juni 2012

You are currently browsing the monthly archive for juni 2012.

Man får tro på religion eller inte alls, men om man ska tolka vädret som varit i juni så finns det definitivt en vädergud. Eller två. Eller ett dussin. Som alla varje dag gråter över våra huvuden.

Och just vädret är en sådan sak som vi kan enas om att om det finns en gud (eller ett dussin) så styr hen över det. Frågan är bara vad mer för saker som man skulle kunna tänka sig att bara en gud/inna kan styra över?

Och går det att gå emot gud/innans vilja? Alltså, att som vanlig dödlig ifrågasätta gudens expertis?

Veckans skrivuppgift blir en övning där en protagonist ska möta en antagonist – det är den vanliga dödliga personen som är vår hjälte (protagonisten) och gud/innan är den som går emot och är antagonisten.

Gör som följer:

  • Välj ut något typiskt som du anser att bara en gud kan styra över
  • Placera dina två karaktärer i denna situation
  • Låt gud/innan vara självsäker och vilja driva situationen
  • Låt sedan din protagonist vara den som verkligen kirrar biffen

Snabbt skissat exempel:

Äntligen hade de lyckats sätta upp tältet. Tor och Augustin stirrade på varandra. En regndroppe landade precis i Augustins nacke. Han rös till.
”Jag lovar att jag gör upp eld snabbast av oss”, sa Tor och svängde med sin hammare. ”Du kan ju packa upp grillkorven eller nåt.”
”Jo, men jag har faktiskt varit scout”, sa Augustin.

Uppgiften sträcker sig från onsdag 28 juni till onsdag-ish 4 juli (pga Madonnakonsert kommer texterna upp när admin inte strikes a pose)

När du mailar in uppgiften till pennfajten ( @ ) gmail com märker du kuvertet med Herregud!

Veckans pseudonym kommer att bli religioner
Veckans tag på texterna blir herregud

Tags: , ,

Midsommarkväll, hav och en gammal sjöbod  på en naken kobbe, en martall som förvridet klamrar sig fast i en skreva i brist på jord. Dyningar som lugnt polerar dom kala klipporna till en gråsvart glans, mot den sjunkande solskivan vid horisonten.

Allt borde kännas jättebra eller …

Blev lite sur när killarna skulle hoppa från bryggan inne i viken, kom förbi en båt med några fulla ungdomar.

”Haha, blå blå vindar och vattenmänniskor på riktigt” skrek dom.
Jasså är det så vi ser ut, skall man skämmas för att vara framgångsrik etnisk svensk, på väg mot mitten av livet nu också. Är det något fel i att när man jobbat hårt och skaffat sig en gammal fiskestuga på en klippa ute i havsbandet.

Typisk svenska avundsjukan, säkert några förortskids som snott en båt. Hoppas bensinen tar slut. Men det är inte det som förstör lugnet i själen, här ute på skäret.
Nu sitter vi här allihop och väntar på sillen. Jag och Tobbe, Anna och Niklas med sitt bockskägg, alltid lika avslappnat leende.

Sen har vi Sara och Ahmed.

Just det Ahmed, pizzabagare från Turkiet. Herregud, vad sysslar den tjejen med egentligen ? Hon hade ju det så bra ihop med Thomas, han hade precis gått ut Handels och dom hade en trea på gång i Hammarby Sjöstad. Då bestämmer hon sig för att bli kär i en pizzabagare från Akalla.

”Firar ni midsommar i Turkiet ?”
”Nej det gör vi inte.”
”Ja det är väl en typisk svensk företeelse välkommen i gänget.”

Ja jag får väl hålla god min för dom andras skull, snart skall dom väl ha barn också. Han som bakar pizzor fem kvällar i veckan. Skall Sara ge upp sin karriär då, vilka konflikter det kommer att bli. Sen skiljer dom sig och han sticker hem till Turkiet med ungen, som blir uppfostrad av hans kutryggiga mormor i någon bergsby. Säger bara stackars Sara.

”Vad firar ni i för högtider i Turkiet då ?”
”Nyår och självständighetsdagen bland annat.”
Bland annat, är det den där ramadan det ? Dom sitter väl i moskeerna och firar ramadan hela året, det är väl därför det är så efterblivet. Tacka fan för att dom åker hit och bakar pizzor.

Nej, jag har inget emot invandrare, tycker det är jättetrevligt att möta nya kulturer, folk där nere är så vänliga. Som på det där All Inclusivehotellet vi var på förra året, vilken service, man behövde ju inte gå utanför alls.
”Tobbe det där hotellet förra året var låg det ? Var det Phuket eller Khao Lak”
”Goa.”
Just det Goa var det, dom var jättetrevliga där, ingen ramadan alls. Men det är väl typiskt, när dom kommer hit så bakar dom pizza hela bunten eller gör Kebab. Jaha, nu skall Tobbe inviga midsommarsillen.
”Nu skålar vi, Niklas, ta fram vodkan nu.”
”Vilken vodka, tog inte du den?”
”Nej fan också ”
”Ingen fara, jag har tre flaskor Raki med mig”
”Raki”
”Turkiskt brännvin med lite inslag av lakrits.”
”Fan dricker du ? Du är ju turk … jag menar muslim.”
”Inte mer än vad du är kristen Tobbe, nu häller vi upp och skålar.”
”SKÅL”

Tja, det smakar ju annorlunda, men lakrits är ju en trend nu, läste det i ett livsstilsmagasin för ett tag sen. Det här var ju riktigt trevligt
”Du Tobbe, skall vi åka till Turkiet i sommar, vad tycker du ?”
”Ja Alanya kanske”
”Låter bra, du Ahmed Alanya ligger vid havet va ?”
”Ja Medelhavet, dom har god mat och fina sandstränder.”
”Kul, då kan man ju ta en  dagsutflykt med båt till Goa, var där förra året, jättemysigt ställe.”

Skriven av: Tuborg

Tags: ,

– Blå, blå himlar och vatten.
– Blå, blå himlar och hav.
– Det är Pripps jag vill ha!
Plums!
– Suck, Anders ska alltid sjunga den där.
– Det är väl ändå ett ganska oskyldigt nöje. Ta fram ölen nu så kan vi äta.
– Borde han inte komma upp snart?
– Vadå, han simmar väl en sväng.
– Han syns inte, fast vänta vad är det där?
Blub, blub, blub!
– Anders försöker göra sig rolig.
– Nej jag tror inte…
Splash!
– Vad i…
– Spring!
Duns!
– Aaahh!! Gode Gud det är ju Anders!
– Är han är död?
– Se upp!
Splash!
– Vad är det där?
Krasch!
– Spring!
– Hu hu hu. Klarade vi oss?
– Ja, det där vad det nu var är borta.
– Ser du Anders?
– Ja han verkar ha piggnat till.
– Kom vi måste härifrån.
– Ingen kommer någonsin att tro oss.
– Det spelar ingen roll, vi överlevde i alla fall.

Skriven av: Budweiser

Tags: ,

Vi springer fram och tillbaka, ler mot varann och skrattar hjärtligt, plötsligt griper vi var sinn kall öl, öppnar exakt samtidigt, ett högt pysande ljud sprids ända ner till vattenbrynet, avlöses av vågornas lätta kluckande, solen lyser på oss, små molntussar syns i horisonten, vi är det lyckliga folket, det vackra folket.

Jag ser henne plötsligt, den blonda tjejen, hon med en vacker blomsterkrans i håret, blåklint, prästkragar, midsommarblomster, hon sitter på huk, lägger dillkvistar i potatisgrytan, som just kokat upp, då ser jag hur hon plötsligt flyger bakåt, håret utplånas på en hundradels sekund, gasbehållaren exploderar, jag faller bakåt, reser mig snabbt , värden har tystnat, jag hör ingenting, det känns som jag vandrar runt i min egen värld, avskärmad från allt annat, flera timmar känns det så.

Men hur gick det med tjejen, lever hon? Jo, vi sitter under en uppspänd pressenig , regnet smattrar ljudligt, vi har fått veta från sjukhuset att hon överlever, högerarmen fick brännskador, liksom ansiktet, men det är inga problem, reklambolaget har lovat att betala alla plastikoperationer.

Skriven av: Norrlands Guld

Tags: ,

Kära Pennfajtare,

Nu är det mer än ett år sedan vi för första gången prövade att hitta skrivlusten på nätet tillsammans med er. Vi kan se tillbaka på ett roligt år, och det vi verkligen vet är att vi skrivit mer och haft roligare med text än på länge.

Även i år pennfajtar vi över sommaren! Det kommer att bli lite ryckigt med administrationen, eftersom vi går in och ut ur mobiltäckning.

Flera av er har sagt att ni har mer tid att skriva över sommaren, och då vore det väl synd om ni inte hade weirda saker att skriva om. Voilà pennfajten, summer edition. Vi försöker (som vanligt) hålla oss till onsdagarna – tidigt under dagen kommer de nya texterna ut, och nya skrivuppgiften dyker upp med myggen framåt kvällen!

Sköt om er, glöm ej solskyddsfaktor och glöm inte att ge feedback på varandras texter.

/Augustin och Sandra

Tags: , ,

Midsommarafton. Sill och mygg. Regn och sol om vartannat. Stressen att hitta någon att fira med. Lugnet när man har något planerat – eller när man resignerar och är nöjd med det.

För somliga av Pennfajten-adminnarna (inga namn) är den största mardrömmen att vara fast på ett midsommarfirande som är precis som det i den gamla Pripps Blå-reklamen.

Urk.

Därför är veckans skrivuppgift:

  • Du är i Pripps Blå-reklamen. Beskriv festen, inkludera någon slags miljöbeskrivning och personbeskrivning.
  • Något går fel. Hemskt, hemskt fel. Hitta på vad det är. Vädret? Någon person som beter sig illa? Något ödesdigert som händer?
  • Ge sedan din berättelse ett bra och hoppfullt slut.

Klar!

Uppgiften sträcker sig från onsdag 20 juni till onsdag 27 juni

När du mailar in uppgiften till pennfajten ( @ ) gmail com märker du kuvertet med Pripps

Veckans pseudonym kommer att bli ölsorter
Veckans tag på texterna blir pripps

Tags: , ,

Det var Boulevard of Broken Dreams med Greenday. Nu hoppar vi fram några år. Låttitteln passar bra in på det som jag tänkte berätta om nu. Vi lyssnade mycket på Greenday den sommaren, men det var plattan Dockie med hiten Basket Case.
Det var sommarlov, jag var 16 år, hormonerna rullade fortfarande runt i min kropp. Antingen var det allt uppåt eller åt andra hållet. Jag minns en kväll nere vid stranden, med en flaska vin som en A-lagare langat åt oss, mot en mindre summa pengar.

Hon hade dykt upp i slitna jeans sneakers och ett vitt linne, snyggaste tjejen i parallellklassen. Vi satt runt en eld flera ungdomar och drack. Jag rös när jag såg in i dom blåa ögonen.  Hennes långa blonda hår, som fladdrade i den ljumma kvällsbrisen, fick mitt hjärta att slå frivolter.

Jag hade varit kär i henne hela vårterminen och berättat det för min bästa kompis. Men hade bara fått till svar att den där tjejen kan du glömma, hon är inte intresserad av sådana som oss.
Just nu hade jag ingen bästa kompis, för min före detta bästa kompis, satt stupfull bredvid mig och hånglade för fullt med henne.

Hur fan kunde någon göra så mot mig och samtidigt veta hur kär jag var i henne. Satt med huvudet framåtlutat, och grät ville bara bort, ville inte finnas till längre. Funderade på att slänga mig ut från klipporna längre bort, drunkna i havet och sedan flyta iland här på sandstranden. Där skulle jag ligga vid min före detta bästa kompis fötter död och vilken ångest jag skulle skapa, men det skulle vara försent att ….

”Hur är det med dig” hörde jag en röst säga.

Jag tittade upp, ett par bruna ögon med mörkt hår och hästsvans syntes mellan mina tårar. Jag hade hört klinkandet, Metallicas Nothing Else Matters från gitarren som hängde på den vältränade kroppen, men inte brytt mig.

Shit vad snygg han var !

Han torkade försiktigt bort mina tårar från kinden och kysste mig.

Som jag sa hormonerna i mig rusade runt okontrollerat den sommaren och det var nu jag insåg att bara för att Marie var lesbisk, så var inte jag det.

Den kvällen slutade underbart jag blev förälskat och fick dessutom en till bästa kompis. Dom hänger fortfarande ihop, jag brukar ta barnen med mig och vinka åt dom i Stockholm Prideparaden.

Själv hängde jag med dom bruna ögonen enda fram till sommaren efter, då jag stack till England på språkresa.
Berättar mer om det efter nästa låt. Några andra av mina tonårshjältar The Offspring har  just släppt den perfekta sommarlåten. Dom kan fortfarande, även om sångaren Dexter Hollands hårfäste åker allt längre upp och gitaristen Noodles, som upptäckte mediaglasögonen redan i mitten på 90-talet, fyller 50 nästa år.

Vi lyssnar på den först.

Skriven av: Luxor

Tags: ,

Vi står i korridoren mellan lektionssalarna i trä och metallslöjd, vi lyssnar, försöker stänga ute alla ljud från skräniga elever på skolgården, nu hör vi dem, små svaga återkommande ljud, blupp, blupp, blupp.

Snart skall vi sluta nionde klass och ljuden kommer från en 25 liters dunk mäsk, varför förvarar vi den på vinden ovanför metallslöjden? jo inga föräldrar tillåter oss att förvara den i våra hem. Nu behöver vi bara klättra upp med jämna mellanrum och fylla på vatten i jäsröret, så att inte skadliga ämnen tränger ner och förstör jäsningen.

Vi har byggt en brännare av en fotogenkanna, i tappröret har vi satt ner en termometer, av en 20 liters hink har vi tillverkat en kylanläggning, böjt till kopparrör i en spiralform, borrat ett hål längst ner, dragit ut änden och tätatät noga, den andra änden har vi tryckt ner genom en kork och tryckt in i fotogenkannans topp.

Nu skall vi tillbringa kommande helg i en koja, vi byggde den för några år sen, den är stabil, byggd av bräder och rejäla spikar, mellan fyra granar, långt ut i skogen, så den har fått stå kvar. Här skall vi producera vår egen sprit, den skall vi ha på avslutningsfesten i bygdegården. Nu kan inget gå fel, precis ingenting!

(Musik = Livet är en fest, håll med om det, håll med om det)

Skriven av: Bang&Olufsen

Tags: ,

[”Sommar, sommar, sommar”]

Hej, jag heter Sven Penn. Mitt sommarprogram kommer inte att handla om min barndom, mina föräldrar eller mäniskor som har betytt mycket för mig.

[”Sommartider”, Gyllene tider]

Det är lite märkligt, kan jag tycka, att de som får möjlighet att prata nittio minuter i radio nästan allihop gör samma typ av program. Jag har kollat runt lite och det stora flertalet av sommarpratarna berättar om vad de gjorde på sommaren när de var små. Varför denna likformighet?

[”Vad skall du bli?”, Ebba Grön]

Jag tänker alltså ta chansen att prata om något annat än mig själv. Jag ska återberätta några av de insikter jag drabbats av på senare tid. Det kommer att handla om skolan, om politik och kultur.

[”I Don’t Like Mondays”, Boomtown Rats]

Vet ni att skolan inte verkar se det som sin uppgift att lära ut så mycket som möjligt? Istället ser den som sin uppgift att lära ut exakt samma saker till alla. Det är den enda rimliga slutsaten. Tag matematik som ett exempel. I lågstadiet läggs det massor av möda på att lära ut plus och minus. När man sedan kommer till mellanstadiet börjar matteböckerna med en rejäl omgång plus och minus. EFter att ha traglat sig igenom ytterligare tre år av snigeltempo kommer man till högstadiet. Där tror de att vi antagligen inte har lyckats lära oss så mycket . Så det börjar om med plus och minus igen. Efter nio år i grundskolan tror man att gymnasiet kan börja på en hyfsad nivå, men inte då; plus och minus, igen.

[”School’s Out”, Alice Cooper]

Om man hela tiden utgår ifrån att det som lärts ut på en lägre nivå inte fastnat eller att man helt enkelt inte litar på att föregående lärare har gjort sitt jobb så blir det förstås svårt att hålla något vidare tempo. Exemplen är otaliga. Taktiken är alltid densamma; bromsa ner den som kommit före, låt normen sättas av den sämste eller den långsammaste. Det finns uppenbarligen en skräck för att någon skulle råka vara duktig.

[”Tomorrow Belongs To Me”, Cabaret Soundtrack]

Många skulle nog säga att det här med att alla ska vara lika är en socialdemokartisk idé. Jag tror tyvär att det är värre än så. Politiker i Sveriga har åsikter som ligger väldigt nära varandras. Vi hade en borgerlig regering från 1976 till 1982. Märkte någon skillnaden?

[”Standardiserad värld”, Docent Död]

På lokal nivå gör Socialdemokraterna och Moderaterna ständigt upp och de debatter som försöker ge sken av ideologisk skillnad handlar mest om symbolfrågor. I majoriteten av alla frågor som avgörs politiskt råder konsensus. Det är inte så konstigt Det alla politiker har gemensamt är att de vill bli återvalda och att de inte har speciellt djupa kunskaper om något. Att ha experter i den politiska ledningen är det heller ingen som vill eftersom svenskar i allmänhet är övertygade om att någon som faktiskt lärt sig något därmed berövats allt sunt förnuft och förmåga att se saker ur olika perspektiv.

[”Den ena handen vet vad den andra gör”, Blå tåget]

En annan sak som är otroligt likriktad i Sverige är kulturutbudet. Sedan vi fick lite fler TV-kanaler än de två statskontrollerade har utbudet bara blivit mer enkelspårigt. Det påstås att när TV-2 startade en gång i världen hade kanalen en tydlig vänsterlinje. Numera går det ju inte att märka vilken kanal man tittar på. Alla är så rädda för att sticka ut att de nervöst kikar på varandra och apar efter.

[”Vad jag är bra”, Euskefeurat]

Nu är det dags för mig att avsluta. Jag hoppas att jag sått några tankefrön om faran med för mycket likriktning och medelmåttighet. Till slut ska vi lyssna på en låt som inte verkar ha lockats att låta precis som alla andra. Hej då.

[”Bohemian Rhapsody”, Queen]

Skriven av: Grundig

Tags: ,

Förra sommaren hade vi en skrivuppgift som gick ut på att det skulle pennfajtas ett sommarprat. Alldeles sådär som sommarpratarna låter i radio. Våra skrivuppgifter brukar ju ha en egen twist, och därför tänkte vi att vi kan ha en sommarprataruppgift i år igen … för vi kör ändå inte samma twist!

Du vet hur sommarpratarna brukar ha helt fria händer att babbla på om lite vad som helst – ibland har de ett tema (Bergman pratade om musik), ibland har de en egen agenda (Patrik Sjöberg koncentrerade sig förra sommaren på samma saker som hans uppmärksammande bok handlade om), ibland pratar de barndomsminnen (ca 97% gör det), ibland beskriver de formen på sommarmolnen som kukar (växeln blev nerringd, skämmes Måns Herngren!)

Vi ska även låta dig skriva ditt sommarprat precis som du vill – men inte som den person du är idag, just nu, utan som den person du var när du var tonåring.

Ta nu några minuters (plågsam? bitterljuv?) kontemplation och tänk tillbaka till hur du var mellan 13-19 år (om du är i det åldersspannet fortfarande, får du tänka dig ytterligare några år bakåt) och försök komma ihåg hur du tänkte som tonåring, samt fundera på hur ditt valfria sommarprat hade sett ut då.

I övrigt är formen på ditt sommarprat helt fritt!

Uppgiften sträcker sig från onsdag 13 juni till onsdag 20 juni

När du mailar in uppgiften till pennfajten ( @ ) gmail com märker du kuvertet med Sommarprat – igen

Veckans pseudonym kommer att bli olika teknikmärken på radioapparater
Veckans tag på texterna blir sommarprat2

Tags: , ,

Kära studenter
Jag ska fatta mig kort men jag ska sammanfatta vad jag lärt mig sedan
jag gick här:
Håll dig sysselsatt och låt inte luggen växa för lång.

Lycka till.

Skriven av: Eidgenössische Technische Hochschule Zürich

Tags: ,

Det är nästan på dagen 40 år sedan jag satt där ni gör nu. På väg ut i livet, med drömmar om karriär och att bli ekonomiskt oberoende.

Vilken väg skulle jag välja, entreprenörskap eller karriär inom en stor koncern, finanssektorn eller kanske teknik. Hur som helst så kom jag in på ett företag och klättrade snabbt, avdelningschef, affärsområdeschef, men efter några år, så kom jag på att jag ville ändra inriktning.

Jag skulle bli satsa på att bli nörd.

Det kanske är några av er som vill följa i mina fotspår, att vara nörd och snöa in på saker är fantastiskt. Det är ingen enkel sak, det finns många misslyckade nördar. Bill Gates till exempel, som fick lämna sitt insnöade dataliv för att bli känd miljardär och han blev nog inte lyckligare för det.
Att göra karriär betyder bara att man skall göra saker som andra över en bestämmer, att bli entreprenör betyder bara att man måste göra saker andra vill köpa. Som nörd är man fri från allt sånt och bestämmer själv, dessutom försöker man ju bara tjäna pengar för att ha kul, varför inte ha kul från början.

Jag har nu själv uppnått den ålder, att jag träffar många gamla bittra kolleger. Karriären blev inte så spikrak. Dom slog i taket och sen skuffades dom undan av unga nykomlingar med nya ideer. Jag däremot reder mig själv och lever mitt lyckliga insnöade liv som vanligt. Dom kommer tillslut att tröttna på att spela golf som pensionärer och undra om det var det här livet gick ut på. Medan jag redan för decennier sedan hittade livets mening.

Sen kommer den dagen då jag själv går bort, jag kommer mitt i ett av mina projekt att falla framåt och slå näsan i bordet. Mina efterlevande kommer att klia sig i huvudet och undra vad jag sysslade med. Detta skrattar jag ofta åt, även om jag inte får uppleva det.

Så ni alla på väg ut i livet, pengar och karriär är inte allt, jag tjänar idag under 20000 i månaden.
Men däremot äger jag Europas säkert största samling, av glödlampor tillverkade efter andra världskriget i originalförpackningar.

Och jag är så lycklig.

Skriven av: Oxford

Tags: ,

Käraste studenter,
Dagen då jag mina klasskamrater tog studenten låg jag intagen på
psykakuten, magpumpad och fastspänd. De andra hade ägnat veckan åt att
åka lastbilsflak, hälla sprutöl på varandra och dricka hembränt till
frukost.

Jag var på psykakuten för att jag, återigen, hade proppat mig full med
torra små, vita tabletter som lämnade sträva spår längs strupen och
saktade ner pulsen till noll.

Under elva år fick jag varje dag höra att om min läppar inte kunde
frambringa bokstäver på det sätt som läraren bestämt, om min tunga
inte kunde rabbla siffror på det sätt som skolöverstyrelsen bestämt,
om mina fingrar inte kunde kryssa i de rutor som skolministern
bestämt, var det fel på mig. Och när jag kom hem upprepade min mamma
samma sak.

Med tanke på att jag levde i den världen från det att jag var sex år
till att jag var sjutton, är det inte konstigt att jag trodde att
livet skulle vara så. Det var inte konstigt att jag ville avsluta mitt
liv.

Nu vet jag att lärare och SYO-konsulenter ofta är rädda för omvärlden,
flera av dem hade aldrig haft ett annat jobb. Jag vet att det bästa
sättet att få ett jobb är att vara intresserad av något, inte att ha
höga betyg. Det jag framför allt har lärt mig att frihet är det
viktigaste vi har och det är den ni fått leva utan under alla dessa
år.

Jag vet att somliga av er redan känner er gamla, att somliga tänker
att livet redan är slut, men jag vill att ni ska veta att ni har
många, många år på er. Och att ni, när ni ser tillbaka, kommer förstå
att när väl skolan är slut, kan ni uppfinna er själva på nytt, varje
dag.

Några av er kommer att förbli exakt likadana som idag. Ni är redan
tillsammans med den ni tänker gifta er med, ni bor redan i stadsdelen,
eller kanske till och med lägenheten, som ni kommer bo i resten av
livet, och kanske är det så att ni redan kommit in på lärarhögskolan,
så att ni, när ni studerat klart, kan börja arbeta här, på er gamla
skola. Det är inte till er jag riktar mig idag. Idag talar jag till
alla er som vill upptäcka världen utanför.

Älskade människor: meningen med livet är att det ska levas. Gå ut,
kära studenter, och gör livet rättvisa.

Skriven av: Sorbonne

Tags: ,

Vad jag främst skulle vilja skicka med er i era liv, är tanken att ingenting är omöjligt. Den optimism ni redan bär med er, ta vara på den. Vid varje examen sprids en stämning, vi är framtiden, våra liv är fantastiska, ja, detta är sant, ni är framtiden, det gäller bara att behålla den känslan inom er, bära den som ett brinnande ljus, som inte får slockna. Ta steget ut i livet, med tanken, allt är möjligt, för allt är verkligen möjligt!

Skriven av: Handelshögskolan

Tags: ,

– Framför er ligger vägen till möjligheter. Alla val ni gör kommer föra er framåt i era liv och kanske en dag i framtiden kommer ni titta tillbaka på det som varit. Ni kommer egna en tanke åt de val ni har gjort och ni kommer fråga er själv om det är något ni ångrar.

– Ibland tänker jag tillbaka på de val jag själv har tagit och ibland undrar jag varför jag gjorde si och varför jag gjorde så. Det är inte alltid att jag förstår. Men om jag hade gjort något annorlunda, då hade jag ju inte varit här där jag är idag. Kanske hade jag inte ens varit i livet, vem vet?

– Stanna inte kvar i det som inte känns bra. Lev inte i gårdagen eller i morgondagen, utan lev i nuet och gör det mesta och det bästa av det du kan just nu. Om ni inte lever i nuet, ja då pissar ni på det.

– Tack.

Skriven av: Harvard

Tags: ,

Kamrater!
Det här är ett tillfälle för mig att dela med mig av det som brukar kallas ”livsvisdom”. Ni kommer att träffa många som vill berätta för er hur saker ska se ut, hur ni ska vara och hur världen är inrättad. Då är det bra att tänka på Sturgeons lag. Den formulerades ursprungligen i en litterär kontext. Theodore Sturgeon var ofta tvungen att försvara science fiction-litteraturen mot angrepp som i princip gick ut på att nittio procent av all SF är skräp. Hans insikt var att han med samma typ av argumentation kunde visa att nittio procent av alla konstformer är skräp. Generalisering av lagen blir då att nittio procent av allting är skräp. Det gäller naturligtvis för den här typen av tal också. Det vill säga, om jag håller tio borde i alla fall ett av dem bli hyfsat bra. Ni får i och för sig bara höra ett, så håll tummarna.

När ni nu går vidare ut i världen är jag säker på att många av er kommer att göra sådant som ingen har gjort före er. Ni står på axlarna av giganter och ni kommer att överglänsa all de som gått före er. En dag som idag finns ingen anledning att tänka på hinder. Allting går, utom små barn och tennsoldater. Men, kom ihåg, precis som det gällde förr kommer det att gälla för er; nittio procent av allting är skräp. De flesta av era idéer kommer att misslyckas, så det gäller att ha många. Ska ni lösa ett problem; hitta på tio förslag. Bli inte nedslagna när ni misslyckas. Lär er att misslyckas, bli bra på det. Tag med erfarenheterna och gå vidare med nya idéer. Det finns en väg fram, det gäller bara att hitta den. Den kanske ser ut att gå åt fel håll eller bara är en liten stig, men den finns där.

Allt kommer inte vara lätt. Det är inte meningen. Vi är inte här för att göra enkla saker. Därmed inte sagt att ni ska leta efter svåra lösningar. Lösningen är ofta enkel och till med vacker när den väl finns där. Det är vägen dit som är smal, brant och stenig. När ni väl står där med lösningen kommer andra att säga: ”Vadå det där var väl inget”. De har inte gått vägen, de vet inget om vedermödorna bakom det sköna och enkla. När ni lämnar över lösningen, resulatet av allt arbete, i deras händer är risken stor att de inte klarar av att hantera den. Att förmedla allt det ni lärt er på vägen så att slutresultatet inte slarvas bort, det är en verklig utmaning. Många före er har vittnat om hur långt steget mellan klar och färdig kan vara. För att ta den fina lösningen till något verkligt användbart återstår mycket hårt arbete. Det svåra är inte att inse vad som behöver göras, utan att faktiskt få det gjort. Men, ni, som kommer överträffa alla oss som försökt tidigare, ni kanske löser det problemet också.

Om bara målet är stort nog kommer ni att resonera som markkontrollen i Houston påstås ha tänkt under Apollo XIII:s olycksdrabbade färd: ”Failure is not an option”. Att misslyckas duger inte. Det finns en väg och ni kommer att hitta den, bara ni inte låter er nedslås av tillfälliga motgångar utan ständigt hittar på nya förslag. Vänd upp och ner på problemet, gå runt det, kasta upp det i luften och låt det slå i backen. Det finns en lösning det gäller bara att hitta den.

Var inte för snabba att överge ett spår som inte verkar leda fram. Det kanske räcker med att skruva lite på någon parameter. Det hände inget; prova att ta i dubbelt så mycket, händer det något då? Det rann över; så ta bara halva mängden då. Lösningen finns där. Det gäller bara att gaffla in den.

Nu ska jag sluta. Det finns egentligen ingenting jag kan säga som kan hjälpa er vidare på er resa. Ni måste själva hitta vägen. Men, om ni någon gång tycker att det ni föresatt er att göra helt enkelt inte går och då minns det här talet och bestämmer er för att prova på ett nytt sätt. Då, inbillar jag mig, var det här de där tio procenten, som inte är skräp.

Skriven av: Chalmers

Tags: ,