Skrivuppgift 55: text av Mam

Jag tittar på teckningen. Jag tittar på Emelies mamma. Jag tittar ner på teckningen igen. Tänker febrilt.

”Jaha”, säger jag och Emelies mamma lyfter sakta kaffekoppen mot munnen. Hennes blick viker inte från mitt ansikte. ”Ska det här föreställa oss?”

”Nä.” Blir det korthuggna svaret. Trumpet. Envist.

Nä, kunde förstå det. Att detta barn inte är som andra barn. Att detta barn ritar mer grafiska familjebilder än något annat barn. Att detta barn har en iakttagelseförmåga som överstiger hennes mognad. Jag blundar och det känns som om jag sitter så i en evighet, men det är bara en sekund, för Emelies mamma är ju på besök.

”Om det inte är vi, var har du sett det här då?”

”Kan jag gå nu?”

Jag tänker febrilt. Jag blundar en sekund. Sedan börjar jag skratta. Jag skrattar åt mitt barn, som står där, trumpen, envis och vill ha tillbaka teckningen, och Emelies mamma börjar skratta också. Vi vuxenskrattar. Det var den enda lösningen. Sedan går jag och slänger teckningen.

Skriven av: Mam

Tags: ,

Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *