Skrivuppgift 50: text av Hinduismen

Jag står vid mynningen till tunneln. Känner vinddraget av tåget innan
jag hör det. Strax kommer det att rusa in på perrongen.

”Du gör det inte, bara så att du vet. Du gör det INTE, så mycket säger
jag dig bara. Det är inte ens ditt val att göra. Tänk inte tanken.”

Kan hen verkligen bestämma en sådan sak? Om jag får eller inte får?

”Jag ger och jag tar, det är min rätt och inte din. Vill bara vara
extremt tydlig med detta faktum, innan du gör något dumt.”

Jag börjar ta ett steg bakåt, men rörelsen fryser till halvvägs, och
som om någon stoppat ett videoband och sedan trycker på play igen,
lyfts foten tillbaka i ursprungsposition. Beslutet återvänder.
Kraften. Viljan. Nu skymtar ljusen från strålkastarna ur mörkret i
tunneln. Det är på väg. Befriaren.

”Nämen, vad gör du?! Har jag inte varit tydlig nog? Du gör det INTE
har jag sagt! Jag ger liv och jag tar liv, det är min gudomliga rätt
och du är bara en dödlig.”

Rätt eller fel, jag måste pröva. Jag tror att jag kan ta mig rätten
att lämna tillbaka livets gåva och välja döden. Jag tror faktiskt det,
vad hen än säger.

”Jävla skitstövel, svara då! Varför svarar du inte?! Jaha, ska det
vara på det viset. Men dö då. Tror du inte att jag har något bättre
för mig än att stå och passa på tunnelbanehoppare stup i kvarten. Jag
reser hem istället. Ni kan ta er patetiska skitvärld och stoppa upp
den någon stans. Ni kan kasta bort liv efter liv, trots att det enligt
gudomlig lag bara är jag som får göra det, jag bryr mig inte längre.
Gör vad fan ni vill, jag säger upp mig.”

Kanske är det så enkelt? Hen har sagt upp sig och makten ligger hos
mig. Okej, nu gör jag det. Här kommer tåget…

Skriven av: Hinduismen

Tags: ,

  1. Det jag först reagerar över är användandet av uttrycket hen. Själv har jag inte varit motståndare till det, däremot lite skeptisk till om det verkligen fungerar.
    Egentligen tror jag ”du” hade passat bättre rent dramatiskt, i tredje stycket och det borde egentligen ligga i dialogen, alltså inte som en tanke.
    Men jag är lite kluven eftersom hen som pronomen passar in så bra här.
    Vi hade ju en hen-debatt för ett tag sedan och ingen kom på tanken att kalla gud för hen, men här fungerar ju ordet utmärkt. Vem har egentligen rätt att könsbestämma en gud ?
    Även om jag tycker det bryter i berättelsen så är det ett kul grepp som får läsaren att haja till.
    Sen gillar jag själva framställningen av gud som en egotrippad dramaqueen som inte verkar bry sig ett dugg om hur personen mår utan bara framhäver sina rättigheter.
    En kul fajt.
    Om du är intresserad av skruvade gudsbilder kan jag rekommendera den helt vansinniga filmen Dogma, med bl.a. Matt Damon och Alan Rickman.
    Handlingen kretsar kring den sista släktingen i rakt nedstigande led till Jesus. En kvinna som driver en abortklinik i amerikanska sydstaterna. Alanis Morissette spelar den kvinnliga guden och även den 13de lärjungen Rufus dyker upp som inte fick vara med i Bibeln för han var svart.

    Svara

Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *