Skrivuppgift 48: text av Grundig

[”Sommar, sommar, sommar”]

Hej, jag heter Sven Penn. Mitt sommarprogram kommer inte att handla om min barndom, mina föräldrar eller mäniskor som har betytt mycket för mig.

[”Sommartider”, Gyllene tider]

Det är lite märkligt, kan jag tycka, att de som får möjlighet att prata nittio minuter i radio nästan allihop gör samma typ av program. Jag har kollat runt lite och det stora flertalet av sommarpratarna berättar om vad de gjorde på sommaren när de var små. Varför denna likformighet?

[”Vad skall du bli?”, Ebba Grön]

Jag tänker alltså ta chansen att prata om något annat än mig själv. Jag ska återberätta några av de insikter jag drabbats av på senare tid. Det kommer att handla om skolan, om politik och kultur.

[”I Don’t Like Mondays”, Boomtown Rats]

Vet ni att skolan inte verkar se det som sin uppgift att lära ut så mycket som möjligt? Istället ser den som sin uppgift att lära ut exakt samma saker till alla. Det är den enda rimliga slutsaten. Tag matematik som ett exempel. I lågstadiet läggs det massor av möda på att lära ut plus och minus. När man sedan kommer till mellanstadiet börjar matteböckerna med en rejäl omgång plus och minus. EFter att ha traglat sig igenom ytterligare tre år av snigeltempo kommer man till högstadiet. Där tror de att vi antagligen inte har lyckats lära oss så mycket . Så det börjar om med plus och minus igen. Efter nio år i grundskolan tror man att gymnasiet kan börja på en hyfsad nivå, men inte då; plus och minus, igen.

[”School’s Out”, Alice Cooper]

Om man hela tiden utgår ifrån att det som lärts ut på en lägre nivå inte fastnat eller att man helt enkelt inte litar på att föregående lärare har gjort sitt jobb så blir det förstås svårt att hålla något vidare tempo. Exemplen är otaliga. Taktiken är alltid densamma; bromsa ner den som kommit före, låt normen sättas av den sämste eller den långsammaste. Det finns uppenbarligen en skräck för att någon skulle råka vara duktig.

[”Tomorrow Belongs To Me”, Cabaret Soundtrack]

Många skulle nog säga att det här med att alla ska vara lika är en socialdemokartisk idé. Jag tror tyvär att det är värre än så. Politiker i Sveriga har åsikter som ligger väldigt nära varandras. Vi hade en borgerlig regering från 1976 till 1982. Märkte någon skillnaden?

[”Standardiserad värld”, Docent Död]

På lokal nivå gör Socialdemokraterna och Moderaterna ständigt upp och de debatter som försöker ge sken av ideologisk skillnad handlar mest om symbolfrågor. I majoriteten av alla frågor som avgörs politiskt råder konsensus. Det är inte så konstigt Det alla politiker har gemensamt är att de vill bli återvalda och att de inte har speciellt djupa kunskaper om något. Att ha experter i den politiska ledningen är det heller ingen som vill eftersom svenskar i allmänhet är övertygade om att någon som faktiskt lärt sig något därmed berövats allt sunt förnuft och förmåga att se saker ur olika perspektiv.

[”Den ena handen vet vad den andra gör”, Blå tåget]

En annan sak som är otroligt likriktad i Sverige är kulturutbudet. Sedan vi fick lite fler TV-kanaler än de två statskontrollerade har utbudet bara blivit mer enkelspårigt. Det påstås att när TV-2 startade en gång i världen hade kanalen en tydlig vänsterlinje. Numera går det ju inte att märka vilken kanal man tittar på. Alla är så rädda för att sticka ut att de nervöst kikar på varandra och apar efter.

[”Vad jag är bra”, Euskefeurat]

Nu är det dags för mig att avsluta. Jag hoppas att jag sått några tankefrön om faran med för mycket likriktning och medelmåttighet. Till slut ska vi lyssna på en låt som inte verkar ha lockats att låta precis som alla andra. Hej då.

[”Bohemian Rhapsody”, Queen]

Skriven av: Grundig

Tags: ,

  1. Kul infallsvinkel. En sommarpratare med klart narcissistiska drag. Nu höll han sig kanske inte så mycket till ämnet, men det har väl att göra med att han är en fullständigt unik sommarpratare och stod upp mot likriktningen.
    Fin fajt, som även innehåller en del sanningar 🙂

    Svara

Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *