden. Nu inser jag att
landskapet håller på att förvandlas till tätortsbebyggelse med
kommunalt vatten och avlopp, skolor och busshållplatser. Nya familjer
slår sig ner, och deras barn ska liksom jag växa upp här, men de
kommer inte bo på landet utan i förorten.

Jag vänder blicken till anslagstavlan som jag flyttat med från
pojkrummet en trappa upp. Utmärkelser från socutåren trängs med
gulnande tentascheman från högskolan. Mamma är så stolt. Klart du ska
bli ingenjör sa hon till mig när jag satte ihop min första meccano
byggsats. Jag var fem år och meccanot var mitt enda minne från tiden
med min pappa.

Allt har gått sin gilla gång. Grundskola, teknisk linje, lumpen, KTH
och jobb. Direkt efter examen började jag arbeta på en
datakonsultfirma. Där har jag blivit kvar. I femton år. Det ena
kuggade i det andra och allt rullade på precis som en meccanomanick.
Vid minsta gnissel ingrep min mamma blixtsnabbt och smörjde
maskineriet.

Nu är jag medelinkomsttagare med en lägenhetsdel i ett hus som i en
mäklarannons skulle kunna beskrivas som ”ett konstnärshem med vacker
tidsenlig inredning och hemtrevlig atmosfär. Stora, ljusa och luftiga
rum med härliga sällskapsytor. Välskött trädgård om 3300 m2 med
gräsytor och fruktträd. Solig uteplats. Angränsar mot allmänning med
äng och skog.”

Midsommarafton närmar sig med stormsteg och naturen utanför mitt
fönster sprakar av färger. Min pappa använde oftast starka färger när
han målade, och han målade ständigt. Allt han upplevde ville han måla.
Allt han målade ville han uppleva. Han målade vackra nakna kvinnor.
Han målade stormvinden under höstarna som slet upp fjärden nedanför
oss. Kvinnorna kunde han kontrollera, men stormen blev honom
övermäktig och en mörk septembernatt tog den honom ifrån oss. Min
mamma blev försiktigare än någonsin.

”Tänk först och handla sen. Gör inget idag som du ångrar i morgon”,
präntade hon i mig.

Min högerhand söker sig rutinmässigt ner innanför byxlinningen och
kalsongkanten. Jag drar in magen för att komma åt och frammanar som
vanligt bilden av Britney Spears i sin plisserade skolflickskjol. Hon
kommer emot huset över ängen medan hon plutar med läpparna och stönar
”oh, baby, baby one more time…”.

Britney stannar när hon får syn på mig. Min hand slutar röra sig. För
första gången kommer hon så nära mitt fönster så att jag kan se henne
i ögonen. Rubriker från mammas veckotidningar flimrar förbi; missbruk,
skilsmässa, glamourliv, vårdnadstvister, giftermål. Kamp. Kampen för
sin överlevnad, kampen för att få träffa sina barn och för att kunna
stå på scenen och bli älskad.

Jag vänder mig bort och tittar mig omkring i rummet. Attachéväskan som
jag använt sen gymnasiet står bredvid sängen. Bigglesböckerna fyller
en kartong högst upp i bokhyllan. Ovanför sängen breder en världskarta
ut sig, där skulle jag nåla upp alla länder jag besökte. Bredvid
hänger tavlan med mig och Oscar när vi tar studenten. Vi skulle erövra
världen tillsammans, Oscar och Steve. Det sa alltid våra mammor. Från
dagis till examens-jobbet följdes vi åt, som tvillingbrödrer. Men så
fick hans pappa arbete i Sillicon Valley. De flög allihop över
atlanten och Oscar fick jobb och flickvän på andra sidan. Min mamma
förlät aldrig Oscars mamma för att hon lämnade henne och tog Oscar
ifrån mig.

”Jag vill inte att du åker dit över, till Amerika och försvinner”,
vädjade hon med tårar i ögonen varje gång jag pratade om att hälsa på
dem. Jag missade Oscars förlovning, Oscars 30-årsfest, bröllopet och
båda barnens dop. Han är min vän på facebook, men jag känner honom
inte längre.

”Nu då mamma? Vad händer nu?”

Jag tar tag i den blekrosa pelargonen på skrivbordet och slungar
krukan med all min kraft genom det vitspröjsade fönstret.

Skriven av: Cadillac

Tags: ,

Steve lutade sig tillbaka i den slitna datastolen och scrollade med muspekaren över en hel sida med nyinkomna, olästa frågor som lyste i en snäppet ljusare nyans än de övriga. Han öppnade den översta med ett klick. Christine ifrån Virginia ville veta hur någon så gammal som han fortfarande kunde vara oskuld, hade han inte hört talats om eskortdamer? Hundratals män i hans ålder höll ju sig med sådana, varför löste han bara inte situationen på det sättet?

En annan fråga löd ”Tror du att du att anledningen egentligen går djupare, du kanske inte ens är attraherad av kvinnor utan är i själva verket bög?”

Steve sköt sig irriterat ifrån skrivbordet med hjälp av kanten. Det var alltid samma frågor, de flesta ogenerat dömande och oförstående. Värst var ändå de människor som utan att bli tillfrågade tog på sig att ”hjälpa till” genom att rada upp hundra olika lösningar som han uppmanades att prova. Han vill inte ha deras lösningar. Ingenstans i de anledningar till varför han blottade sin själ på det här sättet fanns en eftersökelse efter sympati eller uppmärksamhet. Han ville bara finna ett sätt att förstå sig själv.

Steve bestämde sig för att lugna sig och tog ett par djupare andetag. Han hade ju lovat sig själv att svara på alla frågor – precis alla – och den regeln borde väl då rimligtvis gälla även vid de frågor han besvarat femtielva gånger redan. Med en push på stolen framåt satt Steve återigen vid skrivbordet och valde på måfå ut en obesvarad fråga.

”Om en tjej närmade sig dig, precis just nu, för sex och konversation – vad skulle du göra då?”

”Hej, Lisa” skrev han tålmodigt. ”Vid de få tillfällen en kvinna närmar sig mig för att inleda ett samtal brukar en obehagskänsla genast infinna sig, en slags känsla av utsatthet och olust som uppstår i främmande situationer. Detta är det bästa sättet som jag kan beskriva känslan på. Därtill blir min reaktion på samma sätt som de flesta människor brukar reagera i främmande situationer, jag blir plötsligt väldigt medveten om allting kring mig – hur jag pratar, för mig och framstår i motpartens ögon- vilket leder till att jag inte gärna pratar och gör det mesta för att undvika att behöva konservera. Jag flyr således undan situationen, inte ovanligtvis innan den ens hunnit infinna sig. Detta har hindrat mig ifrån att prata med en kvinna många gånger och jag antar att det är en stor anledning till varför jag fortfarande är singel och oskuld idag.”

Nöjd med sitt svar klickade Steve på send och loggade sedan ut. Imorgon efter jobbet skulle han försöka hinna med att besvara ytterligare två eller tre bestämde han sig för och gick ensam till sängs för natten.

Skriven av: Fiat

Tags: ,

Nej, jag är inte stolt. På många som kommenterat eller ställt frågor
verkar det som om det är en prestation att vara vuxen och
självförsörjande i tjugo år utan att bli tillsammans med en kvinna.
Det är faktiskt enkelt. Det finns ingen ”kritisk massa kvinna” som
förr eller senare kommer att explodera och slunga en in i en villa med
en lycklig hemmafru och välklippt gräsmatta. Livet är bara… livet.
Sakerna man gör.

Jag har inte varit singel i fyrtio år, åtminstone känns det inte så.
Jag har varit singel en dag, och en dag till och ytterligare en. I
14610 dagar.

Det svåra är aldrig att inte hitta en kvinna. Det svåra är att göra
det. Dessutom är det alltid lättast att hitta något man redan har. Den
som har ett arbete har lättare att få ett annat arbete. Den som har
någonstans att bo har lättare att få hyra en lägenhet. Jag har en
kompis på jobbet som inte heller var särskilt framgångsrik med kvinnor
– han var tjugofem när han fick sin första flickvän. När de hade gift
sig förstod han plötsligt hur man gjorde och var otrogen i flera år
med många olika kvinnor. Vi hjälpte honom faktiskt genom att låtsas
att han var här och jobbade över. Efter några år sprack äktenskapet
och efter det tog det åratal innan han överhuvudtaget fick en dejt.

Jag tar helt enkelt dagen som den kommer, men det är sällan den kommer
med några kvinnor att tala med. Om det kom en kvinna som var
intresserad av mig skulle jag gärna prata med henne och kanske mer men
jag är rädd att jag skulle bli spänd för att jag inte vet hur man gör.
Jag har inte fått någon träning.

Mina föräldrar är inte oroliga, åtminstone inte än. Eftersom jag
jobbar med datorer är de vana vid att inte förstå vad jag gör på
dagarna och de lyckas aldrig riktigt förstå hur långa arbetsdagar vi
har. Jag tror att mamma tror att jag dejtar emellanåt men bara inte
hittat den rätta och att jag någon dag kommer att dyka upp hemma i
Oregon med en kvinna jag tänker gifta mig med.

Det har jag också trott, men nu börjar jag inse att det nog inte
kommer att hända. Jag kommer att leva ett trevligt liv så länge jag
har mitt jobb, men jag är inte helt ung längre och vi har en
pensionsplan. Vad som händer när jag kommer dit blir allt jobbigare
att tänka på.

Skriven av: Oldsmobile

Tags: ,

Om en tjej närmade sig dig, precis just nu, för sex och konversation – vad skulle du göra då?

– Menar du precis just nu?

Ja, precis. Vad skulle du göra?

– Hur menar du närma sig?

Hon kommer fram till dig, vill prata och du märker att hon vill ha sex.

– Hur märks sådant då?

Vet du inte det?

– Jo, eller jag menar. Nej. Säger hon det eller?

Nej, det gör hon inte. Hon är mer subtil än så. Så, vad gör du?

– Vet jag vad hon heter? Förlåt, men jag är inte van vid att prata med tjejer. Ska man inte hälsa först innan det där med… ja du vet.

Ni har presenterat er och vad händer sedan?

– Ja… Jag vet inte. Vart är ni någonstans?

Steve, det känns som du gör det här mer komplicerat än vad det är. Vad gör du om en tjej säger uttryckligen att hon vill ha sex med dig? Precis nu!

– Frågar varför hon vill det? Förlåt, men det är svårt för mig att tänka mig scenariet för det har inte hänt mig någonsin. Jag menar, jag arbetar ju med datorer.  Det här har hänt på en chat jag varit på, men då vet jag ju inte om det är kvinna eller man.

Okej, och det här bekymrar inte dig alls?

– Borde det göra det? Kanske lite, men det är svårt att träffa tjejer och jag vet att det är lamt men jag vill inte ha sex med vem som helst. Jag har alltid tänkt att det ska vara med någon speciellt, att jag ska vara kär och allt sådant.

Har du inte varit kär?

– Jo, men det var länge sedan.

När var det då?

– Sexan.

Du har alltså inte varit kär sedan sexan, stämmer det?

– Ja

Och du är inte bekymrad?

– Nej.

Det var nog allt för idag. Vi ses nästa vecka igen.

Skriven av: Mazda

Tags: ,