Skrivuppgift 56: text av Länsförsäkringar

Den stora mannen med det grå håret och det solbrända, vänliga ansiktet sätter sig långsamt ner i bussätet med en tung suck. Han ser sig omkring, orolig över att vara i vägen. Människor med hans omfång är inte populära, det vet han mycket väl. Det här är ett trippelsäte iallafall, bussen är inte överfull och han sitter längst till höger så ingen kommer behöva sitta alldeles intill honom. Han lägger sin väska intill sig på mittensätet.

Trippelsäten är bra. Han föredrar att sätta sig där, även om det innebär att sitta mittemot folk han inte känner och riskera att möta deras blickar.

Bussen ska strax gå, han ser den sista passageraren stiga på. Det är en ung kvinna. Hon har mörkt långt hår och solglasögon. Han följer henne med blicken och tänker att han också var ung och snygg en gång i tiden. En gång i tiden fångade han faktiskt en kvinna lika vacker som hon. Han ler och minns.

Den unga kvinnan närmar sig honom och rör sig för att sätta sig på den lediga platsen på trippelsätet. Han drar sin väska lite närmare sig i en artig gest och först då möts deras blickar en sekund. Kvinnan stannar till i sin rörelse, ändrar sig och sätter sig istället på den lediga platsen på trippelsätet mittemot, trots att det där redan sitter två personer.

Han försöker desperat att inte låta sitt ansikte visa hur hans hjärta krossats. Det är klart att hon inte vill sitta i närheten av honom. En gång i tiden var han kanske ung och snygg, men nu är han gammal, tjock och ful tänker han. Hans blick flackar åt höger, framåt bussen, bort från henne.

Han ser inte att hon ser honom. Han ser inte att hon ser vad han tänker och att hon vill förklara för honom att han har fel. Men han kommer inte vända tillbaka blicken igen och han kommer kliva av bussen utan märka den stora smutsfläcken på sätet intill honom.

Skriven av: Länsförsäkringar

Tags: ,

  1. Efter att jag hängt på den här sidan i över ett år, måste jag säga att det här var bland det snyggaste jag läst. En händelse knappt någon skulle lägga märke till, där alla dom små detaljerna vävs in i texten utan att den tappar i flyt, snyggt jobbat.

    Svara

  2. Håller med Handelsbanken! STILIGT fajtat!

    Dessutom är det här en sådan klockren iakttagelse, en sådan som man ska vara bra på om man också ska bli en bra författare IMHO

    Svara

Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *