skrivuppgift

You are currently browsing the archive for the skrivuppgift category.

Inspirerad av ett mail från en av Pennfajtarna så är det härmed bestämt att den nya skrivuppgiften blir … tah-dah … att skriva ett synopsis på en actionfilm.

Wikipedia på engelska: A synopsis is a brief summary of the major points of a written work, either as prose or as a table; an abridgment or condensation of a work.

Här är reglerna för veckans uppgift:

  • Berätta hela handlingen i din actionfilm. Början-mitten-slutet.
  • Beskriv dina karaktärer med några snabba skissartade, väl valda ord.
  • Låt din actionfilm utspela sig i din vardagsmiljö.

Hasta la vista, Pennfajtare!

Uppgiften sträcker sig från onsdag 5 september till onsdag 12 september

När du mailar in uppgiften till pennfajten ( @ ) gmail com märker du kuvertet med Action Satisfaction

Veckans pseudonym kommer att bli actionhjältar (eller har vi redan haft det som pseudonym?)
Veckans tag på texterna blir action

Tags: , ,

Plötsligt ringde telefonen. ”Vem kan det vara så här sent på natten” sa den femtonåriga flickan oskuldsfullt och lyfte på den ödesdigra luren.
Hon hörde ett mörkt andetag rom rosslade olycksbådande.
”Hallå?” frågade flickan.
I samma stund slog åskan ner och fyllde rummet med sina mullrande suckar. ”Oj!” sa hon, släppte luren och kröp ihop i soffan med händerna om sina rosa pyjamasbyxor.
Det ringde igen. Men den här gången svarade inte flickan, för det kröp i kroppen på henne av rädsla och ansiktet lös av förfäran.
Det hela kändes som i en dålig film.
”Fast varför skulle någon vilja göra mig något ont” tänkte flickan. ”Jag som har ett hjärta av guld och som inte har gjort en fluga förnär.”

Då slog dörren upp i ett brak! Framför flickan stod en lång man i regnrock och med en illavarslande yxa i ena handen. Han gick långsamt mot soffan och regndropparna från kappan föll som genomskinligt blod mot den mörka ekparketten.
”Nej, herre gud – varför gör du så här!?” skrek flickan och skyddade sitt späda dockansikte med en kudde.
”Därför att jag är väldigt resultatinriktad av mig” svarade mannen kallt och fortsatte gå.
”Du kommer aldrig undan om det händer mig något! De kommer att leta efter dig överallt!” fortsatte flickan med en falsett som fick katten på granngården att hoppa ner från fönsterbläcket.
”Tja, fast vad gör det om hundra år?” frågade mannen med en axelryckning och höjde yxan.
Sedan föll den.

Det iskalla stålet plöjde sin väg genom den bleka kroppen som en plog plöjer åkern på vårens första dag. Och när yxan tagit sin bergochdalbanetur från huvudknopp till tå föll de bägge delarna isär som då man slår upp en god bok på en kulen höstnatt.

Mannen såg på röran och satte sig ner i soffan. Sedan tände han en cigarrett för första gången i sitt liv.
”Den som väntar på något gott” sa han.

Skriven av: Det finns bara dåliga kläder

Tags: ,

Politikern:
”Vi har visioner!
Vi satsar på en levande landsbygd!
Vi vill minska utanförskapet!
Vi satsar!
Vi värnar!
Valfrihet!
Shop til you drop!
Konsumera mera!
Vi är för det hållbara samhället!
Vi satsar på en levande landsbygd!
Tågen kommer i tid!
Fri konkurrens löser allt!
Alla ska med!
Vi satsar!
Vi värnar!
Vård skola omsorg!
Valfrihet!
Alla har samma möjligheter!
Vi har konkreta åtgärder!
RÖSTA PÅ OSS!”

Journalisten:
-Vilka konkreta åtgärder? Vilka visioner?

Politikern:
”Jo, vi sa just det:
Vi har visioner!
Vi satsar!
Vi värnar!
Shop til you drop!
Konsumera mera!
Vi tror på det hållbara samhället!
Tågen kommer i tid!
Vi satsar!
Vi värnar!
RÖSTA PÅ OSS!
Vi har visioner!
Vi satsar på en levande landsbygd!
Vi vill minska utanförskapet!
Vi satsar!
Vi värnar!
Valfrihet!
Shop til you drop!
Konsumera mera!
Tågen kommer i tid!
Fri konkurrens löser allt!
Alla ska med!
Vi satsar!
Vi värnar!
Vård skola omsorg!
Valfrihet!
Alla har samma möjligheter!
Vi har konkreta åtgärder!
Min bild är att vi undviker politiska klyschor!
RÖSTA PÅ OSS!”

Skriven av: Det var en mörk och regnig natt

Tags: ,

Får hälsa alla välkomna tillbaka och hoppas ni tyckte lunchen smakade bra.
Iden till att vi skulle chartra en båt för ledningsgruppsmötet, fick jag i somras när jag låg inne vid bryggan i Sandhamn. Tycker det finns vissa likheter mellan just vårt företag och livet på sjön.
Vi har ju länge ju länge upplevt det som vi simmat i medvind men är det så ?
Vi kan se dom här staplarna som jag lagt upp i powerpoint, lite böljande hav över dom, men som ni alla ser så planar det ut i stiltje sista kvartalet
Jaha, du där borta hade en fråga. …. Nej, dom där hajkäftarna runt staplarna har jag lagt in, det är inget fel på skärmen, skall symbolisera dom underliggande hoten mot oss som finns under ytan. Var meningen det skulle vara lite roligt också.
????????????????????????????????????????????????
Jaha, inga reaktioner på det, det som finns under ytan, hajarna eller konkurrenterna om man uttrycker sig så. Som vi alla vet, så ser man bara toppen på isberget så hjälper inga vattentäta skott i organisationen.
Sen nästa bild, jaha, du där bak gjorde en snuskig association märker jag, nej det är inte en bimbo som solar på rygg, det är våra kunder som sticker upp som små toppiga öar i havet och det är ju dom vi simmar mot, helst i medvind. Vår trygghet ute på världsmarknadens osäkra hav.
Vår trygghet kunderna eller öarna, kan lätt förvandlas till stenar, öh grynnor menar jag naturligtvis och också utgöra ett hot. Vi måste närma oss dom på rätt sätt när vi simmar, helst i medvind och spottar man tillräckligt länge på dom blir dom våta.
Vi måste alltså fokusera på att ha många bollar i luften samtidigt.
För att sammanfatta det hela, vi måste alla vara medvetna om målet, för det är som jag alltid sagt.
Har man satt fan i båten, så får alla ro honom åt samma håll.

Skriven av: Ögon som glittrar som månsken

Tags: ,

Via ett tips från en av Pennfajtarna och inspirerat av en mycket elak, men ack så snygg, litteratursågning presenterar vi nu den nya skrivuppgiften. Om du är väldigt nyfiken kan du läsa recensionen av ”Inside” och ”Signs and Wonders” av Alix Ohlin (recensent: William Giraldi) – den handlar nämligen om språk och kanske främst om dåligt språk. Om att skriva med klyschor.

Och den förra övningen var ju inspirerad av snuskboken ”Fifty Shades of Grey” … skriven på kanske det absolut klyschigaste, sämsta språket någonsin (lycka till svenska översättare! kram!) Och vill du skratta gott kan du testa Fifty Shades Generator som en av våra Pennfajtare tipsade oss om.

Den aktuella skrivuppgiften är som lyder:

Du ska skriva en text späckad med språkliga klyschor, dåliga liknelser, metaforer som får det att krypa i skinnet på dig när du författar den. Övertydliga förklaringar går här alldeles utmärkt.

Enda regeln är: Texten ska fortfarande vara läsbar. Kom ihåg att det är en svår konst att skriva riktigt uselt men ändå med flyt, Lex DaVinci Koden.

Som vanligt går det också bra med en kortare text, dikt, prosa, dialog, whatever.

Uppgiften sträcker sig från onsdag 22 augusti till onsdag 29 augusti

När du mailar in uppgiften till pennfajten ( @ ) gmail com märker du kuvertet med Klyschfestival

Veckans pseudonym kommer att bli klyschiga fraser
Veckans tag på texterna blir klyschor

Tags: ,

De har inte jagat på flera dagar och de är utmattade. Istället jagar de i en långsam cirkel runt varandra. Hon går förbi honom, låter honom veta att hon vill ha honom.

Han kliver på henne bakifrån. Hon slänger en blick på honom och kisar med gulgröna ögon, morrar. Han tar sig friheter och nafsar henne i nacken. Hon känner hans andedräkt mot sina öron. Hon morrar till igen och blottar tänderna. Han är inne i henne, taggarna river och det är instinkten som håller henne kvar genom smärtan.

Det går snabbt. Han vrålar. Hon kvider. Han kliver av. Om en liten stund kommer de upprepa proceduren.

Skriven av: Grå

Tags: ,

Hon går till toaletten. Stänger dörren om sig och ljuden från kontorslandskapet försvinner. Hon hör bara hur det dunkar i öronen, hör bara sin egen lust.

Hon intalar sig själv att hon ändå behövde gå på toa, lägger mobilen på den lilla sopkorgen för bindor, drar ner byxorna, sätter sig, kissar. Hon drar av lite toapapper och torkar sig, stannar upp i rörelsen, känner hur svullen hon är.

Hon tittar på telefonen.

”Jag lägger dig över mitt knä, smeker dig över ändan och du gnyr. Jag höjer handen och daskar till, precis nedanför skinkorna. Du flämtar och sedan flämtar du igen när jag försiktigt masserar den ömma huden.”

Skrev han.

Det är fräckheten, det är tilltaget, att smsa henne på jobbet, dessutom när de bara har setts en gång, i lördags, hemma hos Anneli. Visst fanns det en dragning, visst fanns där en vibration, visst förstod hon att han klädde av henne naken med blicken. Hon gillade det. Hon gav honom sitt nummer.

”Jag lägger handen över din mun, du fångar in ett finger mellan dina läppar och jag känner din tunga över toppen på mitt finger, sedan tar du hela fingret i din mun och suger, bestämt. Jag känner värmen, fukten, hur fingret ligger inbäddat och jag blir hård vid tanken på vad vi strax ska göra.”

Hon ställer sig upp. Kan inte förmå sig att dra upp byxorna, att stänga in svullnaden. Istället lägger hon handflatan över. Hon känner med toppen av sitt långfinger och sedan tar hon hela sitt finger, hon kniper, hon rör det långsamt. Värmen, fukten, hela hennes finger ligger inbäddat.

Hon lutar sig mot väggen. Blundar. Hon gör cirkelrörelser med handflatan, det känns som om benen inte kommer att bära.

”Jag håller mjukt i dina axlar och trycker dig bestämt mot väggen och särar på dina ben. Du blundar. Jag låter dig känna hur hård jag är. Du öppnar din mun, stänger den igen. Jag fuktar mig mellan dina läppar. Sedan glider jag in.”

Hon känner hur musklerna klämmer om långfingret. Hon vill stöna, men är rädd att någon ska höra henne. Hon vill ringa honom, men de har bara smsat. Hon vill komma nu och det gör hon, med handflatan tryckt mot sig och med ett finger som hon inte kommer att tvätta.

Skriven av: Orange

Tags: ,

Hans röst kittlade henne. ”Känner du mig, känner du mig inuti dig?”

”Ja”, rodnade hon. ”Rör vid mig, fyll mig. Håll om mig.”

”Ett systemfel har inträffat”, inflikade Skype och krashade.

Skriven av: Grön

Tags: ,

”Sorry älskling, kommer inte kunna följa med i kväll, måste jobba över.”

Jag såg på sms:et medan jag gick på kullerstensgatorna mot krogen. Det var inte första gången hon behövde jobba över när vi skulle ut och ta en öl. Det hade blivit en vana. Efter sju år tillsammans hände det allt mer sällan att vi gjorde något utöver att bara jobba, äta och sova.

Jag kände mig irriterad och stoppade ner mobilen i fickan. ”Jag behöver i varje fall en öl efter den här jobbdagen” tänkte jag och gick ändå in till krogen.

Jag hade inte gått ut och druckit själv sedan tonåren och det kändes ovant att ensam slå sig ned vid ett bord. Men lokalen var välfylld och det dröjde inte länge förrän tre tjejer gick fram och frågade om de fick slå sig ned.

– Visst, sa jag som inte hade något emot sällskap.
Två av tjejerna började prata jobb tillsammans, men den tredje vände sig mot mig. Hon var i 25-årsåldern, hade brunt hår och stora, vackra ögon. Vi började prata och det visade sig att hon pluggade ekonomi på universitetet, precis som jag själv gjort många år tidigare. Ju mer vi pratade, desto mer visade det sig att vi hade mycket gemensamt.

Den ena ölen efter den andra slank ner och under tiden märkte jag hur mycket jag gillade henne. Hon hade många egenskaper som min flickvän saknade; verkade spontan, delade samma intressen, var berest. Plötsligt kände jag en hand på mitt lår. Jag såg förvånat upp.
– Vill du ta en till drink. Hos mig? Jag bor alldeles i närheten, sa hon och log.

Jag borde förstås sagt nej. Men en drink, tänkte jag, går fort. Dessutom hade vi trevligt och gick det längre skulle jag alltid kunna säga nej. Vi gick ut på gatan och in i en lägenhetsport ett kvarter därifrån. Lägenheten var en liten ljus etta och vi satte oss bredvid varandra i soffan i vardagsrummet.

Efter två drinkar hamnade hennes hand i mitt knä igen. Jag tog inte bort den.

– Du är så snygg, sa hon och lutade sig fram. Jag tog tag i hennes mörka hår och tryckte en försiktig kyss mot hennes läppar. En kort sekund skrek något i mig att sluta, men med hjälp av alkoholen bestämde jag mig för att helt stänga av rösten. I stället fortsatte vi att kyssas samtidigt som jag lade ner henne på rygg i soffan.

Hon var otroligt söt där hon låg och såg upp med sina stora ögon. Jag drog bort ett hårstrå från hennes mun och började hångla medan jag knäppte upp hennes jeans och drog av dem. Jag kysste långsamt insidan av hennes mjuka lår upp mot trosorna och drog försiktigt ner dem. Därefter fick jag av mig mina egna byxor medan hon tog av sig sitt linne. Jag satte handen mot hennes rakade sköte och tog det ena bröstet i min mun samtidigt som jag kände hennes hand mot min lem.

Jag ville ha henne, nu, jag kunde inte minnas när jag hade velat ha någon så mycket tidigare. Jag drog upp hennes ben över mina axlar och la mig över henne. Hon mötte min blick och nickade.

Jag såg ner och drog staken upp och ner mellan hennes ben innan jag sakta, sakta trängde in i henne. Först bara med ollonet, sedan mer och mer. Jag ökade takten samtidigt som jag grep tag i hennes hår och kysste henne. Med läpparna mot varandra stönade vi högre och högre.

– Vänta, sa hon plötsligt och tryckte bort mig. En sekund tänkte jag att hon hade ångrat sig, men hon vände sig bara om och svankade på alla fyra. Med ett fast grepp om hennes höfter trängde jag mig genast in hela vägen. Hon stönade högt och pressade sig mot mig. Med ena handen tog jag tag om hennes hår och tryckte mig allt snabbare och snabbare in.

– Fortsätt, fortsätt, sa hon högt. Och jag fortsatte, det fanns inte i min värld att sluta. Hennes vackra rumpa slöt sig om min stake om och om igen och det välbekanta pirret kändes i ljumskarna. Jag pressade mig in i henne några sista, hårda gånger. Sedan kom jag.

Det var den skönaste, mest förbjudna sekund jag någonsin varit med om. Men i samma stund försvann all njutning. När jag drog mig ur var den helt slak och rummet fylldes av en tung sötsliskig lukt som gav mig huvudvärk. Vad hade jag gjort? Varför? Jag älskade ju min flickvän över allt annat, jag ville ju inte ha någon annan – någonsin.

Jag önskade av hela mitt hjärta att jag kunde spola tillbaka de senaste timmarna och få allt ogjort, men visste med en fruktansvärd tyngd att det var omöjligt.

Jag slängde på mig byxorna och tog skjortan i handen medan jag halvsprang mot dörren.
– Vad gör du? ropade hon samtidigt som jag fortsatte ut i trapphuset och smällde igen dörren. Hjärtat dunkade snabbare än någonsin. På väg ut genom porten fick jag upp mobilen ur fickan. Det fanns ett missat meddelande.

”Älskling! Ledsen att jag inte kunde komma. Vill bara säga att jag älskar dig så himla mycket!!!”

Skriven av: Rosa

Tags: ,

Under täcket en ljus strimma
Våt i en kåt dimma
Yrvaken
Naken
Känner staken
Pressar in i baken
Villiga muskler, hårda som stål
Hejdar ett instängt vrål
Du får inte komma än
Älskade lilla snuskiga vän
Jag bestämmer takten
Det är jag som har makten
Nu
Sen är det du

Skriven av: Vit

Tags: ,

”Kan du inte klä dig som du var klädd när du dök upp här i måndags,” hennes röst var bedjande.
”Okej,” skrattade jag, ”men bara på ett villkor, du tar på dig kläderna du hade när vi var på Ströget”
Det var fredag kväll, Evas morsa och Farsa hade stuckit till Tyskland över helgen och Eva och jag var ensamma i villan.
”Glöm inte sminket,” påpekade hon. ”Jag vill ha dig exakt så som du såg ut.”

Tankarna i huvudet virvlade runt. Medan jag lade en mörkt blå ögonskugga över ögonlocken och förstärkte den med kajalpennan framför badrumsspegeln på övervåningen, tänkte jag tillbaka på vad som hänt under veckan.  Min kusin Eva, som var hemma hos min moster under sommaren, pluggade normalt i Umeå. Jag var nere på semester och hälsade på. Vi hade båda förändrats rätt mycket, jag som ett år tidigare blivit dumpad och därefter rest mig igen, kanske som en ny människa, både i stil och själ, hade blivit tuffare och mina gympass hade förändrat min kropp. Märkte redan från början att allt inte stod rätt till med Eva, hon verkade både glad över att jag dykt upp och nervös. Sen för ett par dagar sedan, när vi var i Köpenhamn brast det för henne. Ett förhållande med en tjej under vintern på högskolan,  gjorde att hon upptäckt sin  bisexuallitet och erkände att hon var attraherad av mig.

Men det som förvånade mig mest var min egen reaktion, tio minuter senare hade vi stått under ett paraply och hånglat mitt på Ströget. Hade jag samma läggning som hon, eller var det bara hon som person som var attraktiv ?

Gick ned till vardagsrummet ombytt och satte mig i fåtöljen, hon var redan färdig och hade slagit sig ned i soffan. Lika otroligt oskyldigt söt som hon var när hon bekände sina känslor för mig.  Den bruna hoddien med den cheriserosa texten som delades av ett blixtlås. Under ett vitt linne som hjälpte till att visa hennes jämna fina solbränna. Min blick fortsatte uppåt, ett sött flickaktigt ansikte med  uppnäsa och det tjocka håret, uppklippt i en busig kort frisyr, med en lång lugg hängande ned på sidan.
”Kan du inte lägga det ena benet över det andra,” frågade hon och jag lydde. Nu åt hon mig verkligen med blicken.
”Vad tänker du på,” frågade jag ?
Svaret blev ett par generat hopspända läppar, två sammanpressade handflator som gled ner mellan benen, ett par axlar som åkte upp. Sen tittade hon upp i taket och viskade, ”herregud, det här är inte sant.”
Jag kunde ana hennes tankar, jag var hennes dröm, iklädd svarta skinnjeans, röda converse, svart Backyard Babieslinne med dödskalle, stora silverringar i öronen och kraftig make som dykt upp i hennes hall i Måndags. Vi hade samma kön och var släkt, förbjuden frukt för henne, se men inte röra. Jag kände hennes lycka över att dom innersta, hemligaste och  mest förbjudna fantasier hon bar på höll på att uppfyllas. Vi skulle vara ensamma fram till  sent på Söndagskvällen och vi hade gott om tid att utforska varenda kvadratcentimeter av varandras kroppar.
”Kommer du ihåg sen kväll med Luuk,” frågade jag.
”Arga leken,” fnissade hon.
”Sexiga leken,” svarade jag.
Den erotiska stämningen i rummet var så att man kunde skära med kniv genom den. Vår andning flämtade ikapp med blockljusen, på bordet mellan oss. Miss Rockchick och Miss Innocent Scoolgirl frossade varandra med ögonen. Själv kunde jag inte sluta tänka på hennes små fasta bröst under den bruna hoddien med dom stenhårda vårtorna, som mina läppar fått provsmaka i en provhytt i Illums varuhus på Ströget, där vi upplevde vår första orgasm tillsammans.

Hon reste sig, vi möttes vid kortsidan av bordet, sen lade hon armen om mig.
”Du får inte ta av dig än, jag har inte sett mig mätt, dom där skinnjeansen som smiter åt hela vägen över  din rumpa är så himla sexiga, måste känna.”
Hennes händer lade sig tillrätta över nitbältet, fingertopparna lekte ned över min bakdel. När dom nådde baksidan på mina lår pressade hon skinkorna uppåt samtidigt som jag fick dom masserade, hon tryckte mig mot sitt underliv och våra tungor började leka ihop. Hon hostade till.
”Fick ditt långa röda hår i munnen” fnissade hon lyckligt ”gör inget, jag älskar ditt långa röda hår, jag älskar hela dig, vill ha dig överallt över mig. Är vi inte lite kladdiga efter grillningen, badkaret kanske ?”
”Det är farligt att bada ensam,” flämtade jag fram, medan jag konstaterade att det som var mest kladdigt var mina trosor.
”Varför bada ensam när man är två,” fnissade hon i mitt öra.
Hon drog med viss tvekan ner mina jeans, linnet och BHn fixade jag själv. Sen drog jag ned blixtlåset på hennes hoddie, drog upp det vita linnet och lät mina läppar omfamna dom stenhårda bröstvårtorna. Hon andades tungt.
Kom viskade hon medan hon öppnade skärpet på sina mörkblåa losefitjeans så dom ramlade ned på golvet.
Vi gick in nakna i badrummet tätt omslingrade, hon prövade temperaturen på duschen, mot sin underarm och bjöd ned mig i badkaret.
Efter att jag blivit duschad masserade hon in mitt hår med ett shampo som luktade äpple. Först där uppe, sen där nere, hon ställde sig bakom mig, tog fram en svamp och började skölja av mig. Håret, halsen, sen vandrade svampen ihop med duschstrålen ned mellan mina bröst där den stannade och tvättade dom med cirkelrörelser över vårtorna. Den fortsatte ned mellan mina ben.
Den mjuka svampen masserade underbart utanpå, medan vattnet porlade in i mig, jag gnydde, mina fötter plaskade okontrollerat runt på botten i badkaret. Bröt förtrollningen och vände mig om tog tag i henne hårt och vi kysstes med vidöppna munnar hon höll duschen över oss och efter några djupa kallsupskyssar var det min tur att tvätta. Hennes andning ökade, huvudet for fram och tillbaka så vattnet stänkte ur det korta håret.
”Vi fortsätter i sängen,” stönade hon fram.
Vi svepte in oss i ett stort grönt badlackan och rörde oss snabbt mot hennes föräldrars dubbelsäng. Hon tog tag i mig, så jag hamnade på rygg med henne över. Hennes läppar började vandra nedför min kropp, kände hennes nafsande i mina bröstvårtor som fick mig att rysa, tungan virvlade runt i min navel. Kunde ana hennes kraftiga andning, som fick håret på min buske att vaja.

En tanke slog mig, jag hade ingen aning om hur man hade lesbiskt sex, som man gjorde på sig själv borde fungera. Men det fanns platser på kroppen man inte kom åt med tungan och det skulle jag nu få uppleva. Tittade ner på dom små händerna med kortklippta turkosa naglar, som masserade mina spända bröst, medan hjärtat bankade dom med hammarslag från insidan. Hennes händer gled ned och försvann bakom min rygg, fingertopparna åkte nedför svanken och kittlade mina skinkor. Det tjocka ljusa busiga håret förenades med min röda buske.
Hon jobbade med tungan mot mina läppar,  först knappt förnimmelsebart, jag gick långsamt igång på det, sen verkade det som hon spände den och jobbade hårdare, något så mjukt hade aldrig varit där förut. Hon masserade skinkorna, mina händer rufsade runt i hennes korta hår, jag gnydde , hörde frasandet av mina hälar mot överkastet.

”Gud sluta inte” kved jag, ”fortsätt, fortsätt”
Min kropp spändes, en varm lavaström åkte genom mina ådror och träffade min hjärna, den svidande elchocken piskade mitt underliv och jag skrek rätt ut av vällust.
Sjönk först ihop, hon fnittrade stolt över sin prestation, sen tog jag tag i henne och vi rullade runt ett halvt varv. Det var min tur äntligen fick min tunga komma ut och leka med dom hårda bröstvårtorna, den fortsatte att virvla ned, gjorde halt vid hennes buske, lukten av äppelshampo satt kvar  i den, lade min näsa tillrätta där medan min tunga gled in mellan hennes ben.
Det luktade underbart.

Skriven av: Röd

Tags: ,

Det kan inte ha undgått typ … någon … att sommarens mest sålda roman (kanske till och med tidernas bäst säljande roman i Storbritannien) är den sexiga boken ”50 Shades of Grey”.

Eftersom vi är mycket snälla här på Pennfajten så behöver du inte läsa boken för att klara av denna skrivuppgift, det räcker med lite snuskig fantasi. Nya uppgiften är nämligen att du ska skriva en sexskildring.

*rodnar*

Här är reglerna:

  • Din sexskildring ska vara mellan två (fler funkar ju också) varelser inom samma art.
  • Du får ej använda alltför snuskiga ord, så du måste försöka hitta omskrivningar. Lem är okej.
  • Du får lösa denna uppgift på ett roligt sätt om du vill, men vi kommer applådera seriösa försök.

Vågar du?

Uppgiften sträcker sig från onsdag 15 augusti till onsdag 22 augusti

När du mailar in uppgiften till pennfajten ( @ ) gmail com märker du kuvertet med Pennfajtsporr

Veckans pseudonym kommer att bli färger
Veckans tag på texterna blir pennfajtsporr

Tags: ,

Hon möter henne på bron. Blick sveper nerifrån och upp, möter blick på väg uppifrån och ner. Denna stad, med sina kyrktorn, drickbara vatten och det varma kvällsljuset, som döljer osäkerhet och kyla. Men blicken som möter hennes döljer ingenting. Där syns osäkerheten och kylan. Hon stoppar instinkten att rätta till sin klänning, men rätar lite på ryggen. Om ändå kvällspromenaden fick vara befriad från bedömning.

Skriven av: Ikano Bank

Tags: ,

Den stora mannen med det grå håret och det solbrända, vänliga ansiktet sätter sig långsamt ner i bussätet med en tung suck. Han ser sig omkring, orolig över att vara i vägen. Människor med hans omfång är inte populära, det vet han mycket väl. Det här är ett trippelsäte iallafall, bussen är inte överfull och han sitter längst till höger så ingen kommer behöva sitta alldeles intill honom. Han lägger sin väska intill sig på mittensätet.

Trippelsäten är bra. Han föredrar att sätta sig där, även om det innebär att sitta mittemot folk han inte känner och riskera att möta deras blickar.

Bussen ska strax gå, han ser den sista passageraren stiga på. Det är en ung kvinna. Hon har mörkt långt hår och solglasögon. Han följer henne med blicken och tänker att han också var ung och snygg en gång i tiden. En gång i tiden fångade han faktiskt en kvinna lika vacker som hon. Han ler och minns.

Den unga kvinnan närmar sig honom och rör sig för att sätta sig på den lediga platsen på trippelsätet. Han drar sin väska lite närmare sig i en artig gest och först då möts deras blickar en sekund. Kvinnan stannar till i sin rörelse, ändrar sig och sätter sig istället på den lediga platsen på trippelsätet mittemot, trots att det där redan sitter två personer.

Han försöker desperat att inte låta sitt ansikte visa hur hans hjärta krossats. Det är klart att hon inte vill sitta i närheten av honom. En gång i tiden var han kanske ung och snygg, men nu är han gammal, tjock och ful tänker han. Hans blick flackar åt höger, framåt bussen, bort från henne.

Han ser inte att hon ser honom. Han ser inte att hon ser vad han tänker och att hon vill förklara för honom att han har fel. Men han kommer inte vända tillbaka blicken igen och han kommer kliva av bussen utan märka den stora smutsfläcken på sätet intill honom.

Skriven av: Länsförsäkringar

Tags: ,

Dom tre tjejerna, eller damerna kanske man skall säga när man ligger på 45+, trängdes nedanför scenen, cirka tio rader bak.

Eva i sitt rufsiga mörka hår, klädd en färgglad stickad jacka och slitna jeans. Anneli med långt blont hår klädd i skinnjacka och jeans, ser precis ut som Brittis en bit framför dom.

”Tänk, nu skulle min tonårsdotter se mig, börjar Anneli, hon skulle inte tro sina ögon, morsan står och hoppar i takt med musiken.”
”Eva tittar på henne och skrattar, men kolla in Brittis hon headbangar ju, fyller ju 50 nästa år.”
”Hon drack nog lite för mycket vin, när vi satt hemma hos dig innan.”
”Äsch, huvudsaken att man inte häller i sig öl, vid ett sånt här tillfälle.”
”Varför det ?” Eva ser undrande ut.

”Men tänk dig själv, vi ser ju jättebra, tänk om man måste kissa, inte kan man armbåga sig så här långt fram igen. Vi tar några öl på Tyrol efter konserten.”
”Jag var här och såg Sommarkrysset, snacka det är skillnad på röj, går inte att jämföra.”
”Nu kör han Gimme Danger, tycker han börjar se lite sladdrig ut i huden, men gud vad han rör sig sexigt”
”Tänk på att han är 65 år, helt otroligt.”
”Gimme Danger little stranger and I feel ….. nej, nu var den låten slut. Men titta han tar upp publiken på scen, nej kolla Brittis, hon klättrar över kravallstaketet, nej gud hon dansar med honom.

( fyra minuter in i klippet )

”Fick du med det där på mobilen ?”
”Japp.”
”Facebookuppdatering omedelbart.”
”Okej, vad skall jag skriva ?”
”Rock and Roll makes you young forever naturligtvis.”

(Jag kanske överdrev lite, men jag kan intyga att dom här tjejerna … eller damerna finns i verkligheten, även om Brittis inte fixade kravallstaketet. Dom stod snett bakom mig på Grönan i Fredags / Författaren)

Skriven av: Handelsbanken

Tags: ,

Att få sin identitet kapad är verkligen inte roligt. Men den nya övningen kommer inte tvinga dig utföra några olagliga handlingar, vi lovar.

Du gör som följer:

  • Ta en promenad bland människor.
  • Lyssna på vad de säger, se hur de rör sig, hur de är klädda, och så vidare.
  • Fundera på var de har varit stunden innan du ser dem.
  • Fundera på vad de ska göra härnäst.

Sedan skriver du en text baserad på en av dessa identiteter du har mött. Den ska vara skriven i tredje person och i presens. Det är enda reglerna.

Det blir bra så.

Uppgiften sträcker sig från onsdag 8 augusti till onsdag 15 augusti

När du mailar in uppgiften till pennfajten ( @ ) gmail com märker du kuvertet med Kapad

Veckans pseudonym kommer att bli olika banker
Veckans tag på texterna blir kapad

Tags: ,

Får skynda mig på, att man alltid skall vara så stressad.  Klockan är redan sju, kundmöte på jobbet klockan halv tio, men det går ju mot vår i alla fall.  Usch vilka vattenpölar det blir av snösmältningen. Men om hon får sitta på mina axlar till och från bilen, så undviker vi snöslasket.  Då behöver jag inte sätta på galonisarna och gummistövlarna, så spar jag lite tid.
”Gumman, kom nu vi skall till dagis.”
”Skall bara ta på galonisar och gummistövlar först. ”
”Nej gumman, det behövs inte du får sitta på mina axlar ut till bilen, har packat ned dom i en kasse.”
”Vi skall inte åka bil till dagis, vi skall gå.”
”Varför det”
”Dom berättade om vesthuseffekten igår på dagis, man förstör jorden om man åker bil, så blir vädret jättekonstigt och det är inte bra för människorna och djuren”
”Du menar växthuseffekten.”
”Mamma, jag sa ju det, vesthuseffekten. Det är bara dumma människor som åker bil och jag vill inte ha en dum mamma.”
”Men jag har jättebråttom”
”Mamma tänk på alla katter hundar och rävar, det är synd om dom.”
”Okej, Vänta så drar jag på dig galonisarna och stövlarna”
”Kan själv.”
”Suck”
”Titta mamma, jag kunde, är klar nu.”
”Men stövlarna sitter på fel fot, vänta så fixar jag det”
”Kan själv.”
”Äntligen, kom så går vi, jag är försenad.”
”Vilka roliga vattenpölar, titta Mamma, det är mycket roligare att gå till dagis än att åka bil.”
”Sluta att hoppa i dom, du stänker ned mig”
”Mamma, varför har du kjol istället för galonisar när det finns så roliga vattenpölar ?”
”Kan inte ha galonisar på jobbet när jag skall träffa kunder”
”Mamma är galonisar dyra ?”
”Ja det är dom”
”Dyrare än vår bil ?”
”Nja kanske inte ?”
”Bra, då kan vi sälja bilen och köpa galonisar till dig och pappa. Då blir hundarna och katterna och rävarna jätteglada.”
”Gumman, mamma har jättebråttom nu går vi raka vägen till dagis”
”Då springer vi om vi har bråttom.”
”Nej, inte ut i den stora vattenpölen !”
”Men mamma, du sa ju rakaste vägen, dagiset ligger ju där borta”
”Nej, jag menade inte så.”
”Men vi har ju bråttom.”
”Kom tillbaka !”
”Nej, du får komma hit och hämta mig.”
”Kan inte gå ut där.”
”Kan du visst, du har så höga klackar på skorna att du blir inte blöt om fötterna.”

Skriven av: La mare

Tags: ,

”Marsch in på rummet med dig, och inte ett ljud från dig förrän jag kommer och hämtar dig!”   ”Men mamma, jag…”   ”Nej!”

Med putande underläpp släntrar han under tyst protest in på sitt rum och jag stänger dörren efter honom. Han vet att när jag säger till på skarpen så är det mina ord som gäller oavsett.

Ibland alltså! Det är som att han rör sig i en egen liten värld med en egen liten logik. Och när jag säger till honom ser han undantagslöst ut som ett frågetecken, som att jag plötsligt väckt honom ur en dröm och det dröjer oftast flera sekunder innan han svarar.

Han har varit väldigt tyst där inne länge nu. Han sitter antagligen och läser sina planetböcker. Han gillar rymden och stjärnor och sånt.

Egentligen tror jag inte han är så korkad som dom korkade saker han får för sig att göra. Faktiskt tvärtom. Det är mer som att hans tankar tar för många omvägar i hans krulliga tankevärld. När han blir äldre och får lite mer ordning på saker så kan han nog åstadkomma både det ena och det andra! Ett nobelpris till en tankspridd professor i fysik kanske?

Det är nog okej att låta honom komma ut nu. Jag knackar på dörren: ”Är du okej därinne?”

”Jarå, NU är jag okej!”

Jag öppnar dörren. Där längst in står den blivande nobelpristagaren på en pall och kissar ut genom fönstret.

Skriven av: Äiti

Tags: ,

Jag tittar på teckningen. Jag tittar på Emelies mamma. Jag tittar ner på teckningen igen. Tänker febrilt.

”Jaha”, säger jag och Emelies mamma lyfter sakta kaffekoppen mot munnen. Hennes blick viker inte från mitt ansikte. ”Ska det här föreställa oss?”

”Nä.” Blir det korthuggna svaret. Trumpet. Envist.

Nä, kunde förstå det. Att detta barn inte är som andra barn. Att detta barn ritar mer grafiska familjebilder än något annat barn. Att detta barn har en iakttagelseförmåga som överstiger hennes mognad. Jag blundar och det känns som om jag sitter så i en evighet, men det är bara en sekund, för Emelies mamma är ju på besök.

”Om det inte är vi, var har du sett det här då?”

”Kan jag gå nu?”

Jag tänker febrilt. Jag blundar en sekund. Sedan börjar jag skratta. Jag skrattar åt mitt barn, som står där, trumpen, envis och vill ha tillbaka teckningen, och Emelies mamma börjar skratta också. Vi vuxenskrattar. Det var den enda lösningen. Sedan går jag och slänger teckningen.

Skriven av: Mam

Tags: ,

– Han gick in i skogen, säger en av pojkarna och pekar mot dungen.
– När då? frågar jag.
– För någon timme sen, säger pojken och rycker på axlarna. Sedan springer han i väg mot de röda radhusen tillsammans med de andra barnen.
Jag ser bort mot skogen och börjar gå. Omkring mig faller stora snöflingor långsamt mellan tallstammarna medan jag letar efter honom. Men jag märker inte att jag fryser. När han inte kom hem till lunch fylldes hela min kropp av oro och sedan dess har jag inte tänkt på annat än vad som kan ha hänt honom.

På var han är. På hur han känner sig. På om han är hungrig eller fryser.
– Erik, Erik!
Ingen svarar. Jag borde ha varit mer försiktig. Han har varit allt mer ensam på sistone. Leker mest med sig själv och inte med klasskompisarna. Jag borde ha pratat med honom mer, jag borde ha försökt få honom att vara mer med andra barn.
– ERIK!

Plötsligt får jag syn på en röd vante som sticker fram ur en lövhög. Jag springer fram och plockar upp den men skriker högt när lövhögen börjar röra på sig. Fram sticker hans blonda kalufs. Sedan huvudet. Sedan kroppen. Sedan benen. Och så står han där och ler.
– Var har du hållit hus, var? Jag har letat efter dig överallt, säger jag och kramar honom hårt samtidigt som tårarna börjar rinna längs kinderna.
– Jag har lekt igelkott, säger han. De går i ide om vintern.

En stund stirrar jag bara på honom. Sedan brister jag ut i skratt.
– Kom, säger jag. Igelkottar måste äta innan de går i ide.
Och i samma stund känner jag hur jag fryser.

Skriven av: Panjo

Tags: ,

Som tidigare denna sommar kör vi en kort och rakt-på-sak-övning.

  • Du är din egen mamma till dig själv som barn.
  • Hitta på något bus som du har gjort, som barn, och låt din mamma vara berättarrösten.
  • Skildra hur hon tänker om dig, hur hon talar med dig, hur hon uppfostrar dig, hur hon eventuellt inte alls uppfostrar sig, hur hon känner inför dig.

Och som vanligt behöver du inte vara självbiografisk, du kan fabulera fritt! Men ta gärna avstamp i minnesbilder från din egen barndom, och försök att sätta dig in i din mammas (eller pappas) perspektiv. Ja, du kan skildra din pappa om du hellre vill det.

LYCKA TILL!

Uppgiften sträcker sig från torsdag 1 augusti till onsdag 8 augusti

När du mailar in uppgiften till pennfajten ( @ ) gmail com märker du kuvertet med Morsgris

Veckans pseudonym kommer att bli mamma på olika språk
Veckans tag på texterna blir morsgris

Tags: ,

Jag vaknade kissnödig. Mycket kissnödig. Det regnade och vatten skvätte ur stuprören, det strilade på gårdsplanen nedanför fönsterblecket. Trodde jag. Men det regnade inte. Jag låg kvar i sängen. För trött för att ta itu med blåsan. För trött för att tänka klart.

Det regnar, tänkte jag. Nej, det är grannen ovanpå som duschar? Det är väldigt tidigt att ta en dusch. Jag vände på mig så att jag låg på rygg, med båda öronen spetsade. Jo, nog är det någon som duschar.

Ljuden gled ut och in i drömmen, i snoozen, jag var verkligen kissnödig. Jag klev upp ur sängen och försökte att inte öppna ögonen, försökte vara kvar i tillståndet mellan sömn och klarvaken, gick försiktigt över golvet, genom köket. Det är någon som duschar i badrummet. Jag är ensam hemma.

Jag öppnade dörren.

Bubblan i taket höll på att spricka. Som en vattenballong gjord av takfärg. Dropparna kom så hastigt att det nästan var som en stråle. Som en dusch med dåligt vattentryck. Som en vattenläcka med farligt bra tryck. Jag såg ner på golvet där vattnet var flera centimeter högt och tänkte att jag måste kissa innan jag löser det här.

Skriven av: Kissnödig

Tags: ,

BANG

Jag hoppar till i soffan, vardagsrummet är mörkt förutom TVn som står på med hög volym. Det börjar som en liten lila prick mitt i rutan sen växer den till en plastflaska med spraymunstycke det står BANG på.
Den perfekta tyska hemmafrun iklädd vit blus och svarta gabardinbyxor, kommer in i köket och studerar det matta kaklet ovanför diskbänken. Hon greppar plastflaskan, jag hoppar till av ljudet igen.

BANG!

Flaskans innehåll löddrar sig över kaklet.

FLOSCH!

Den lila microfiberduken lämnar ett skinande kakel efter sig. Dörren slås upp, den perfekta blonda sonen och den perfekta blonda dottern kommer inrusande. Dubbade till skånska frågar dom om maten är klar och lämnar dom leriga fotavtryck efter sig från den perfekta gräsmattan utanför. Den perfekta tyska hemmafrun dubbad till småländska förmanar dom, tar fram flaskan och …..

BANG!

Microfiberduken far över golvet.

FLOSCH!

Det svarta stengolvet gnistrar. En silvergrå Mercedes ses stanna utanför köksfönstret. Dörren slås upp igen och den tyska idealmaken iklädd grå gabardinkostym, och vit skjorta med en knapp uppknäppt i halsen, kommer hem från arbetet. Dubbad till jämtländska hälsar an på barnen, lagom leasure för tyskt kärnfamiljsmys,

PLASK!

Den perfekta blonda dottern springer honom till mötes, men snubblar och det svarta skinande stengolvet och spiller ut ett glas mjölk över hans laptopfodral. Den perfekta tyska hemmafrun är snabbt framme med flaskan och microfiberduken.

BANG!
FLOSCH!

Mjölken är borta. Den anticeptiska tyska kärnfamiljen, totalt befriad från smuts, bakterier och mikroorganismer, slår sig ned runt bordet för att äta middag. Den perfekta tyska hemmafrun tar fram en lasange ur ugnen iklädd lila grytlappshandskar. Hon slevar upp till den perfekta blonda dottern, men nej hon spiller på det minimalistist designade köksbordet i oljad ek. Dottern rusar upp från stolen hämtar den lila plastflaskan och trycker till över lasangefläcken med bägge händerna

BANG

Hela den tyska kärnfamiljen skrattar tillgjort. Flaskan börjar åter växa på TVskärmen, sen kommer texten.

BANG! Explosivt rent, nu med lila microfiberduk på köpet.

Ny reklam, hör en välbekant melodi. Hånflinande medelålders herrar gör ”The Dressman walk” iklädda boxerkalsonger. Greppar fjärrkontrollen och slår av eländet. Jag lägger fjärrkontrollen på mitt skitiga vardagsrumsbord i otrendig lackad bok, så jag inte lägger mig på den i sömnen igen.
Somnar om i soffan.

Skriven av: Microfiberduken

Tags: ,

Jag sätter mig upp i sängen. Något måste ha fallit ned från hatthyllan. Jag lutar mig så att hallen syns. Ett par fötter sticker fram. Jag ruskar på huvudet.

De är kvar.

Täcket flyger av och jag rusar dit. Du ligger stilla med huvudet på stengolvet. Jag ropar ditt namn och ruskar på dig. Men du rör dig inte. Du är helt slapp i kroppen.

”Babe, babe” skriker jag.

Då ser du upp mot mig. ”Vad är det”, säger du tyst.

”Vad gör du på golvet?” frågar jag.

”Jag la mig här för att golvet var kallt”.

Jag kramar lättat din kropp mot min. Men den är lika slapp som förut.
När jag ser på ditt ansikte blinkar dina ögonlock lodrätt.
En lång, vass nagel pressas in i min halspulsåder.
Nu är det jag som ligger på det kalla stengolvet.

Skriven av: Halspulsådern

Tags: ,

Du ligger och sover din djupaste skönhetssömn. Plötsligt rycks du ur dina sweet dreams av ett hemskt ljud. Yrvaket ser du dig omkring.

  • Vad är det för ljud du har hört?
  • Vad är det som händer nu?

Du förstår veckans övning, va? Fria händer att skriva vilken slags text du vill; en vardagsbetraktelse, skräck, humor, limerick, naturessä … längd och ur vilken vinkel är helt upp till dig.

Lycka till!

Uppgiften sträcker sig från torsdag 26 juli till onsdag 1 augusti

När du mailar in uppgiften till pennfajten ( @ ) gmail com märker du kuvertet med BANG!

Veckans pseudonym kommer att bli ett fint ord ur din text
Veckans tag på texterna blir bang

Tags: ,

Klockan var två på eftermiddagen och hon tände lampan i hörnet. Hon tände lampan vid sängen. Hon tände lampan i fönstret. Hon stod kvar en stund vid fönstret och värmde händerna mot elementet, lät det bränna mot låren. Sedan såg hon sig snabbt omkring, som om hon skulle göra något hon inte ville ertappas med, och vände sig om och värmde rumpan en stund också.

Skriven av: Elljusstaken

Tags: ,

”Jo, jag har hört att hela pepparkorn ska hjälpa”, sa pappan vid dagishämtningen.
”Vilka pepparkorn som helst?” frågade den andra pappan och stängde dörren till torkskåpet för strumpa nummer två hade hittats.
”Hur menar du nu?”
”Det finns ju många olika pepparkorn? Svartpeppar, vitpeppar, grönpeppar … finns det inte rosa peppar också?”
”Åh, fan!” sa den första pappan och kämpade med dragkedjan till bävernylonsoverallen.
”Vi frågar Maj-Lis!”
”Hördu, Maj-Lis! Vad sa du att ni åt för att slippa kräkssjukan?”
”Vitpepparkorn var det.”
”Och ni sväljer dom hela?”
”Jo, Carina brukar svälja en hel näve på morgonen. Jag brukar ta två i timmen ungefär. Har inte varit sjuk på flera år i kräkisen. Peppar, peppar!”
”Peppar, peppar!”

Skriven av: Glöggen

Tags: ,

”Bussarna går inte längre, dom har ställt in allihop.”
”Taxi?”
”Verkar vara hur lång kö som helst, och jag tror i vilket fall inte dom kör särskilt länge till heller.”

Peter tittade ut genom fönstret och sen ner på sina svarta lågskor. Det hade varit en visserligen kall, men klar novembermorgon med blå himmel och sol.

Det var sex kilometer promenad kortaste vägen hem.

Skriven av: Pudersnön

Tags: ,

Vi ser på skidorna och tar några stavtag. Ett stilla snöfall. Hon är vacker när hon är rädd. Läppar som skälver. Vi kan höra hundskallen närma sig. Hjärtslag, stavtag.

Skriven av: Staven

Tags: ,

Lätt och snabb uppgift denna vecka. Eller – det är kanske relativt. Skriv en text som handlar om vintern. Det kan vara en miljöbeskrivning, ett dialogskifte, en dikt, vad som helst … men den ska få dina läsare att verkligen känna kylan, mörkret och hur långt det är till juli.

Lycka till!

Uppgiften sträcker sig från onsdag 18 juli till (pga dåligt internet) torsdag 26 juli

När du mailar in uppgiften till pennfajten ( @ ) gmail com märker du kuvertet med Juliga juli

Veckans pseudonym kommer att bli olika vintriga saker
Veckans tag på texterna blir vinter

Tags: ,

Dear diary,

I watched tv tonight. It was the Ed Sullivan show. Everybody screamed like crazy. I did not. I was quiet. I will never buy any of their records, mark my words. They won’t last very long anyway.

Skriven av: Margareta

Tags: ,

Jag sitter på första raden, nära scenen, vid ett bord med personer som känner sig, och är, väldigt maktfulla och viktiga inom branschen. Inget konstigt med det, för jag är jävligt viktig jag också. Makt har jag. Och pengar i drivor. Jag rättar till min svindyra, röda Valentino-klänning och suckar åt hur jävla knäpp Lady Gaga ser ut i sin klänningsliknande kreation som tar upp ett halvt bord.

En attention whore är vad hon är; jag sprang in i henne förra veckan när hon skulle på något möte på kontoret, och då hade hon vanliga jeans och en tröja på sig. Men när det finns en publik, ja då jävlar ska hon sno åt sig all uppmärksamhet, minsann!

Jag kollar uttråkat min iPhone efter något spännande mail eller meddelande när jag snabbt tröttnar på prisutdelningen på scen. ”The grammys är så jävla överskattat, ge mig en drink!” twittrar jag i brist på vettigare saker att göra. Jag lyssnar med ett halvt öra när någon b-kändis rabblar namnen på de nominerade för Best video. Tönten Taylor Swift går upp på scen och ler och ser sådär sockersöt ut så att jag bara vill spy. Jag vänder mig till min bordsgranne.

”De skulle veta att hon backstage är världens elakaste diva mot alla sina anställda.. Men publiken som röstar är väl dum nog att gå på hela ´jag är en söt, snäll och oskyldig countrytjej´-skådespeleriet.”
”Jag har också hört att hon är en riktig fake. Men, skit samma, liksom.” Säger Kanye.

”Ska vi inte göra nåt kul?! Det händer fan ingenting här, The Grammys har varit tråkiga sedan Madonna och Britney hånglade typ 2004. Eller var inte det VMA’s, förresten? I vilket fall borde vi fixa lite action här.”

Kanye tittade på mig skeptiskt.
”Vad hade du tänkt dig?”

”Spring upp på scen! Säg nåt dumt! Gör nåt, jag är så jävla uttråkad! Du kan väl.. alltså, spring upp och säg nåt. Ta uppmärksamheten från den korkade countrybruden! Du vill väl vara känd som the original douche, eller? Du måste ju göra något riktigt jävla douchigt någon gång för att verkligen säkra din titel. Och vad skriker ”jag är en skitstövel!” mer än att springa upp på scen än att ta ett pris från en oskyldig, söt liten countrytjej?” Jag ler elakt mot scenen. ”Kom igen, jag vet att du är frestad..”

”Men jag har ju inte släppt någon video i år ens, jag kan ju inte ta priset och säga att jag förtjänar det?” Säger Kanye fundersamt och jag rycker på axlarna.
”Säg att nån annan förtjänade priset mer än henne då! Kom igen.. Alla kommer att prata om dig. Du kommer bli The Grammys största snackis!” Jag hetsade honom.

Det tog inte mycket övertalning, och jag kunde luta mig tillbaka och njuta av underhållningen, som nu hade blivit mycket mer intressant när Kanye West ställt till med en liten skandal och myntat ett nytt begrepp (”Imma let you finish, but..”. Och jag kunde sitta bekvämt och beskåda allting, och veta att jag än en gång låg bakom nöjesvärldens stora nyhet. Att starta ett offentligt bråk mellan två kändisar för min egen underhållning? Just another day in the fabulous life of …

Skriven av: Sara

Tags: ,

Jag hann i kapp honom i närheten av Sälen, där han sakta plogade sig fram genom snön med sin enda stav.
– Är du gubben som alla pratar om, ropade jag när jag närmade mig bakifrån. Mannen vände sig om och såg surt på mig.
– Gubbe? sa han. Jag är bara 24.
– Men du åker skidor som en döing, svarade jag.

Då började en blodåder i pannan på honom att pulsera. Men han vände sig bara om och fortsatte framåt.
– Jag har hört vad folk säger, men kan inte förstå varför du ska å kriga för, sa jag och fortsatte att åka bakom honom.
– Har du inte hört om Kristian Tyrann? frågade mannen. Danskarna har tagit Stockholm och huggit huvudet av de frälste.
– Äsch, Stockholm. En sån skitstad, full av parfymerade kärringar och tyska modefascister. Dummaste jag hört att ge sig dit, sa jag.

Mannen suckade bara och fortsatte sakta framåt. Jag följde efter en god bit genom skogen. Det vackra vädret inbjöd till sång så jag stämde upp i en gammal dalavisa jag en gång lärt mig av min kusin. Det var en osedlig låt om en gris och en blind piga. Plötsligt stannade mannen och såg argt åt mitt håll.
– Kan du inte lämna mig i fred? ropade han.
– Du vill kriga mot dansken med ändå vara i fred? sa jag misstroget.

Då blev det fart på honom. Han klev av skidorna och pulsade några snabba steg mot mig, men just som han fått tag på min krage och ådern i hans panna bultade som våldsammast blev vi avbrutna. Långt inifrån skogen hördes röster och två män närmade sig. Jag kände igen dem som skidlöpare från Mora.

– Herr Eriksson, sa den ene. Vi har tänkt på vad du sa och vill att du följer med oss tillbaka till Mora. Vi är beredda att ställa upp mot dansken.
– Vad ska ni till Mora och göra? utbrast jag. Bara en massa löst folk i den hålan, inavlade sedan vikingatiden. Luktar illa gör de också.

Jag nickade åt mina egna ord samtidigt som de tre männen ilsket började kasta snöbollar mot mig. Skrockandes försvann jag inåt skogen.

Skriven av: Kristina

Tags: ,

Dags för en övning där du ska fantisera dig in i en situation och placera dig själv i dess kontext! Denna situation ska vara någon slags känd situation som du sedan (gärna med lätt hand och kort miljöbeskrivning) skriver in i din text.

Inspirationsexempel:

Historiskt scenario … dimman i Lützen, Stortorget i Gamla Stan under Stockholms blodbad, månlandningen …

eller

Popkulturellt sammanhang, exempelvis Woodstockfestivalen, när Ingrid Bergman tar emot sin Oscarstatyett 1975 (youtuba det, hon är cool), Michael Jacksons hår börjar brinna och han gör moonwalk för första gången … ja, du fattar.

Gör sedan som följer:

  • Kom på vilken situation du ska placera dig själv i.
  • Sedan tänker du ut vilken roll du har i detta sammanhang; vilken karaktär är du i texten?
  • Din karaktär har en agenda i denna situation och det är att vara riktigt jäkla motvalls till vad det än är som händer och sker.
  • Skriv din text i jag-form och försök få läsaren av texten att vilja ge dig en riktigt hård snyting för att du (din karaktär) är så jobbig.

Som vanligt kan du freestyla om du vill! Lycka till!

 

Uppgiften sträcker sig från onsdag 11 juli till onsdag 18 juli

När du mailar in uppgiften till pennfajten ( @ ) gmail com märker du kuvertet med Motvalls

Veckans pseudonym kommer att bli namnsdagsbarn under fruntimmersveckan
Veckans tag på texterna blir motvalls

Tags: , ,

För oss ensamma är de en gåva. Deras surrande viskningar i natten när ingen annan finns att prata med. Deras smekande små steg mot vår bara hud.

Och så sticket.

Ett ömsint utbyte av kroppsvätskor. Vårt blod mot deras belönande gåva.

När de har lämnat oss ligger vi ensamma kvar. Men den lilla kärlekskullen som de lämnar efter sig tvingar oss till nya smekningar.

Plötsligt har vi fler erogena zoner att tillfredsställa.

Med nageln kliar jag på minnesmärket i en allt högre takt. Den andra handen håller jag för munnen.

När dragningskraften har lagt sig ligger jag ensam kvar i sängen och andas tungt. Jag reser mig och öppnar fönstret. Där ute, bland tallar och blåbärsbuskar, finns de. Osynliga till dess att de bestämmer sig för att göra visit hos några få lyckliga.

Jag kan inte annat än att lägga mig ner igen och hoppas.

Timmarna går. Ibland tror jag att de är här, fast när jag går upp och ser efter visar det sig vara motorbåtar långt ute på fjärden. Precis innan ögonlocken sluter sig väcks dock alla mina sinnen på en tusendels sekund, som när man hoppar i vattnet  efter att ha badat bastu en oktobernatt.

Jag är inte ensam.

Skriven av: Nematocera

Tags: ,

Fästingar, vilka överlevare. Kan man annat än älska dem? Jag tror inte det finns något djur som har fästingen som ursprung. På den grenen av livets träd fanns det inte mer för evolutionen att göra. De är ultimata. Det finns inget sätt att stoppa dem. De drunknar inte, klarar sig fint genom värmeböljor och hur hård vintern än varit så kommer de igen till sommaren. Någon driftig genforskare borde korsa fästingar med vete eller någon annan vek gröda som har höga krav på temperatur och nederbörd för att klara sig. Steget därefter är ju uppenbart; människan skulle kunna ta sig till helt nya nivåer. Klimathotet skulle väl närmast framstå som ett skämt för en mänsklighet som fått en injektion  av fästinggener. Vid det laget kommer fästingarna åtnutja den respekt och kärlek de förtjänar istället för att som nu vara hatade och fruktade.

Skriven av: Tvestjärten

Tags: ,

”Det blir lite besvärligt att spela in eftersom du inte har köksö. Men om du tittar snett in i kameran Kajsa, då kör du igång Helge. ”
”I dag befinner vi hos hemma hos Kajsa, hon står i köket och jobbar för full ser jag

Igår fick Louise 23 poäng, i Måndags fick Magnus 24, hur tänker hon knäcka det, är det hon som skall vinna, vad kommer gästerna att tycka ?

Då går vi på dagens meny.

Förrätt: Geting på en bädd av sallad med parmesan.
Smaskens låter ju som en rätt med sting i he, he. Skall hon vinna med den månne. Nu tar hon ut skålen med getingar kylen, som har stått och dragit i olivolja över natten. Nej Kajsa, dom har inte stuckit iväg he he. Nu tar hon bort det gularandiga och så petar hon försiktigt bort gadden, men akta dom inte sticker dig. Först salladsblad, så ned med bakkropparna i salladsskålarna sen parmesan över, men Kajsa du har ju getingar kvar, vad skall du göra med dom.

Aha, du garnerar kanten på skålarna, kanske någon av gästerna är AIKare, då blir det extra poäng Kajsa, smart.

Man kanske får smaka en tugga, mmm smaskens må jag säga. Aj nu stack jag mig i munnen, jag som är allergisk, oj vad det svullnar, nu kan jag inte andas, då kan jag inte svamla längre, vad skall gästerna tycka då? Nu är luften slut nu dör jag.”

DUNS

”Du Kajsa du kan sluta med salladen Helge Skoog ligger död på golvet.”
”Jaha, då har jag ingen chans att vinna då eller ?”
”Nej Kajsa, måste ta det här med producenten vi ställer in den här veckan, men fan vilken svada, han snackade tills luften var slut”
”Tråkigt, jag som ville vara med i TV och laga mat, jag har ju berättat det här för alla jag känner vad besvikna dom kommer att bli.”
”Vi packar ihop kamerorna, jag ringer polisen så får dom skicka någon att hämta upp Helge, hej då.”
”Hej då, kul att träffas i alla fall.”

Sallad på getingar, hur korkade är dom på TV4 egentligen ? Det där gick ju perfekt, tror inte det blir något åtal för vållande till annans död, Åklagaren lägger nog ned det här. Jag lyckades ta kål på kanalens tjatigaste programledare och tänk ett matlagningsprogram mindre i TV. Jag bara älskar getingar. Nu skall jag ställa upp i Årets mästerkock och laga fästingar i choklad så Per Moberg får borelia.

Är så jävla trött på all matlagning i TV.

Skriven av: Pissmyran

Tags: ,

Kort och koncis skrivuppgift för kommande veckan – skriv en kärleksförklaring till en av följande sommarförteelser.

  • Fästingar
  • Myggor
  • Getingar

Din text får inte innehålla ett ont ord om dessa härliga varelser. Det ska vara en ren kärleksförklaring! Och din text får vara hur kort, lång som helst och i vilken form som helst.

Med mer emfas än vanligt säger vi: LYCKA TILL!

Uppgiften sträcker sig från onsdag 4 juli till onsdag 11 juli

När du mailar in uppgiften till pennfajten ( @ ) gmail com märker du kuvertet med Bugs

Veckans pseudonym kommer att bli olika småkryp
Veckans tag på texterna blir bugs

Tags: ,

Ja jag vet, man skall inte bjuda hem någon, första gången man dejtar på nätet. Men jag fick ett visst förtroende för Mr Magic 33 plus. Sen ville jag testa en sak, dejtar man någon ute så blir det romantik på en liten mysig kvarterskrog.  Men sen ramlar han ner i soffan efter fjärde dejten med  mjukisbyxor framför TVn. Nu körde jag diskbänksrealism från början, för att se vad som händer. Jag hade slagit upp sporten i Aftonbladets TV- bilaga och hade bara ett par torra bullar hemma.

Hörde ett taktfast ljud från en motorcykel, en svart HD med mycket krom gled upp utanför köksfönstret.
I samma stund som jag öppnade dörren drog han av sig hjälmen och det smala ansiktet med det axellånga håret och skägget stämde från bilden på Spraydate.

”Mr Magic” presenterade han sig och log.
På något sätt kände jag mig både trygg och intresserad, jag bad honom stiga in och vi slog oss ned i köket.
”Vad heter Mr Magic på riktigt” frågade jag nyfiket.
”Jesus” svarade han.
”Kommer du från Sydamerika” undrade jag, ”där är väl det namnet rätt vanligt ?” Men han bara log och  skakade på huvudet. Nu blev jag ännu mer nyfiken och fortsatte, ”plusset, vad står det för, normalt brukar man skriva 30 plus.”
”Jag var 33 när jag dog och plusset står för dom cirka 2000 år som följde.”
”Va, driver du med mig”
”Titta här ” svarade han och skrattade. Han drog av sig ena skinnhandsken och jag såg solen som kom in genom köksfönstret, stråla genom hålet i handen. Jag ryggade tillbaka, men då tog han av sig andra handsken och visade hålet där. Okej, när jag såg första handen så trodde jag att jag fått in ett vrålpsyko i köket, men ingen är väl så galen att han gör hål i bägge händerna. Han var på väg att dra av sig sina stövlar, men jag avböjde att titta på hans fötter.

”Okej, jag tror dig” log jag, ”du är Jesus från Nasareth, vad gör vi nu ? Jag vill göra något vardagligt med dig för att se om vi passar ihop.”
”Vi kan väl  sticka till IKEA, sen kan vi ju hänga lite, det var länge sen sist.”
IKEA verkade helt okej. Vad han menade med att hänga begrep jag inte, men eftersom en HD är det näst finaste en tjej kan ha mellan benen, så hoppade jag upp på den.
”Har du en hjälm åt mig också” frågade jag, ”det är farligt att åka utan.”
”Men du åker ju med mig nu” svarade han, ”ramlar du av och spräcker skallen, äsch du vet, magic det fixar jag.”

En stund senare stannade han motorcykeln utanför IKEA, vi började med att ta en köttbullsmeny ihop. Nu haglade mina frågor över honom.
”Går du i kyrkan ofta” frågade jag
”Nej” svarade han, ”tycker mitt budskap har förvandskats rätt mycket. Däremot tar jag HDn till Uppsala ibland och spinner sönder gräsmattan utanför Livets Ord, det är rätt kul.”
”Träffar du lärljungarna  nuförtiden ?”
”Inte så ofta vi brukar käka ihop på påsken som vanligt, men dom kör japsmaskiner och vi HDåkare håller oss mest på vår kant. Judas har jag inte träffat på evigheter, det sista jag hörde var att han stuckit till USA, för att kandidera i Presidentvalet för den kristna högern.”

Sen fortsatte vi från restaurangen till tag självlagret, hylla 27 fack 18.
”Träkorset Nasareth pekade han och sken upp med hela ansiktet, du får bestämma, ek svartbets eller vitlack.”
Jag tyckte vitlack verkade mest praktiskt eftersom det var lätt att torka av blodet. Sen undrade jag om vi inte skulle köpa den uppblåsbara kullen Golgata också, som låg i fack 20 men det fick räcka.
Efter att vi betalat så undrade jag hur vi skulle få hem den över två meter långa pappkartongen på motorcykeln.
”Magic” blev naturligtvis svaret och den försvann ned i fickan på hans mcjacka. ”Nu sticker vi hem till dig och hänger.”

Hemma slog vi oss ned framför köksbordet igen,  när jag skulle sätta på tevatten, så strömmade det rött vin ur kranen, kul partytrick.
”Magic” skrattade jag åt honom, men hans självsäkra leende var som bortblåst.
”Vilken ångest jag fick nu” klagade han, ”det var så länge sen jag hängde och det gjorde skitont, fixar nog inte det här.”
”Klart du skall hänga när vi köpt ett sånt fint kors åt dig” svarade jag, ”ta ett glas vin så löser vi det.”

Efter att vi stärkt oss med några glas rött och blivit lite småluriga, så öppnade jag kartongen. Han var fortfarande tveksam men jag satte ihop det, sen trädde jag försiktigt skruvarna genom hans förborrade hål och drog fast honom med sexkantsnyckeln. Efter att jag smörjt hans händer med ketchup och rivit sönder ett lakan, som jag satte på honom som kalsonger, började hans självsäkerhet  komma tillbaka.

”Du fixade det här” utbrast han glatt, ”känns jättebra och lakanet var en kul ide, känns lite hardcore.”
”Tror du är lite bondage av dig,” fnissade jag.
”Brukar min psykolog också säga, Vi du hänga på ?”
Jag nickade nyfiket, mina kläder gled av och en sekund senare svävade jag naken över golvet. Hans lakan ramlade ned och våra läppar möttes.
Säger bara en sak, ”magic.”

Skriven av: Asatron

Tags: ,

– Vad det är skönt att vara allsmäktig!
Gud sträckte på sig och la huvudet tillrätta mot en trädstam. Max tittade upp.
– Vadå ”allsmäktig” det måste väl finnas gränser?
– Nähä, jag kan göra vad jag vill.
– Men en del saker är ju bara som de är.
– För att jag betsämt det ja, sa Gud med en gäspning.
– Du är hopplös, muttrade Max.
– Du tvivlar!
Gud hoppade upp, tröttheten var som bortblåst.
– Här gör jag mig besväret att ta fysisk form och nedlåter mig till att prata med dig och du tvivlar.
Jag ska visa dig. Idag ska jag ändra på pi.
– Omöjligt!
– Vadå ”omöjligt”? Jag är allsmäktig. Jag gör en bubbla åt dig där du kan sitta med det gamla trista
tre komma nånting-vad-det-nu-var och resten av universum ska få ett nytt värde. Låt oss säga, fem.
– Alltså jag tror inte…
– Nej just det men snart så!

Gud var borta. Max såg sig omkring. Han mräkte inget särskilt. Han gick några steg framåt och slognäsan i en osynlig vägg. Han trevade runt och märkte att han var instängd i en bubbla.
– OK, han kunde göra en bubbla och…
Max ritade nervöst en cirkel. Jo, det gick bra. Han mätte omkretsen och diametern. Dividerade. Drygt tre. Max drog en suck av lättnad. Så tittade han ut ur bubblan. Det var något fel. Trädet Gud lutat sig emot drogs liksom ut samtidigt som det vrängdes ut och in. Alla former verkade lösas upp. Till och med solen verkade på något sätt gå sönder. Sedan märkte han ljudet; ett utdraget gnisslande som naglar mot en svart tavla. Hela tiden starkare. Så helt plötsligt svart och tyst.

– Ja hej igen.
Gud var tillbaka. Han lät bubblan lysa upp. Han såg lite skamsen ut.
– Vad hände?
Max var förvånad att han fortfarande kunde prata.
– Ja nu är pi lika med fem därute, men eh…
– Vadå?
– Jag får inte ihop det riktigt.
– Vad menar du?
– Ja, det kan liksom inte finnas något.
– Jag sa ju att det var omöjligt.
– Ja ja, men nu måste vi ställa tillbaka pi och jag kommer inte ihåg rikigt vad det ska vara.
– 3 komma 14!
Max svar kom från ryggraden. Gud försvann men var snart tillbaka.
– Det duger inte vi behöver fler decimaler.
Max tänkte efter.
– Vi behöver ett randigt golv och en trästicka.

Marken i bubblan blev ett parkettgolv och en stor tändsticksask uppenbarade sig i Max hand. Max började kasta och räkna. Gud skapade en tavla och Max skrev upp decimaler. Utanför började världen att komma tillbaka.

– Nu börjar det likna något, Gud lät lättad. Inte visste jag att det var så kinkigt.
– Decimalerna ska aldrig ta slut så jag måste stå här och räkna i all evighet.
Max var trött.
– Äsch, jag gör en robot som fixar det där, sa Gud bekymmerslöst.

Skriven av: Wicca

Tags: ,

Jag står vid mynningen till tunneln. Känner vinddraget av tåget innan
jag hör det. Strax kommer det att rusa in på perrongen.

”Du gör det inte, bara så att du vet. Du gör det INTE, så mycket säger
jag dig bara. Det är inte ens ditt val att göra. Tänk inte tanken.”

Kan hen verkligen bestämma en sådan sak? Om jag får eller inte får?

”Jag ger och jag tar, det är min rätt och inte din. Vill bara vara
extremt tydlig med detta faktum, innan du gör något dumt.”

Jag börjar ta ett steg bakåt, men rörelsen fryser till halvvägs, och
som om någon stoppat ett videoband och sedan trycker på play igen,
lyfts foten tillbaka i ursprungsposition. Beslutet återvänder.
Kraften. Viljan. Nu skymtar ljusen från strålkastarna ur mörkret i
tunneln. Det är på väg. Befriaren.

”Nämen, vad gör du?! Har jag inte varit tydlig nog? Du gör det INTE
har jag sagt! Jag ger liv och jag tar liv, det är min gudomliga rätt
och du är bara en dödlig.”

Rätt eller fel, jag måste pröva. Jag tror att jag kan ta mig rätten
att lämna tillbaka livets gåva och välja döden. Jag tror faktiskt det,
vad hen än säger.

”Jävla skitstövel, svara då! Varför svarar du inte?! Jaha, ska det
vara på det viset. Men dö då. Tror du inte att jag har något bättre
för mig än att stå och passa på tunnelbanehoppare stup i kvarten. Jag
reser hem istället. Ni kan ta er patetiska skitvärld och stoppa upp
den någon stans. Ni kan kasta bort liv efter liv, trots att det enligt
gudomlig lag bara är jag som får göra det, jag bryr mig inte längre.
Gör vad fan ni vill, jag säger upp mig.”

Kanske är det så enkelt? Hen har sagt upp sig och makten ligger hos
mig. Okej, nu gör jag det. Här kommer tåget…

Skriven av: Hinduismen

Tags: ,

Man får tro på religion eller inte alls, men om man ska tolka vädret som varit i juni så finns det definitivt en vädergud. Eller två. Eller ett dussin. Som alla varje dag gråter över våra huvuden.

Och just vädret är en sådan sak som vi kan enas om att om det finns en gud (eller ett dussin) så styr hen över det. Frågan är bara vad mer för saker som man skulle kunna tänka sig att bara en gud/inna kan styra över?

Och går det att gå emot gud/innans vilja? Alltså, att som vanlig dödlig ifrågasätta gudens expertis?

Veckans skrivuppgift blir en övning där en protagonist ska möta en antagonist – det är den vanliga dödliga personen som är vår hjälte (protagonisten) och gud/innan är den som går emot och är antagonisten.

Gör som följer:

  • Välj ut något typiskt som du anser att bara en gud kan styra över
  • Placera dina två karaktärer i denna situation
  • Låt gud/innan vara självsäker och vilja driva situationen
  • Låt sedan din protagonist vara den som verkligen kirrar biffen

Snabbt skissat exempel:

Äntligen hade de lyckats sätta upp tältet. Tor och Augustin stirrade på varandra. En regndroppe landade precis i Augustins nacke. Han rös till.
”Jag lovar att jag gör upp eld snabbast av oss”, sa Tor och svängde med sin hammare. ”Du kan ju packa upp grillkorven eller nåt.”
”Jo, men jag har faktiskt varit scout”, sa Augustin.

Uppgiften sträcker sig från onsdag 28 juni till onsdag-ish 4 juli (pga Madonnakonsert kommer texterna upp när admin inte strikes a pose)

När du mailar in uppgiften till pennfajten ( @ ) gmail com märker du kuvertet med Herregud!

Veckans pseudonym kommer att bli religioner
Veckans tag på texterna blir herregud

Tags: , ,

Midsommarkväll, hav och en gammal sjöbod  på en naken kobbe, en martall som förvridet klamrar sig fast i en skreva i brist på jord. Dyningar som lugnt polerar dom kala klipporna till en gråsvart glans, mot den sjunkande solskivan vid horisonten.

Allt borde kännas jättebra eller …

Blev lite sur när killarna skulle hoppa från bryggan inne i viken, kom förbi en båt med några fulla ungdomar.

”Haha, blå blå vindar och vattenmänniskor på riktigt” skrek dom.
Jasså är det så vi ser ut, skall man skämmas för att vara framgångsrik etnisk svensk, på väg mot mitten av livet nu också. Är det något fel i att när man jobbat hårt och skaffat sig en gammal fiskestuga på en klippa ute i havsbandet.

Typisk svenska avundsjukan, säkert några förortskids som snott en båt. Hoppas bensinen tar slut. Men det är inte det som förstör lugnet i själen, här ute på skäret.
Nu sitter vi här allihop och väntar på sillen. Jag och Tobbe, Anna och Niklas med sitt bockskägg, alltid lika avslappnat leende.

Sen har vi Sara och Ahmed.

Just det Ahmed, pizzabagare från Turkiet. Herregud, vad sysslar den tjejen med egentligen ? Hon hade ju det så bra ihop med Thomas, han hade precis gått ut Handels och dom hade en trea på gång i Hammarby Sjöstad. Då bestämmer hon sig för att bli kär i en pizzabagare från Akalla.

”Firar ni midsommar i Turkiet ?”
”Nej det gör vi inte.”
”Ja det är väl en typisk svensk företeelse välkommen i gänget.”

Ja jag får väl hålla god min för dom andras skull, snart skall dom väl ha barn också. Han som bakar pizzor fem kvällar i veckan. Skall Sara ge upp sin karriär då, vilka konflikter det kommer att bli. Sen skiljer dom sig och han sticker hem till Turkiet med ungen, som blir uppfostrad av hans kutryggiga mormor i någon bergsby. Säger bara stackars Sara.

”Vad firar ni i för högtider i Turkiet då ?”
”Nyår och självständighetsdagen bland annat.”
Bland annat, är det den där ramadan det ? Dom sitter väl i moskeerna och firar ramadan hela året, det är väl därför det är så efterblivet. Tacka fan för att dom åker hit och bakar pizzor.

Nej, jag har inget emot invandrare, tycker det är jättetrevligt att möta nya kulturer, folk där nere är så vänliga. Som på det där All Inclusivehotellet vi var på förra året, vilken service, man behövde ju inte gå utanför alls.
”Tobbe det där hotellet förra året var låg det ? Var det Phuket eller Khao Lak”
”Goa.”
Just det Goa var det, dom var jättetrevliga där, ingen ramadan alls. Men det är väl typiskt, när dom kommer hit så bakar dom pizza hela bunten eller gör Kebab. Jaha, nu skall Tobbe inviga midsommarsillen.
”Nu skålar vi, Niklas, ta fram vodkan nu.”
”Vilken vodka, tog inte du den?”
”Nej fan också ”
”Ingen fara, jag har tre flaskor Raki med mig”
”Raki”
”Turkiskt brännvin med lite inslag av lakrits.”
”Fan dricker du ? Du är ju turk … jag menar muslim.”
”Inte mer än vad du är kristen Tobbe, nu häller vi upp och skålar.”
”SKÅL”

Tja, det smakar ju annorlunda, men lakrits är ju en trend nu, läste det i ett livsstilsmagasin för ett tag sen. Det här var ju riktigt trevligt
”Du Tobbe, skall vi åka till Turkiet i sommar, vad tycker du ?”
”Ja Alanya kanske”
”Låter bra, du Ahmed Alanya ligger vid havet va ?”
”Ja Medelhavet, dom har god mat och fina sandstränder.”
”Kul, då kan man ju ta en  dagsutflykt med båt till Goa, var där förra året, jättemysigt ställe.”

Skriven av: Tuborg

Tags: ,

– Blå, blå himlar och vatten.
– Blå, blå himlar och hav.
– Det är Pripps jag vill ha!
Plums!
– Suck, Anders ska alltid sjunga den där.
– Det är väl ändå ett ganska oskyldigt nöje. Ta fram ölen nu så kan vi äta.
– Borde han inte komma upp snart?
– Vadå, han simmar väl en sväng.
– Han syns inte, fast vänta vad är det där?
Blub, blub, blub!
– Anders försöker göra sig rolig.
– Nej jag tror inte…
Splash!
– Vad i…
– Spring!
Duns!
– Aaahh!! Gode Gud det är ju Anders!
– Är han är död?
– Se upp!
Splash!
– Vad är det där?
Krasch!
– Spring!
– Hu hu hu. Klarade vi oss?
– Ja, det där vad det nu var är borta.
– Ser du Anders?
– Ja han verkar ha piggnat till.
– Kom vi måste härifrån.
– Ingen kommer någonsin att tro oss.
– Det spelar ingen roll, vi överlevde i alla fall.

Skriven av: Budweiser

Tags: ,

Vi springer fram och tillbaka, ler mot varann och skrattar hjärtligt, plötsligt griper vi var sinn kall öl, öppnar exakt samtidigt, ett högt pysande ljud sprids ända ner till vattenbrynet, avlöses av vågornas lätta kluckande, solen lyser på oss, små molntussar syns i horisonten, vi är det lyckliga folket, det vackra folket.

Jag ser henne plötsligt, den blonda tjejen, hon med en vacker blomsterkrans i håret, blåklint, prästkragar, midsommarblomster, hon sitter på huk, lägger dillkvistar i potatisgrytan, som just kokat upp, då ser jag hur hon plötsligt flyger bakåt, håret utplånas på en hundradels sekund, gasbehållaren exploderar, jag faller bakåt, reser mig snabbt , värden har tystnat, jag hör ingenting, det känns som jag vandrar runt i min egen värld, avskärmad från allt annat, flera timmar känns det så.

Men hur gick det med tjejen, lever hon? Jo, vi sitter under en uppspänd pressenig , regnet smattrar ljudligt, vi har fått veta från sjukhuset att hon överlever, högerarmen fick brännskador, liksom ansiktet, men det är inga problem, reklambolaget har lovat att betala alla plastikoperationer.

Skriven av: Norrlands Guld

Tags: ,

Midsommarafton. Sill och mygg. Regn och sol om vartannat. Stressen att hitta någon att fira med. Lugnet när man har något planerat – eller när man resignerar och är nöjd med det.

För somliga av Pennfajten-adminnarna (inga namn) är den största mardrömmen att vara fast på ett midsommarfirande som är precis som det i den gamla Pripps Blå-reklamen.

Urk.

Därför är veckans skrivuppgift:

  • Du är i Pripps Blå-reklamen. Beskriv festen, inkludera någon slags miljöbeskrivning och personbeskrivning.
  • Något går fel. Hemskt, hemskt fel. Hitta på vad det är. Vädret? Någon person som beter sig illa? Något ödesdigert som händer?
  • Ge sedan din berättelse ett bra och hoppfullt slut.

Klar!

Uppgiften sträcker sig från onsdag 20 juni till onsdag 27 juni

När du mailar in uppgiften till pennfajten ( @ ) gmail com märker du kuvertet med Pripps

Veckans pseudonym kommer att bli ölsorter
Veckans tag på texterna blir pripps

Tags: , ,

Det var Boulevard of Broken Dreams med Greenday. Nu hoppar vi fram några år. Låttitteln passar bra in på det som jag tänkte berätta om nu. Vi lyssnade mycket på Greenday den sommaren, men det var plattan Dockie med hiten Basket Case.
Det var sommarlov, jag var 16 år, hormonerna rullade fortfarande runt i min kropp. Antingen var det allt uppåt eller åt andra hållet. Jag minns en kväll nere vid stranden, med en flaska vin som en A-lagare langat åt oss, mot en mindre summa pengar.

Hon hade dykt upp i slitna jeans sneakers och ett vitt linne, snyggaste tjejen i parallellklassen. Vi satt runt en eld flera ungdomar och drack. Jag rös när jag såg in i dom blåa ögonen.  Hennes långa blonda hår, som fladdrade i den ljumma kvällsbrisen, fick mitt hjärta att slå frivolter.

Jag hade varit kär i henne hela vårterminen och berättat det för min bästa kompis. Men hade bara fått till svar att den där tjejen kan du glömma, hon är inte intresserad av sådana som oss.
Just nu hade jag ingen bästa kompis, för min före detta bästa kompis, satt stupfull bredvid mig och hånglade för fullt med henne.

Hur fan kunde någon göra så mot mig och samtidigt veta hur kär jag var i henne. Satt med huvudet framåtlutat, och grät ville bara bort, ville inte finnas till längre. Funderade på att slänga mig ut från klipporna längre bort, drunkna i havet och sedan flyta iland här på sandstranden. Där skulle jag ligga vid min före detta bästa kompis fötter död och vilken ångest jag skulle skapa, men det skulle vara försent att ….

”Hur är det med dig” hörde jag en röst säga.

Jag tittade upp, ett par bruna ögon med mörkt hår och hästsvans syntes mellan mina tårar. Jag hade hört klinkandet, Metallicas Nothing Else Matters från gitarren som hängde på den vältränade kroppen, men inte brytt mig.

Shit vad snygg han var !

Han torkade försiktigt bort mina tårar från kinden och kysste mig.

Som jag sa hormonerna i mig rusade runt okontrollerat den sommaren och det var nu jag insåg att bara för att Marie var lesbisk, så var inte jag det.

Den kvällen slutade underbart jag blev förälskat och fick dessutom en till bästa kompis. Dom hänger fortfarande ihop, jag brukar ta barnen med mig och vinka åt dom i Stockholm Prideparaden.

Själv hängde jag med dom bruna ögonen enda fram till sommaren efter, då jag stack till England på språkresa.
Berättar mer om det efter nästa låt. Några andra av mina tonårshjältar The Offspring har  just släppt den perfekta sommarlåten. Dom kan fortfarande, även om sångaren Dexter Hollands hårfäste åker allt längre upp och gitaristen Noodles, som upptäckte mediaglasögonen redan i mitten på 90-talet, fyller 50 nästa år.

Vi lyssnar på den först.

Skriven av: Luxor

Tags: ,

Vi står i korridoren mellan lektionssalarna i trä och metallslöjd, vi lyssnar, försöker stänga ute alla ljud från skräniga elever på skolgården, nu hör vi dem, små svaga återkommande ljud, blupp, blupp, blupp.

Snart skall vi sluta nionde klass och ljuden kommer från en 25 liters dunk mäsk, varför förvarar vi den på vinden ovanför metallslöjden? jo inga föräldrar tillåter oss att förvara den i våra hem. Nu behöver vi bara klättra upp med jämna mellanrum och fylla på vatten i jäsröret, så att inte skadliga ämnen tränger ner och förstör jäsningen.

Vi har byggt en brännare av en fotogenkanna, i tappröret har vi satt ner en termometer, av en 20 liters hink har vi tillverkat en kylanläggning, böjt till kopparrör i en spiralform, borrat ett hål längst ner, dragit ut änden och tätatät noga, den andra änden har vi tryckt ner genom en kork och tryckt in i fotogenkannans topp.

Nu skall vi tillbringa kommande helg i en koja, vi byggde den för några år sen, den är stabil, byggd av bräder och rejäla spikar, mellan fyra granar, långt ut i skogen, så den har fått stå kvar. Här skall vi producera vår egen sprit, den skall vi ha på avslutningsfesten i bygdegården. Nu kan inget gå fel, precis ingenting!

(Musik = Livet är en fest, håll med om det, håll med om det)

Skriven av: Bang&Olufsen

Tags: ,

[”Sommar, sommar, sommar”]

Hej, jag heter Sven Penn. Mitt sommarprogram kommer inte att handla om min barndom, mina föräldrar eller mäniskor som har betytt mycket för mig.

[”Sommartider”, Gyllene tider]

Det är lite märkligt, kan jag tycka, att de som får möjlighet att prata nittio minuter i radio nästan allihop gör samma typ av program. Jag har kollat runt lite och det stora flertalet av sommarpratarna berättar om vad de gjorde på sommaren när de var små. Varför denna likformighet?

[”Vad skall du bli?”, Ebba Grön]

Jag tänker alltså ta chansen att prata om något annat än mig själv. Jag ska återberätta några av de insikter jag drabbats av på senare tid. Det kommer att handla om skolan, om politik och kultur.

[”I Don’t Like Mondays”, Boomtown Rats]

Vet ni att skolan inte verkar se det som sin uppgift att lära ut så mycket som möjligt? Istället ser den som sin uppgift att lära ut exakt samma saker till alla. Det är den enda rimliga slutsaten. Tag matematik som ett exempel. I lågstadiet läggs det massor av möda på att lära ut plus och minus. När man sedan kommer till mellanstadiet börjar matteböckerna med en rejäl omgång plus och minus. EFter att ha traglat sig igenom ytterligare tre år av snigeltempo kommer man till högstadiet. Där tror de att vi antagligen inte har lyckats lära oss så mycket . Så det börjar om med plus och minus igen. Efter nio år i grundskolan tror man att gymnasiet kan börja på en hyfsad nivå, men inte då; plus och minus, igen.

[”School’s Out”, Alice Cooper]

Om man hela tiden utgår ifrån att det som lärts ut på en lägre nivå inte fastnat eller att man helt enkelt inte litar på att föregående lärare har gjort sitt jobb så blir det förstås svårt att hålla något vidare tempo. Exemplen är otaliga. Taktiken är alltid densamma; bromsa ner den som kommit före, låt normen sättas av den sämste eller den långsammaste. Det finns uppenbarligen en skräck för att någon skulle råka vara duktig.

[”Tomorrow Belongs To Me”, Cabaret Soundtrack]

Många skulle nog säga att det här med att alla ska vara lika är en socialdemokartisk idé. Jag tror tyvär att det är värre än så. Politiker i Sveriga har åsikter som ligger väldigt nära varandras. Vi hade en borgerlig regering från 1976 till 1982. Märkte någon skillnaden?

[”Standardiserad värld”, Docent Död]

På lokal nivå gör Socialdemokraterna och Moderaterna ständigt upp och de debatter som försöker ge sken av ideologisk skillnad handlar mest om symbolfrågor. I majoriteten av alla frågor som avgörs politiskt råder konsensus. Det är inte så konstigt Det alla politiker har gemensamt är att de vill bli återvalda och att de inte har speciellt djupa kunskaper om något. Att ha experter i den politiska ledningen är det heller ingen som vill eftersom svenskar i allmänhet är övertygade om att någon som faktiskt lärt sig något därmed berövats allt sunt förnuft och förmåga att se saker ur olika perspektiv.

[”Den ena handen vet vad den andra gör”, Blå tåget]

En annan sak som är otroligt likriktad i Sverige är kulturutbudet. Sedan vi fick lite fler TV-kanaler än de två statskontrollerade har utbudet bara blivit mer enkelspårigt. Det påstås att när TV-2 startade en gång i världen hade kanalen en tydlig vänsterlinje. Numera går det ju inte att märka vilken kanal man tittar på. Alla är så rädda för att sticka ut att de nervöst kikar på varandra och apar efter.

[”Vad jag är bra”, Euskefeurat]

Nu är det dags för mig att avsluta. Jag hoppas att jag sått några tankefrön om faran med för mycket likriktning och medelmåttighet. Till slut ska vi lyssna på en låt som inte verkar ha lockats att låta precis som alla andra. Hej då.

[”Bohemian Rhapsody”, Queen]

Skriven av: Grundig

Tags: ,

Förra sommaren hade vi en skrivuppgift som gick ut på att det skulle pennfajtas ett sommarprat. Alldeles sådär som sommarpratarna låter i radio. Våra skrivuppgifter brukar ju ha en egen twist, och därför tänkte vi att vi kan ha en sommarprataruppgift i år igen … för vi kör ändå inte samma twist!

Du vet hur sommarpratarna brukar ha helt fria händer att babbla på om lite vad som helst – ibland har de ett tema (Bergman pratade om musik), ibland har de en egen agenda (Patrik Sjöberg koncentrerade sig förra sommaren på samma saker som hans uppmärksammande bok handlade om), ibland pratar de barndomsminnen (ca 97% gör det), ibland beskriver de formen på sommarmolnen som kukar (växeln blev nerringd, skämmes Måns Herngren!)

Vi ska även låta dig skriva ditt sommarprat precis som du vill – men inte som den person du är idag, just nu, utan som den person du var när du var tonåring.

Ta nu några minuters (plågsam? bitterljuv?) kontemplation och tänk tillbaka till hur du var mellan 13-19 år (om du är i det åldersspannet fortfarande, får du tänka dig ytterligare några år bakåt) och försök komma ihåg hur du tänkte som tonåring, samt fundera på hur ditt valfria sommarprat hade sett ut då.

I övrigt är formen på ditt sommarprat helt fritt!

Uppgiften sträcker sig från onsdag 13 juni till onsdag 20 juni

När du mailar in uppgiften till pennfajten ( @ ) gmail com märker du kuvertet med Sommarprat – igen

Veckans pseudonym kommer att bli olika teknikmärken på radioapparater
Veckans tag på texterna blir sommarprat2

Tags: , ,

Kära studenter
Jag ska fatta mig kort men jag ska sammanfatta vad jag lärt mig sedan
jag gick här:
Håll dig sysselsatt och låt inte luggen växa för lång.

Lycka till.

Skriven av: Eidgenössische Technische Hochschule Zürich

Tags: ,

Det är nästan på dagen 40 år sedan jag satt där ni gör nu. På väg ut i livet, med drömmar om karriär och att bli ekonomiskt oberoende.

Vilken väg skulle jag välja, entreprenörskap eller karriär inom en stor koncern, finanssektorn eller kanske teknik. Hur som helst så kom jag in på ett företag och klättrade snabbt, avdelningschef, affärsområdeschef, men efter några år, så kom jag på att jag ville ändra inriktning.

Jag skulle bli satsa på att bli nörd.

Det kanske är några av er som vill följa i mina fotspår, att vara nörd och snöa in på saker är fantastiskt. Det är ingen enkel sak, det finns många misslyckade nördar. Bill Gates till exempel, som fick lämna sitt insnöade dataliv för att bli känd miljardär och han blev nog inte lyckligare för det.
Att göra karriär betyder bara att man skall göra saker som andra över en bestämmer, att bli entreprenör betyder bara att man måste göra saker andra vill köpa. Som nörd är man fri från allt sånt och bestämmer själv, dessutom försöker man ju bara tjäna pengar för att ha kul, varför inte ha kul från början.

Jag har nu själv uppnått den ålder, att jag träffar många gamla bittra kolleger. Karriären blev inte så spikrak. Dom slog i taket och sen skuffades dom undan av unga nykomlingar med nya ideer. Jag däremot reder mig själv och lever mitt lyckliga insnöade liv som vanligt. Dom kommer tillslut att tröttna på att spela golf som pensionärer och undra om det var det här livet gick ut på. Medan jag redan för decennier sedan hittade livets mening.

Sen kommer den dagen då jag själv går bort, jag kommer mitt i ett av mina projekt att falla framåt och slå näsan i bordet. Mina efterlevande kommer att klia sig i huvudet och undra vad jag sysslade med. Detta skrattar jag ofta åt, även om jag inte får uppleva det.

Så ni alla på väg ut i livet, pengar och karriär är inte allt, jag tjänar idag under 20000 i månaden.
Men däremot äger jag Europas säkert största samling, av glödlampor tillverkade efter andra världskriget i originalförpackningar.

Och jag är så lycklig.

Skriven av: Oxford

Tags: ,

Käraste studenter,
Dagen då jag mina klasskamrater tog studenten låg jag intagen på
psykakuten, magpumpad och fastspänd. De andra hade ägnat veckan åt att
åka lastbilsflak, hälla sprutöl på varandra och dricka hembränt till
frukost.

Jag var på psykakuten för att jag, återigen, hade proppat mig full med
torra små, vita tabletter som lämnade sträva spår längs strupen och
saktade ner pulsen till noll.

Under elva år fick jag varje dag höra att om min läppar inte kunde
frambringa bokstäver på det sätt som läraren bestämt, om min tunga
inte kunde rabbla siffror på det sätt som skolöverstyrelsen bestämt,
om mina fingrar inte kunde kryssa i de rutor som skolministern
bestämt, var det fel på mig. Och när jag kom hem upprepade min mamma
samma sak.

Med tanke på att jag levde i den världen från det att jag var sex år
till att jag var sjutton, är det inte konstigt att jag trodde att
livet skulle vara så. Det var inte konstigt att jag ville avsluta mitt
liv.

Nu vet jag att lärare och SYO-konsulenter ofta är rädda för omvärlden,
flera av dem hade aldrig haft ett annat jobb. Jag vet att det bästa
sättet att få ett jobb är att vara intresserad av något, inte att ha
höga betyg. Det jag framför allt har lärt mig att frihet är det
viktigaste vi har och det är den ni fått leva utan under alla dessa
år.

Jag vet att somliga av er redan känner er gamla, att somliga tänker
att livet redan är slut, men jag vill att ni ska veta att ni har
många, många år på er. Och att ni, när ni ser tillbaka, kommer förstå
att när väl skolan är slut, kan ni uppfinna er själva på nytt, varje
dag.

Några av er kommer att förbli exakt likadana som idag. Ni är redan
tillsammans med den ni tänker gifta er med, ni bor redan i stadsdelen,
eller kanske till och med lägenheten, som ni kommer bo i resten av
livet, och kanske är det så att ni redan kommit in på lärarhögskolan,
så att ni, när ni studerat klart, kan börja arbeta här, på er gamla
skola. Det är inte till er jag riktar mig idag. Idag talar jag till
alla er som vill upptäcka världen utanför.

Älskade människor: meningen med livet är att det ska levas. Gå ut,
kära studenter, och gör livet rättvisa.

Skriven av: Sorbonne

Tags: ,

Vad jag främst skulle vilja skicka med er i era liv, är tanken att ingenting är omöjligt. Den optimism ni redan bär med er, ta vara på den. Vid varje examen sprids en stämning, vi är framtiden, våra liv är fantastiska, ja, detta är sant, ni är framtiden, det gäller bara att behålla den känslan inom er, bära den som ett brinnande ljus, som inte får slockna. Ta steget ut i livet, med tanken, allt är möjligt, för allt är verkligen möjligt!

Skriven av: Handelshögskolan

Tags: ,

– Framför er ligger vägen till möjligheter. Alla val ni gör kommer föra er framåt i era liv och kanske en dag i framtiden kommer ni titta tillbaka på det som varit. Ni kommer egna en tanke åt de val ni har gjort och ni kommer fråga er själv om det är något ni ångrar.

– Ibland tänker jag tillbaka på de val jag själv har tagit och ibland undrar jag varför jag gjorde si och varför jag gjorde så. Det är inte alltid att jag förstår. Men om jag hade gjort något annorlunda, då hade jag ju inte varit här där jag är idag. Kanske hade jag inte ens varit i livet, vem vet?

– Stanna inte kvar i det som inte känns bra. Lev inte i gårdagen eller i morgondagen, utan lev i nuet och gör det mesta och det bästa av det du kan just nu. Om ni inte lever i nuet, ja då pissar ni på det.

– Tack.

Skriven av: Harvard

Tags: ,

Kamrater!
Det här är ett tillfälle för mig att dela med mig av det som brukar kallas ”livsvisdom”. Ni kommer att träffa många som vill berätta för er hur saker ska se ut, hur ni ska vara och hur världen är inrättad. Då är det bra att tänka på Sturgeons lag. Den formulerades ursprungligen i en litterär kontext. Theodore Sturgeon var ofta tvungen att försvara science fiction-litteraturen mot angrepp som i princip gick ut på att nittio procent av all SF är skräp. Hans insikt var att han med samma typ av argumentation kunde visa att nittio procent av alla konstformer är skräp. Generalisering av lagen blir då att nittio procent av allting är skräp. Det gäller naturligtvis för den här typen av tal också. Det vill säga, om jag håller tio borde i alla fall ett av dem bli hyfsat bra. Ni får i och för sig bara höra ett, så håll tummarna.

När ni nu går vidare ut i världen är jag säker på att många av er kommer att göra sådant som ingen har gjort före er. Ni står på axlarna av giganter och ni kommer att överglänsa all de som gått före er. En dag som idag finns ingen anledning att tänka på hinder. Allting går, utom små barn och tennsoldater. Men, kom ihåg, precis som det gällde förr kommer det att gälla för er; nittio procent av allting är skräp. De flesta av era idéer kommer att misslyckas, så det gäller att ha många. Ska ni lösa ett problem; hitta på tio förslag. Bli inte nedslagna när ni misslyckas. Lär er att misslyckas, bli bra på det. Tag med erfarenheterna och gå vidare med nya idéer. Det finns en väg fram, det gäller bara att hitta den. Den kanske ser ut att gå åt fel håll eller bara är en liten stig, men den finns där.

Allt kommer inte vara lätt. Det är inte meningen. Vi är inte här för att göra enkla saker. Därmed inte sagt att ni ska leta efter svåra lösningar. Lösningen är ofta enkel och till med vacker när den väl finns där. Det är vägen dit som är smal, brant och stenig. När ni väl står där med lösningen kommer andra att säga: ”Vadå det där var väl inget”. De har inte gått vägen, de vet inget om vedermödorna bakom det sköna och enkla. När ni lämnar över lösningen, resulatet av allt arbete, i deras händer är risken stor att de inte klarar av att hantera den. Att förmedla allt det ni lärt er på vägen så att slutresultatet inte slarvas bort, det är en verklig utmaning. Många före er har vittnat om hur långt steget mellan klar och färdig kan vara. För att ta den fina lösningen till något verkligt användbart återstår mycket hårt arbete. Det svåra är inte att inse vad som behöver göras, utan att faktiskt få det gjort. Men, ni, som kommer överträffa alla oss som försökt tidigare, ni kanske löser det problemet också.

Om bara målet är stort nog kommer ni att resonera som markkontrollen i Houston påstås ha tänkt under Apollo XIII:s olycksdrabbade färd: ”Failure is not an option”. Att misslyckas duger inte. Det finns en väg och ni kommer att hitta den, bara ni inte låter er nedslås av tillfälliga motgångar utan ständigt hittar på nya förslag. Vänd upp och ner på problemet, gå runt det, kasta upp det i luften och låt det slå i backen. Det finns en lösning det gäller bara att hitta den.

Var inte för snabba att överge ett spår som inte verkar leda fram. Det kanske räcker med att skruva lite på någon parameter. Det hände inget; prova att ta i dubbelt så mycket, händer det något då? Det rann över; så ta bara halva mängden då. Lösningen finns där. Det gäller bara att gaffla in den.

Nu ska jag sluta. Det finns egentligen ingenting jag kan säga som kan hjälpa er vidare på er resa. Ni måste själva hitta vägen. Men, om ni någon gång tycker att det ni föresatt er att göra helt enkelt inte går och då minns det här talet och bestämmer er för att prova på ett nytt sätt. Då, inbillar jag mig, var det här de där tio procenten, som inte är skräp.

Skriven av: Chalmers

Tags: ,

På grund av knasiga, busy veckor för Pennfajts-administratörerna kör vi nu en skrivuppgift som sträcker sig över två veckor. Detta innebär inte att du behöver skriva en jättelång text eller bygga upp prestationsångesten extra mycket, det innebär bara att det blir bäst så här när vi ska adminna!

Uppgiften är som följer:

  • Du har blivit inbjuden till din gamla skola för att hålla ett tal till de studenter som nu går ut.
  • Skriv ner ditt tal.

Om du vill bli inspirerad kan du titta på diverse kända engelsktalande personer hålla tal (sk commencement speakers) – har själv sett Steve Jobs, Aaron Sorkin och JK Rowling … och är nu pepp på Meryl Streep och Neil Gaiman.

Du kan också inspireras av denna gamla goding:

Uppgiften sträcker sig från onsdag 30 maj till onsdag 13 juni

När du mailar in uppgiften till pennfajten ( @ ) gmail com märker du kuvertet med Tal till en student

Veckans pseudonym kommer att bli kända skolor
Veckans tag på texterna blir studenten

Tags: ,

Mikael skriver
Hej! Det har varit lite fullt bara. Var i Göteborg en vända i helgen.
Hur är det? Går det bra på nya jobbet?
22:14, 23 maj

Sandra skriver
Är visserligen bara timanställd men det går bra, är roligt. Lite
stressigt att lära sig en massa nya saker bara. Men! Jag har fått ett
stipendium!
22:17, 23 maj

Mikael skriver
Oj! Wow, grattis! Vad är det för stipendium?
22:18, 23 maj

Sandra skriver
Ett jazzstipendium! 30000kr! Får det vid ngn utdelningsceremoni i juni.
22:20, 23 maj

Mikael skriver
Detta måste firas!!
22:22, 23 maj

Sandra skriver
JA! Bjud mig på frukost och hemmagjord latte! 😉
22:23, 23 maj

Mikael skriver
Champagnefrukost kanske?! I sängen? 🙂 Vet du om du jobbar i nästa
helg? Eller när du jobbar i så fall?
22:24, 23 maj

Sandra skriver
Haha, gärna!
Nej, har inte fått schema än. Kan kolla på fredag. Men ska jag komma
på morgonen i nattlinne då eller, haha.
22:25, 23 maj

Mikael skriver
Hmm, knepigt. Tror du helt enkelt får komma i nattlinnet kvällen
innan. 😉 Ja, kolla hur/om du jobbar. Fredag kväll/lördag morgon
skulle nog funka bäst.
22:27, 23 maj

Sandra skriver
Jag kollar! Ser verkligen fram emot frukosten i din säng.
22:25, 23 maj

Mikael skriver
Hej! Min helg börjar bli lite uppbokad. Vet du när du ska jobba?
15:58, 28 maj

Sandra skriver
Jaha. Så jag är inte lila viktig?
16:07, 28 maj

Sandra skriver
*lika
16:07, 28 maj

Mikael skriver
Oj, vad menar du?
16:08, 28 maj

Mikael skriver
Vad var det som hände egentligen?
16:46, 28 maj

Mikael skriver
Hallå?
18:17, 28 maj

Skriven av: Schizofren

Tags: ,

Vilken underbar röd färg, måste lukta, mmm himmelskt. Smaken då, låter vinet sugas upp av gommen, underbart, perfekt tempererat 16 grader. Snurrar lite på glaset, så den genomskinliga röda gardinen sakta rör sig efter kanten ner mot botten, mmm, oj … nej …

”HELVETE OCKSÅ !!!”

Jävlar, vilken röd fläck, testar aceton, fy fan vad det stinker. Nej jag låter vinet sugas upp av potatismjöl. Fan vad klantigt, undrar om jeansen klarar 60 grader ? Snurrar lite med handen och gnuggar, så potatismjölet når ner igenom hela fläcken.

Att jag aldrig lär mig. Det skall vara rött vin till svarta jeans och vitt vin till vita.
Det blir aldrig någon vinkännare av mig.

Skriven av: Bipolär

Tags: ,

Bollen på straffpunkten. Solen i ryggen. Nu gäller det. Ansats. Trippande steg. Tempoväxling. Snabbt fram. Han går åt vänster. Upp i högra krysset med den. Den kommer att sitta. Vi kan ta det här. Det viktigaste målet i karriären. Vilka rubriker. Jaktplanseskort hem. Mottagning på Sergels torg. Äntligen framgång. Fullständig eufori.

Nej! Bollen tar i ribban. Den studsar ner. Utanför. Det kan inte vara sant. Matchen är slut. Vi förlorade. Vi åkte ut. Finns inget mer att göra. Mitt fel. Hur kunde jag. Tomhet. Ofattbar tomhet.

Skriven av: ADHD

Tags: ,

Enkel övning denna vecka. Eller, kanske inte enkel, men enkelt beskriven!

Du ska ta din läsare från ett känslotillstånd till ett annat. Vilka två känslor som helst. Din text får handla om vad som helst och om vem som helst. Utspela sig i vilken tid som helst. Men du ska verkligen försöka försätta läsaren av din text i en känsla – och sedan lyckas få läsaren att känna känsloövergången.

Snabbt skissat exempel:

”Åh, vilken gullig kattunge!” utbrister hon och tar upp den tre veckor gamla krabaten, som piper, lägger huvudet på sned och biter lite i hennes hand. Hon fnittrar och gosar nos mot nos.

”ATJOO!”

”Här!” Hon räcker bryskt tillbaka kattungen till mig. Den piper förskräckt och burrar in huvudet i min tröja. ”Katter hårar så förskräckligt”, säger hon.

Uppgiften sträcker sig från onsdag 23 maj till onsdag 30 maj

När du mailar in uppgiften till pennfajten ( @ ) gmail com märker du kuvertet med Change of mood

Veckans pseudonym kommer att bli diagnoser
Veckans tag på texterna blir mood

Tags: ,

Bästa dikten fars begravning.

Tipsextra skvalar i soffan är det tyst
Idag har ingen resultaten belyst

Förra Lördagen gick Chelsea fram starkt
Det slutade med en total hjärtinfarkt

Tre burkar starköl inlevelse och smärta
Tillslut så orkade inte hans hjärta.

Bingolotto regerade under 90-talet .
Sen blev Robinson det självklara valet

Magen den putade allt längre fram.
Resultatet av alla matlagningsprogram

Morsan hon gav små sarkastiska doser.
Du borde nog söka till Biggest Loser.

Men han sa, det är bäst att sitta här breve.
Se andra som rör sig kan man göra på TV

Nu han ej längre på jorden får vandra.
Hans futtiga liv handlade bara om andra.

Nu kommer han dit upp där chipsen är gratis
Min älskade far och soffpotatis

Skriven av: vasa lopet

Tags: ,

det får ens adrenalin att pumpa och man brinner inombords

Jag läser morgontidningen. Jag läser ledarsidan. Jag håller inte med.

Jag åker tunnelbana. Jag går av vid Centralen. Jag kommer knappt av tåget för att de som ska gå på försöker gå in först.

Jag går på gatan och det är kväll. Jag blir livrädd för en mörk skugga som visar sig vara en dam med hund. Jag tänker att det är då självaste fan att man ska vara så rädd bara av att gå på stan.

Jag pratar med min mamma i telefon. Jag lyssnar med ett halvt öra. Jag är hungrig och vill sluta prata så att jag kan få äta upp min middag.

Jag hör några ungdomar prata inne på mataffärn. Jag ser deras kalsonger och att de köper Red Bull. Jag tänker att den svenska skolan verkligen har gått ner sig och att uppfostran är en raritet i dagens samhälle och hade jag haft egna barn hade de pratat ordentligt och vetat att Red Bull är dåligt för hjärtat och … och … och … ett … två … tre … fyra … fem … sex … sju … åtta … nio … tio.

Skriven av: blåcket

Tags: ,

vi hade trekant och jag blev gravid

hur vet man gravid? ejentligen

dagen efter piler + apotek

dejtingsajt gratis nya killar

Skriven av: facebok

Tags: ,

Matjesillens historia

Hade det inte varit för att den där holländaren råkat få upp så mycket småsill hade jag inte behövt göra det här. Han fattade att det behövs några månader extra i lagen och därav dessa hopplösa konsevburkar. En rationell fiskare hade bara slängt tillbaka all småfisk, men inte han inte. Han var säkert en gniden jäkel som skulle tjäna pengar på allt. Antagligen var maskorna i hans garn för små bara för att fånga småfisk som de andra lät stå på tillväxt. Om de hade kommit på honom kanske all sill hade kommit i glasburkar istället.

Undrar just vad hans fru sa om att ha en massa tunnor med småfisk stående. Det måste ju ha inneburit ett visst kapital. Salt var inte fullt så billigt på den tiden. De måste ju ha tagit plats också. Fast han hade dem kanske inte hemma. Inga konsevburkar hade de väl heller så hon  slapp det här kladdiga pillet. Uppenbarligen satte hon inte stopp för verksamheten i alla fall. Han kanske inte var gift förresten. Nej, han gifte sig nog rikt när produkten väl slagit igenom. Med en grosshandlardotter kan man tänka sig. Gissa vad de åt på bröllopsfesten. Då måste han ha varit upp i smöret. Det kanske skrevs om det i tidningarna till och med: ”Sillkungen äktar grosshandlarprinsessa” Med en stor bild på alla som mumsar matjessill.

Sådärja det var den sista. Nu kan vi äta. Svenskare än så här blir det inte, trots allt.

Skriven av: skrivuppfift

Tags: ,

Bästa dikten fars begravning

Han slet ont mä krôppen,
dä gäck änte å stôppen

Kepsen bar´n på kal skalle,
dä va för varmen, dä vässte alle

Dä va sôm ho va fastgjuten,
pipa han bar rônt på i truten

Markvardi nej, gla var han satt
Dä’ va´n när´n supen tatt

Allti mån om de sinne,
stanner länge i våre minne

Änga tonge börder han mer bär,
nu jaggu tror ja han ä där

Där allt ä ljust å lätt,
å allti kan han ätesä mätt

Å få sä en sup tä maten

Skriven av: brintny spears

Tags: ,

är min yngre arberskollega intresserad av mig, han står så nöra mig när han pratar, vi har kul ihop oxh är rätt lika förutom åldern

Jag stirrar på sökresultatet. ”Välkommen till Peter Englund” står högst upp. Vem är det? Kan Peter Englund hjälpa mig med det här? Vad har Peter Englund för erfarenheter av kontorsflört?

Det står på hans sajt att han är född 1957. Då är han väl gammal nog att ha gått på en del törnar i kärlekslivet. Antar jag. Han verkar gilla, vad heter han, den där gamla kungen. Nån som krigade mycket. Allt är ju tillåtet i krig och kärlek förstås. Kanske Peter Englund är rätt man att svara på min fråga?

Undrar hur Peter Englund ser ut?

Ah, där är en bild.

Ganska söt. Om man kisar. Eller, nu ska jag ju inte vara sån, jag är inte särskilt fager själv. Vi har nog ganska bra äktenskapstycke. Typ samma på skalan. Undrar vad Peter Englund skulle säga om äktenskapstycke? Vi skulle kunna äta en middag han och jag, dricka lite rödtjut och lägga ut en vit duk. Jag kan berätta om vad jag har för teori om äktenskapstycke.

Det här är min teori om äktenskapstycke: om man rejtar en mans utseende på en skala från 1 till 10 och blir en sexa (typ som statsministern), så ska han hitta en kvinna som liksom är en femma, sexa eller kanske en sjua. Tar man statsministern som exempel så var han en sexa som hade hittat en nia att gifta sig med. Klart att det inte höll. Sånt håller inte ens om man är statsminister. Uppenbarligen.

Jag tror att Peter Englund skulle hålla med mig om det här.

Och sen skulle jag ta fram en flaska rött till. Vi skulle dela på den. Fortsätta prata om flört, kärlek, relationer och lösa en massa av de där problemen som brukar vara olösliga. Fast lösliga efter två flaskor vin. Sen skulle jag fråga Peter Englund om han vill ha mer att dricka, och varför inte säger han då, men jag har bara en bib hemma, hade bara köpt två flaskor finare dricka. Spelar ingen roll, säger Peter Englund då, för vi har så trevligt.

Har han någon mailadress på sin sajt? Jag måste kolla.

Skriven av: alex skolman

Tags: ,

Vi har gjort ett sök – för att ta reda på vad folk googlar på, för att sedan bli rekommenderade Pennfajten. Givetvis fann vi att många försökte fuska sig till läxhjälpen (aja baja) och många söker också roliga skrivuppgifter (det hittar de ju här).

Vi hoppas att personen som sökte svar på ”vad arbetar ett troll med” hittade sitt svar någonstans här bland Pennfajtarnas texter och vi vill gärna tro att den som undrade ”hur man dödar en människa med en penna” mer var ute efter vass retorik och inte huruvida 0.5 stift gör mer fysisk skada än 0.7 stift. Vi är också väldigt nyfikna på hur många som kan relatera till ”vi som tycker hon på åhlens är snygg!” och vi lider lite med personen som desperat har googlat ”jag är rädd för att förlora oskulden, hjälp mig”.

Så vad är då veckans uppgift?

Jo, du ska skriva en berättelse inspirerad av någon av följande åtta (vi vet, det är många, men vi kunde inte välja!) google-sökningar. Du får skriva din text precis hur du vill. Men du ska låta sökningen vara titel på din berättelse. Okej?

Here we go:

  1. en dag i 9b skriv uppgift
  2. är min yngre arberskollega intresserad av mig, han står så nöra mig när han pratar, vi har kul ihop oxh är rätt lika förutom åldern
  3. bästa dikten far begravning
  4. det får ens adrenalin att pumpa och man brinner inombords
  5. har ingenstans att bo vem hjälper mig
  6. vi hade trekant och jag blev gravid
  7. söt kille svart skinnjacka öresundståg onsdag 29 februari
  8. matjesillens historia

Uppgiften sträcker sig från onsdag 16 maj till onsdag 23 maj

När du mailar in uppgiften till pennfajten ( @ ) gmail com märker du kuvertet med Skröna

Veckans pseudonym kommer att bli felstavade google-sökningar
Veckans tag på texterna blir googling

Tags: ,

Blondinen: Kolla. Han är ju helt galen. Han slutar typ aldrig vara galen.

Brunetten: Va?

Blondinen: Läs!

Brunetten: Men alltså, har du hans telefon?

Blondinen: Lånat bara.

Brunetten: Vadå lånat? Du har ju snott den. Han kommer bli skitarg. Du vet ju hur han blir!

Blondinen: Som om han märker något, han är ju fullt upptagen med att stå på dansgolvet och limma på den där bruden. Såg du inte det där inne? Hon ba – åååååh, kolla när jag åmar mig till Beyoncé. Han ba – känn på min bula, bruden.

Telefonen: Pip-pip pip-pip

Brunetten: Vad gör du?

Blondinen: Läser.

Brunetten: Har han inte lås på den eller nåt?

Blondinen: Finns inget jag inte kan dyrka upp.

Brunetten: Jag fattar inte att vi sitter några meter från honom och checkar hans sms, det är väl olagligt.

Telefonen: Pip-pip pip-pip

Brunetten: Men vadå, svarar du nu?

Blondinen: Mmm …

Brunetten: Definitivt olagligt.

Blondinen: Kanske. Kanske inte.

Brunetten: Vad skriver du då?

Blondinen: Om jag säger det blir du ju medbrottsling.

Telefonen: Pip-pip pip-pip

Blondinen: Fattar du väl.

Telefonen: Pip-pip pip-pip

Brunetten: Nu får du fan sluta.

Blondinen: Hej, moralkakan … jag lovar att om du läste dom här smsen som han får, skulle du också skriva tillbaka.

Brunetten: Nej, aldrig.

Blondinen: Jo.

Telefonen: Pip-pip pip-pip

Brunetten: Nej.

Blondinen: Jo.

Telefonen: Pip-pip pip-pip

Brunetten: Men ge hit då så får jag läsa.

Blondinen: Visste ju det.

Skriven av: Röda rummet

Tags: ,

[Angela Merkel och Anders Borg står i en hiss, dörrarna håller på att
stängas, i sista stund klämmer Karolos Papoulias sig
in]

Papoulias: På väg upp?

Merkel: Hrm.

Borg: Ehm, jo.

[Pinsam tystnad, Merkel och Borg försöker låtsas att Papoulias inte är
där.]
[Hissen stannar med ett ryck.]

Papoulias: Oj då, tänk att fastna i en hiss med er två, Frau Merkel och
Herr Borg.

Merkel: Hrm, ja, hur går det för er Herr Papoulias?

Papoulias: Nja inget vidare, vi har blivit tvungna att utlysa nyval.

Borg: Och hur blir det med åtstramningspaketet?

Papoulias: Nja, vi har inte lyckats komma överrens rikigt.

Borg [till Merkel]: Men då är det väl bara att sparka ut dem.

Papoulias: Vadå, ni kan inte sparka ut oss, demokratins vagga.

Borg: Demokrati, ja visst, men ni lyckas ju inte välja.

Merkel: Och så har ni ju inte följt reglerna, då går det så här.

Papoulias [gestikulerar]: Inte följt reglerna!?! Det är ju ingen som
följer de där budgetreglerna!

Borg: Kanske inte, men ni kan ju inte betala era lån så den logiska
konsekvensen är att ni helt enkelt lämnar
eurosamarbetet.

Merkel: Ja, det är nog bäst för alla inblandade.

Papoulias: Men vad skulle vi ha gjort? Pengarna måste ju fram och
skatteintäkterna räcker inte.

Borg: Om man bara har ordning på de offentliga finanserna så går det bra.

Papoulias: Ordning på… Hur lätt tror du det är när ens inkomstkällor är
olivolja och snåla tyska turister?

Merkel: Det där skulle ni tänkt på innan ni införde euron.

Papoulias: Så vad ska vi göra nu då tycker ni?

Borg: Nästa rimliga åtgärd är att ni återinför drachmer som
betalningsmedel.

Papoulias [sliter sitt hår]: Återinföra drachmer! Det vore ju som att
devalvera! Folks besparingar blir värdelösa!

Borg: Det behöver inte vara en nackdel att stå utanför euron.

Papoulias: Jo pyttsan!

Borg: Se på oss i Sverige vi har klarat oss utmärkt tack vare starka
offentliga finanser och en ansvarsfull budgetpolitik.

Merkel: Du ska se att det inte blir så hemskt som ni tror.

Papoulias [i upplösningstillstånd]: Ni fattar inte! Vi kommer ha en nation
av hysteriska dumpade greker med en dumpad
valuta!

Merkel: Nejdå, ni behöver bara…

[Hissen startar med ett nytt ryck. De åker upp under tystnad. Papoulias
försöker ordna till slipsen och håret, det går
dåligt.
Ridå]

Skriven av: Alkemi

Tags: ,

Det är midsommaraftons morgon i köket.

Julie: (lite kokett, med ny klänning; snurrar runt) Jean! Kristin! Visst är den underbar! Vill ni inte dansa med mig! (Hon kråmar sig och råkar snudda vid Jeans arm).

Kristin: (ser uppskattande ut och går fram och stryker på tyget) Den är perfekt!

Jean: (tittar upp, stryker sig irriterat på armen och vänder sig mot Julie, samtidigt som han tar tag i Kristins arm) Aah, alltså jag fattar inte vad du pratar om! Vadå underbar? Vad har Kristin med dig att göra. Allvarligt talat vill jag inte att du tar hennes namn i din mun igen.

Julie: (lätt beslöjat) Dadadada … Jag vill inte att du ta hennes namn i din mun igen! Vet du att jag tro att du missuppfattat allt! Är det någon som får använda Kristins namn så är det jag! Hon är min köksa – inte din! Kristin, jag är törstig!

Kristin: (ser rådvill på först Jean, sedan Julie. Vrider sig ur Jeans grepp och tappar upp ett glas med vatten.) Här har fröken.

Jean: Låter du henne styra och ställa på de här sättet?

Kristin: Det vet du väl. Jag är köksa här och inget annat.

Julie: (håller fram en cigarett mot Jean som han tänder) Och är det så att du tror att du är immun mot sakernas ordning, så se på vad du gjorde nyss! (Konstpaus) Du tände min cigarett … Men så är jag ju din … ägarinna.

Jean: (trycker händerna mot ansiktet) Du är tamejfan den…

Julie: (ser förföriskt på Kristin) Kom hit min egen, älskade slavinna. Kyss mig!

Kristin går fram mot Julie. Hon ser inte på Jean, som följer henne med blicken. Han spottar ut en snusloska. Hon kysser Julie. Varmt och innerligt fortsätter kyssen. Julie drar efter andan och kysser strax vidare.

Kristin: (hämtar sig efter den långa kyssen): Julie, jag vill mycket hellre resa iväg med dig och starta ett pensionat. Du och jag Julie, vi är av samma slag – även om vi är av olika klass. Vi vill frihet – inte fängsel och tvång av något slag. Vi vet vad vi vill ha och vad vi inte vill ha. Julie, jag vill ha en kyss.

Julie överhöljer Kristin med kyssar men så stannar hon upp och ser på Jean med triumf i ögonen.

Julie: Du har fel kön, fel klass. Fel, fel., fel. Du är fel helt enkelt och vi har genomskådat dig! En ring på fingret och vi blir din slav. Nej tack! Kom Kristin – vi drar mot nya äventyr! Midsommarafton kan du och pappa ha för er själva!

Kristin: Jag har redan packat! Låt oss resa! (Julie och Kristin lämnar scenen i springande iver.)

Jean: Helvetes kvinnor, vad gör ni med mig! (Han kryper ihop, skakar, krymper … reser sig och stapplar ut.)

Skriven av: Blå Tornet

Tags: ,

[En våning upp, charleston i grammofonen, flämtande skratt och klackar som slår i golvet. Ett skrik. En duns. En ensam kvinna sitter på golvet. Hon talar med hes röst.]

Jag föll så illa. Ni hör, min röst sprack. Han puttade bort mig i dansen. Tryckte ut mig så att jag föll, störtade ned hit. Han tog tag i henne istället, den ni hör. Hon som skrattar där uppe. Han måste blivit vimsig av dansen. Stött bort mig av misstag.

Jag är här nere min kära. Kom!

De skrattar och hör mig inte. Snart förstår han. Vi ska fortsätta tillsammans, som vi planerat. Dansa igenom ålderdomen och möta döden, hand i hand. Det är ingen idé att ropa mer, han kommer.

Visst är han stilig? Perfekt. Struken. Skjortan och håret. Välrakad, alltid välrakad. Väldoftande. Vårlik på ålderns höst. Jag tycker om att vila min panna mot hans axel när han för mig fram i dansen.

Hämtar du mig snart? Vännen, min kära… Du har väl inte glömt? Han skrattar åt något hon sa. Hör inte mig. Inte än.

Ni ser mitt hår? Varken permanent eller papiljotter. Naturliga lockar och naturlig färg. Lik höstlöv. Som en gloria och munnen som en rosenknopp. Så sa han. Och så jag kan svänga på höfterna sen! Klänningen är mer nött nu, håret lite grått, men ändå.

Hon skrattar, den där. Men det slutar hon snart med. Att dansa så där överdrivet intensivt är inte bra för fötterna. Hon kommer få skoskav och skratta sig hes. Då slänger han bort henne. Och tar tillbaka mig. Om hon förstod bättre skulle hon inte skratta. Han torkar bara sina svettiga händer på hennes höfter ett tag, sen hämtar han mig.

[En våning upp blir dansen allt vildare. Grammofonen välter, någon faller i mörkret. Ett skrik. En duns.]

Du? Du, kom ner till mig, för att äntligen hämta mig?

Nej, hon kastade bort mig.

Din skjorta blev skrynklig när du föll och håret rufsigt. Du ser trött och sliten ut. Hon ville inte ha dig längre och nu när jag ser dig så här nära, här nere, så vill inte jag heller ha dig. Nej, jag går ifrån dig nu, nu när jag har dig. Nu är det jag som går. Förstår du. Jag råkar inte gå, jag går inte av misstag. Jag lämnar dig här i mörkret, ensam. Hör du musiken där uppe? Hon har satt igång grammofonen igen. Jag ska ta mig upp. Jag ska visa henne hur man dansar. Stanna här nere du, för ingen vill ha dig där uppe. Ingen vill ha dig.

Skriven av: Indras dotter

Tags: ,

”Nej men godmorgon Fru Röd, att man skulle träffa på er så här långt ut, slutstationen för tunnelbanan.”

”Fru Blå, ute i samma ärende misstänker jag.”

”Just det, knacka dörr inför valet till EU parlamentet,” svarade Fru Blå. ”Visst är det ett underbart väder, hoppas väljarna håller sig hemma, fast det är Lördag,”.

”Kanske vi skall göra sällskap en bit, jag tycker det där köpcentrumet ser bra ut.”

Fru Blå greppade henne i armen och svarade ”tycker det ser hemskt ut, grått övergivet och sterilt”

”Men jag menar att det ser bra ut att börja i, fast det verkar ju övergivet, affärerna har nog inte öppnat än.”

Dom stora glasdörrarna gled upp och dom bägge damerna gick in. Köpcentrumet var egentligen en korridor, med affärslokaler på bägge sidor, där många fönster gapade tomma. Efter Bingohallen Spelkammaren, satt en man på en bänk. Fru Röd tog upp ett rött häfte, med EU-logga på och Fru Blå tog upp ett blått häfte med samma EU-logga. Dom ökade takten för att hinna fram först. Bägge stack samtidigt sina häften in under näsan på mannen, som satt framåtlutad.

”Kanske fruntimmerna vill tala politik med mig” började mannen. ”Jag kan tala i allting! Vet fruntimmerna att det var ett möte den 18 April 1951 då Tyskland och Frankrike intogs i den Europeiska Kol och Stålunionen.”

”Nej, det visste vi inte, men ta ett häfte och läs snälla.”

”Jag är inte snäll. Jag blir hysterisk när någon dumpar mig. Jasså fruntimren känner inte till Shumandeklarationen från 1951. Hur kan man då gå och vilja lära andra, när man ingenting vet själv. ”

”Dumpad ?” Fru Röd såg undrande på honom.

”Behagar inte fruarna sitta,” fortsatte mannen. ”Man pratar bättre då man sitter, men jag har inga fler bänkar att erbjuda och det gör ingenting. Vi har ingen vårdcentral heller pro primo, den försvann i något avknoppningsprojekt. Vi har ingen Försäkringskassa pro sekundo, för ni makthavare tyckte vi skulle prata med en skärm istället för med riktiga människor. Vi har knappt några affärer heller pro tertio, det skulle vara köplador långt borta, så era söner kunde handla billiga märkesjeans. Vi har blivit dumpade här ute av er makthavare.”

”Kom det här börjar bli olidligt” jämrade sig Fru Blå och drog Fru Röd i armen

”Jag försäkrar er mina damer att det är redan olidligt,” röt mannen. ”Och det kommer en dag, när det blir värre, men då, då kommer vi ner från Söderhöjden, från Hallonbergen från Brandbergen och vi skall komma med ett stort dån, som ett vattenfall och begära igen våra vårdcentraler. Begära ? Nej ta. Och ni skall snörvlande, hostande, haltande, få skumpa tunnelbana hit ut, för att få hjälp med era åkommor och krämpor.”

Fru Röd gjorde ett sista försök att lämna över häftet, men ryggade tillbaka. Hon nuddade mannens hand som var kall som is, den kändes inte levande. Fru Blå drog henne åter i armen och dom skyndade ut genom glasdörren.

”Konstig människa sa Fru Blå, ingen A-lagare som jag trodde, mustaschen och pipskägget var ju välansat. ”

”Sen gå runt i en hög hatt och en svart överrock mitt i sommaren, kändes nästan som ett spöke,” tillade Fru Röd.

Fru Blå tittade in genom glasdörrarna, bänken var tom och mannen var som uppslukad av jorden. Sen vände hon blicken uppåt mot den trasiga skylten ovanför och skrattade. ”Röda Gången, jasså satt ni i majoritet när det här byggdes på 60-talet.”

Skriven av: Hemsöborna

Tags: ,

Personer

Fröken Julie 25 år, levande teatergestalt.
Strindberg, död sen 100 år.
Andersson, representant för publiken.

SCENERI

Till vänster, något snett in mot mitten från publikens perspektiv, en stor välvd utgång med två glasdörrar. Fondväggen upptas av en bild av en vitmålad loge med rött tegeltak. Framför logen en liten kulle där Strindberg står. Något snett från mitten av scenen står en fontän med porlande vatten (livgivande) med en amorin, syrenbuskar i blom och uppstickande pyramidpopplar. Delar av scenen har fått konstgjort grönt gräs och delar har grusgångar. Till höger på en gräsmatta, nära publiken står Andersson klädd som dagens teaterpublik

(Julie kommer ut genom en av glasdörrarna med en rakkniv i handen).

Andersson Vart går du?

Strindberg Hon kan inte svara. Det är slut.

Andersson Än har hon inte tagit livet av sig.

Strindberg Men jag vet. Jag är skaparen denna stora kvinnoroll och en mångfald av motiv som arv från modern, degenererad hjärna, månadssjuka, den rådande moralen och mycket annat gör att det bara finns ett slut. Jag har tänkt på allt och glöm inte att det stämmer med verkligheten, Viktoria skar av sig halsen. Du kan inget göra. Människorna vill dessutom se en lyckligt lottad individ gå under. Visst känner några medlidande som du och vill lägga till ett annat slut. Men det går inte.

Andersson Där har du fel. Du säger själv att detta stycke bara är ett försök och om det misslyckats, så är tid nog att göra om försöket. Du är definitivt slut sen 100 år och nu är det vi som kan göra om försöket. Det är helt absurt att en människa som är trött ingenting förmår, inte ångra sig, inte fly, inte stanna, inte leva och framförallt inte dö skulle kunna vara kapabel att skära halsen av sig. Dessutom är Jean ännu veligare, rädd och feg. Inte en chans att den typen skulle kunna influera så att hon går ut till logen och skär halsen av sig.

Strindberg Nu får du förklara dig bättre.

Andersson Du har själv skrivit att Julie inte ska tänka. Men när hon väl kommit ut och lämnat fegisen Jean bakom sig har hon tid, lugn och ro att tänka. Men nu får du vara tyst. Detta är inte ditt bord. Vi kommer att skaka om henner och få henne – att tänka.

Julia Jag är rädd.

Andersson För vad då? Slaven Jean är kvar där inne serverande din far. Inget att vara rädd för. Du är starkare än du tror. Och ta livet av sig bara för att du legat med en karl är väl ändå att ta i. Du säger själv att du vill varken leva eller dö. Då spelar det väl ingen roll om du väljer livet istället för döden.

(Tystnad. Julie börjar tänka)

(Andersson vänder sig mot publiken. Julia ser uppmärksamt på honom.)

Andersson Nu är det bråttom. Kanske kommer jag att behöva era åsikter och därför vill jag att ni tänker på övertygande argument till livets förmån. Inte ska hon dö på basis av allt skitsnack ni hört. Författaren har själv sagt att han finner livsglädje i livets starka, grymma strider. Här har ni en streber som är beredd att gå över lik för att komma sig upp och detta har Julie varit utsatt för. En grym strid och omtumlande erfarenhet. Striden är över och nu tänker Julia. Om ni lyssnat noga vet ni att hon råge i sig och det är den vi måste ge föda.

(Sakta rättar Julie på sig, ser på publiken och släpper kniven. Möjliga argument från publiken skulle vara ett spännande inslag.)

.

Julie: Jag är rädd

Pub. : Du är starkare än du tror just nu.

Skriven av: Härved Ulf

Tags: ,

Tillägnad Sigrid Hjertén med flera som drabbades av sin samtids ivrighet att stämpla kvinnor som hysteriska, när de bara var utom sig av sorg och förtvivlan.

Fåfänga – ett pyttelitet kammarspel inspirerat av Strindberg

Scenen är hemma hos Tage. Tage sitter på en stol; trött, gammal, hopsjunken. Han viftar med en bild på sin fru Dutta. Anna-Bella sitter på trappan utanför altandörren/fönstret. Hon flätar sitt hår och pratar med sig själv i spegeln (alternativt med någon vän i mobiltelefon). Hon har en ung kvittrande röst och är en Bibbityp.

Scen 1:

Anna-Bella nynnar på I’m a big big girl…

”Trots den där mullukten så var han ju ändå charmig på nå’t sätt, den gamla gubben. Inte alls

elak (som du sa).

Han tyckte om mina ögon, sa han. Ljuset! Livet! Och mina läppar…

Hela jag är fantastisk, sa han.

Men, Åhhh, varför lovade jag att gå dit igen…?! Det var ju jättedumt, för det kommer jag

aldrig och göra ju… Den där mullukten …fy.

Flätan är färdig. Hon sträcker ut armarna som i dans och nynnar: Hela jag är fantastisk.

Bra att jag öppnade fönstret i alla fall, mull, ull, lull…

Scen 2:

Tages fru och vårdare Dudda kommer in. Hon börjar ordna med en gardinkappa (eller en

hylla) högt upp. Bakom Tage. Tage viftar fortfarande med bilden av Dudda.

T: Vem där?

D: Vad är det för en fråga?! Vem där – Du vet ju att det är jag.

T: (mumlar knappt hörbart) Vem där?

D: Det är ju alltid jag. I tjugonio vintrar har det varit jag.

Vem där?!

Gissa!

(som för sig själv) Du vet ju att det är jag!

T: Men jag sitter ju med ryggen mot.

Du skulle ju kunna vara någon annan.

Jag menar

det skulle ju kunna hända.

Eller hur.

Det skulle ju kunna hända något nytt.

Något oväntat!!

D: Äsch, du pratar!

Vill du att jag stänger altandörren?

T: (mumlar, och tar fram den bild av Anna-Bella som han har suttit på tills nu, han jämför

bilderna.)

D: (Dudda har nu klivit ner och står rakt upp och ner och pysslar med gardinen i denna höjd

långsammare) Vill du att…

T. Tyst!

D: (Ser över Tages axel på långt avstånd, sjunker ihop, ser att han ser ut genom altandörren.)

D: Men det är ju alltid jag!

T: Schyy! Det har hänt något oväntat. (Han river itu bilden av Dudda)

D: Men du brukar ju…

T: Tyst! Jag är KÄR!!

D: Va!?!? Ska jag stänga altandörren?! (Hon går ner på knä, kvider)

T: Hmm… (Han väljer mellan bilderna och river sönder den av Dudda ännu en gång)

T: (mumlar hörbart) och jag tror att hon är lite förtjust i mig.

D: Det är ju alltid jag som…

T: HÄR är en magnet som drar starkare! (så kastar han iväg pappersbitarna av Duddas bild

kysser Anna-Bellas bild och vinkar ut genom altandörren.

(Dudda lägger sig i fosterställning på golvet).

Skriven av: Intima teatern

Tags: ,

Sorry, sorry! Vi är lite sena med att lägga upp den nya skrivuppgiften, men ibland krockar jobbet med administrationen. Hoppas att du hinner skriva till på onsdag ändå!

Som du säkert sett så samarbetar Pennfajten med Strindbergs Festivalen på Strindbergs Intima Teater den 15-16 maj, och vi kommer göra en skrivuppgift live tillsammans med de personer som vill vara med och är på plats (anmäl dig gärna om du kan och vill komma!)

Skrivuppgiften ger vi på tisdagen till de som är med på teatern, och sedan går vi igenom vad som skrivits på onsdagen. Du som Pennfajtar via webben får samma skrivuppgift (här nedan) – och alla texter som skrivs (både live och där hemma) läggs upp på onsdag! Solklart?

Precis som Strindberg ska vi skriva egna små kammarspel. Du behöver inte skriva det som en liten pjäs om du inte vill, det går att skriva det som en liten berättelse också. Detta är veckans regler att förhålla sig till:

  • Din text ska inte ta mer än fem (5) minuter att läsa upp högt. Provläs och tajma!
  • Din text ska innehålla tre roller/karaktärer/personer. Alla tre behöver inte ha repliker, det går bra med en stum karaktär också, eller kanske en berättarröst.
  • Texten ska utspela sig i ett rum (du definierar själv hur det rummet ser ut) och under högst ett dygn.

Det var det hele.

Eller … det var det ju inte! Du ska även ha ett tema för din text. Det är samma tema för alla som skriver, men du får tolka det precis hur du vill. Temat är givetvis mycket Strindbergskt:

Jag blir hysterisk när någon dumpar mig

Uppgiften sträcker sig från onsdag 9 maj till onsdag 16 maj

När du mailar in uppgiften till pennfajten ( @ ) gmail com märker du kuvertet med Strindberg rocks!

Veckans pseudonym kommer att bli Strindbergsinpirerat
Veckans tag på texterna blir Strindberg

Tags: , ,

Nu hör jag hur det knäpper, snart brister den. Men först skall den spricka. Jag kan vänta. Jag har ju trots allt väntat i månader nu. Men det skulle vara skönt att få känna solen, stråla mot min kropp. Jag vet att det låter knäppt. Jag vill finna ro. Jag inbillar mig att den kommer när isen går och allt flyter upp till ytan.

Jag är inte ens arg att jag fastnat här, eller hur det hände. Jag känner bara mig tom. Snart åker jag på vågorna.

Skriven av: Nylle

Tags: ,

Minns min barndom. Skinande, förväntansfull, till brädden fylld med vin. Stod på hyllan jämte mina generationskamrater. En efter en valdes vi ut. Vinkade adjö när det var min tur. Ingen av dem såg det.

Bars iväg i plastkasse. Vad visste jag egentligen om mina framtidsutsikter. Första dejten? Få möta andra i samma situation? Eller skulle jag berika en Bœuf Bourguignon?

Plastkassen bytte händer i ett gathörn. Anade inte oråd förrän en stund senare då jag lades ner i gräset bredvid ett par Converse. Flickan hade sparkat dem av sig. Vårens första varma dag. Fräscht, vitt, oskuldsfullt. Både skymningen och tyget på skorna.

Nu är det är sent på kvällen och livet passerar revy. Jag ser ljuset i slutet av tunneln. Och flickan hon kräks.

Skriven av: Nykterist

Tags: ,

Okey jag är ett vitt ark, ett alldeles nytt vitt ark. Alldeles särskilt vitt i detta ögonblick, inte ens ett komma.. Otäckt vitt, om jag får tyda dina anletsdrag. Skynda dig att skriva ner ett ord. Jag är ett nytt ark som får ett alldeles speciellt liv av vad du skriver. Tänk på att för att skriva är det inte nödvändigt att vara författare. Om du vill skriva gör det. Skriv bara ner dina tankar om våren, det nya som växer fram, utåt, inåt, åt alla håll. Tänk inte på hur utan på vad du skriver och att det är dina tankar. Glöm att någon ska läsa det. Just nu måste, bör, vore det bra om du skriver ner ord om och om igen. Tid finns att korrigera. Tänk på att då klär du mig, dessutom med något nytt. Vad du tänker just när pennan når mig. Selma skrev ner på en släkting till mig att ”livets ande bor ännu i döda ting”. Jag älskar den frasen. Dels för att livets ande är ett så oändligt skönt sätt att ge uttryck för att i allt finns liv. Dels för att med dina ord får jag en alldeles speciell mening.

Jag förstår att du tycker det är svårt att skriva om våren här. Ingen snö, inget tö. Sol för det mesta. Dessutom inte den snälla sol som Strindberg skrev en dikt om. Möjligen kan du nämna att dagarna blir längre, ljusare, färgrikare och varmare. Att du nämner värme är viktigt, för där kan du även fantisera om mänsklig värme och i förlängningen kärlek. Mycket vanligt i vårtider. Men jag antar att du nu tänker att med värmen kan det vara lite si och så. Idag 30 grader, igår 20 och i förrgår 12 med stark kall nordanvind. Mycket osäkert om det är sommar, vår eller vinter. Då kan jag bara rekommendera att fantisera och tänka på att våren är lynnig.

Glöm våren för tillfället. Skriv bara ner de ord du känner kommer från mig så kanske det händer något. Om du inte skriver förblir orden fängslade med risk för att du blir frustrerad. Inte bra alls. Eftersom du sitter här framför mig dag ut och dag in, antar jag att du trots dina kval vill skriva. Då ska du veta att alla mina släktingar vittnar om att det finns mycket av hårt arbete bakom en enda sida. Ingen vill ju kopiera, får man anta. De flesta vill skapa nya former och nya möjligheter för tanken. Inte lätt. Ta det inte så allvarligt. Låt bara tankar flöda om vad som händer just nu inom dig, utom dig, hos andra. Och att du gett mig liv. Alltid något.

Skriven av: Nystagmus

Tags: ,

Jag släpper taget om hänget och förbereder mig för mitt öde.

Jag singlar genom luften och silas genom solstrålarna.

Jag hittar in i din näsa och där klibbar jag mig fast.

Skriven av: Nymf

Tags: ,

Jag tror hon har en dejt på gång i kväll, det bara känns så. Först öppnade hon garderoben, nyduschad inlindad i en badhandduk, tittade runt lite och bläddrade bland galgarna vi hänger på.
Sen kom hon tillbaka, hennes röda hår var mer i ordning än vanligt, sidbena, målade läppar, en kraftig make runt ögonen, hennes händer med dom mörklila naglarna hämtade först ut den lilla svarta korta klänningen, sen den stroppiga kritstrecksrandiga kavajen.

Jag har aldrig gillat dom där två plaggen, kavajen har en fisförnäm attityd, ”jaha, då var det dags för fest nu skall jag ut och ha kul” liksom. Sen den där lilla svarta, som alltid skall vara vulgär och anspela på sex.

Egentligen gillar jag inte några kläder alls här inne i garderoben, ta den där blåa bittra fleecetröjan jag aldrig kommit överens med. Men jag vet varför, den är avundsjuk på mig, för att jag var så varm i vintras, att den fick hänga här inne nästan hela tiden. Den behövdes inte. Nu hänger den och slokar, medan den hoppas på att få komma ut någon kall vårkväll.

Sen har vi den där ryggsäcken, som alla kläder här inne ser upp till, fast den inte gör något väsen av sig alls, står bara nere på golvet och ler ödmjukt med blixtlåset. Visst är den berest och upplevt olika kulturer, men den har ju aldrig satt sig i respekt och tyvärr är dess storhetstid slut.
Det är min tur nu, att inte dom andra trasorna här inne kan inse det, det är jag som är stjärnan i garderoben. Jag menar är man en Helly Hansen Hydro Power Riggingcoat så äger man. Jag andas kvalitet, design och funktionalitet.

Jag minns i somras, när jag träffade min ägare på XXL i Bromma, för första gången. Butikssäljaren skröt över mig. Perfekta åretruntjackan, extra lång och går ner över låren så man slipper frysa, stor huva med skärm, värmefickor för händerna och det bästa av allt, det går att knäppa ur innerjackan så den fungerar som allvädersjacka även på sommaren. Hon föll pladask för mig, priset var nedsatt med en tusenlapp eftersom det var högsommar. Sen hamnade jag i en kasse längst inne i garderoben.

Jag fick komma ut när den första snön kom, hela vintern hängde jag på hedersplats i hallen med utsikt genom fönstret. När jag kom in här igen, kunde jag skryta om att jag upplevt det gnistrande vita täcket, spännande snöstormsäventyr och dråpligt slaskväder. Det roliga är att det inte är slut, fast det är vår. Jag har åkt några varv i tvättmaskin, innerjackan är urknäppt och upphängd. Känner mig lätt, fräsch och pånyttfödd, i väntan på att få uppleva vårsolen. Raggsockorna surar över tristessen på hyllan ovanför och alla t-shirts i Ikeabacken under, har vaknat ur vinterdvalan och skrynklar sig av förväntningar. Men jag är den som får vara med året om. Vänta förresten, nu är hon på gång utanför garderobsdörren, pratar visst i mobilen.

”Jaha, skall ni se Lets Dance ikväll, nej morsan, jag skall ut” … ”Nej inte med kompisar, det är en dejt jag hittat på nätet.” … ”Nej, jag skall inte sova över hos honom, det blir nattbussen hem.” … ”Ja (suck ) jag vet nattbussar är jättefarliga, tar en Taxi” … ”Jasså, men det är ju blå himmel och solen lyser ju ute ser ut bli en underbar kväll” … ”Jasså inte.” … ”Nej, jag har inte kollat vädret på datorn.” …. ”Nej, det är ingen fara, tar vinterjackan, utifall att.”

Vad var det jag sa, hej då alla trista paltor, nu blir det party party. Oj, nu öppnar hon dörren för att hämta ut mig, vad snygg hon gjort sig, spännande. Hon böjer sig fram först och tar ut dom högklackade stövlarna, underbart vårsolen genom fönstret lyser på mig.

”Nej morsan, den är inte för varm, tagit ur fodret, väger ingenting och tar ingen plats i ryggan ”

Nej, inte i ryggan !

”Nej oroa dig inte nu, jättesnällt att du ringde och berättade om vädret, lade precis ner den i ryggan. Den är vattentät och går ner över klänningen också, slipper bli blöt och frysa när jag väntar på nattbus… letar efter en Taxi menar jag.” … ”Nej, det blir bara ett glas vin till maten du vet ju att jag inte dricker så mycket. Men tack för att du ringde och tipsade, hade ingen aning, hälsa farsan.” …. (Klick). ”Morsor, är ju för fan vuxen, sover hos vem jag vill och åker hur mycket nattbuss jag vill så det så.”

Jaha, ”utifall att,” är det så det låter nu, annat var det i vintras, då passade det minsann. Känner riktigt hur ryggan hånflinar med blixtlåset Det är ju beckmörkt här inne, ingen vårsol alls. I bästa fall får jag uppleva en mörk regnig busshållplats, med fyllskallar i natt. Annars blir jag väl liggande här, hoptryckt under en fuktstinkande badhandduk tills sommarens första åskväder, ingen respekt alls.
Kunde lika bra hängt kvar i garderoben, vad är det för mening att försöka imponera på en sminkväska, en nyckelknippa och en halvflaska Gato Negro ?

Skriven av: Nylon

Tags: ,

Tjuck skrasch swish
Tjuck skrasch swish
Tjuck skrasch swish
Donk
Donk donk donk
– Nej det går inte. Vi får ta spettet.
Womp gneek
Schlach
Womp skrsch
Skruz skruz skruz
– Pust, vilken bjässe! Vad ska vi göra med den?
– Vi dumpar den i träsket.
– OK
– Åhej
Gnui gnui gnui
Splash
– Bra, snart har vi fyllt ut den här dypölen.

Skriven av: Nydanande

Tags: ,

Vi har en skrivuppgift (och en vecka kvar) innan vi tar tag i Strindberg och Pennfajten LIVE! Och vi känner oss just nu väldigt inspirerade av det fina vårvädret vi har haft under Valborgshelgen (vi ignorerar den kommande veckans lite svalare prognos).

Denna vecka ska du skriva en berättelse ur ett annat perspektiv än ditt eget. Inte ur en annan persons perspektiv, utan ur något som hör våren till, någon slags vårnyhet, någonting som föds på nytt, något som upplever våren för allra första gången.

Förslag:

  • Se över din garderob. Finns det något nytt där?
  • Något som gror, frodas och växer i din närhet?
  • Har din granne skaffat en liten hundvalp? Kattunge? Igelkott?
  • Har affärerna några vårnyheter? Regeringen? Stadsbilden?
  • Vad leker barnen med på gården? Nya saker du själv unnat dig?

Helt enkelt – detta är en skrivuppgift där du ska skildra något ur perspektivet för en sak/växt/fenomen som har gömts i snö, men nu kommer upp i tö.

Och detta är den enda regeln för veckans text!

 

Uppgiften sträcker sig från onsdag 2 maj till onsdag 9 maj

När du mailar in uppgiften till pennfajten ( @ ) gmail com märker du kuvertet med Spirande

Veckans pseudonym kommer att bli ord som innehåller ”ny”
Veckans tag på texterna blir spirande

Tags: ,

– Hej, jag heter Irene.
– Hej Irene.

Hon gör vad hon kan för att titta stadigt på de andra. Inte på de grå
plattorna med fuktfläcken i taket. Inte på tegelväggarna. Rakt på de
två andra medelåders kvinnorna. Snegla vänligt på mannen i den där
kavajen som mest ser ut som en gammal fåtölj från Myrorna. Inte på
skorna. Marmorgolv, var säkert snyggt en gång i tiden. Var det en
spricka hon såg vid dörren? Det är något här som känns ”skola”. Det är
svårt att andas. Är det för att hon är rädd att det ska lukta snus och
mögel?

– Det började för två år sedan när vår granne skulle flytta. Hon hade
alltid varit lite hemlig och jag hade faktiskt aldrig varit inne hos
henne. Vi bor i radhus så hon hade precis samma planlösning som jag
men jag visste alltså inte hur hon möblerat och dessutom hade jag hört
att hon gjort om badrummet. Så när annonsen låg ute gick jag in och
kollade. Det var väldigt spännande. Två veckor senare sade en väninna
att hennes grannar skulle flytta och då gick vi in och kollade på
annonsen tillsammans. Sedan … blev det liksom mer och mer.
Hon sväljer och ser på de andra. De säger inget men nickar
igenkännande. De känner alltför väl igen det från sina egna
berättelser.

– Jag borde nog anat något när jag började titta på kontor också. Jag
arbetar på en myndighet och trivs bra där men nu ville jag också läsa
allt om nya häftiga kontorsmiljöer. Jag läste beskrivningar, såg foton
och tänkte att där skulle jag så gärna gå omkring och bära på en pärm.
Ett nytt andetag. Sista kraftstöten. Försök att inte fingra i sprickan
i stolslädret.

– Så för en månad sedan sade min man att han tycker att vi borde
fjällvandra i sommar. Det brukade vi göra innan barnen kom och det var
underbart, men nu kände jag bara att nej. Jag vill inte. Det kändes
bara obehagligt. Samtidigt så älskar jag ju fortfarande min man och
naturen. Jag förstod inte vad det var förrän jag gick in en stund
senare och kom att tänka på att i fjällen måste man spara på
batteriladdningen till telefonen. Jag skulle inte kunna hålla koll på
annonserna om vi for till fjällen. Då insåg jag att det hade blivit
ett missbruk. Jag är hemnetmissbrukare. Jag har försökt sluta men det
går inte. Jag behöver hjälp.

De andra i cirkeln nickade. Det kändes lite lättare att andas nu.
Mannen i fåtöljkostymen tog till orda:
– Ni har en lång väg att gå mina vänner, men ni har tagit ett viktigt
första steg idag. Många vänder i dörren. Antingen har de inte kommit
till insikt eller också har deras missbruk gått så långt att de inte
orkar vistas i mindre charmanta lokaler. Så långt kommet är livet ofta
på gränsen till outhärdligt. Alla andras gräsmattor förefaller
grönare.

Han vände sig om och tände powerpointkanonen. Det var ett gammalt
tröskverk som tog god tid på sig. Medan den surrade igång gick han in
i rummet bredvid och hämtade duken – en stor plåtrulle av
diabildsmodell.

– Jag har analyserat era fall och tagit fram behandlingsprofiler. Vi
förstår alla att ni inte kan fortsätta som förut. Än så länge har ni
kanske lyckats hålla fasaden uppe på jobbet men det är just fasaden.
Jag har alltså sjukskrivit er i tre veckor till att börja med. Ni ska
dra er undan en tid. Bo i avskildhet. Jag har valt varsin lämplig
bostad till er.

Han tryckte fram första bilden:
– Mariette: du får lägenheten. Takvåning i ett nybyggt område
bostadsrätter i utkanten av stan. Utsikt i alla riktningar – både över
sjön och över friluftsområdet i närheten. Terrassaltan på tre sidor.

Nästa bild.
– Christine: Du får stugan, charmigt skärgårsläge, Fisknät på tork
utanför. Stort lantkök.

Ytterligare en bild:
– Irene: du får villan uppe på höjden. Sutteräng, matkällare,
walk-in-klädkammare, Ljust och fräscht och avskalat. Kök i borstat
stål.

Kvinnorna satt andlösa. Det var uppenbart att detta väckte något i
dem. Ett begär som de kände att de inte borde visa offentligt men som
var för starkt för att ignorera.

Mannen i Myrornakavajen stängde av projektorn.
– Ni kommer att bo där i tre veckor och roa er med vad som finns att
göra där. Där finns böcker och ett visst tv-utbud men inget Internet
och mobilerna får jag be er lämna här innan ni går. Jag kommer att
ringa och prata med er en timme per dag. Ni ska hålla er hemma i
stillhet, alla dagar utom på lördagen då ni ska träffas och umgås, en
gång hos er vardera.

Han drog efter andan och antydde att mötet gick mot sitt slut.
– Klarar ni detta utan att gå husesyn och utan att jämföra
planlösningar är ni redo för behandlingens tredje steg. Det kommer att
visa om ni kan återgå till ett normalt liv i samhället.

Skriven av: Skeppsholmen Sothebys International Realty

Tags: ,

Behandlingshemmet för hemnetmissbrukare låg i en gammal herrgård, några mil söder om Stockholm. Den hade två våningar, gul träfasad med vita rundade fönsterbågar. Föreståndaren hade tagit med sig socialsekreteraren och en behandlingsassistent in i den gamla pigkammaren bakom köket, som nu fungerade som kontor.

Hon satt nu  bakom skrivbordet med en kulspetspenna som balanserade på mitten mellan långfingret och pekfingret, den slog i bordsskivan med spetsen och baksidan var annan gång. Sen tog hon den fundersamt i handen och skrev några stödord i det linjerade blocket framför sig.

”Ett svårt men inte ovanligt fall, började hon medan hon såg på socialsekreteraren. Ensamstående kvinna, 35 år. En svår uppväxt, med föräldrar som lusläste i bankernas fönster, klippte annonser ur tidningar och sprang på visningar varje helg. Problemen fanns redan på den tiden, men var inte lika synliga när inte internet existerade. Du körde hit henne akut sa du, vad hände ?”

Socialsekreteraren, en kvinna i 60 årsåldern, började berätta.
”Det var en mäklare som ringde, hon dök upp på en visning i Bromma, en större villa i behov av renovering. Först tog hon upp orientaliskt mönstrade kuddar ur en kasse och började fluffa till dom  i soffan. Sen tog hon fram en massa platta stenar, som hon påstod blivit slipade av havet i tiotusentals år och placerade dom i fönstret. Mäklaren sa att han upplevt liknande fall med hemnetnarkomani tidigare. Han ringde mig och hon följde med hit utan polisingripande.”

”Blandmissbruk alltså” svarade föreståndaren, ”både Lulu Carter-beroende och Ernstsyndrom, rätt vanligt idag, heminredningen sköljer ju över oss i media. Sitter hon inlåst i bilen nu ?”
”Nej, hon verkar inte rymningsbenägen, hon stannade utanför”
Behandlingsassistenten tittade ut genom fönstret.
”Hon verkar inte vara som många andra vi haft här, som vuxit fast framför datorn och slutat sköta sig hygien, ser fräsch ut. Hon står lutad mot husväggen och kisar mot solen. Snygga kläder, vita Hunterstövlar, en vit spetsklänning, grovstickad grå kofta, pepitarutig keps …. men vänta varför har hon släpat fram den där zinkvattenkannan och den gamla krattan med träskaft och ställt bredvid sig ?”

”Shit ! Ta in henne genast” ropade föreståndaren ”hon går igång på tidningen Lantliv också, livsstilsmagasinsberoende, vi får låsa in henne på avtändning.”
”Skall jag ta rum nummer fem” frågade assistenten, ”enbart vita väggar, en svart säng och en svart byrå, inget som stör och skapar några ideer.”
”Nej, det här är ett svårt fall,” suckade föreståndaren, ”rum nummer fem är bra för avtändning av intryck, men hennes beroende verkar komplicerat. Innan du började här hade vi en patient som led av less is moore. När vi hittade henne satt hon på sängen, hon hade placerat ett dricksglas på byrån som hon målat med nagellack. Sen satt hon okontaktbar och svamlade om att det var designat Ulrika Hydman i en vecka Jag tar inga risker, vi får ta rum nummer elva.”
”Pensionärssommarstugan” utbrast assistenten, ”herregud.”

Föreståndaren vände sig gravallvarlig till socialsekreteraren och förklarade.
”Det här kan låta grymt, men hon får både en lugnande spruta och spännbälte över natten. Rum nummer elva eller pensionärssommarstugan som vi kallar det, har mossgröna medaljongtapeter från 70-talet, cognacsfärgad nålfiltsmatta och omaka sprucket porslin, vi använder det bara i svåra fall.”
”Ni har bra referenser och resultat av era behandlingar” konstaterade socialsekreteraren, ”jag litar på er.”

Patienten lurades in med ny uppdatering  på Hemnet, en östermalmsfyra med äkta takstuckatur för sex miljoner . Socialsekreteraren satte sig i bilen och åkte därifrån.

Dom ångestladdade skriken från rum nummer elva, slutade först vid femtiden morgonen därpå.

Skriven av: Notar

Tags: ,

Värmen ligger som ett täcke över torget, det är helt vindstilla och
luften vibrerar av hettan. Svetten rinner längs ryggraden som en bäck
på våren och jag får svårt att koncentrera mig på det jag är där för
att göra. En bukett blommor. Hela torgståndet är fullt av dem, det är
bara att välja. Inget att ha beslutsångest för. Jag pekar på en hink
med blommor till höger om kassan. ”En sån tack.” Försäljaren ger de
vanliga råden om snittytor, temperatur på vatten och frekvensen på
vattenbyte. Jag lyssnar som vanligt inte. Det är ju inte jag som ska
ha dem.

Sätter mig på tvärbanan mot Solna och värmen är om möjligt än mer
tryckande i vagnen. Trots känslan av att befinna sig i en ångbastu i
Österbotten ger den korta resan till Trekantens station mig tid att
mentalt förbereda mig på det som ligger framför mig. Det hela är så
sorgligt. Han hade hela livet framför sig, Jens. Lovande karriär som
arkitekt, familj och ett rikt socialt liv. Det började så himla
oskyldigt. Visst, jag antar att tecknen fanns där om vi hade varit
uppmärksamma på dem. Men det är ju ingen som höjer ögonbrynen om man
dricker ett glas vin eller två till maten nuförtiden, även om det är
en vardag, så varför skulle vi reagerat på att han ofta pratade om
alla visningar han varit på och alla hus han sett på Hemnet och andra
sidor på nätet. Alla pratar ju bostäder, speciellt i Stockholm. Först
vädret sen bostadsläget. Snarare så att man verkar lite lätt konstig
om man inte har koll på bostadsräntan oavsett om man har hyresrätt
eller villa.

Men det räckte inte för Jens, det fanns något i honom, något som slog
fel. Utöver den, nuförtiden normala, renoveringshetsen och
bostadskarriären med ständiga byten och flyttar började han stanna
uppe allt senare och senare på natten, fast framför skärmen. I början
märktes det inte, förutom att hans humör började svänga mer än
vanligt. Pia, hans fru, hade till en början överseende. Att det hela
bara var en fas, att det skulle gå över. Men sedan började det gå ut
över jobbet med missade deadlines och missnöjda kunder. Även en stor
del av hans arbetstid gick åt att titta på alla nyinkomna annonser.
Han fick flera varningar men till slut blev det för mycket. När han
konfronterades av sin chef fick han någon slags psykos och blev
våldsam. De var till och med tvungna att ringa polisen. Nu sitter han
på Trekantens beroendecenter, ett ombyggt servicehus. Ett liv i
spillror.

Det här är mitt första besök sedan han blev intagen. Tvärbanan stannar
precis vid den nyrenoverade entrén och jag blir lite lätt förvirrad
när jag står i foajén. Vart ligger Jens rum, vilket håll ska jag åt?
På en skylt ser jag att akutmottagningen ligger rakt fram och
långtidsboendet är in i korridoren till höger. Inser att jag ska till
vänster, in till avdelningen för nyintagna. Följer korridoren bort och
slås av att alla väggarna är målade i Stockholmsvitt och att de är
smakfullt ljussatta av diskret infogade spotlights. På en fönsterbänk
står en skål i målad bambu fylld med till synes orörda frukter,
vanliga Ingrid Marie blandat med lichifrukter, persika, sharon och ett
par physallis. Lite längre fram, i en liten alkov, står ett par
Jetsonfåtöljer av Bruno Mathsson. Jag möter en sjuksköterska som ser
min undrande blick och förklarar att avdelningen är inredd så att de
nyintagna ska känna sig som hemma. Att chocken inte ska bli för stor.

I den spegelklädda hissen kommer det behaglig muzak på svag volym ur
ett par dolda högtalare, subbasen är där och diskantåtergivningen är
anmärkningsvärt klar. Jag kan inte placera vilken låt det är en cover
på men jag finner mig själv nynna med när refrängen börjar. Precis när
jag stiger ur hissen inser jag att blommorna jag valde på torget är
anemoner. Det måste varit något undermedvetet, Jens brukade alltid
ställa fram anemoner på sina visningar. Med en suck pressar jag ner
buketten i närmaste soptunna. Tur att jag kom på det innan jag
knackade på. Hade just varit snyggt att ge honom ett återfall det
första jag gör.

Skriven av: HusmanHagberg

Tags: ,

Carina slår sig ner på stolen och hon ryser. Hon ryser från tårna till skalpen, från ryggmärgen till allra yttersta hudlagret. Hon sitter där på stolen och darrar. Hon skyller på stolen. Dess konstruktion gör Carina darrig; lackad furu, fyrkantig sits, rakryggad institutionsstol. Såna vi hade i skolan, tänker Carina, i förorten, i början av 80-talet, jag borde kommit längre än så här.

Det står flera likadana stolar i rummet. I en ring. Om det ändå hade varit enhetligt. Men där står en stålstol med vinröd sits och en högst ordinär vit köksstol. En sådan Carina köpte när hon flyttade hemifrån i mitten på 90-talet.

Carina darrar ännu mer nu. Hon tar ett djupt andetag. Ett till. Ett till. Hon andas snabbare och snabbare. Hon sätter sig på sina svettiga händer och det flimrar för ögonen. Det kan också vara lysrören som flimrar, tänker hon. Lysrören är bara till hälften tända. Bara halva rummet är upplyst. Men det räcker för att Carina ska se, se väggarnas ljusgrå färg, fondväggen i orange, det ljusgula linoleumgolvet som är slitet här och var, eller om det bara är skitigt. Bara skitigt? SKITIGT!

Hon blundar. Andas. Håller kvar händerna under sina lår.

”Jag tror att det räcker för idag”, säger Lars-Åke.

Han har en så blid röst, tänker Carina. Men den räcker inte, det räcker inte med en blid först för att göra henne lugn.

”Ta mig härifrån”, viskar hon.
”Kom här, ta min hand”, säger Lars-Åke.

Hon sträcker handen mot honom och blundar fortfarande. När hon känner hans varma, torra handflata omsluta hennes reser hon sig upp och vågar kisa lite.

”Det gjorde du bra”, säger Lars-Åke och låter som om han menar det.
”Okej”, säger Carina och låter inte helt övertygad.

De går ut i den stilla korridoren som leder bort till matsalen och sovrummen. Här är det vita väggar, golv i marockanskt kakel (fast diskret) och det doftar rent. Mild Fêtes-des-Fleurs.

”I morgon får du prova att gå in här i rummet själv”, säger Lars-Åke. ”Vi tar det här i din takt. Du behöver inte kasta dig in i gruppterapin innan du är beredd.”
”Vad bra”, säger Carina.

Skriven av: Svensk Fastighetsförmedling

Tags: ,

Hon hade promerat hem efter jobbet i blåst och snödrev, ett riktigt ikeaväder. Vissa dagar ansåg hon helt odrägliga både på jobbet och ute på den trista gatan. Som tur var hade hon inget speciellt att göra efter jobbet. Inget hemmafix. Det som lockade var en lugn kväll framför datorn. Tv-n hade hon för länge sedan skippat. Bara dokussåpor, trista nyheter och debatter där deltagarna roade sig med obduktionsminimalism på andras ord och argument.Tanken på en spännande surfingtur på Hemnet gjorde livet ljusare.

Redan i hallen hade hon känt hur något som finns i det som är välkomnade henne. Det varma, vänliga ljuset , harmonin i färgskalan, till och med skohögen och sockarna i ett hörn var viktiga detaljer av vad hon uppfattade som en mysig, levande miljö. Här var det inte längre nödvändigt att försöka bemästra existensens villkor. Hon hade skrattat åt sitt försök att filosofera. Men så var det. Hon älskade att komma hem, speciellt dagar när timmarna segade sig fram och ingenting var tillfredsställande. För Veronika var hemnetsurfandet en resa ut i det virtuella Universum. Ett ögonblick då hon kände tiden stå stilla, ingen jäkt eller stress, bara nya miljöer som hon med fantasins hjälp befolkade och skapade berättelser om.

Ivrig slog hon på datorn, sprang ut i köket och tillbaka med en stor kopp kaffe. Första bilden fanns redan på skärmen. Ett mycket fräscht och ljust kök. Men där hade ingen lagat mat eller kanske var det nyrenoverat eller en reklamgrej för köksinredningar. Säkert en postmodern designer. Kallt snövitt med en citron på ett fat här och där. Möjligen skulle den miljön kunna vara basen för en Science fiktionberättelse. Snabbt hade hon tagit sig till Gotland. Där fanns levande hem, många lika hennes eget. Ordning, oordning, rationellt, irrationellt med en kärlek som ibland trotsade alla trender om harmoni. Trädgrenar så nära fönstret att de måste knacka på när vinden tog tag i dem. Kanske en deckare? Byrålådan var full av påbörjade berättelse om miljöer och människorna som bodde där som bara väntade på hennes inspiration.

Veronika, det här måste du läsa, hade hennes make skrikit när han kom in genom dörren. Du är en knarkare, en hemnetknarkare och har ett beroende som måste behandlas.

Han har läst något, hade Veronica tänkt i sitt stilla sinne. Blicken slet sig ovilligt från skärmen.

Hon hade först trott att han drev med henne, men hans allvarliga, oroliga anletsdrag fick henne att förstå att den lugna kvällen framför datorn var slut. Nu var det frågan om snabbtänkande. Det var nödvändigt att harmonisera Kalles uppfattning av hennes aktivitet och hur hon själv uppfattade sitt intresse för olika miljöer. Hon kunde nästan höra hur tankarna rasslade genom hjärnans vindlande korridorer. Tusentals lösningar kom upp som förslag till hur hon skulle lösa problemet hon ställts inför. Det stod ju i Expressen, så Kalle skulle inte bli nöjd med vad som helst. Intensivt sorterade hon bland föreslagna lösningar, förkastade de flesta som icke användbara. Stannade en stund inför ”telerehabilitering” men det lät inte trovärdigt eftersom Kalle aldrig sett henne gympa hemma.

Plötsligt, den brillanta lösningen hon visste skulle tillfredsställa båda. Han för att att hon gjorde något åt sitt presumtiva beroende. Hon för att nu skulle hon äntligen kunna besöka ett spa utan fördömande blickar som anklagade henne för slöseri. Dessutom hade hon snabbt och instintivt valt Ystad med tanke på närheten till Wallander. Här skulle hon kanske få den inspiration hon behövde för att få färdig sin deckare. Kanske var det också något litet mord på gång. I den miljön kan man aldrig veta.

För Kalles skull hade hon också i åtanke att beställa en kinesisk medicinsk massage, kallad Tuina kombinerat med akupunktur. Total terapi på alla viktiga punkter i kroppen följt av barfotapromenader efter strandkanten. Som grädde på tårtan skulle hon sedan bada i en liten pool med bubblor som smekte hennes kropp, njuta av de fyllda champagnglasen och chokladbitarna på utsökta små tallrikar,för det lekamliga, strategiskt utplacerade på kanten.

Allt sinnesupplevelser , godis för hjärna och kropp, som redan nu lockade henne från hem.net. vilket framkallade ett leende från Kalle.

Skriven av: Lagerlings

Tags: ,

Efter att ha twittrat lite med en av er Pennfajtare – och sedan låtit dessa tweets marinera lite i bakhuvudet under hela onsdagen – så har vi nu kommit fram till att nästa skrivuppgift ska bestå av en miljöbeskrivning.

En snabb googling på ordet “Hemnetknarkare” ger nästan 24.000 träffar och om du inte riktigt vet vad detta missbruk innebär … så erbjuder källan till all visdom (aka Expressen) följande introduktion:

Kanske kollar du först nyhetssajterna, din mejl och uppdaterar statusen på Facebook. Men sen bara måste du kolla vilka nya bostäder som har dykt upp på bostadssajten Hemnet. Inte för att du egentligen letar nytt, men det kan vara bra att hålla koll. Och när som helst kan ju ditt drömboende dyka upp och då vill du inte missa det! Känner du igen dig? Då är du en Hemnetknarkare.

Enligt Expressen ägnar 1,4 miljoner svenskar sig åt detta varje vecka. Men 4 av 10 ska inte ens flytta.

Allvarliga grejer. Allvarligt beroende. Och allvarliga beroenden bör behandlas. Helst på ett behandlingshem, gärna med 12-stegsprogram och gruppterapi. Kanske en skrivövning också.

Därför är veckans uppgift för dig: Hur ser ett behandlingshem för Hemnetknarkare ut?

Du löser din text precis hur du vill. Fakta, fiktion, mäklarannons … bara den innehåller lustfyllda miljöbeskrivningar.

Uppgiften sträcker sig från onsdag 25 april till onsdag 2 maj

När du mailar in uppgiften till pennfajten ( @ ) gmail com märker du kuvertet med Hemnetknarkare

Veckans pseudonym kommer att bli olika mäklare i Stockholm
Veckans tag på texterna blir hemnet

Tags: ,

Tinnar och torn
som inte längre står kvar
Grus och sandkorn
där du och jag en gång var

Skriven av: Örnbräken

Tags: ,

Efter en stunds tjatande och jag lovat att inte använda tidsmaskinen för att besöka någon gammal klädrea, hade jag fått låna den av Anna. Vill ni veta mer om maskinen, kolla här.

Jaha, då var man framme, mitt eget förortscentrum om 100 år, ser ännu mer övergivet och ruffigt ut än det gjorde på min tid. ICA har bytt namn till Wallmart, det finns i alla fall en telebutik bredvid tunnelbanan.

Sätter mig på en parkbänk, bredvid mig sitter en äldre kvinna, klädd i en syntetiskt glansig silveroverall. Hon hoppar till och stirrar på mig, jag stirrar tillbaka och det finns något bekant hos henne.

”Va är det du ,”utbrister hon.
Nu känner jag igen henne, samma uppnäsa, samma höga kindben, visserligen hundra år äldre, men det är min grannes tioåriga dotter.
Jag förklarar för henne hur jag hamnat här i tiden, hon verkar mest ointresserat teknikblase, men tycker det är kul att träffa mig.
”Vad gör du nu för tiden” frågar jag.
”Pensionär, numera går man ju i pension vid hundra jämt, men jag gick vid nittio, blev av med jobbet som flygvärdinna, ingen flyger längre” sen pekar hon mot telekombutiken.
”Vad har telekombutiken med ditt gamla jobb att göra” undrar jag.
”Det är ingen telekombutik det är en teleporteringsbutik, man teleporteras nuförtiden. Du ser ju vad det ställt till med, centrumet är ju helt övergivet, det är ju mycket roligare att shoppa i New York, London eller Paris. Det är bara dom fattigaste som bor här nere runt centrumet, som handlar på Wallmart, dom har inte råd att teleportera sig.”

”Hur är det annars då” frågar jag, ”jag minns det här stället som en smältdegel. Invandrare pensionärer, medelklass och ungdomsgäng, det var en så skön blandning i området. ”
Hon ser ledsen ut, ”kom med skall jag visa dig” suckar hon.
Vi går backen uppför min gata, bort mot mitt gamla radhus, dom gula fasaderna i 50-talstegel är sig lika men garageportarna är gröna.
”Man har tagit fram originalfärgen, lägenheterna är hopslagna tvåor och rätt exklusiva eftersom innerstan nu för tiden sträcker sig hit ut,” förklarar hon.

Det lilla torget mellan trevåningshusen i gult tegel, där dom tappra butiksförsöken aldrig överlevde på min tid har i alla fall en restaurang, det luktar exotiskt.
”Tjetejeniskt berättar hon, det är den hippaste mattrenden just nu, men restauranger från Ulan Bator kommer starkt i hela innerstan. Det här torget heter numera Mediatorget, bakom det höga järngrinden där du bodde, byter gatan namn till Finansvägen.
”Va” utbrister jag undrande, stirrar på den höga muren och grinden som delar av gatan.
”Hela din gamla smältdegel är förstörd, området är lokalsegregerat. Det började med valfriheten på din tid, man kunde välja skola dagis och annat. Folk valde efter sin egen livsstil och sysselsättning, för det kändes tryggast och bekvämast att vara bland likasinnade.
Dessutom var det bra om man kunde nätverka och knyta karriärkontakter, samtidigt som man drog på barnen bävernylonoverallerna på eftermiddagen. Sen fortsatte det av bara farten och blev så här. Längre bort ligger Vårdbacken och Konsultstigen.
Muren är för att finansfolket inte vill att media skall ha full insyn, men ibland har dom grillfest , då släpps mediamänniskorna in och äter gratis”

Jag suckar djupt och tackar för guidningen. Hon frågar om jag vill hänga med hem till henne på kaffe, hon bor på Beslutsgränd en bit härifrån och är gift med en politiker, men jag tackar nej och vi skiljs åt.
Jag fortsätter tillbaka ned mot centrum, helt säker på att hitta min smältdegel där.

I det övergivna nedslitna centrumet bor dom som inte har råd att välja.

Skriven av: Lomme

Tags: ,

Jag stirrar ut över viadukten och skakar på huvudet. Det är helt obegripligt bara.

”Vad är det?” säger Estelle.
”Jag läste en wiki om Söders historia igår och det var en massa om Bellman, sjön Fatburen och tobaksodlingar på slätterna borta på östra Söder …”
”Östra Söder, är det ditåt?” säger Estelle och pekar.
”Nja, det där är öster nu, öster innan Kometen var lite mer ditåt” säger jag och pekar.
”Ah.”

Vi börjar promenera igen. Varje dag bör man gå i minst 30 minuter, De säger att våra kroppar kommer förtvina helt annars, men det är inte så många som vare sig har tid, råd eller ork att ge sig ut och gå. Man måste ha speciella skor och utrustning. Det är dyrt med skor som man går bekvämt i och syrgastuber är inte direkt gratis heller.

”Men det knäppaste av allt med Söders historia”, fortsätter jag. ”Är att typ här där vi går just nu, här brukade det vara vatten!”
”Nä! Vatten?”
”Ja, det här området kallades Årstaviken och var värsta pittoreska stället, du skulle sett bilderna de hade på wikin. Det var små hus som låg på branten där borta och folk odlade saker.”
”Direkt i marken? Dog de inte av det?”
”Haha! Det var ju inte samma som nu ju, förut odlade man en massa saker i marken. Kan du inget om historia alls?”
”Inte mitt starkaste ämne precis.”

Vi går vidare på viadukten i tystnad.

”Vatten! Det låter helt knäppt”, säger Estelle.

Skriven av: Kvickrot

Tags: ,

Hen rätar på sig. Ryggen knakar. Det är en intressant utgrävningsplats de är på, men myndigheterna vill att det ska gå snabbare, tiden räcker inte till, motorvägsavfarten måste byggas.

De vet ganska mycket om platsen i fråga. Stenhusen som stod här byggdes under slutet av 1800-talet och början på 1900-talet, i närhistorien, inte direkt antiken. I arkiven har de hämtat den gamla stadsplanen och vet att här låg både Dalagatan, Västmannagatan, Upplandsgatan och den långsträckta Rådmansgatan, tvärsöver hela området.

De har också sonderat de digitala arkiven och sett många bilder (alla i fyrkantigt format, med ram och lätt sepiafärgade) som togs strax innan Den Stora Gröna Vågen – som följde på 1970-talets mindre Gröna Våg. Plötsligt ville ingen bo i centrala Stockholm längre, utflyttningen gick snabbt, till alla Sveriges landsändar. Först tog de kriminella över, sedan råttorna, sedan maskrosorna.

Stenstaden föll i bitar nästan omgående. Alla var förvånade. Naturens lagar skiljde inte på vare sig Stadshustorn, kyrkoväggar eller teppanyakihällar. Kulturessäisterna bloggade syrligt om att öppna planlösningar inbjuder till frodande ogräs.

Nu ska här byggas en väg som ökar framkomligheten mellan norra och södra Sverige. Den planerade avfarten ska byggas via en brorondell upp från det gamla Norra Bantorget till vad som brukade kallas Tegnérlunden. Men arkeologerna måste först undersöka, kartlägga, hitta de viktigaste lämningarna. Det går nog ganska snabbt, tycker myndigheterna. Det är ju begravningsplatserna som säger något om människorna. Inte Vasastan.

Skriven av: Åkerfräken

Tags: ,

Färdig. Det hade tagit en hel del tid, nästan hundra år. Men hon var i den priviligierade situationen att upplevelsen av tid skapade hon själv. Om det så hade tagit hundra år….. hade det inte haft någon betydelse. Upplevelsen var intensiv och självskapad. Den insikten var den verkliga befrielsen, slutet på sökandet. Redan som liten hade hon drömt om detta, men kraven från omgivningen hade lett fötterna på vägar som visserligen gav en inkomst, men tillfredsställde aldrig helt hennes inre. Någonstans fanns alltid drömmen.

Med ögon som fortfarande var nyfikna, fantasiens hjälp och studier hade hon startat projektet i garaget. Tre kala väggar och en stor dörr mot norr hade varit hennes livsrum. Bilen hade fått stå utanför och rosta sönder. Endast några delar var användbara eftersom det mesta var av plast. Alla andra nödvändiga delar hade hon köpt när hon fortfarande hade en inkomst och beslutet var taget. I början hade skratten från omgivningen varit responsen hon fått. Nu börjar det gå galet, mumlades det. Dessutom fick hon höra att resultatet av projektet var en förbjuden produkt. Men låt henne hållas då stör hon ingen. En svår tid. Men till slut var hon bortglömd, inte längre existerande för andra. Egentligen ingenting. Bara en flinga i Universum om ens det, totalt utan betydelse, hade hon läst någonstans.

Då hade hon känt att det äntligen var möjligt att arbeta och tänka utan störande moment.

Det var väl inte så dumt att promenera på stigar, känna dofter av kaprifol och annat. Men allteftersom asfalten tog över blev det så gräsligt tråkigt och ingen verkade kunna stoppa den massförstörelse av naturen som pågick. Allt skulle urbaniseras.

Dessutom var tiden mogen för projektet. När man ändå ska iväg snart kan man lika gärna göra det på ett flygande ”tefat”, drivet av solen och låta det fysiska skötas enligt jordiska regler. Om hon nu inte längre existerade var väl egentligen allt möjligt?

Drömmen som liten var inte exakt så, då rörde det sig mer om flygande mattor. Men omständigheterna varierar, tekniken förbättras, nya möjligheter skapas att förverkliga drömmar. Visserligen hade det varit och var fortfarande förbjudet att flyga omkring med egna ”tefat”. Men hon ansåg att när Eva åt av äpplet blev det verkligen fart på livet. Då lärde sig människan att ifrågasätta och hoppa över skacklarna som band henne. Ta till exempel trafikplaneringen. Något hon aldrig riktigt förstått. Istället för att skapa en kaotisk trafiksituation på jorden, förstöra naturen och förgifta djur och människor kunde planeringen ha varit en annan. Varför gavs aldrig varje liten människan en chans att vara fri som en fågel, något många drömt om under hundratals år?

Men idag är det ingen tid för spilld mjölk. Hon undrade var det ordspråket kom ifrån. Kor hade hon inte sett på länge och mjölk var ingen favorit. Istället tänkte hon på skrattar bäst som skrattar sist, kanske något elakt, men hon hade aldrig ansett sig vara ett helgon. Under alla förhållanden tänkte hon skratta och njuta av att det inte längre fanns någon strävan efter att realisera något. Bara uppleva intensivt med hela sitt jag hur det kändes att vara en fågel hurrän om vingarna var ett soldrivet ”tefat”.

Skriven av: Svinmålla

Tags: ,

Det är en fin vårdag, solen skiner och fåglarna kvittrar. Jag bestämmer mig för att gå en sväng för att rensa hjärnan lite grand. Jag stänger till och med av linserna. Ingen förstärkt verklighet, inkommande meddelanden eller riktade annonser idag. Ja, jag har betalat de extra krediterna det kostar att stänga av
flödet. Färre och färre gör det så de höjer priset lite varje år men jag vill kunna vara för mig själv ibland.

Vid det gamla radiohuset har någon stannat. Antagligen en turist; han står stilla och tittar mot huset. Jag antar att han har en guide i öronen och får arkivbilder projicerade ovanpå betongkomplexet. De som bor i bostäderna som inryms i medietemplet från 1900-talet klagar en del på den här sortens besökare har jag hört. Fast jag förstår inte varför, det är ju bara att filtrera bort turisterna.

Annars är det glest mellan flanörerna idag. Jag går backen ner förbi en byggarbetsplats. Till slut rev de det gamla TV-huset. Det räcker med att spara ett tidstypiskt betonghus var argumentet. Det blev visst en del protester bland de äldre som bor häromkring. De hade en gammal bild på en nedhuggen ek som symbol. Deras motto var: ”Inte ett hål till!”. Lite fånigt kan man tycka, både eken och TV-huset kan ju stå där när man tittar genom linserna.

Jag svänger höger in på Hjalmar Mehrs gata. Här är allt byggt i 00-talstil; släta fasader, automatstyrda ljusinsläpp, inga värmeläckage och helt självunderhållande. Det är annat det än de gamla stenhusen, med massor av fönster och balkonger och jag vet inte allt, som man hittar bara några kvarter bort. Det är verkligen påfallande hur mycket de gamla husen kräver, det är alltid åtminstone en större renovering som pågår.

Jag fortsätter mellan de nya husen på väg ner mot vattnet. Det är tyst här. Husen håller fåglarna borta för att slippa nedskräpning. De fordon som pilar förbi tillhör uppenbarligen de välbeställda. De här nya modellerna är i princip helt tysta. Jag möter en kvinna som inte har kopplat ur linserna. Hon går för egen maskin men har bara kontakt med omgivningen via sina linser. Jag försöker inte ens hälsa.

Jag kommer in i den del av staden där alla vaktbolag håller till. De hyrde tacksamt in sig i de gamla ambassadbyggnaderna när dessa spelat ut sin roll. Jag fortsätter ner till vattnet. Här hörs åter fåglarna. Det var skönt att vara frånkopplad en stund men nu måste jag slå på igen. Annars kan något system tycka att jag saknas. Det känns lite konstigt när filtren slår igång men snart är allt som vanligt igen. Det är bara något skumt pipande som stör, jag måste få lurarna justerade.

Skriven av: Penningört

Tags: ,

Jag går mot skolan, den 24 April 2112. Snart, snart är denna månad slut, och då är också min bestraffning slut; det är inte så himla kul att GÅ den dryga kilometer det är till skolan varenda dag. Men så går det väl, om man vägrar vara med på idrotten. Det är, i mina ögon, helt onödigt att motionera eller röra sig, eftersom det finns helt ofarliga piller som gör att man får en mer hälsosam kropp, om man nu vill ha det. Alltså är det väl befogat att strunta i att delta i de tramsiga idrottslektionerna? Men nej, då får man sitt straff. Att behöva gå ända till skolan, i en hel månad. Det hade ju varit ganska så mycket skönare att bara flyga, som alla andra gör.

Nåja, det regnar ju inte i alla fall, tänker jag och tittar upp mot den vita himmelen. Det gör det aldrig, i och för sig, på grund av taket som byggdes när ozonlagret fick för många hål. Taket släpper in ljus, men ingen farlig strålning, och inte heller något regn. Det finns några avancerade hål som gör att kretslopp och grejer fortfarande fungerar men ärligt talat, vem orkar lyssna på naturkunskapslektionerna? Huvudsaken är att det inte regnar eller snöar. Inte för att jag vet hur det är, men jag har hört från min mormor, och läst i gamla böcker, om hur det var förr i tiden. Jag försöker tänka mig hur det är att stå i regnet. Som en stor dusch, fast utomhus? Jag står där ett tag och försöker komma på hur det skulle kännas, men det går inte så bra. Kläderna hade ju blivit alldeles blöta! Jag skakade på huvudet. Det måste ha varit så skumt, det här konceptet ”förr i tiden”.

Fast.. det kanske inte var bara dåligt ändå. Mormor säger att ingenting går upp emot doften av sommarregn på varm asfalt. Eller nyklippt gräs, eller blommande liljekonvaljer. Hon påstår att de ämnen som utsöndras i luften nu för tiden (de naturliga dofterna försvann någon gång samtidigt som regnet, jag vet inte riktigt) är syntetiskt framställda och inte alls kan mäta sig med de äkta dofterna. Men alltså, vad vet hon? Hon börjar säkert bli förvirrad i sin gamla ålder. Eller så hade hon det bättre i sin ungdom och bara inbillar sig att allting, även dofterna, var bättre då. När jag kommer fram till skolan hinner jag tänka att jag ändå är glad att jag lever i nutiden. Allting är digitaliserat och i pillerform om man vill ha det och så enkelt och smidigt. Till och med att promenera nästan en hel kilometer känns okej. De nya Nike-skorna har faktiskt moln i sulorna, på riktigt (okej, framställda i laboratorium, men ändå, riktiga moln!), så man bara studsar fram.

Skriven av: Gråbo

Tags: ,

De har alltid legat där. Fästningen och Medelhavet. El Barrio har också alltid funnits där, så länge havet haft bruk för fiskare och båtfolk och foten av fästningen haft grottor att bebo. Man karvade ut en lagom håla i det spröda berget och fick en bostad. Man levde av fisk och skaldjur. Grottorna var svala när sommarsolen brände och varma när vintervinden ven från Afrika.

De ligger fortfarande kvar där. Fästningen och Medelhavet, men El Barrio är förändrat. Grottorna som nu ibland hyser människor och ibland vinflaskor är helt dolda. Ovanpå har man byggt fyrkantiga lådor av tegel. Man täcker fasaderna med vit plastfärg och solen fräter snabbt bort den. Man har byggt utan kunskap Det går bra ändå. Man målar bara på igen. Gamlingarna går ofta runt i nattdräkter och filttofflor, några tvättar kläder vid pumpen. Man spelar bingo under de blommande träden. ”Tres, cinco, nueve”, ljuder genom nejden. En tjock man visslar en slinga ur Carmen.

De kommer att ligga kvar där Fästningen och Medelhavet, men El Barrio kommer att ha fått nya innevånare. De dåligt byggda husen som låg vid fästningens fot och tittade mot Medelhavet och Afrika är rivna. Vem kan bo i fuktskadade hus, med elledningarna hängande som svarta lakritsremmar utmed huskropparna, med katter som rafsar i de blommande krukorna, med kackerlackor som om somrarna gärna mumsar på kökets smulor och med familjer, som breder ut sig och använder gatans trappor och prång till vardagsrum?

Människor med guld i fickorna och en fallenhet för unika lägen och charm har byggt nya villor utefter fästningsmuren. Man har rätt byggmaterial, rätt isolering, rätt ventilation. Man har terrasser med markiser som åker ut och in, luftkonditionering som slås på och av, solvärmeceller över poolen och inte en spanjor i sikte. I grottorna där en gång familjer bodde vilar vinflaskor i väntan på världsvana värdar som, ovetande om skövlingen av en unik miljö och förflyttningen av de människor som var rotade här, njuter av utsikten mot Fästningen och Medelhavet. De hör ingen fågelsång, ingen visslar en slinga ur Carmen och över nejden hörs inga spanska mödrar ropa in sina barn till middag.

En man går upp ur sin pool, drar handduken över den brunbrända kroppen och stirrar ut över Medelhavet.

– Tänk att folk en gång badade i de där skummande vågorna, säger han högt för sig själv.

Men Fästningen tiger och Medelhavets fiskar är inte mer.

Skriven av: Maskros

Tags: ,

Precis som med ägg-uppgiften häromveckan så blir denna nya skrivuppgift en ganska fri övning. Din text får bli som den blir, du bestämmer helt själv. Det enda du ska göra är att följa dessa punkter:

  • Ta en promenad i dina omgivningar
  • Se detaljer, lyssna på ljuden, tänk på dofter och hur du upplever din promenad
  • När du kommer hem så sätter du dig ner, blundar en stund och tänker på hur din promenad ser ut om du promenerar där om hundra år
  • Låt din text utspela sig i denna framtida miljö

Du väljer själv om världen finns kvar och ser ut ungefär som idag, eller om det har briserat en atombomb, eller om vi har asfalterat allt. Det är din fantasi. Fiktion, essä, limerick, the choice is yours.

Lycka till!

Uppgiften sträcker sig från onsdag 18 april till onsdag 25 april

När du mailar in uppgiften till pennfajten ( @ ) gmail com märker du kuvertet med Apokalypso arkeologi

Veckans pseudonym kommer att bli olika typer av ogräs
Veckans tag på texterna blir arkeologi

Tags: ,

Top Model – vet ni hur många år jag har kollat på Top Model och önskat att jag var en av dem som tävlade. Säkert i tio år – och här står jag nu som en av finalisterna i Sveriges första Top Model. Shit, vad det känns bra, Shit! Shit! SHIT! Alltså, shit är verkligen ett ord jag kommit att älska här i LA. Ja, fan du hörde rätt! Vi har faktiskt varit i LA nästan hela tävlingen och det har varit så J…A SKÖNT; Helcoolt. Men vet ni vad jag känner inför morgondagens utröstning? Jo: SKIT! Skit ner er ifall jag inte vinner! Jag vet att jag är snyggast. Jag veta att jag har potential att bli den allra största svenska modellen någonsin. Släng dig i väggen Scorupco! Och Emma – om du var stor, så blir jag MEGASTOR! Bara så att ni vet.

Skriver du ner allt jag säger? Äsch … Mmmm… Jag är nervös. Klart jag är nervös. fattar du vad modellkontraktet och omslaget på Elle betyder? Att ALLA vet vem jag – Elsa Martin – är! Fan vad sjukt! Helt lepra! Ser du, jag skakar hela tiden. Jag kan fan inte sitta stilla, så taggad är jag. Jag vill kicka ASS!

Jag vet att jag borde sova nu. Skönhetssömnen du vet. Vi ska upp tidigt imorgon och göra det där jobbet för Elle – och det är den bilden som avgör om det blir jag eller Ollie. Asså Ollie, hon är ju så jäkla snygg och jag, ja menar vi tycker verkligen att vi är värdiga motståndare och vinnare båda två. Asså, en sak ska du veta att jag är säker på att hon fixat läpparna. Du ser tvivlande ut. Hur jag vet det? Jag vet inte, men när hon kom var läpparna megafeta och nu är de mera normala, så att säga. Fast det är klart det bevisar väl bara att hon duger som hon är …

Gud vad jag önskar att mamma var här! Men äh, jag är ju snart hemma hos henne och GUD vad stolt hon kommer att vara med mig på Elle och allt. Faktiskt är det morsan jag har att tacka för allt. Det var hon som skickade in en film och bilder, och anmälde mig. Morsan ville också bli modell men hon fick mig istället. Ganska bra tycker jag! Men va … Asså, en finne. Nämen va i helvete!

Skriven av: Baren

Tags: ,

Jag låter blicken svepa över det rosafärgade rummet med de utspridda
soffgrupperna i svart skinn. I taket en ljuskrona och i hörnen sitter
kamerorna. Lika bra att vänja sig antar jag, de kommer att släppa in
oss i huset vilken sekund som helst. Andas! Glöm inte att andas. Vad i
helvete har jag gett mig in i! Ok, ok, måste lugna ned mig nu. Tur att
alla andra verkar vara precis lika nervösa och stissiga som jag. Ingen
som märker att jag håller på att freaka ut.

Känner hur skjortan och byxorna klibbar mot den stora läderfåtöljen
jag sitter i. Luftkonditioneringen är minimal. Eller så är det halten
av adrenalin i rummet som gör att värmen stigit konstant sen vi kom
hit. Det här kommer att bli så stört. Känner det på mig. De har
verkligen lyckats hitta de mest stereotypa människor jag någonsin
sett. Bara någon meter bredvid mig i soffan sitter det tre
hockeykillar och brölar. Deras enstaviga meningar går knappt att
urskilja mellan deras primalskrik. Och mitt emot dem, två
platinablonda tjejer som inte kan sluta prata om… Jag förstår inte
ens vad det är för meningslöst de diskuterar. Det är alltså de här
jag ska vara inlåst med i vad, flera hundra dagar? Och de har redan
börjat gruppera sig. Hur hann de med det? Vi har ju bara varit i det
här rummet i någon halvtimme.

Har även lyckats identifiera psykot, bitchen, mesen, sköna snubben och
komikern. Och så jag då, feministen. Det kommer verkligen gå åt
pipsvängen.

Skriven av: Bonde söker fru

Tags: ,

« Older entries