ägg

You are currently browsing articles tagged ägg.

ägg stavas med e
och äts helst utan gula
i amerika

Skriven av: Maräng

Tags: ,

Inför påsklovet var det filmvisning och den gamla filmen om bondgårdens alla djur dammades av igen och visades först framlänges och därefter – till vår omåttliga förtjusning – baklänges. Intet ont anandes pickade de gula dunbollarna i sig frön och andra godsaker på ett ganska sällsamt sätt. Det såg snarare ut som att de planterade larver istället för att äta dem.

Helt plötsligt var de nersmetade med äggvita och små skalbitar som en efter en bildade ett helt ägg, likt ett självläggande pussel. Till sist hade alla kycklingar spärrats in och den magiska kameran inne i redet kunde redovisa hur ett av äggen bara slurrrp tog vägen in i mamma hönan igen. Som vi skrattade. Det var så bisarrt att vi bad fröken att visa den snutten igen och igen och förväntningarna på lilla gullefjun avtog aldrig. In i ägget bara!

Skriven av: Mimosaägg

Tags: ,

Vi föds alla med olika egenskaper, själv föds jag med samma egenskap varje gång.

Jag kommer alltså ihåg mina tidigare liv, inte i detalj, men lite glimtar av det. Nu är det dags igen, ligger här inne och slår guppande mot skalet.

Jaha, jag var människa förra gången, visst blev det en del festande och en massa snusk i mitt förra liv. Tydligen skall jag få skit för det nu, det verkar som jag gjort en ordentlig nedrekarnation, blir inte ens däggdjur. Det känns som jag ligger i ett ägg och skvalpar. Hoppas jag inte blir myra igen, myra går ju över fort, men inget kul liv alls.

Jag kanske blir fågel, det har jag aldrig varit, tänk att få flyga runt och se ned på allt kan ju bli rätt spännande. Eller krokodil, men då slutar man väl som handväska.

Va nu händer det något, känns som jag lyfts upp, oj, jag åker nedåt, fan vad det kittlar i gulan.
”Krasch”
Slog i något, nu sprack skalet, nej jag faller handlöst.
Jaha, vad hamnade jag nu, ser ut som snö, nej det är inte snö alldeles för torrt.
Men var är jag, ett runt rum med blanka metallväggar och inget tak.
Nej vad händer inte mer vitt !
Usch , blev nästan begravd, det smakar sött.

Nu förstår jag, jag skulle skött mig bättre som människa, fick socker över mig, vilket nedköp.
Snacka om bad karma, jag håller på att återfödas som sockerkaka.

Skriven av: Omelett

Tags: ,

Ägg. Symbolladdat men ändå tomt. Hur kan ägg annars användas till så många och så skilda saker i litteraturen?

När smurferna plötsligt kan få vilken önskan som helst uppfylld är det ett ägg de knackar på. När technosteknikerna i Moebius och Jodorowskys Inkalen ska ta över universum lägger de ett mörkerägg som hotar att förmörka solen. När Harry Potter tävlar om den flammande bägaren är en av uppgifterna att ta ett gyllene ägg ur en drakhonas bo. Ett ägg som även innehåller instruktioner för nästa tävlingsgren.

Är det måhända göken som gett denna mångtydighet? Fågelhonan ruvar ovetandes på sin egen undergång. Ut ur ägget kommer något okänt. Det är tacksamt på det sättet; ett blankt skal som kan gömma vad som helst. Lite som ett oskrivet blad. Varje författare som vill få in någon eller något i sin berättelse kan låta det komma genom ett ägg. Men fungerar det verkligen alltid? Vad är för osannolikt att komma ur ett ägg?

I Flykten från New York är presidentens flyktkapsel formad som ett ägg, i filmen Leif skall tre soldater luftlandsättas i The Fighting Egg och i Bröderna Dal och Professor Drövels hemlighet kommer professorn själv fram ur ett stort ägg. Det verkar inte finnas någon gräns för hur ägg kan användas när en historia skall berättas.

Man kan tycka att det naturens under ett ägg utgör skulle räcka. Det är något fantastiskt över alltihop, en fågel lägger ett ägg som ruvas några veckor och ut kommer en fågelunge. Det är inte konstigt att så många varianter på temat har hittats på genom historien. Många till synes nya idéer är ofta hämtade ur naturen. Evolutionen har under årmiljonerna hittat många geniala lösningar, som vi nu girigt återanvänder i en rad skilda sammanhang.

Skriven av: Äggröra

Tags: ,

Hon står på plattformen i Gamla Stan och väntar på grön linje mot Skarpnäck. Det är de första varma dagarna i maj och hon har på sig långa strumpor som går upp till knäna och en kjol som går ner över knäna.

Det är tre minuter tills tåget ska komma, vilket innebär fyra minuter, och en vindpust får kjolen att flyga upp. Hon fnittrar till. Trosorna är av bomull och hon plötsligt får hon en så stark lust att bara ta dem av sig och låta vinden värma. Låta vinden torka ut.

Hon står en bit bort från en medelålders man med portfölj och hon undrar om han sneglar mot henne när hon trycker tillbaka ett litet stön. Vårvindar, nakna lår under en kjol som fladdrar och ägglossning. Han skulle få ta henne här och nu om han ville, om han visste, om hon inte visste att hålla tillbaka.

Skriven av: Förlorade ägg

Tags: ,

Liksom en satellit som slungats ur sin omloppsbana for ägget över
bordet i en båge, dömd att kraschlanda. Nedslagsplatsen blev hans kala
hjässa.

I samma stund som den mjuka, knappt koagulerade gulan sprutade ut över
huvudet för att sedan falla ner som ett meteoritregn över den vita
linneduken, tystnade samtliga deltagare kring bordet.

Fyra ansikten vändes sedan simultant mot den person som avfyrat ägget,
för att där efter åter vända sig mot den som träffats av projektilen.
Sedan svimmade äggkastaren och påskmiddagen var definitivt avslutad
för detta år.

Majbritt Thordsson vaknade till liv igen i sin säng. Hon befann sig på
andra våningen i det hus som varit hennes hem de senaste 43 åren och
när hon såg sig omkring förundrades hon av att allt kändes så
främmande. Var det verkligen hon som hade valt rosa blommor till
tapeten? Och hur hade hon tänkt när hon möblerat med inte mindre än
tre stolar, ett spegelbord, en herrbetjänt, två sängbord och en vit
porslinssvan i naturlig storlek – allt detta utöver dubbelsängen som
hon och Gösta Thordsson hade delat under hela sitt äktenskap?

Hon lät huvudet sjunga ner tungt i kudden igen och riktade blicken upp
mot taket. Den tunna sprickan som löpte likt en ojämnt broderad söm
blev något att fästa koncentrationen på i väntan på att hon skulle
känna sig normal igen.

Tiden gick. Den tassade på tå, försiktigt, försiktigt. Den knackade
otåligt med foten, stampade med hela sulan, gjorde tjurrusningar
framåt, tröttnade på det och gick sedan vidare i vanlig takt. Men
Majbritt Thordsson blev inte som vanligt trots tidens gång. Ett ägg
hade krossats och det gick inte att sätta ihop igen.

I biblioteket satt Gösta Thordsson nedsjunken i sin slitna skinnfåtölj
och funderade. Äggresterna var för länge sedan borttorkade, både från
honom och från bordet och från mattan i matsalen. Men något hade inte
gått att tvätta bort. Känslan av att något gått förlorat.

Han var ingen våldsam man. Å andra sidan skulle ingen heller komma på
tanken att beskriva honom som fridsam. Men på det stora hela tyckte
både Gösta Thordsson och hans omgivning att han var en man som kunde
betraktas som rekorderlig och hederlig. Absolut ingen man som
förtjänade att få ett ägg kastat på sig på självaste påskafton.
Ändå gnagde och skavde en tanke på hans annars så stabila självkänsla.

”Det där ägget kanske jag borde ha fått i huvudet för många år sedan”
tänkte Gösta Thordsson i ett ögonblick av förklarande självinsikt.
Sedan sjönk han ännu djupare ner i fåtöljen och suckade tungt.

I köket stod fyra vuxna barn och låtsades upptagna med att duka undan
efter årets traditionsenliga påskmiddag. Ägghalvor med löjrom på
silverfat förpassades ner i praktiska plastlådor och märktes upp med
innehåll och datum på frystejpsremsor innan de stuvades in det rymliga
kylskåpet.

Den yngsta brodern mumlade en fråga till den äldsta systern, om det
uppskurna brödet skulle sparas eller torkas till fågelmat, och fick
ett diffust svar som gjorde att han lät brödet ligga kvar i brödkorgen
i väntan på att någon med mer handlingskraft skulle komma i dess väg.

En äldre broder lyfte en smörbytta från bordet för att flytta den till
kallare regioner, men frös sedan fast mitt i rörelsen och stod där
tankfull medan smöret långsamt smälte.

Ingen nämnde vad som tidigare hade hänt.
Alla visste att något oerhört hade hänt.
Ett litet, krossat ägg. En stor illusion krackelerad.

Nu satte sig Majbritt Thordsson upp i sängen, vek undan täcket med
blekblå påfåglar på och svängde benen över kanten så att fötterna
hamnade på den tjocka heltäckningsmattan. Så blev hon sittande.
Varför hade hon kastat ägget? Inte så att hon aldrig tidigare hade
fantiserat om att slunga ett vitt ägg med full kraft i huvudet på sin
man – o, nej, det hade hon gjort många gånger. Ibland bytte hon ut
föremålen för sin fantasi, oftast beroende på högtid. Ett glas julmust
i skalle på sin inbilske förstfödde son eller en brysselkål intryckt i
truten på sin näsvisa dotter. Eller en hel burk med sillspad över den
där bortskämda, fetlagda lilla pojken som numera var tjugoåtta år,
slank och arbetade på bank.

Men favoriten bland fantasier var nog den om att få kasta ett ägg i en perfekt båge över matsalsbordet i samma stund som Gösta Thordsson återigen berättade sin historia om hur han och hans vän Sixten brukade jaga hönor på farfars gård i barndomen.

Varför hade hon inte bara tänkt tanken denna gång, utan verkligen kastat ägget?
”Tja” tänkte hon ”varför inte? Någon gång måste väl ägget ändå kastas
och i år var det väl helt enkelt dags”.
Sedan kände hon ett väldigt sug efter kaffe och bestämde att det var
dags att sätta på kannan och duka fram efterrätten. Därefter reste sig
Majbritt Thordsson från sin bädd och gick ner för att möta sin familj.

Skriven av: Sufflé

Tags: ,

Skogen är kylig fastän några få solstrålar klämmer sig ner genom den täta skogen. Hon springer. En gren knäcks i närheten och hon duckar, gömmer sig under en fallen trädstam. Fotsteg närmar sig, snabbt. Hennes hjärtat bultar mot trumhinnan. Från gömstället skymtar hon en skugga som snabbt skyndar förbi. Hon rullar runt, reser sig och fortsätter springa.

Luften trycker i hennes lungor. Hon känner sig iakttagen. Ännu en gren knäcks, hon hör steg och rop. Fort kastar hon sig bakom en sten. Hon hör hur någon närmar sig. Hon hör stegen, närmre och närmre. Stegen stannar. Hon är rädd för att luften ska skvallra om hennes gömställe. Hon håller andan, för sig redo för flykt. Stegen tas upp och de försvinner bort från henne.

Hon tittar sig runt, ställer sig upp för att se bättre. Hon märker att det finns fler där ute. De letar, letar och letar. Hon måste hinna först. Hon måste hitta det innan de andra gör det. Igen väljer hon en ny riktning och springer. Springer allt hon kan. Något får tag om hennes fot och hon ramlar. Slår sig illa på knäet. Hon har svårt att hålla tillbaka gråten, när hon tittar för att se vad det är som har fått tag i henne. Det är en gren som hon har fastnat i. Hon försöker komma loss men kan inte. De närmar sig igen. Hon andas fortare. Försöker komma loss. I panik tittar hon upp och där, rakt framför henne ligger det!

– Jag har det! ropar hon.

Hon sträcker fram handen och lägger den på ägget. Hon drar det till sig och öppnar det, och till sin lycka är det överfullt med påskgodis, som räcker till alla som kommer för att lyckönska hennes fynd.

Skriven av: Eggs Benedict

Tags: ,

Första gången jag hörde talas om vaktelägg var när jag såg
filmatiseringen av Evelyn Waughs bok Brideshead Revisited (Jag vill
redan nu klargöra att jag pratar om filmatiseringen från 1981, inte
den hädelse till produkt som släpptes 2008). Det är i scenen när
Sebastian, som en ursäkt för att han kräkts i Charles rum kvällen
innan, bjudit in Charles på en lunchsittning i hans våning. Charles
kommer lite för tidigt, ivrig och nervös som han är, och hittar
Sebastian med en korg med vaktelägg i sin famn.  Sebastian putsar och
räknar äggen för att se hur många var och en av gästerna ska få. Han
berättar för Charles att äggen kommer från hans hem, Brideshead, och
att vaktelhönsen värper dem extra tidigt för hans mammas skull.
Sebastian räknar klart och förklarar att varje gäst får fem ägg var
och att det blivit två ägg över som han avser äta upp innan gästerna
kommer. Charles som är alldeles hänförd av Sebastians uppenbarelse
säger ingeting alls. Sebastian säger ”Låt oss dricka lite champagne”.

Jag var på Bergianska trädgården i Stockholm. Närmare bestämt i Edvars
Anderssons växthus, en vinterträdgård med medelhavsklimat. Du kanske
har hört om den jätteknölkalla som för ett år sedan blommade där. Det
var tredje gången någonsin som en sådan växt blommade i Sverige,
första gången var 1935. Den sprider en hemsk stank och blommar i två
till tre dagar. Det var inte därför jag var där. Mitt besök i
växthuset var av en helt annan karaktär. I växthuset ryms, förutom en
stor mängd medelhavsväxter och träd, ett cafe som vid denna tidpunkt
hade anställt en vän till mig. En vän som jag var hemligt förälskad i.
Därav mitt besök. Cafégästerna krävde dock hennes uppmärksamhet och
jag lämnades att ströva runt i växthuset på egen hand. Jag gick ett
varv runt Medelhavshallen och fortsatte sedan in i ”Kalifornien”. Gick
tillbaka samma väg jag kom men svängde denna gång in i ormbunksrummet.
När jag därifrån tog mig in i den tropiska avdelningen prasslade det
plötsligt till i vegetationen och ut under ett buskage kom två små
vaktelhöns fram. De stannade en kort stund och fortsatte sedan in i
buskaget på motsatt sida av gångvägen. Jag fortsatte att gå, stannade
framför ett träd och läste på informationsskylten. Jag lade min hand
mot stammen, lutade mig närmare och drog in lukten av kanel.

I stadsdelen Mitte i Berlin, på Behrenstrasse 55, ligger Cookies
Cream, en vegetarisk lyxrestaurang. För att hitta dit måste du vara
uppmärksam för restaurangen ligger en aning gömd. Det hänger en liten
nummerskylt ut från fasaden, precis där en gränd öppnar sig in mellan
huskropparna. Du följer gränden inåt till den viker av, först åt
höger, sedan åt vänster. Längst in i hörnet ser du en liten skylt och
över dörren, som är placerad bredvid skylten, sitter det sexton
glödlampor som lyser upp entrén. När du gått genom dörren är du
fortfarande inte säker på att du kommit rätt. Du måste nämligen ta dig
genom en hall och en korridor innan du når trappan som tar dig upp
till själva restaurangen. Väl där är det en lagom hög ljudnivå och det
betongklädda rummet är precis så där lagom trendigt och samtidigt
smakfullt. Jag är där med en av mina närmaste vänner. Hen bor i Berlin
nu och jag är på besök. Vi beställer en fördrink medan vi ögnar igenom
menyn. Redan innan bestämda vi oss för att ”go all in” och beställa
trerättersmiddag. Vi låter stämningen och personalen svepa med oss.
Vinet vi tar in kostar mer än maten gör tillsammans och när vi smakar
av det förstår vi varför. Så här efteråt minns jag inte allt jag åt.
Det jag minns är att det var förföriskt gott och att jag efteråt var
så mätt, inte av maten utan av alla sinnesintryck. Och att jag första
gången i mitt liv åt vaktelägg.

Skriven av: Fattiga riddare

Tags: ,

Jag är 8 år gammal. Jag är 8 år gammal och orolig. Jag är 8 år gammal och orolig och jag håller ett ägg i min hand.

Jag ska knäcka ägget. Jag ska knäcka ägget inför hela klassen. Jag ska knäcka ägget inför hela klassen och det får inte komma skal ner i bunken.

Vi ska baka en sockerkaka på mattelektionen. Vi ska baka en sockerkaka på mattelektionen för att lära oss alla måtten. Vi ska baka en sockerkaka på mattelektionen för att lära oss alla måtten och min uppgift är att knäcka ägget.

Min hand är svettig. Min hand är svettig och jag försöker få grepp om ägget. Min hand är svettig och jag försöker få grepp om ägget innan det trillar ner i bunken och krossas.

De andras ansikten är uppmärksamma. De andras ansikten är uppmärksamma och de kommer att se när det kommer skal i bunken. De andras ansikten är uppmärksamma och de kommer se när det kommer skal i bunken och varför fick jag inte istället måtta strösockret.

Jag knäcker ägget. Jag knäcker ägget och sedan är jag inte snabb nog. Jag knäcker ägget och sedan är jag inte snabb nog och får lite äggvita på bänken och på handen och sedan får jag nästan hela ägget ner i bunken.

– Då är det ett ägg till som ska knäckas, tar du det Daniel?

Daniel studsar. Daniel studsar fram till bänken och plockar upp ett ägg. Daniel studsar fram till bänken och plockar upp ett ägg som han snabbt knäcker ner i bunken så att det kommer skal i bunken och ingen skrattar och jag är fortfarande orolig.

Skriven av: Ugnspannkaka

Tags: ,

Hur kom jag hit? Idag verkar det som ingenting fungerar, jag borde ha suttit ensam någonstans och tänkt.

EU.s nyaste är att vi ska kasta färska ägg, informerar talaren. Detta bland mycket annat om Merkel, spanjorer, italienare, portugiser och bottenekonomier.

– Helt oacceptabelt dravel! Tanken som dök upp var kristallklar, nästan otäckt röstlik.

Samtidigt en inre visualisering av en action- scen i riktigt slow motion: En arm som dras bakåt, fylls med energi och indignation, börjar en elegant framåtriktad rörelse och, plash, där sitter det, helt perfekt mitt i pannan. Långsamt rinner vitan och gulan ner över ögonen, kinderna, rakt nerför halsen och tar sedan en mer difus väg över en välpressad armanikostym. En riktig rysare. Ett konstverk i tiden.

– Jag ser vad du tänker. Själv har jag tänkt något liknande men inte precis med ett ägg. Mitt vapen är betydligt mer definitivt, men endast för bruk i den virtuella världen, åtminstone på dessa breddgrader. Eller, kanske inte?

Observerar omgivningen. Ingen talar med mig. Då måste det vara fantasiprodukter av en mycket egendomlig beskaffenhet. Plötsligt rädslan. Håller jag på att bli ett kliniskt fall. Två röster talar inom mig, den ena värre än den andra.Och så scenen av en handling jag inte trodde fanns på min repertoar. En dröm? Möjligen en vaken dröm. Kanske med retorisk påverkan? Drömmar lär vara produkter av det omedvetnas verksamhet. Vilken miljö råder då i mitt omedvetna, eftersom jag står här på torget, lyssnande på inre röster, som enligt min bedömning kan klassificeras som terroriströster? Inte bra, skulle Jack Richard ha sagt. Samtidigt kan man inte komma ifrån att Jack är en mycket våldsam gestalt, blodet skvätter runt honom och detta i rättvisans namn.

Kan det ha varit något talaren sagt som startat denna egendomliga fantasisituation? Det enda jag kommer ihåg är att om vi inte går den rätta vägen går allt åt helvetet. Ren skrämseltaktik. Sen hade han lagt till något vagt om kärlek till alla människor, att inom en icke definierbar period skulle ekonomieländet vara över, alla skulle ha jobb, kunna kasta färska ägg och annat bla, bla, bla.

Det var då som det hela brutit ut. Vad jag själv inte ens kunnat ana hade tvingats på mig. Vågfloden av tankar och bilder hade sköljt över mig trots att det aldrig varit min avsikt. Eller var det något jag verkligen skulle vilja vara kapabel att göra? Kanske måste jag inse att det faktiskt var jag som talat, att min innersta natur uppenbarat sig och höga röster därinne förkunnat vad jag aldrig kommer att anförtro min tunga. Någonstans har jag läst, att det enda man kan göra i detta läge är att lyda och följa de till synes främmande impulserna. Det tänkar jag inte göra. Dessutom har jag inget ägg med mig. Det mer definitiva vapnet får jag ta som en metafor för en ursprungsreaktion som kommer upp till medvetandet när dravel, lögner och liknande invaderar luftrummet.

Lättad över att så vettiga tankar uppenbarar sig, känner jag lugnet återvända. Ännu finns en marginal för sunt förnuft. Men något borde göras. Varför inte bua lite grann? Med ord och ljud skulle jag kunna ifrågasätta draveltalaren och visa att hans skrämseltaktik inte faller i god jord. Om äggkastning och mer definitiva vapen i verkligheten kan anses vara ensidiga, olämpliga eller rent av farliga handlingar, vore kanske en ordljudtaktik en bättre lösning. Nu gäller det bara att med retorikens förtrollande kraft förföra alla andra runt omkring mig så att de ansluter sig till min våglängd. Svårt, men möjligt. Början kan vara ett sensuellt viskat..buuu…som söker sinnlig respons hos de som står närmast. Ett risktagande, det kan missförstås. Men utan tvekan spännande. Kanske blir dagen bättre än vad den verkat från början.

Skriven av: Quiche

Tags: ,

Givetvis ska Pennfajten ha en påskinspirerad skrivuppgift. Men frågan är bara vad vi ska göra? /här lägger vi pannan i djupa veck i cirka fyra sekunder/

Jo.

Vi ska göra en slags terapeutisk skrivövning och söka i oss själva. Så här gör vi. Temat denna vecka är ägg. Texten du skriver får vara precis hur som helst; lång, kort, prosa, lyrik, repliker, gör som du vill med det.

Men! Först ska du följa dessa instruktioner:

  1. Sätt dig bekvämt någonstans där du är ensam (ja, toaletten funkar).
  2. Blunda.
  3. Andas långsamt ut och in genom näsan och ta några djupa andetag.
  4. Tänk på ägg.
  5. Vad är den första bilden som kommer till dig? Alltså, den första bilden som betyder något för dig, innebär något!

Det är vad du ska skriva om.

Uppgiften sträcker sig från onsdag 4 april till onsdag 11 april

När du mailar in uppgiften till pennfajten ( @ ) gmail com märker du kuvertet med Kackel

Veckans pseudonym kommer att bli äggiga rätter
Veckans tag på texterna blir ägg

Tags: ,