Skrivuppgift 44: text av Blå Tornet

Det är midsommaraftons morgon i köket.

Julie: (lite kokett, med ny klänning; snurrar runt) Jean! Kristin! Visst är den underbar! Vill ni inte dansa med mig! (Hon kråmar sig och råkar snudda vid Jeans arm).

Kristin: (ser uppskattande ut och går fram och stryker på tyget) Den är perfekt!

Jean: (tittar upp, stryker sig irriterat på armen och vänder sig mot Julie, samtidigt som han tar tag i Kristins arm) Aah, alltså jag fattar inte vad du pratar om! Vadå underbar? Vad har Kristin med dig att göra. Allvarligt talat vill jag inte att du tar hennes namn i din mun igen.

Julie: (lätt beslöjat) Dadadada … Jag vill inte att du ta hennes namn i din mun igen! Vet du att jag tro att du missuppfattat allt! Är det någon som får använda Kristins namn så är det jag! Hon är min köksa – inte din! Kristin, jag är törstig!

Kristin: (ser rådvill på först Jean, sedan Julie. Vrider sig ur Jeans grepp och tappar upp ett glas med vatten.) Här har fröken.

Jean: Låter du henne styra och ställa på de här sättet?

Kristin: Det vet du väl. Jag är köksa här och inget annat.

Julie: (håller fram en cigarett mot Jean som han tänder) Och är det så att du tror att du är immun mot sakernas ordning, så se på vad du gjorde nyss! (Konstpaus) Du tände min cigarett … Men så är jag ju din … ägarinna.

Jean: (trycker händerna mot ansiktet) Du är tamejfan den…

Julie: (ser förföriskt på Kristin) Kom hit min egen, älskade slavinna. Kyss mig!

Kristin går fram mot Julie. Hon ser inte på Jean, som följer henne med blicken. Han spottar ut en snusloska. Hon kysser Julie. Varmt och innerligt fortsätter kyssen. Julie drar efter andan och kysser strax vidare.

Kristin: (hämtar sig efter den långa kyssen): Julie, jag vill mycket hellre resa iväg med dig och starta ett pensionat. Du och jag Julie, vi är av samma slag – även om vi är av olika klass. Vi vill frihet – inte fängsel och tvång av något slag. Vi vet vad vi vill ha och vad vi inte vill ha. Julie, jag vill ha en kyss.

Julie överhöljer Kristin med kyssar men så stannar hon upp och ser på Jean med triumf i ögonen.

Julie: Du har fel kön, fel klass. Fel, fel., fel. Du är fel helt enkelt och vi har genomskådat dig! En ring på fingret och vi blir din slav. Nej tack! Kom Kristin – vi drar mot nya äventyr! Midsommarafton kan du och pappa ha för er själva!

Kristin: Jag har redan packat! Låt oss resa! (Julie och Kristin lämnar scenen i springande iver.)

Jean: Helvetes kvinnor, vad gör ni med mig! (Han kryper ihop, skakar, krymper … reser sig och stapplar ut.)

Skriven av: Blå Tornet

Tags: ,

  1. Gillar verkligen ditt kammarspel. Precis så där tror jag resultatet skulle bli om Kristin och Julie är överens och solidariska. Jättefin fajt det gäller verkligen att nedmontera kulturella avarter dessutom ett jäkla(förlåt det starka ordet men det är så jag känner inför detta drama) hopkok som Strindberg själv säger att han gjort.

    Svara

Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *