Skrivuppgift 55: text av Panjo

– Han gick in i skogen, säger en av pojkarna och pekar mot dungen.
– När då? frågar jag.
– För någon timme sen, säger pojken och rycker på axlarna. Sedan springer han i väg mot de röda radhusen tillsammans med de andra barnen.
Jag ser bort mot skogen och börjar gå. Omkring mig faller stora snöflingor långsamt mellan tallstammarna medan jag letar efter honom. Men jag märker inte att jag fryser. När han inte kom hem till lunch fylldes hela min kropp av oro och sedan dess har jag inte tänkt på annat än vad som kan ha hänt honom.

På var han är. På hur han känner sig. På om han är hungrig eller fryser.
– Erik, Erik!
Ingen svarar. Jag borde ha varit mer försiktig. Han har varit allt mer ensam på sistone. Leker mest med sig själv och inte med klasskompisarna. Jag borde ha pratat med honom mer, jag borde ha försökt få honom att vara mer med andra barn.
– ERIK!

Plötsligt får jag syn på en röd vante som sticker fram ur en lövhög. Jag springer fram och plockar upp den men skriker högt när lövhögen börjar röra på sig. Fram sticker hans blonda kalufs. Sedan huvudet. Sedan kroppen. Sedan benen. Och så står han där och ler.
– Var har du hållit hus, var? Jag har letat efter dig överallt, säger jag och kramar honom hårt samtidigt som tårarna börjar rinna längs kinderna.
– Jag har lekt igelkott, säger han. De går i ide om vintern.

En stund stirrar jag bara på honom. Sedan brister jag ut i skratt.
– Kom, säger jag. Igelkottar måste äta innan de går i ide.
Och i samma stund känner jag hur jag fryser.

Skriven av: Panjo

Tags: ,

  1. Tycker du fångar upp den där ångesten, alla föräldrar kan känna just i den situationen. Ofta ligger det ju några sekunders ilska med när själva spänningen släpper, ( ”Varför gör du så här, förstår du inte att jag blir orolig” ) men mammor kan ju reagera olika.
    Fin triss.

    Svara

  2. MIN mamma pratade i helgen om ångesten hon kände när jag var fyra år och rymde med min kompis (vi skulle faktiskt plocka tussilago till våra mammor, men gick … lite vilse). Din text hjälpte mig förstå henne lite bättre! Tack.

    Svara

Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *