Skrivuppgift 44: text av Härved Ulf

Personer

Fröken Julie 25 år, levande teatergestalt.
Strindberg, död sen 100 år.
Andersson, representant för publiken.

SCENERI

Till vänster, något snett in mot mitten från publikens perspektiv, en stor välvd utgång med två glasdörrar. Fondväggen upptas av en bild av en vitmålad loge med rött tegeltak. Framför logen en liten kulle där Strindberg står. Något snett från mitten av scenen står en fontän med porlande vatten (livgivande) med en amorin, syrenbuskar i blom och uppstickande pyramidpopplar. Delar av scenen har fått konstgjort grönt gräs och delar har grusgångar. Till höger på en gräsmatta, nära publiken står Andersson klädd som dagens teaterpublik

(Julie kommer ut genom en av glasdörrarna med en rakkniv i handen).

Andersson Vart går du?

Strindberg Hon kan inte svara. Det är slut.

Andersson Än har hon inte tagit livet av sig.

Strindberg Men jag vet. Jag är skaparen denna stora kvinnoroll och en mångfald av motiv som arv från modern, degenererad hjärna, månadssjuka, den rådande moralen och mycket annat gör att det bara finns ett slut. Jag har tänkt på allt och glöm inte att det stämmer med verkligheten, Viktoria skar av sig halsen. Du kan inget göra. Människorna vill dessutom se en lyckligt lottad individ gå under. Visst känner några medlidande som du och vill lägga till ett annat slut. Men det går inte.

Andersson Där har du fel. Du säger själv att detta stycke bara är ett försök och om det misslyckats, så är tid nog att göra om försöket. Du är definitivt slut sen 100 år och nu är det vi som kan göra om försöket. Det är helt absurt att en människa som är trött ingenting förmår, inte ångra sig, inte fly, inte stanna, inte leva och framförallt inte dö skulle kunna vara kapabel att skära halsen av sig. Dessutom är Jean ännu veligare, rädd och feg. Inte en chans att den typen skulle kunna influera så att hon går ut till logen och skär halsen av sig.

Strindberg Nu får du förklara dig bättre.

Andersson Du har själv skrivit att Julie inte ska tänka. Men när hon väl kommit ut och lämnat fegisen Jean bakom sig har hon tid, lugn och ro att tänka. Men nu får du vara tyst. Detta är inte ditt bord. Vi kommer att skaka om henner och få henne – att tänka.

Julia Jag är rädd.

Andersson För vad då? Slaven Jean är kvar där inne serverande din far. Inget att vara rädd för. Du är starkare än du tror. Och ta livet av sig bara för att du legat med en karl är väl ändå att ta i. Du säger själv att du vill varken leva eller dö. Då spelar det väl ingen roll om du väljer livet istället för döden.

(Tystnad. Julie börjar tänka)

(Andersson vänder sig mot publiken. Julia ser uppmärksamt på honom.)

Andersson Nu är det bråttom. Kanske kommer jag att behöva era åsikter och därför vill jag att ni tänker på övertygande argument till livets förmån. Inte ska hon dö på basis av allt skitsnack ni hört. Författaren har själv sagt att han finner livsglädje i livets starka, grymma strider. Här har ni en streber som är beredd att gå över lik för att komma sig upp och detta har Julie varit utsatt för. En grym strid och omtumlande erfarenhet. Striden är över och nu tänker Julia. Om ni lyssnat noga vet ni att hon råge i sig och det är den vi måste ge föda.

(Sakta rättar Julie på sig, ser på publiken och släpper kniven. Möjliga argument från publiken skulle vara ett spännande inslag.)

.

Julie: Jag är rädd

Pub. : Du är starkare än du tror just nu.

Skriven av: Härved Ulf

Tags: ,

Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *