Skrivuppgift 51: text av Nematocera

För oss ensamma är de en gåva. Deras surrande viskningar i natten när ingen annan finns att prata med. Deras smekande små steg mot vår bara hud.

Och så sticket.

Ett ömsint utbyte av kroppsvätskor. Vårt blod mot deras belönande gåva.

När de har lämnat oss ligger vi ensamma kvar. Men den lilla kärlekskullen som de lämnar efter sig tvingar oss till nya smekningar.

Plötsligt har vi fler erogena zoner att tillfredsställa.

Med nageln kliar jag på minnesmärket i en allt högre takt. Den andra handen håller jag för munnen.

När dragningskraften har lagt sig ligger jag ensam kvar i sängen och andas tungt. Jag reser mig och öppnar fönstret. Där ute, bland tallar och blåbärsbuskar, finns de. Osynliga till dess att de bestämmer sig för att göra visit hos några få lyckliga.

Jag kan inte annat än att lägga mig ner igen och hoppas.

Timmarna går. Ibland tror jag att de är här, fast när jag går upp och ser efter visar det sig vara motorbåtar långt ute på fjärden. Precis innan ögonlocken sluter sig väcks dock alla mina sinnen på en tusendels sekund, som när man hoppar i vattnet  efter att ha badat bastu en oktobernatt.

Jag är inte ensam.

Skriven av: Nematocera

Tags: ,

  1. Åh! Vilken fin text – jag tror aldrig har läst en sådan ömsint och (lätt?) erotisk text om myggor tidigare! Nu får jag mersmak. Och blodsmak.

    Svara

  2. Jag gjorde en snabb googling och hittade två tidigare Pennfajter som tog upp myggor (för dig med mersmak):

    http://pennfajten.se/2011/06/skrivuppgift-4-text-av-osregnet/

    http://pennfajten.se/2011/06/skrivuppgift-4-text-av-myggbettet/

    /sandra

    Svara

Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *