Skrivuppgift 44: text av Hemsöborna

”Nej men godmorgon Fru Röd, att man skulle träffa på er så här långt ut, slutstationen för tunnelbanan.”

”Fru Blå, ute i samma ärende misstänker jag.”

”Just det, knacka dörr inför valet till EU parlamentet,” svarade Fru Blå. ”Visst är det ett underbart väder, hoppas väljarna håller sig hemma, fast det är Lördag,”.

”Kanske vi skall göra sällskap en bit, jag tycker det där köpcentrumet ser bra ut.”

Fru Blå greppade henne i armen och svarade ”tycker det ser hemskt ut, grått övergivet och sterilt”

”Men jag menar att det ser bra ut att börja i, fast det verkar ju övergivet, affärerna har nog inte öppnat än.”

Dom stora glasdörrarna gled upp och dom bägge damerna gick in. Köpcentrumet var egentligen en korridor, med affärslokaler på bägge sidor, där många fönster gapade tomma. Efter Bingohallen Spelkammaren, satt en man på en bänk. Fru Röd tog upp ett rött häfte, med EU-logga på och Fru Blå tog upp ett blått häfte med samma EU-logga. Dom ökade takten för att hinna fram först. Bägge stack samtidigt sina häften in under näsan på mannen, som satt framåtlutad.

”Kanske fruntimmerna vill tala politik med mig” började mannen. ”Jag kan tala i allting! Vet fruntimmerna att det var ett möte den 18 April 1951 då Tyskland och Frankrike intogs i den Europeiska Kol och Stålunionen.”

”Nej, det visste vi inte, men ta ett häfte och läs snälla.”

”Jag är inte snäll. Jag blir hysterisk när någon dumpar mig. Jasså fruntimren känner inte till Shumandeklarationen från 1951. Hur kan man då gå och vilja lära andra, när man ingenting vet själv. ”

”Dumpad ?” Fru Röd såg undrande på honom.

”Behagar inte fruarna sitta,” fortsatte mannen. ”Man pratar bättre då man sitter, men jag har inga fler bänkar att erbjuda och det gör ingenting. Vi har ingen vårdcentral heller pro primo, den försvann i något avknoppningsprojekt. Vi har ingen Försäkringskassa pro sekundo, för ni makthavare tyckte vi skulle prata med en skärm istället för med riktiga människor. Vi har knappt några affärer heller pro tertio, det skulle vara köplador långt borta, så era söner kunde handla billiga märkesjeans. Vi har blivit dumpade här ute av er makthavare.”

”Kom det här börjar bli olidligt” jämrade sig Fru Blå och drog Fru Röd i armen

”Jag försäkrar er mina damer att det är redan olidligt,” röt mannen. ”Och det kommer en dag, när det blir värre, men då, då kommer vi ner från Söderhöjden, från Hallonbergen från Brandbergen och vi skall komma med ett stort dån, som ett vattenfall och begära igen våra vårdcentraler. Begära ? Nej ta. Och ni skall snörvlande, hostande, haltande, få skumpa tunnelbana hit ut, för att få hjälp med era åkommor och krämpor.”

Fru Röd gjorde ett sista försök att lämna över häftet, men ryggade tillbaka. Hon nuddade mannens hand som var kall som is, den kändes inte levande. Fru Blå drog henne åter i armen och dom skyndade ut genom glasdörren.

”Konstig människa sa Fru Blå, ingen A-lagare som jag trodde, mustaschen och pipskägget var ju välansat. ”

”Sen gå runt i en hög hatt och en svart överrock mitt i sommaren, kändes nästan som ett spöke,” tillade Fru Röd.

Fru Blå tittade in genom glasdörrarna, bänken var tom och mannen var som uppslukad av jorden. Sen vände hon blicken uppåt mot den trasiga skylten ovanför och skrattade. ”Röda Gången, jasså satt ni i majoritet när det här byggdes på 60-talet.”

Skriven av: Hemsöborna

Tags: ,

  1. Herr Strindberg! Inte för att göra er förnärmad, men Schumanndeklarationen är från 1950! Rätt ska vara rätt och sitt inte här och spela viktigpetter själv! Ett fruntimmer kan också ha koll på sakernas ordning!

    Svara

  2. Typiskt fruntimmer, googlande besserwissrar är vad dom är 🙂

    Svara

Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *