adrenalin

You are currently browsing articles tagged adrenalin.

Farah fick syn på Allie i korridoren. Hon stelnade till men fortsatte bestämt framåt. Hon skulle inte få henne att hoppa undan och gömma sig i korridoren. Hon vägrade ge henne den tillfredsställelsen, så hon fortsatte framåt och låtsades som att hon inte såg henne istället.

Då de gick förbi varandra i det trånga utrymmet mellan klassrummen och skåpen snuddade de vid varandra. Det kändes som en elektrisk chockvåg gick genom hons kropp. Allie stannade till ungefär samtidigt som Farah. Hon vände sig mot henne.

”Så du tänker bara gå förbi som om inget hänt?” Hennes röst saknade den värme hon alltid tidigare hört där och var istället fullt av en iskall kyla.

”Vad pratar du om?”

”Du vet precis vad jag menar, gå förbi mig som om vi inte känner varandra.”

”Jag är osäker på ifall jag faktiskt känner dig längre. Eller någonsin gjort, för den delen.”

”Sluta nu.” Hon lät plötsligt sårad och Farah kände någon form av tillfredsställelse. Hon kunde fortfarande påverka henne och på något plan kände hon att hon förtjänade det.

”Jag säger bara sanningen.”

”Kan vi prata om det här någon annanstans?”

”Det var du som började.”

”Där har vi problemet!” skrek hon. Folk i korridoren hade stannat och börjat titta på dem men hon verkade ha slutat bry sig. ”Du fattar aldrig att det kan finnas annat som händer än bara det som sägs rent ut!”

”Vad pratar du om? Det är ju inte mitt fel att jag inte är någon jävla tankeläsare!” Farah började också bli arg nu.

”Tankeläsare,” Allies röst var full av förakt nu. ”Det är samma visa med dig hela tiden. Det handlar inte om tankeläsare, utan om att tänka efter lite. Vara lite jävla lyhörd och inse att det handlar om mer än att bara aktivt säga precis allting ordagrant. ’Tankeläsning’? Du vågar skylla på mig för att du inte har någon som helst jävla social kompetens?”

”Vänta lite nu,” började Farah, men Allie lät henne inte fortsätta.

”Nej, jag tänker fan inte vänta. Jag har väntat hela vårt förhållande. Väntat på att du skulle lära känna mig och börja förstå lite grann i alla fall. Varför tror du att jag knullade Samantha för? Ja, ni hörde rätt. Jag knullade Samantha. Och det var skönt. Skriv upp det i era jävla bloggar.” Det sista sade hon till den nu ganska stora skaran åhörare innan hon vände sig tillbaka mot Farah.

”Det var för att jag tröttnade på att vänta, och för att hon faktiskt förstod mig och inte betedde sig som iskallt jävla as mot mig hela tiden. Hon verkade faktiskt bry sig.”

Allie tystnade flämtande. Hon var helt röd i ansiktet av ansträngningen. Farah sa ingenting. Varenda ord sved i henne, brände outhärdligt någonstans djupt inne i maggropen. Innan hon visste vad hon gjorde hade hon tagit ett steg framåt och slagit till Allie över ansiktet med öppen hand. Allie ropade till av förvåning och tog sig för kinden. Hon stirrade sårat och chockat in i Farahs ögon innan hon svalde och tyst sa:

”Det här är precis varför det blev som det blev.”

Skriven av: Bond. James Bond.

Tags: ,

Det hade varit en lugn eftermiddag. De flesta eftermiddagar är det.
Visserligen finns det många som sympatiserar med våra insamlingsmål
men deras behov av udda assietter och begagnade gardiner är ganska
litet. Jag hade sålt en soffgrupp på förmiddagen, fått in några
pocketböcker och sålt några andra. Nu var butiken tomt, sånärsompå det
här paret. De var lite äldre, jag skulle gissa att de nyligen gått i
pension. De hade vandrat varvet runt butiken och nu stannade kvinnan –
som hade brunt hår som uppenbart var färgat – vid lådan med begagnade
VHS-filmer.

– Titta, de har ”Askungen”. Ska vi köpa den? Det kan ju vara roligt
för barnbarnen i helgen.
– Nej, sån smörja. Låt den stå.

Mannen hade glasögon och en keps av matt blått tyg. Jag antar att han
hade den för att dölja flinten. Han såg ut som en sådan som säger åt
skolbarn att ta av sig mössan inomhus.

– Jag tror Tindra skulle bli glad. De har ju sett de där minuterna på
julafton och det kunde ju vara roligt för dem att se hela filmen.
– Det är väl inga ungar som bryr sig om det där längre? Det är bara
vuxna som ser på Kalle Anka nuförtiden.
– Dom tittar visst! Och så är det en bra film också. Det är bra musik.
One day my prince will come..
– Du vet ju ingenting! Det där är ju Snövit. Sätt ned den där nu.
– Ja, jag kanske tänkte fel men det en bra film iallafall. Det är så
mycket skräp på tv nuförtiden.
– Det är väl ingenting mot den där gamla dyngan. Askungen är ju den
värsta av alla de här stillsamma, tålmodiga, snälla hjältinnorna som
bara går och väntar på att bli räddade. Tjejer ska inte se sånt.
– Det är hon väl inte alls! Det är ju hon som sköter om det där
jättestora huset. Hon tar ansvar och hjälper människor och djur och
sedan får hon sin belöning.
– Hon är ju en gammal ungmö! En sådan där som skulle bo kvar och sköta
om föräldrarna förr och som inte fick ha något eget liv. Och så är hon
ju rätt tråkig också.
– Det är det som är felet va? Hon är inte lika snygg som Snövit och
Törnrosa! Det är det du tycker är tråkigt!
– Lägg av!
– Men det är ju ett stort fel med de här filmerna och det är att de
lurar i småflickorna att de kommer att få gifta sig med en prins!

De talade mycket högre nu fast de stod närmare varandra. Såpasss nära
att han fick hennes saliv i ansiktet.

– Vad de här filmerna lär ut är ju att om du bara är en snäll och tyst
och omhändertagande liten flicka så kommer dina problem att lösa sig.
Och de fattar inte att det kommer vara någon annan som löser dem men
inte så att det är bra för dem.
– Lägg av. Du begriper inte sånt här.
– Alltså, hade du bara inte låtit Sandra titta på så mycket sådan här
dynga när hon var liten så hade hon kanske kommit någonstans istället
för att gå och dra i hemtjänsten. Och nu ska du förstöra en generation
till.
– Verkligheten med vissa kanske inte är så rolig alla gånger. Det
finns en del man måste drömma sig bort ifrån. Och vad har du gjort åt
det egentligen? Din förbannade hycklare!

Nu var det så nära mellan deras ansikten att han nog inte skulle haft
några problem med att räkna hennes kindtänder om de inte varit så
upptagna av att stirra varandra i ögonen. Han öppnade munnen igen men
det kom bara en tung, väsande utandning. Så grep han tag om hennes
axlar och knuffade henne ifrån sig. Hon landade i en noppig gulbrun
soffa vi haft stående i flera månader. Hon var uppe igen så snabbt att
hon verkade studsa tillbaka och i handen hade hon en tunn glasvas som
hade stått på soffbordet. Den drämde hon över mannens ansikte så att
han föll till golvet. Hon stirrade ett ögonblick på vasen. Sedan slog
hon av dess botten mot en stereobänk så att hon kom att hålla en lång
vass skärva.

– Nu jävlar, sade hon och såg på mannen som låg hopkrupen på golvet.

Jag kände att jag nog borde bryta in.

– Kan jag hjälpa till med något?

Kvinnan såg upp och log vänligt.

– Nej tack, vi tittar bara.

Mannen tog sig upp bredvid henne och nickade vänligt mot mig. Han höll
en begagnad bordlöpare mot sin blödande näsa.

– Så vi ställer till! Du får ursäkta oss för att vi är så klumpiga.

Hennes leende var charmerande och det var troligen hans också, även om
det inte syntes lika bra. De envisades med att betala för vasen och
löparen och avrundade ett par kronor uppåt för att de stökat till.
Sedan tackade de och gick. Det var först när jag dammsugit upp
glassplittret och höll på att stänga som jag insåg att de råkat få med
sig videofilmen.

Skriven av: Schwarzenegger

Tags: ,

”Det skall vara sex också,” fortsatte hon, ”jag skall knulla.”

Åke tittade ned i sitt skrivbord, och snurrade på en penna med fingertopparna, han var inte som han brukade vara när jag tittar över med en påse färska bullar från Statoil.
”Du menar i boken” svarade han.

Frågan var nog lite överdriven. Äke är över femtio, saknar hår på huvudet och går alltid klädd i en grå skrynklig kostym. Att han skulle vara föremål för några sexuella anspelningar, från den hemska människa som satt bredvid mig, i ett svindyrt rött fodral och högklackade skor var knappast troligt. Då återstod jag, men hon var knappast lesbisk, hade hon varit det, så hade hon valsat runt i medierna hur många gånger som helst med det, för att få uppmärksamhet.

”Jag skall knulla Mikael Persbrandt” fortsatte hon.

Åke var inte den glada förläggare som han brukar, när vi träffas på hans kontor. Kanske för att hon fyllde ut rummet. Inte med sin fantastiska personlighet, utan med sina korkade åsikter och oförutsägbara infall.

Själv satt jag och undrade vad jag gjorde där, min senaste roman hade sålt dåligt och jag behövde pengarna. Visst var det snällt av Åke att föreslå mig till jobbet som spökskrivare, men den här människan slog ju allt.

Jag hade gjort en research, hon var uppväxt i en svensk småstad. Flyttade till Stockholm och började jobba i en boutique efter att hon gått ur gymnasiet med ofullständiga betyg. Hennes stora lycka, kom med den där dockusåpan för några år sedan. Sen fortsatte det med blogg på Stureplan.se. En urusel diskohit, som var helt söndermixad för att dölja att hon inte kan sjunga. Programledare för något jävla lekprogram i en kanal vars namn lät som ”TV-tvåsiffrigt” ungefär. Sen bilderna i Slitz naturligtvis.

En typisk medievannabe i det ytliga 2000-talet som blivit någon marknadsföringsplattform för en massa skit, utan att kunna ett skit. Hennes senaste projekt var en kurs i drejning på Medborgarskolan och nu hade hon under sommaren haft utställning på Österlen. Ständigt påhejad av fjäskande kändisjournalister.

Jag och Åke hade nu artigt lyssnat på hennes åsikter om den svenska avundsjukan, Jantelagen, hennes entrepenörskap och att i USA så såg man minsann upp till folk med talang.

Själv hade jag noga valts ut för detta uppdrag, jag hade fått provskriva i hennes blogg. Ett inlägg om när hon var på semester i Monaco, jag skulle lägga text till en bild där hon stod på hotellrummets balkong med ett glas champagne.

Bilden var tagen i Lanzarote, men jag försökte ändå göra något stilistiskt om hur hon såg ut över kasinot och Medelhavet av skiten.

Man kan inte skriva så svarade Åke nervöst. Han såg ut som han föreställde sig Persbrandt komma in på hans kontor i Gunvald Larsontrenchen och ge honom en rak höger bakom skrivbordet.
Nu kastade hon tillbaka sitt långa blonda hår, lutade sig bakåt och lät händernas fingertoppar med dom orangea naglarna nudda varandra, sen vände sig mot mig.

I det här projektet, mina memoarer alltså, skall jag knulla Persbrandt, är det förstått. Men vi skriver ju inte namnet utan folk skall liksom förstå det. Sen dementerar jag så alla tror att det var han i alla fall.

Medan jag kände hur jag tänjde min sociala kompetens till bristningsgränsen, över en tjej som inte fyllt 30, som skulle ge ut sina memoarer utan att skriva dom själv. Jag lyckades kväva en suck och svarade.

”Jag kan kanske bygga en story på det.”
”Du skall bara veta en sak,” fortsatte hon bestämt och fingrade på ett brett guldarmband med den ena handens hemska naglar. ”Jag har kollat hur du beskriver sex och jag gillar det inte, för lite snusk och för omständligt.”
”För mig är sex något fint mellan två människor som jag inte vill bara göra kladd av. Utan beskriva två personer med nerverna utanpå kroppen” snäste jag av. Nu började jag känna hur ilskan rann till.
”Lilla du, det är min bok och det är jag som bestämmer” svarade hon överlägset.

Jag började inse att jag aldrig skulle jobba som spökskrivare, skulle få psykbryt efter ett kapitel. ”Har en ide,” svarade jag och försökte prata med en mjuk stämma, för att chocka henne ordentligt. ”Om du tar reda på var Persbrandt brukar festa så går jag dit, raggar upp honom och knullar honom, sen skriver jag ett kapitel om hur det var. Du fixar nog inte att knulla honom heller så jag kan ju vara din spökknullare också.”

Den väntade reaktionen uteblev, istället för att gå i taket drog hon upp sin stora Burberryväska och tog upp en cigarett med darrande fingrar. Hon tände den tyst, jag hade fått henne ur balans. Men Åke var redan uppstressad och nu började han få svårt att andas.
”Släck den där giftpinnen” skrek jag, ”Åke har ju astma för fan.”

Hon svarade inte men verkade nöjd med att jag blev provocerad. Nu formades hennes restylade stela läppar till ett o och blåste cigarettröken rakt i ansiktet på mig. Jag tappade behärskningen totalt, for upp ur stolen och gav henne en örfil, så cigaretten for tvärs över bordet och landade mellan Åkes ben. Han hoppade instinktivt upp och försökte borsta av sig den glöd som redan låg och brände sönder den bruna mattan.

”Jag skall anmäla dig för misshandel” kved hon medan dom orangea naglarna åkte upp mot den röda kinden.
”Gör det, gör det, anmäl din egen spökskrivare för misshandel, låt hela jävla kändispressen få veta att du inte fixar att skriva din egen jävla bok, sen kan du ta ditt patetiska entrepenörskap och trycka upp det i arslet !”

Svaret kom blixtsnabbt , hon svingade Burberryväskan med full kraft rätt i ansiktet på mig. Jag ramlade tillbaka i stolen som tippade, rullade över den bruna mattan ett par varv, medan väskans innehåll i form av nagellack parfymflaskor kajalpennor och andra lösa föremål regnande över mig.
Reste mig upp, kände hur blodet rann från pannan efter en trasig parfymflaska. Sved av parfymen gjorde det också, så in i helvete. Tydligen såg jag skräckinjagande ut, med mitt röda hår som stod åt alla håll, fast hon var ett halvt huvud längre än mig, ryggade hon tillbaka. Blodig, Chanel no 5 stinkande och frustande av aggression lyfte jag upp väskan från golvet och tryckte den över huvudet på henne. Sen skrek jag:

”Jag skiter i dina memoarer men du skall få ditt jävla Persbradtknullarkapitel gratis av mig. Så här skall jag skriva:”

”Han hängde av sig Gunvald Larsontrenchen på stolen och tog av sig den välpressade mörka kostymen. Sen öppnade han min Burberryväska med sina sexiga kraftiga händer. Efter det drog han den över huvudet på mig, så han slapp lyssna på mitt hjärndöda svammel när han satte på mig”

”Kort och tydligt va?”

Hon valde att ha väskan på sig och jag hörde snyftningar inifrån den. Åke hade återfått färgen i ansiktet och riktigt mös med en varm blick, som sa att jag inte alls behövde byta förläggare. Jag log tillbaka och lämnade rummet.
Jag skall nog ringa till mitt gamla vårdjobb och kolla om dom behöver timvikarier, totalt oflashigt, men folk är i alla fall normala.

Skriven av: Conan Barbaren

Tags: ,

Dags att lämna förra skrivuppgiftens barnsliga gullegull (även om vi tyckte jetemyket om det!) och kasta oss rakt in i ett våldsamt gräl. När du skriver denna text får du själv bestämma hur grälet tar sin början, om det är ett stort och allvarligt meningsutbyte, eller om det handlar om en vardaglig petitess.

Du kan hålla dig i hemmamiljö eller på någon annan plats som du känner till. Du kan också vara i EU-Domstolen, hemma hos paret Reinfeldt eller på Titantic medan skeppet sjunker.

Försök bygga upp dramaturgin i grälet, låt det eskalera och tänk på att vara tydlig med vem som säger vad om du skriver en dialog eller replikskifte. Som hjälp när du skriver din text kan du försöka tänka filmiskt – när man skildrar en scen mellan två bråkiga karaktärer på film, så växlar man mellan närbild, halvbild och helbild.

I närbilden ser vi karaktärernas enskilda uttryck. I halvbilden hur de förhåller sig till varandra. I helbilden hur de förhåller sig i rummet. Titta på olika grälscener på TV och film om du behöver inspiration. Glöm inte bort kroppsspråket!

Veckans enda regel är – grälet ska sluta i handgemäng. Slå inte ihjäl någon karaktär, men vi vill ha slagsmål, knytnävar, stekpannor och/eller örfilar. Du väljer vilket slags handgemäng! Uppfattat?

Uppgiften sträcker sig från onsdag 17 augusti till onsdag 24 augusti

När du mailar in uppgiften till pennfajten ( @ ) gmail com märker du kuvertet med Adrenalin

Veckans pseudonym kommer att bli kända actionhjältar
Veckans tag på texterna blir adrenalin

Tags: ,